Skuggpojken

Ett inlägg om en bok.

---

Det var inte särskilt länge sen som jag botaniserade i våra bokhyllor och hittade Annas deckare/kriminalromaner av Carl-Johan Vallgren. I våras läste jag både Kunzelmann & Kunzelmann och Havsmannen och var väl inte så imponerad av den förra. Men nånting i den andra slog an gillandets sträng i mig. Nu har jag läst en tredje bok av författaren, Skuggpojken, som han har skrivit under pseudonymen Lucifer. Det är den första boken av hittills två i Danny Katz-serien.

Danny Katz är en sorts antihjälte med ett brokigt förflutet inom såväl underrättelsetjänsten som livet som hemlös och drogberonde. En dag kontaktar en kvinna vars man har försvunnit Danny och ber honom söka rätt på maken. Danny var Joel Klingbergs enda vän och den ende han litade på, enligt frun. Märkligt nog är Joel inte den enda i familjen som har försvunnit. Under sommaren 1970 försvann hans äldre bror vid en tunnelbanestation där pojkarna var med sin pappa. En främmande kvinna tog den äldre pojken i handen och skulle möta pappan och brodern en trappa upp efter att de senare tagit hissen med barnvagnen. Men väl uppe fanns ingen där. Danny Katz blir motvilligt intresserad av försvinnandena och upptäcker många hemligheter i familjen Klingberg. Dessutom försöker nån sätta dit honom. För mord.

Det här är riktigt spännande och förbryllande redan från början. Hur kan ett barn som är en sex, sju år bara försvinna spårlöst? Och hur kan hans bror göra det, många år senare? Trots att boken är en riktigt hårdkokt deckare där författaren inte går ner på djupet varken i teckningen av personer eller miljöer är det nåt i boken som fångar mig genast. Berättelsen är spännande och mystisk och jag vill verkligen veta vad som har hänt bröderna – och deras föräldrar.

Toffelomdömet blir det högsta. Nu ska jag fortsätta med del två, Svinen!

---

Livet är kort.