Ett inlägg om en bok.
Nya författarbekanskaper gillar jag att göra. Står de hemma i bokhyllorna desto bättre. I slutet av februari började jag läsa Carl-Johan Vallgrens bok Kunzelmann & Kunzelmann, en bok jag lånade av min sambo. Det finns tre till av samme författare och dem tänker jag också beta av. Men först lite om denna märkliga tegelsten som jag inte riktigt vet i vilken genre jag ska placera.
Joakim Kunzelman är en märklig ung man som lever betydligt över sina tillgångar. Så nås han av beskedet att hans far Viktor är död. Viktor har blivit förgiftad. Låter som en spänningsroman, eller hur? Vidare: Viktor visar sig ha levt lite av ett dubbelliv. Utåt sett är han en duktig tavelkonservator, han är änkling och har förutom sonen Joakim även dottern Jeanette. I verkligheten är han en bedragare.
Enligt baksidestexten är boken en skälmroman och jag är delvis benägen att hålla med. Boken utspelar sig både i nutid i Sverige och i Tyskland mellan och under krigen, vilket ju inte är nåt direkt skälmskt med, men… Beskrivningen av det riktigt låga och vidriga hos människor, som snorkråketuggande och mumsande på sårskorpor ger en lustig touch åt romanen. Äckelförtjust läste jag just om snorkråkor och sårskorpor vid en frukost. Förutom äckliga ting finns ett antal HBTQ-teman i boken.
Detta är inte alls författarens debutroman. Den här boken kom ut 2009, men Carl-Johan Vallgren debuterade som författare redan 1987. Och förutom författare är han även artist och låtskrivare. Han är född i Linköping, uppväxt i Falkenberg, har bott i Berlin och bor nu i Stockholm.
Jag tycker ändå att detta känns lite som en debutroman. Det är lite för många teman och trådar för att passa mig och hoppen i tiden gör det också svårt för mig att hänga med i svängarna. Trots det tänker jag inte ge upp om författaren utan plockar ner en ny bok av honom ur våra hyllor efter att jag läst lånade böcker av andra först.
Toffelomdömet blir medel.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Den boken hade jag nöje av att läsa. Jag tyckte om att den var lång och lite snårig. Men vilken sorts bok det är vill jag inte uttala mig om. Wallgren fick ju Augustpriset för Den vidunderliga kärlekens historia men den har jag inte läst. Kunzelmannboken är den enda jag har läst av honom.
GillaGilla
Jag tyckte att den här boken var för rörig för att falla mig riktigt på läppen. Men vi har ytterligare tre böcker av Vallgren i en bokhylla här hemma och jag ska ge honom en ny chans.
GillaGilla
Har läst Den vidunderliga kärlekens historia ungefär när den kom ut. Kommer ihåg att jag tyckte att den var alldeles fantastisk (och trots det kommer jag inte ihåg vad den handlar om…)
GillaGilla
När en läser många böcker måste en skriva ner lite om varje bok för att inte glömma bort. Eller, måste och måste… så gör jag. Både här på bloggen – och sen länkar jag till inläggen i Läslistan – och så skriver jag för hand i en fin skrivbok som jag fick av Anna i julklapp.
Jag ska fortsätta med Vallgren, det finns tre till i hyllorna här, trots att jag inte var överförtjust.
GillaGilla