Tisdag kväll den 11 december och onsdagen den 12 december 2018: Klappat (katten), nästan klart och brev av varierande slag

 



Kära dagbok…

Inköpslista

Familjens egen lilla humorist har bestämt varit framme och klottrat.

Det blev lite stressigt igår kväll, men… Jag är så nöjd, för jag fixade två julklappar till Anna. Nästan klappat och klart med andra ord! Men det är extra krångligt med hanteringen av klappar just nu eftersom Anna och hennes onda rygg har varit sjukskrivna och hemma. Jag skickar tvära sms om att hon ska hålla sig undan, helst i köket och dra igen dörren efter sig. Låter väl som värsta medeltida äkta mannen. Så är emellertid inte fallet – jag vill bara att hon inte ska se vissa saker. ÄNNU. In time, in time…

På tal om köket låg där en märklig inköpslista. Jag tror bestämt att familjens egen lilla humorist har varit framme och klottrat lite – och fnissat med handen framför munnen. Ja ja, little things amuse little minds. Kanske var det hjälpredan Citrus. När jag kom hem igår efter jobbet hittade jag henne i… diskhon. Sen upptäckte hon att diskbänken var ganska skön att ligga på – när diskmaskinen jobbade. Varmt och gott för kattan.

Citrus på diskbänken

Varmt och gott på diskbänken över diskmaskinen för hjälpredan Citrus.

∼ ♦ ∼

Det blev en lugn kväll med var sin glögg framför Leffe och Jenny på TV:n när sen julklappshysterin hade lagt sig. Jag tycker inte om att vara så hysterisk kring klappar, men jag är nyfiken av naturen. Visst tycker jag att det är roligt att få, fast det är faktiskt roligare att ge – när en hittar en sån bra klapp som jag gjorde igår! Till Anna, förstås.

Katterna var inte ett dugg hysteriska. Till och med Citrus låg i vardagsrummet och snusade igår kväll. Hon och Lucifer delade på soffan. Det är tur att Anna och jag har var sin fåtölj att sitta i. Mini springer lite emellan oss just nu.


Igår kom Antiktidningen 
och den bläddrade jag igenom, förstås. Jag förundrade mig över ett par som köpte ett hus 2011 och renoverade det. Nu har de köpt ett nytt, gammalt hus – som de ska renovera. Varför blir människor aldrig nöjda..?

För att göra mig nöjd räcker det ofta med en god bok. Lucifer är måttligt intresserad av böcker, men ställer gärna upp som statist på bokbytarbilder. Igår kväll avslutade jag också en samling spännande noveller från skärgården. Jag bytte till en bok som jag räddade med mig från mammas och pappas bibliotek. De hade ett gäng böcker av Jan Fridegård och från mina litteraturstudier minns jag att jag gillade hans sätt att skriva. Lustigt nog inleds boken jag läser just nuPolacksbacken – där jag hade min arbetsplats fram till hösten 2017. Sagda bok, det vill säga Mot öster soldat, räddade mig antagligen från svårare skador idag när jag på väg uppför trätrappan till Tysta matsalen på lunchen gjorde ett svanhopp och föll pladask. Där ser ni, alla bokbelackare, böcker är bra att ha!

Lucifer med böckerna Iskalla ögonblick och Mot öster soldat

Bokbyte igår från iskalla noveller i skärgårdsmiljö till soldatliv på Polacksbacken.


Idag har jag som vanligt jobbat i Segerstedthuset
Jag är förvånad över att dagarna före vinterns helger och ledigheter är så lugna för min del. Kanske är vi alla trötta och slut efter höstens arbete med det jättestora projektet. Projekt är visserligen igång hela tiden, men de är inte på långt när lika stora. I eftermiddags hade jag dessutom tid att besöka ett glöggmingel som ett av våra team bjöd resten av avdelningen på. En man som heter Oves supergoda pepparkakor vid förra årets mingel hade jag inte glömt. Årets pepparkakor var minst lika goda. Min hand var nere i burken åtskilliga gånger.

B, B, P och tomtemor C på glöggmingel

Tre manliga kollegor bjuds på glögg av självaste tomtemor. I burken: En man som heter Oves pepparkakor.


I kväll blir det inget häckande över nån bok eller framför TV:n
för vår del. Anna och jag ska gå på vår första årsstämma i bostadsrättsföreningen. Jag tror att det är bra om vi går båda två den här gången. Nästan gång räcker det kanske om en av oss deltar. Vi behöver också prata med nån i styrelsen om elementet i Mellanrummet som inte fungerar. Enligt stadgarna är radiatorerna (elementen på svenska) föreningens ansvar. Anna har provat att lufta det, men där fanns ingen luft alls.

∼ ♦ ∼

Igår fick jag mejl från min släkting Thomas som bor strax norr om London. Och från Uganda kom ett brev från mitt fadderbarn Oscar och hans familj. Varken Oscar eller hans mamma kan skriva på engelska, så de får hjälp. Oscar har varit mitt fadderbarn i snart två år. Jag sponsrar honom och hans familj med en viss summa varje månad, men jag ger också lite extra eftersom jag vet att Oscar är multihandikappad och faderlös och familjen är mycket fattig. Jag får via breven veta hur det jag ger används. Och jag får tillbaka en sån tacksamhet. Igår började jag nästa gråta när jag läste hur de önskade mig och min familj Guds välsignelse. Nu är jag inte fadder för att få tack eller för att få känna mig god. Det var ett löfte jag mig själv när jag fick ett fast jobb – alltså att bli fadder. Det var också ett löfte jag gav min mamma när hon hade gått bort. Det är väldigt berikande att vara fadder. En får insikter som en annars inte får i vårt relativt trygga land. Så dagens julklappstips är att bli fadder. Jag är fadder hos Barnfonden och rekommenderar dem varmt.

Brev från Oscar

Guds välsignelse… ”may the almighty God bless you all.”

∼ ♦ ∼

Och idag fick jag ett brev från en advokat. Jag ska få ett arv – om ingen bestrider testamentet – efter en person som jag inte ens visste hade gått bort. Det var väldigt… ledsamt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Iskalla ögonblick

Ett inlägg om en bok.



Viveca Stens bok Iskalla ögonblickAtt skriva noveller, short stories,
är bland det svåraste som en kan ge sig på att skriva. Ska det vara kvalitet på novellerna ställs höga krav på författaren. Eftersom jag har pluggat litteraturvetenskap, som också är huvudämnet i min examen, har jag varit med om att dissekera analysera många litterära verk, även noveller. Kanske är det därför jag inte är så förtjust att läsa just noveller för nöjes skull. Alltså, dels minns jag analyserandet, men också det faktum att så få noveller faktiskt var bra. Det handlar om lite mer än att kunna stava rätt (en grund, dock!) och att ens verk ska ha en början, en mittpunkt/höjdpunkt och en knorr på slutet. Eftersom jag nogsamt undviker noveller missade jag att Viveca Stens bok Iskalla ögonblick hade undertiteln Tio skärgårdsberättelser. När jag sen insåg att boken innehöll just noveller blev jag ändå inte alltför rädd. Jag har läst det mesta av författaren, hon är en driven skönlitterär skribent och hon skriver bra.

Berättelserna i boken utspelar sig innan Viveca Stens Sandhamns-deckare med de vuxna Nora Linde och Thomas Andreasson. Vi läsare får vet hur de två träffades, bland annat. Detta avslöjas i den första novellen, Konfirmationen 1981. Det är också bokens längsta novell och jag kan tänka mig att den kanske ursprungligen var avsedd som roman. Lite synd att den inte blev det, tycker jag, som i det här fallet hade föredragit att den inte skulle ta slut så snabbt. Ett annat guldkorn är novellen Barnatro 2003, medan En midsommarnattsdröm 2002 tyvärr snubblar före finalen. Med snubblar menar jag att slutet avslöjas före slutet. Utöver denna miss tycker jag ändå att de här berättelserna är bra och läsvärda.

Mitt samlade omdöme om den lilla boken, inköpt i Stockholm för ett par veckor sen, blir ändå högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 10 december och tisdagen den 11 december 2018: Måndagsfest och mördarbacke

 



Kära dagbok…

Måndagsfest med ost kex vin och boken Iskalla ögonblick

Måndagsfest på Main Street.

Det var inte alls kul att stolpa iväg och handla igår kväll efter jobbet, men vi måste hjälpas åt – och var och en får göra det den mäktar med. Så här i efterhand är jag mycket nöjd, för nu är julspriten och julölen inhandlade. Dessutom handlade jag lite andra livsmedel till julen samt en julklapp till Annas snälla mamma. Ibland är inte det där med julklappar så traumatiskt som jag inbillar mig. Sen låter jag Anna slå in paket i de fall de inte gör det i affärerna – eller om paketen är till Anna, förstås. Det mesta börjar bli klart vad gäller julklapparna jag är inblandad i, men det återstår några som jag bara måste fixa senast i helgen. Lite svettigt, men…

Nåja. Allt är inte slit och släp och okul. Vi ställde till en liten måndagsfest helt enkelt på kvällen. (Boken på bilden ovan läser jag just nu, men jag läste inte under festligheterna eftersom jag hade mänskligt sällskap.) Vi hyfsade såväl goda ostbitar som vinflaska sittandes i var sin fåtölj med hemmakläderna på. På TV satt folk uppklädda till tänderna – en del med nya tänder också – och glittrade och åt små yttepytteportioner av konstig mat. Nej, måndagsfest på Main Street rules! Trots att somliga mest sov sig igenom dem. Men lite tittade Lucifer på, hade halvkoll, för han ville ju inte missa nåt gott att tugga på.

Lucifer halvsover i soffan

Lite halvkoll på vad som äts…

∼ ♦ ∼

I hemmet på Main Street händer det saker varje dag medan jag är och jobbar. Igår började hyacinterna äntligen dofta – och juldukar hade lagts på bord och byråar. Inköpslistor skrivs och prickas av, ibland noteras konstiga tillägg som inte går att köpa men som är roliga att skriva. Mitt bidrag till julpyntet blev att knyta ett rött sidenband runt Spisgrisens hals – det är en tradition jag har till jul.

Spisgrisen med rött sidenband

Spisgrisen fick ett rött sidenband runt halsen igår kväll.


Annars är det mest Anna som pyntar och fixar fint hemma.
Det är ju lite begränsat vad hon kan göra med tanke på ryggskottet, men se fint kan hon göra och funktionellt. Som på ena köksbänken. Genom att tänka till, flytta bort ett par saker och ställa i annan ordning såg bänken helt plötsligt inte belamrad ut (nej, ingen bild). Lite rörd blev jag också när jag såg att hon hade satt upp en av de julvepor som min mamma sydde innan hennes kropp inte längre tillät handarbete.

Mammas sydda tomtevepa

Sydd medan mammas kropp fortfarande klarade handarbete.

∼ ♦ ∼

Domkyrkan exteriör kväll

Domkyrkan finns kvar även om jag inte passerar den så nära nu under några dar.

I morse blev det lite förändringar i vardagen. Trafikverket ska utföra spårarbeten i några dar. Därför är vår vanliga passage till och från stan över järnvägen avstängd. Mitt morgonsällskap tog i stället åt höger utanför porten, medan jag gick åt vänster och sen genom stan. Jag valde vägen med Mördarbacken, det vill säga Carolinabacken. Och faktum är att jag tyckte att det gick riktigt bra. Nä, jag sprang inte uppför backen och jag flåsade påtagligt och blev omgådd av nån med större arsle än jag men kvickare ben – men… jag klarade backen, jag avled inte. Nu återstår ytterligare tre morgnar uppför. Lite saknar jag nog att gå förbi Dômen, men jag tog en bild igår kväll när jag gick hem så att jag inte ska glömma bort hur den ser ut. För övrigt ser jag den förstås även från Mördarbacken, bara inte riktigt så nära som vanligt. Jag har fortfarande skavsårsplåstret på högerhälen och såret känner jag inte alls av. Däremot har jag mycket ont på ovansidan av högerfoten. Det handlar inte om skavsår eller om att bootsen är för trånga utan beror helt enkelt på att jag har för svaga fötter. Men först idag tog jag bort prislappen på bootsen och 1 400 spänn eller inte, mina fötter måste bara vänja sig.

Dagens arbete gick ganska bra. Jag hade ett par möten, det blev några skrivjobb och så började jag förbereda för nästa veckas nyhetsbrev som är årets sista. Det här med klarspråk är inte lätt, men det vore bra om var och en ägnade sig åt det den är bra på i stället för att ställa till det för andra. Om nu inte syftet är att ingen – eller väldigt få – ska förstå… Det känns skönt att OC-managern och jag vill samma sak: att alla ska fatta.

∼ ♦ ∼

Dagens julklappstips är kanske för den pysslige. Baka pepparkakor, lägg dem i en burk och ge bort. Det har En man som heter Ove gjort och i morgon ska jag och mina kollegor få smaka hans fantastiska, vida berömda pepparkakor! Jag vågade inte lyfta på locket och fota, men jag har fått bekräftelse på att burken nedan innehåller sagda berömdheter. Det jag i stället har gjort i kväll var att ordna två (2) julklappar till Anna, varav den ena är riktigt, riktigt fyndig!!! (Hoppas hon läser detta.)

Burk i metall

En burk fylld av pepparkakor bakade av En man som heter Ove.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dagens citat den 11 december 2018

Ett citerande inlägg om läsning.



Idag läste jag en riktigt bra krönika om… läsning. 
Eller lyssning på böcker, rättare sagt. Min åsikt är att ljudböcker inte är nåt en läser. En lyssnar på ljudböcker medan en gör nåt annat. Att läsa på traditionellt sätt är att verkligen ägna sig åt… att läsa. Läsningen blir inte nåt som en klämmer in ihop med allting annat en gör, den är själva huvudaktiviteten.

MEN… jag vill tillägga att det är bra att ljudböcker finns – för dem som av olika skäl inte kan läsa böcker på traditionellt sätt.

Så här skriver Dag Granath i Expressen:

”[…] Hela poängen med läsning att det är en aktivitet som kräver att man lägger ifrån sig det man har för händerna och ägnar sig åt en enda sak. Det går inte för sig att titta på film, stryka skjortor eller sms:a samtidigt. I en stressig och intensiv vardag har läsningen höga anspråk. Den vill ha vår fulla uppmärksamhet. Det är hela poängen.
  På sätt och vis går läsningens logik stick i stäv med det effektivitetsfokus som Storytel försöker tillskriva lyssnandet.
  Så nej tack, jag ”läser” inte medan jag messar. […]

 

Läs (!) hela krönikan om ljudböcker.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 10 december 2018: Snabbt går dagarna

 



Kära dagbok…

Fasen så snabbt dagarna går! Den här veckan ska jag försöka hinna jobba på dagarna och göra andra saker på kvällarna. I kväll kom en hemleverans av matvaror, till exempel, som måste tas emot. Anna är visserligen hemma, men hon har ju ryggskott och kan inte lyfta in de tunga varorna där de ska vara. På onsdag kväll är det årsstämma i bostadsrättsföreningen. Eftersom det är första gången för oss är det nog bra om vi kan delta. På fredag ska jag parta loss på jobbet när vi har fest med middag efter den årliga julkonferensen. Anna blir hemma från jobbet fram till helgen i alla fall. Ryggen är visst bättre, men långt ifrån bra. Jag försöker göra sånt som innebär lyft och böjningar, så i morse plockade jag ur diskmaskinen i alla fall. Vi åt en härlig laxmiddag igår kväll och det är alltid bra om smutsig fiskdisk diskas snabbt. Sen mumsade vi ju ostar och drack ett gott vin på kvällen också. Ja, ibland blir det mycket disk…

Laxmiddag

Härlig laxmiddag igår.

∼ ♦ ∼

I morse var det lite kallare igen. Jag tog på mig nya bootsen, men har Compeedplåstret kvar på hälen. Det funkade alldeles utmärkt – inget skav alls. Mitt promenadsällskap hade håriga skor, nåt jag kunde åtgärda med en roller, men skulle behöva ha nåt mer vinterbetonat på fötterna. Dessutom behövs visst andra plagg också. Det är mycket för föräldrarna att tänka på.

I morgon bitti får vi tänka i nya vägbanor/spår också, promenadsällskapet och jag. I kväll vid 20-tiden stängs järnvägsövergången av fram till lördag morgon. Trafikverket ska arbeta på spårområdet. Det kanske blir så att vi går åt var sitt håll resten av veckan.

Och under dan kom så det där eländiga vita ner från himlen. Tyvärr är det ju vinter nu. Snö utanför och damm innanför fönstret på kontoret… Vet inte vad som är värst egentligen… På kvällen, när jag gick till Kvarnen för att kompletteringshandla samt köpa julspriten, var det mest regn. Jag hann precis hem med Dramaten innan hemkörningsvarorna från ICA Maxi kom. Vi är handlingens kvinnor, icke tu tal om det.

∼ ♦ ∼

Lucia på Carolina rediviva

Förra årets Lucia på Carolina Rediviva skymtade mellan huvudena.

En svag men ändå kännbar huvudvärk har jag haft hela dan, säkert beroende på vädret. Men jag jobbade på och hann göra inte bara det jag skulle idag utan lite till. Den kommande veckan är jobbmässigt sett hyfsat OK. Samtidigt innehåller den många sociala evenemang som visserligen är trevliga, men som tar arbetstid. På onsdag eftermiddag är det glöggmingel och på torsdag förmiddag Luciafirande på Carolina Rediviva. Jag var på Lucia där förra året med en kollega och det var så fint och stämningsfullt, så jag vill gärna gå i år också. Det kommer emellertid en Lucia hit till Segerstedthuset också, men då sitter jag i möte.

Arbetsveckan i övrigt innehåller som jag skrev längre upp vår årliga julkonferens, men också sedvanliga möten och arbetsuppgifter. Idag har jag skrivit dagordningar på löpande band. På torsdag har vi årets sista redaktionsråd för en av de webbplatser jag ansvarar för.

∼ ♦ ∼

Buddha

Buddha och jag behöver var sin BH.

Igår kväll när jag för en gångs skull skrev med laptopen i mitt skrev knä lyckades jag göra nåt riktigt dumt – jag kom åt några tangenter och vips hade jag vänt bilden på skärmen upp och ner. Starkt misstänkta för denna vändning är mina hängtuttar (kolla kortkommandot längre ner i stycket och tangenternas placering på tangentbordet så fattar du). Anna försökte hjälpa mig, för jag kunde ju inte surfa ut på nätet och kolla utan att ägna mig åt akrobatik i bästefåtöljen. Nu har jag lärt mig att ctrl + alt + pil är kortkommandot (pilriktning beror förstås på vilket håll en lyckats vända skärmen åt). Dagens julklappstips blir därför… en BH!

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Ziggurat Montefalco Rosso 2015

Ett inlägg om ett vin.


 

Ziggurat Montefalco Rosso 2015

Fylligt och smakrikt italienskt.

En besvikelse på vinfronten i lördags behövde definitivt kompenseras på söndagen. Med fisk till middag kunde lätt några goda ostar med tillbehör slinka ner senare på kvällen. Till dessa öppnade jag en flaska Ziggurat Montefalco Rosso 2015.

Vinet är förstås italienskt – från Umbrien – och kostar 139 kronor. Det är kategoriserat som mycket fylligt och bör serveras till mörkt kött som lamm, nöt eller vilt, tycker Systembolaget. Här blev det i stället drycken till några smakrika ostar, bland annat Stilton. Jag luftade vinet ordentligt och lät det ljummas väl ovanpå spishällen medan fisken tillagades i ugnen. Vinets serveringstemperatur gör oerhört mycket för smaken om vinet. Ett rödvin kan skilja sig rejält från gång till annan om det serveras alltför svalt, anser jag.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, hallon, peppar, salvia, vanilj och kakao. […] Nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, kanel, örter, vanilj och choklad.

Det här vinet var verkligen fylligt och gott. Vinet hade en tydlig smak av kakao och bär med bara en lätt touch av vanilj. Eftersmaken var ganska lång på det här riktigt kraftfulla vinet. Det gick förstås alldeles utmärkt att dricka till ostarna och är definitivt ett vin jag köper igen. Vinet sägs gå utmärkt att lagra, något jag troligen tänker göra.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 8 december och Anna-dagen 2018: Fortsatta frosserier, firanden och förberedelser inför jul

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen fortsatte vi med frosserierna. Före maten slog klockan Gin o’clock, Sen lagade Anna underbart god lördagsmiddag, stekt kyckling till mig, kotletter till övriga. Förutom potatisklyftor och hot béasås fixade hon två sorters piemento, paprikor. Den ena köpte vi färdig, den andra lagade hon till i stekpannan. Mycket gott. Till maten serverade jag ett Barolovin som jag hade sparat ett tag i vinskåpet. Tyvärr blev det en riktig besvikelse för mig. Det var inte alls så kraftfullt och fylligt som jag hade trott. Ändå slank hela flaskan ner. Ja inte själva flaskan, förstås, utan innehållet.

(Som vanligt gäller det att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, se bilderna i bildspel, kommentera bilderna och se bilderna större.)


Lördagskvällen tillbringade vi tillsammans med After Dark
Svt visade deras This is it-show, en show som vi missade att se i verkliga livet. Den var jättebra på TV, så den måste ha varit fantastisk live. Fast somliga fyrbenta var måttligt roade…

(Precis som ovan gäller det att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, se bilderna i bildspel, kommentera bilderna och se bilderna större.)

∼ ♦ ∼

Trött var ordet även denna söndagsmorgon. Jag hade kunnat sova hur länge som helst, men klockan sju steg jag upp och gav katterna mat. Sen somnade jag om och sov ett par timmar till. Idag är det Annas dag och jag hade ett litet paket till henne. Hoppas hon gillade innehållet, jag tyckte att jag var lite fyndig. Det blev en stunds läsning innan vi klev upp för att äta andra advent-frukost. Vid det laget hade Snuffe a k a Lucifer piggnat till betydligt. Han satt på första parket…

(Precis som ovan gäller det att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, se bilderna i bildspel, kommentera bilderna och se bilderna större.)

Som bekant är det ju jul om ett tag. Vi hade ursprungligen tänkt besöka julmarknaden i Gamlis och därefter körkonserten i Gamla Uppsala kyrka. Anna insåg emellertid att hennes rygg inte skulle klara av kyrkbänkarna. I stället tog vi en promenad ner på stan på eftermiddagen för att köpa julsenap och nåt gott till adventskaffet. En och annan julklapp blev det också. Nu är det klart till några personer, medan andra fortfarande inte har fått det de ska ha. Vi har emellertid diskuterat och dividerat och bestämt vad det ska bli. De flesta paketen slår Anna in. Hon har gjort väldigt tydligt att jag har mina begränsningar vad gäller paketinslagning och jag finner mig i ödet. Katterna har inte hjälpt till med paketen. Mini har vaktat vinskåpet och Lucifer har sovit. Lilla Citrus har mest lyst med sin frånvaro.

(Precis som ovan gäller det att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, se bilderna i bildspel, kommentera bilderna och se bilderna större.)


Annas rygg är lite bättre idag, 
men ändå inte så pass bra att hon kan gå och jobba i morgon. Jag tror knappt att hon ens kan så långt som till sitt jobb. På seneftermiddagen satt hon därför och jobbade lite hemifrån medan jag skrev detta och lyckades komma åt ett kommando så skärmen vände sig upp och ner. Sen kom jag åt en massa inställningar så jag fick nästan hjärtinfarkt innan jag lyckades få saker och ting på plats igen. En kan inte tro att jag jobbar på en IT-avdelning… Och på tal om jobb är jobbväskan packad och rena kläder framtagna inför en ny arbetsvecka.

∼ ♦ ∼

Dagens julklappstips får du lista ut själv genom att studera bilden nedan. Nånting på bilden hör inte hemma bland insulingrejorna, men det kan vara en fin och stämningsfull julklapp – om än i lite annan form, kanske – för en mindre penning.

Insulingrejor och ljus

Dagens julklappstips är det som inte hör hemma på bilden.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar