En sax i hjärtat

Ett inlägg om en bok.



Marie Bengts bok En sax i hjärtatDet blev en del böcker inköpta 
under helgen som vännen FEM var här. En av böckerna jag fyndade var Marie Bengts deckare En sax i hjärtat. För ett par år sen, när boken skulle komma ut, anmälde jag mig som testläsare hos Akademibokhandeln för just En sax i hjärtat. Tyvärr blev jag inte vald då. Men nu sålde Röda Korset boken i second hand pocketutgåva till mig för en guldpeng. Då kan snåla jag tänka mig att betala fullpris för uppföljaren, Döden klär i domino, som kommer i början av nästa månad.

Året är 1957. Hannah Lönn är sömmerska med andra drömmar än att bli hemmafru. Hon bor i Stockholm, men far i den här boken ner till sin faster i Småland. Samma dag hon anländer ska det bli synjunta. Via de olika karaktärerna i boken inser jag som läsare att en person sticker ut, en person som vet lite för mycket om alla andra. Det kan aldrig sluta väl, utan det slutar med mord. Och Hannah Lönn blir så involverad i det hela att hon hjälper polisen i mördarjakten samtidigt som hon syr kläder åt byborna och äter vaniljhjärtan.

Den som känner mig vet att jag är ett stort Maria Lang-fan. De tidiga böckerna gillade jag mest och tänk, den här boken skulle kunna vara en av dem. (Det är det bästa betyget, författaren!) Jag faller pladask för beskrivningarna av 1950-talets miljöer. Människosynen känns autentisk för tiden, liksom skildringen av mäns och kvinnors roller och positioner. Det vimlar av folk i den här boken. Detta till trots har jag inte svårt att hålla isär dem. De är nämligen alla udda på ett eller annat sätt och både vasst och lite ömsint skildrade. Kapitlen är aningen för långa för mig som ofta läser på raster på jobbet. (Men jag är ju inte den enda läsaren och boken är inte skriven för mig.) Jag gillar den här deckaren stenhårt, allra helst som jag först anar mördarens identitet först när endast cirka 30 sidor återstår. Jag ska kasta mig över uppföljaren när den kommer ut, var så säker på det.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 20 maj 2019: Glömma bort att försöka komma ihåg

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan WTF

WTF kan en verkligen undra…

Ja jisses. Det hade nog varit bra med ytterligare en dags ledigt för mig. I morse satte jag eld i baken på folk om underlag. Sen insåg jag att vissa hade aviserat frånvaro från aktiviteten ifråga. Slutligen – och det här är riktigt dumt! – insåg jag att aktiviteten är inställd och ersatt av en annan aktivitet. Maj gadd, ibland blir jag mörkrädd när jag inser hur jävla glömsk jag är! Det är tur för mig – inte för andra – att jag har den här bloggen, så att jag kan gå tillbaka i tiden och se vad jag har hållit på med. (Det gör visst ett antal snokare också, ser jag back end. Intressant, eftersom jag är så avskydd.) Det händer att min sambo säger nåt om nåt vi har sett, hört eller gjort – och jag känner mig helt blank i skallen. Detta är riktigt jävla ruggigt, ska jag säga. Jag kan skratta åt det, men lite grann sätter jag mitt tysta skratt i halsen.

Arbetsdagen förflöt aningen bättre. Senila Damen* fick en del vettigt gjort också. Bland annat ägnade hon sig åt att hjälpa en av enhetscheferna med internkommunikation. Vidare blev hon tillfrågad om hon kan vara behjälplig i ganska stor utsträckning framöver vad gäller ett projekt som det har gått på tok i. Det dröjde inte många minuter innan jag blev kallad till ett möte på eftermiddagen. Ytterligare ett uppföljande arbetsmöte blir det om en vecka. Egentligen var det så att jag var involverad i det projektet som kommunikatör och drog igång under sommaren 2016. Sen kom hösten och min mamma gick bort och tillvaron bara… rämnade. Jag blev sjukskriven och nån annan tog över kommunikationen kring just detta projekt. Övrigt påbörjat jobb blev liksom liggande tills jag var på banan igen i december. Tänk, det är tre år sen redan… Och efter lunch fick jag kallelse till ett första möte – typ en timme senare.

Ros utanför Botaniska trädgården


Till lunch träffade jag på Lizbeth**
och bestämde mig för att det var trevligare att äta i hennes sällskap i vanliga lunchrummet än i Tysta matsalen där det alltid är skitkallt. Det var inte så många som åt i vanliga lunchrummet och människan som brukar gapflabba vara inte där, tack och lov. Faktum är att det var helt OK. Och att träffa Lizbeth är alltid mer än helt OK.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan obegripligheter vid datorn

Jag nätshoppade och orderbekräftelsen hamnade i skräpmappen.

Jag har väl inte så mycket att försöka komma ihåg från den här dagen. Jag har nätshoppat kontaktlinser. Nån trogen kund hos nåt företag är jag inte, utan jag söker lägsta pris på på nätet på min typ av lins. Idag blev det YourLenses som får äran att skicka hem linser till mig. Men nån orderbekräftelse fick jag inte direkt som vanligt, vilket gjorde mig misstänksam om ordern gått igenom. Vid en snabb kontroll visade det sig att min e-postklient tyckte att orderbekräftelsen var skräppost. Hmm… Det gäller att se upp. Under eftermiddagen fick jag mejl från en person inom min organisation som råkat ut för ett phishingförsök. Sånt jobbar inte jag med – det vill säga varken phishing eller att lösa problem som uppstår i samband med det, men jag kunde hänvisa h*n till rätt instans i alla fall. Hoppas att det inte har fått några alltför allvarliga konsekvenser, detta lurendrejeriförsök.

∼ ♦ ∼

På tal om att luras… Jag lurade ut min sambo på dåligheter efter jobbet igen. Eller… dåligheter och dåligheter… Kalla det vuxenaktiviteter med åldersgräns.

∼ ♦ ∼

*Senila Damen = Tofflan
*Lizbeth heter i själva verket nånting heeelt annat som verkligen inte stavas med z


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 18 maj och söndagen den 19 maj 2019: Alla gillar olika, som sagt…

 



Kära dagbok…

Alla gillar olika smågodispåse

”Alla gillar olika”… och jag gillade inte årets schlagerelände.

Orden på lördagsgodispåsen är så på pricken! ”Alla gillar olika”. Och nåja, orden på påsen gäller kanske innehållet men funkar på det mesta. Som schlagereländet jag tittade på igår kväll. Ärligt talat glodde jag mest för att det är sånt en ska göra. Lite grann för att bli allmänbildad musikaliskt också. Men fan asså… Sveriges låt skulle jag inte kunna ens nynna på, så litet intryck gjorde den på mig. Övriga låtar i tävlingen var antingen slätstrukna eller konstiga. Folk som sjöng på pinnar och jag vet inte vad. När alla tävlande hade sjungit klart kom ett nummer jag faktiskt gillade. Det var tidigare vinnare som sjöng varandras låtar. Underhållande, bra och framför allt, de kunde sjunga. Sen kom Madonna. Hur i h-e hon har den status hon har begriper jag inte. Värre falsksång har jag inte hört sen… Eurovision Song Gontest 2018, ungefär… Dessutom var det en reklamkupp för hennes nya musik. Fast efter framträdandet igår undrar jag om nån ens vill lyssna på den.

Mini närbild

Min lilla fanclub Mini.

Nej, Mini och jag var inte roade. Jag roar inte så många, men jag är glad över min lilla fanclub som heter Mini. Hon kommer alltid till mig om kvällarna och hoppar upp på armstödet på bästefåtöljen. Så glider hon ner med rumpan i mitt knä. Sen ska jag klia henne under hakan. Hon tittar uppfodrande på mig och spinner ljudligt, den sötnöten. Igår spann ingen av oss framför TV:n. Vi gick faktiskt och la oss innan röstningen började.

 

∼ ♦ ∼

Sambon började jobba tidigt i morse och jag tänkte mig sovmorgonen jag inte fick igår. Det blev… tji. Kvart i sjun vaknade jag av en redig åsksmäll. Ytterligare två knallar kom efter en stund. Klart jag inte kunde somna om då. Jag fixade kaffe och tog med in till sängen. Sen låg jag och läste min bok med pepitarutig rygg bland rutiga påslakan. Sån är jag – det vill säga otroligt matchande. (Kolla bilden från gårdagens frukost…)


Efter frukost, dusch och påklädning 
gick jag upp till stan i ett par ärenden. När jag kom hem försökte jag busa med Lucifer och Citrus. Det gick… sisådär… De var måttligt intresserade, om en säger så.


Tisslingarna är lika tråkiga som vissa människor 
– de vill inte vara med på bild, längre. Och ändå omfattas de inte av GDPR som kräver tillstånd för alla sorters arkiv med personuppgifter. Jag var kommunikatör i det projektet på jobbet för ett år sen, så fråga mig om det – jag vet allt. (Liten överdrift…)

∼ ♦ ∼

Vi festade lite idag förstås –  Sunday = Funday. För mig är det viktigt att människor som betyder nåt får uppskattning. När sambon hade slutat jobba for vi därför för att fira nån som egentligen fyller år i morgon, men som inte har så många som firar h*n. Vi medförde de skitstora bullarna jag hade köpt igår och blev också bjudna på ljuvlig bärkaka (jag tog två bitar). Plötsligt var eftermiddagen slut och sortin blev lite hastig, som vanligt.


Festandet fortsatte när vi kom hem 
och vi gick till Alex för att äta söndagsmiddag. Det blev tvårätters, för kaffe med nåt sött intog vi hemma. Idag var det ny serveringspersonal igen och igen var det nån som knappt förstod svenska. OK, det är charmigt en gång, två gånger och möjligen tre gånger. Sen blir det… irriterande. Mat och dryck var emellertid utsökta – som vanligt. Vi åt scampi i vitlök med var sin italiensk öl i glasen till förrätt samt pasta med tryffelsås och rött i glasen till huvudrätt. Notan slutade på knappt en tusenlapp – och idag gav jag ingen dricks. Vi gillar olika.

∼ ♦ ∼

I morgon är det dags för en ny arbetsvecka. Veckan omfattar bland annat avdelningsmöte på tisdag och workshop på torsdag med dem som ska ingå i den nya avdelningen vid årsskiftet. Tunga grejor… Jobbväskan är packad och rena kläder framtagna. Jag kör en maskin blått som ska hängas innan läggdags. Min sambo är ledig i morgon och ska bland annat pyssla med växtlighet på balkongen som hon inhandlade i eftermiddags.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Fredag kväll den 17 maj och lördagen den 18 maj 2019: Mer vin, rökta räkor och lite nytta (och läsnöje)

 



Kära dagbok…

Trofé tio år med WordPress

En utmärkelse, en trofé, för tio års skriverier.

Under den gångna veckan fick jag en utmärkelse. Nej, det var varken för gagnelig gärning i yrkeslivet (det satte Den Lille Fjanten stopp för) eller för nit och redlighet i statens tjänst. Utmärkelsen kom från WordPress som uppmärksammade att jag har bloggat hos dem i tio år. Tio år… Tänk… Tiden går fortare än en kan tro. Det var tio år sen De Sju Svåra Åren inföll. Tio år och två bloggar. Ja jag vet. Det finns många som avskyr mina bloggar, men som av några underliga skäl fortsätter att snoka där. Sen finns det fölk som läser för att de hittar nåt av intresse. Gemensamt för bloggarna är att de handlar om mig och mina känslor. I möjligaste mån undviker jag att nämna andra människor. Men det är svårt. Jag lever inte livet ensam. Det finns människor i mitt liv, ju, även om en inte kan tro det ibland. Men jag försöker allt mer att vara restriktiv med mina känslor gentemot andra. Det har blivit konsekvensen av saker och ting och det kan inte rimligtvis handla enbart om mitt bloggande/mina skriverier. Ja, som synes… utmärkelsen kom med en uppmaning till lite rannsakan, minsann.

∼ ♦ ∼

Trötta Anna och GT på balkongen

Trötta Anna piggnade till av en GT.

På fredagskvällen var vi lagom möra, men eftersom vi varken hade mat eller dryck hemma fick vi gå iväg och handla. Det tog rätt lång tid, jag kände mig seg. Hemma igen blandade Anna till var sin GT och eftersom det var finväder kunde vi inta den på balkongen. Även om det ser ut som om Anna somnat på bilden piggnade hon faktiskt till. Vi kunde också äta på balkongen lite senare. Tisslingarna var förstås med eftersom det handlade om räkor. Lucifer åt till och med rökta räkor, men de naturella var förstås bäst. En stunds vila mellan rätterna och vinerna blev det innan vi var redo för ostar och rött vin. Jag kan väl säga att magen inte är jättebra idag. Det har också varit två nätter med rätt jobbiga kramper i underben och stortår. Jobbigt och ontigt!


Vi lommade i säng vid 22.30-tiden
och jag var så trött att jag inte orkade läsa ens. Men det gjorde jag i morse. Jag vaknade tidigt, före klockan sju, och hade jag vaknat ännu lite tidigare kunde jag ha skjutsat Anna till jobbet. Nu måste jag precis ha missat henne. Jag tog med mig kaffe till sängen och låg och läste en god stund medan jag tvättade två maskiner. Tvätten hängde jag sen och så rev jag ur lakan ur sängen eftersom det var renbäddningsdags. Kattpottorna tömdes, en kattspya torkades och krukväxterna fick vatten innan jag satte mig en stund vid datorn. Därefter intog jag en väldigt färgmatchande frukost, måste jag säga.


Jag försökte få tag i slottsherrskapet utan framgång, 
men sprang ändå ner till Butiken på hörnet och köpte nybakade kanelbullar. Sen for jag till Slottet och Slottsträdgården bara för att upptäcka att där var tomt. Nåja, jag sådde plocksallat, ruccola och rädisor innan bullpåsen och jag åkte hem igen. Det var väldigt kvavt och ingen direkt sol. Nån dammsugning orkade jag inte utföra trots att jag inte dammsugit sen i torsdags kväll, men jag bäddade i alla fall rent. Eftersom jag är mannen i familjen, dvs den som kör bilen, föll det på min lott att besvara en enkät från bostadsrättsföreningen om elbilar och hybridbilar.

Klibbvädret gjorde att jag tog en dusch till och tvättade håret. Medan jag stod där inne försökte jag tänka ut nån middagsmat till mig. Inspiration och idéer = noll. Det fick bli en sallad som jag plockade ihop på Nya Tokerian när jag ändå åkte dit för att handla kattmat. Annas snälla mamma ringde när jag gick runt bland hyllorna och vi kom överens om att på nåt sätt försöka göra slut på bullarna i morgon. Salladen jag plockade ihop gjorde jag slut på tidigt på kvällen ute på balkongen tillsammans med citron- och limesmakande bubbelvatten utan alkohol. På så vis borde jag få plats med goda ostar, rött vin och annat lördagsgodis som ska förtäras när jag hämtat hem Anna från jobbet och vi bänkat oss framför TV:n för att glo på schlagereländet (mitt tycke). Och medan jag åt och väntade på att klockan skulle bli 21 läste jag förstås. Vad annars?

∼ ♦ ∼

Familjen Katt och jag har hållit varandra sällskap idag. Eller de har mest sovit när de inte har busat. Citrus välte Annas resväska och drog av hela sin päls mot min nytvättade, svarta tröja (Citrus är mest vit i pälsen). Till sist fick de nog och krävde… mat! De la sig i matkö på köksgolvet. Jag förstod vinken och serverade anka. Det gillades.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vitt och ett rött vin: Moncaro Verdicchio 2018 och Replica Zinfandel 2017

Ett inlägg om viner.


 

Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico Organic 2018

Billigt ocvh ungt vin med hög fruktsyra.

Vi fortsatte att prova viner även på fredagen, men då provade vi bara två sorter. Tre röda och två vita viner följde med hem från Systembolaget. Vi skulle äta skaldjur och goda ostar och även om vi blev lite överbevisade på vinprovningen, tror vi inte till hundra procent på att vitt vin och goda ostar går ihop.

I min ungdom köpte jag ofta Verdicchio-viner. De var goda och torra. Som 57-åring plockade jag igår en flaska Moncaro Verdicchio dei Castelli di Jesi Classico Organic 2018 från hyllan. I matkassen fanns rökta räkor och aioli samt ett smörrebröd med vanliga räkor. Systembolaget tycker att vinet går bra att servera till fisk och skaldjur, så vi gjorde rätt val. När det gäller rökta räkor kan det emellertid vara lite knepigt att hitta bra tillbehör och dryck, så det var lite av en chansning. Men flaskan kostade bara 79 kronor.

Systembolaget skriver så här om vinets smak och doft:

”Ungdomlig, fruktig smak med inslag av gråpäron, persika och limeskal. […] Ungdomlig, fruktig doft med inslag av päron, honungsmelon, örter och citrus.

Vi inledde förstås med att doppa näsorna i glasen. Jag kände en tydlig doft av lime och citrus. Vid avsmakningen noterade jag päron och melon. Vinet var verkligen ungt. Det hade hög fruktsyra och var allt annat än sött, tack och lov. Vi lyckades kyla ner det hyfsat, först i frysen, sen i kylen, men det hade gärna fått vara kallare för mig.

Det här var ett helt OK vin till såväl rökta räkor som vanliga. Det var inget vin som fick mig att jubla eller sjunga – mer än när det gäller priset.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Replica Zinfandel Old Vines 2017

Choklad, vanilj och kaffe i smak och doft, men inte särskilt fylligt.

Kvällens röda vin kom också det direkt från Systembolaget hem till oss igår. Tanken var att välja var sitt vin, men också att välja lite olika prisklasser. De två Amaronevinerna stoppade vi in i vinskåpet. Kvällens röda blev därför Replica Zinfandel Old Vines 2017. En sån flaska betalade vi endast 89 kronor för. Både sambon och jag har en svaghet för Zinfandelvinerna, möjligen för min del för att jag gillar vanilj och gärna hög sockerhalt. Nu var sockerhalten på det här vinet inte skyhög, men väl 8 gram per liter.

Systembolaget rekommenderar en serveringstemperatur om 16 grader. Jag föredrar varmare röda viner, snudd på ljumma. Det åstadkom vi inte igår eftersom vinet luftades ovanpå en kall spis och ugn. Enligt Systembolagets webbplats passar vinet som sällskapsdryck eller till grillade rätter av ljust kött, typ fågel eller fläsk. Vi drack det till tre sorters ostar – en mogen, men ganska smaklös Brie, en mogen S:t Agur och en sträv Gruyère.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Mycket fruktig smak med liten sötma och tydlig fatkaraktär, inslag av vanilj, kaffe, björnbär, blåbär, kokos och choklad. […] Mycket fruktig doft med tydlig fatkaraktär, inslag av kaffe, björnbär, mörk choklad, blåbär och vanilj.

Jag tyckte inte vare sig doft eller smak var fruktig. Däremot kände jag tydligt såväl choklad som vanilj och kaffe i smak och doft. Vinet var inte särskilt fylligt och det hade ingen eftersmak som dröjde sig kvar.

Även det här vinet var ganska OK, men jag tror att det kanske hade passat bättre till kyckling eller bara att smutta på.

Toffelomdömet blir samma som gårdagens vita vin, det vill säga medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 16 maj och fredagen den 17 maj 2019: #gaylife med glada strumpor och vinprovning

 



Kära dagbok…

Innan jag berättar om gårdagen vill jag uppmärksamma eventuella läsare av min dagbok att det är den internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi idag. Det visste jag faktiskt inte, det var en kollega som upplyste mig om det. Däremot visste jag att det är Norges nationaldag och att det är dagen när min mormor gick bort för 48 år sen. Till Norge och norrbaggarna säger jag grattis, till mormor säger jag att jag fortfarande saknar din varma famn och knäet som jag alltid fick sitta i och till övriga vill jag visa en del av #gaylife. Sambon #loveofmylife och jag brukar skoja om en del hashtaggar som i ett visst sammanhang används liiite för flitigt, enligt vår mening. Samtidigt… I onsdags påtade vi i jorden och var trädgårdsmästare, igår kväll provade vi fina viner (utan att göra bort oss!). Och båda delarna är ju en del av #gaylife. Fast för oss är det vårt vanliga liv. Det liv vi lever här och nu. Som pricken över i låg en regnbågsask på köksbänken hemma igår och väntade på mig. Det var min sambo #loveofmylife som gav mig ytterligare en present: fina Happy Socks att använda till såväl Pride i sommar (om vi nu kommer dit) eller vilken dag som helst. För det är ju alltid #gaylife hos oss. Tack ❤ !

∼ ♦ ∼

Vinprovning Vinklubben Tre Kronor maj 2019

Vinprovningen var en födelsedagspresent till min sambo.

Det är ju inte helt fel att ge bort födelsedagspresenter som innebär evenemang där en själv deltar. Anna hade ju i och för sig kunnat gå på egen hand, men jag hade bokat två platser på Vinklubben Tre Kronors vinprovning igår i Uppsala på Park Inn Hotel, ett stenkast från vår bostad. Att provningen ägde rum ett stenkast från hemmet var en klar fördel. Det visade sig nämligen att vi skulle prova 13 viner och en konjak… Vi var nog för övrigt de som hade minst i sin ”kasta-mugg” (den vita muggen mitt på bilden här intill)… Vinprovarglasen var visserligen små och en skulle hälla upp till en markering som gjorde att det blev typ två klunkar. Men ändå. Föreställ dig… Dessutom hade vi inte ätit så mycket under dagen. Jag dammsög när jag kom hem från jobbet och slängde sen i mig två rostade mackor i alla fall.

14 olika såser till vinprovningen

Det gällde att hålla reda på såsernas ordning och att inte stoppa fel sked i munnen…

Klockan 19 startade vinprovningen och den skulle pågå till cirka klockan 22 var det sagt. Klockan var nog närmare 23 när vi kom hem. Vi fick sitta mitt emot varandra och det var nog bra, för annars hade det kunnat bli flams. På vår ena sida satt mor och son, mycket trevliga (modern berättade att hon gått på sju vinprovningar här tidigare, så det kändes tryggt att ha en erfaren provare vid sin sida); på andra sidan ett sällskap där mannen närmast mig blev yvigare och yvigare med sin högerarm.

Vinprovningen var aviserad som en samverkan mellan mat och vin och det var den sannerligen. Vi fick ett fint tryckt fyrfärgshäfte i vilket vinerna presenterades. Till varje vin fanns ett recept på passande mat. Till min glädje ser recepten inte bara tilltalande ut, även en sån matkrånglig som jag kan äta nästa allt. Nåt nytt som jag lärde mig var också att en inte ska välja vin efter mat utan tvärtom – välj mat efter vin.

Först presenterade Hampus Berner vinerna, druvorna, ursprung etc. Det blev snabba och innehållsrika mini-föreläsningar. Hampus Berner visade sig vara ganska ung, men väldigt kunnig. Därefter tog en äldre förmåga över (pappa Berner?), en underhållande, frispråkig skåning. Vi fick sticka näsorna i vinglasen innan vi smakade på vinerna. Till varje vin serverades en sås eller röra som skulle passa just det avsmakade vinet. Det gällde att hålla reda på såväl ordning som skedar och inte stoppa fel sked i munnen. (Det blev liksom inte lättare allt eftersom timmarna gick…)

Jag var lite orolig innan att vi enbart skulle prova en typ av vin, men kvällen bjöd på en rejäl bredd både vad gäller ursprung och sorter. Provningen inleddes med ett vitt vin och avslutades med konjak. Däremellan blev det flera vita viner, ett rosé, två prosecco och några rödingar. Vinerna kom från Frankrike, Italien, Tyskland, Australien och USA. Mest positivt överraskad blev jag av de italienska vitingarna.

Det kostar en del att gå på vinprovning, men jag är övertygad om att vi gör det igen redan i höst. Vinprovning med Vinklubben Tre Kronor rekommenderar jag varmt!

∼ ♦ ∼

I morse vaknade vi med huvudvärk båda två. Det var tur att det fanns Ipren i medicinlådan. Jag hade sällskap av Lucifer vid frukostbordet och jag fick ner lite yoghurt med blåbär, honung och müsli, sambon fick nog inte i sig nånting. Lucifer låg nära och buffade med huvudet och spann. Han hade inte fått tillräckligt med uppmärksamhet av mammorna igår, så jag lovade honom att vi ska vara hemma och ta det lugnt i kväll. (Vi ska bara gå och köpa nån fredagsmat tillsammans först.) Och sen berättade jag för Lucifer att jag hade hittat en litterär namne till honom i boken jag läser just nu, En sax i hjärtat. Då tyckte även Lucifer att det är en bra bok. (Jag har inte hunnit läsa så mycket, men den här boken tilltalar mig enormt!)

∼ ♦ ∼

Trots gårdagens galej gick det bra att jobba på veckans sista arbetsdag. På förmiddagen hann jag med att korrekturläsa och lägga sista handen vid mitt nyhetsbrev innan det publicerades klockan tio. Vidare dryftade jag diverse frågor med kollegor och chefer rörande allt från samarbetsproblem (andras, inte mina) till fina och bra presentationer. Att jobba ihop med människor är alltid lärorikt. En kan inte älska alla, men jag är noga med att vara professionell på jobbet i min yrkesroll. Som jobbarkompis blir jag däremot ledsen och störd över somligas beteende, men som en mig närstående person sa…

”Du behöver inte bry dig att du inte får vara med, du gillar dem ju inte… 

∼ ♦ ∼

Professionalism… Låt oss avsluta med några rader om detta. Jag undrar hur dagens journalistutbildningar ser ut. De verkar inte omfatta nånting som har med rättstavning att göra. Nedanstående dumpar hittade jag på nätet, den ena från riksmedia, den andra från lokalmedia. En tar sig för sin panna…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Media, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 15 maj och torsdagen den 16 maj 2019: Sått och gott

 



Kära dagbok…

Korvar grillade på kolgrill

Korvgrillning, en del av Slottsträdgårdslivet.

I kväll ska vi på vinprovning , så därför blir detta mycket ett bildinlägg om gårdagen och lite kort om idag. Som vanligt gäller att man drar musen över bilderna för att se bildtexterna. Vill man se hela bildtexterna klickar man på bilderna. Då kan en också se dem i ett enkelt bildspel och den som vill kan kommentera varje enskild bild.

Det mulnade på igår eftermiddag, men vi hade bestämt oss: vi skulle till Slottet och så och grilla. Men först blev det att vi strålade samman hemma. Anna gav katterna mat och jag plockade ihop vår matkasse. Sen for vi. Annas snälla mamma hade förstås lagt fram än det ena, än det andra så vi inte skulle behöva leta efter sånt som grillbriketter, tändhandske, grilltänger, fiberduk etc. Så medan grillen blev varm och briketterna glödheta satte vi dill, rödlök och morötter. Sen tog vi matrast och jag åt underbar kryddig kalkonkorv med bröd, räksallad och bostongurka, Anna åt detsamma fast kryddig köttkorv. Efter maten vattnade vi och la på fiberduk. Anna tog itu med maskrosor. Avslutningsvis flyttade vi stolarna runt ena kortsidan och tog en kaffe med kakor i den nedgående kvällssolen. Det blev en helt underbar kväll i Slottsträdgården och jag tankade energi och mådde riktigt, riktigt bra (förutom mina onda ben, förstås). Och hemma på Main Street avslutade vi onsdagen med att se det inspelade sjätte avsnittet för säsongen  av GW:s mord och mumsa på Toblerone, ytterligare en present från Annas resa. Jag var så trött när jag gick och la mig att jag somnade direkt (fast jag vaknade av att nån motspelare la ett ord i Wordfeud – min Stör ej-funktion går inte på förrän klockan 23…)

∼ ♦ ∼

Lucifer i köksfönstret

Han vände mig ryggen, Lucifer, vid frukosten. Flugor och fåglar är intressantare.

Idag vaknade jag till sol och blå himmel. Det var bara fem grader varmt igår morse, den här morgonen var det åtta. Förhoppningsvis kommer värmen nu. Lucifer höll mig sällskap under frukosten. Eller… han var mer intresserad av flugor och annat på köksfönstret och fåglarna utanför. För övrigt började han sjunga tidigt i morse och jag tror att Anna var uppe och gav en påse mat i samband med att hon kollade blodsockret eller nåt. När jag klev upp fick de var sin påse till samt lite Whiskas-kyckling – familjen Varg Katt var uppenbarligen hungrig.

Katterna fick vara ensamma ganska mycket igår eftersom både Anna och jag jobbade dagpass och även var borta på kvällen. Till aftonen går vi Main Street bort till hotellet där vännen FEM sov i helgen, för en trappa ner i det huset är det vinprovning. Det ska bli så spännande, även om jag är lite rädd att det ska provas rosévin, nåt jag vägrar att dricka. Vinprovningen pågår i cirka tre timmar.

Idag förberedde jag mitt nyhetsbrev så mycket jag bara kunde inför publiceringen i morgon förmiddag. Jag hoppas att vinprovningen inte gör mig alltför tung i huvudet. Som vanligt gjorde jag lite annat på jobbet också, till exempel jobbade med intranätet och i projektet jag skrev om igår. Tyvärr slog ångesten klorna i mig. När jag behandlas som luft blir det tyvärr så. Jag får väl dricka extra mycket vin i kväll så känner jag kanske ingenting. Det är fel verktyg, jag vet, men nu är det som det är och att klara av att stå på benen är det som gäller.

∼ ♦ ∼

Kommunikation är svårt, skriver jag här ibland. Och det tycker jag. Lappen jag fotade igår är emellertid trots sina brister rätt OK – den är kort och koncis. Men den ger bara nästan all information en behöver. (Interpunktion, meningsbyggnad och versaler inne i en mening kommenterar jag inte.) Jag kan inte låta bli att undra var jag hittar ”en annan”…

Lapp Hissen avstängd ta en annan

Här ges kort och koncis information, fast inte riktigt all information en behöver…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer