Finns det hjärterum

Ett inlägg om den fjärde och sista delen i Kouplan-serien.



Sara Lövestams bok Finns det hjärterumFörfattaren Sara Lövestam har skrivit många böcker. 
De flesta är skönlitterära, några behandlar svenska språket. Hon är lika duktig oavsett genre. Nu har jag slagit ihop pärmarna på den fjärde och sista boken i hennes Kouplan-serie, Finns det hjärterum. Redan nu i ingressen till det här inlägget kan jag avslöja att jag tycker att den är den bästa boken i serien.

I den här serien knyter Kouplan ihop sitt liv. De andra böckerna i serien har varit mer inriktade på hans arbete privatdetektiv och könsbyte. I sista delen söker han sin familj  – han vet inte ens om de alla lever. Vidare gör han upp med dem som utnyttjade honom och andra papperslösa flyktingar.

Det känns som om författaren verkligen är insatt i det hon skriver. Och jag kan tänka mig att hon har fått höra en och annan livshistoria i arbetet som SFI-lärare. Det är skamligt att människor har det så här idag, att de lever på flykt, att de lever hemlösa och blir utnyttjade som svart arbetskraft. Men det är också tur att det finns nån som vågar skriva om det. Heja Sara Lövestam!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Mina inlägg om böckerna i Kouplan-serien:

  1. Sanning med modifikation
  2. Önska kostar ingenting
  3. Luften är fri
  4. Finns det hjärterum – läs ovan!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 28 november och första advent 2020: Livet är en picknick, eller?

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen blev inte som jag hade tänkt mig eller hoppats på. Varje gång jag tänker och hoppas och det slår slint, dör nånting inuti. En liten bit. Snart är jag alldeles tom. Det ska bli skönt, för då känner jag inte det som gör ont. 

Kyckling och potatissallad

Picknickmat på lördagskvällen.

Mina sjuka vänner mår så där. En av dem kan äta lite grann och vara uppe en stund om h*n tar alvedon, den andra ligger mest. Stackars människor! Jag önskar att jag hade ett trollspö! Jag messade även mammakusinen B, men jag fick inget svar förrän idag. Det var ett långt svar och jag blev glad även om allt inte var glatt i svaret. Hennes äldsta barn fyller 60 på tisdag… Hur kan det komma sig, vi sysslingar är ju evigt unga..?

Mina sambor åt tacos och jag, som avskyr lukten av tacokrydda, tyckte att det luktade tjälknöl (!) i hela lägenheten. Konstigt. Själv åt jag picknickmat, kyckling och potatissallad. När jag hade hämtat Fästmön från jobbet åkte vi till ICA Heidan för att handla. Där hade de kycklingen till 30 procents rabatt, men det var annat de inte hade så vi fick åka till Korgtassen. Jag satt kvar i bilen medan Anna var inne och handlade. Gymnasisten, som verkar älska att handla, frågade oss om vi hade haft roligt när vi kom hem. Jag svarade nej.

Mini och Lucifer på samma fåtölj

De här två, Mini och Lucifer, hjälpte inte heller till.


Resten av kvällen lagade Anna mat åt sig och Gymnasisten.
Jag hjälpte inte till med matlagningen, men dukade lite i alla fall. Vi åt röjde, läste och slöglodde på TV i konkurrens med en högt spelande tonåring. Det går livat till inne i Pojkrummet ibland och jag bävar för den dagen en granne plingar på för att klaga. Men jag är lättad och glad att han inte springer ute om nätterna utan är hemma.

Sen var min andra lediga dag den här veckan slut.

∼ ♦ ∼

Finns det hjärterum och kaffe på sängen

Detta är nog den bästa boken i Kouplan-serien.

Det blev tidig sänggång igår. Jag var mycket trött efter den dåliga natten innan när jag vaknade en gång i timmen. Och även om jag i natt drömde konstiga drömmar – jag både återsåg en före detta kollega och grät en hel dröm – sov jag länge. Jag var upp en sväng på toa, men jag vaknade inte till första advent på riktigt förrän klockan var nästan nio. Så jag gissar att jag behövde sova.

Jag fördelade medicin och tömde kattpottorna medan jag bryggde kaffe. Och som vanligt tog jag med mig kaffet in till sovrummet. Jag trodde inte jag skulle läsa boken jag har på gång just nu så snabbt, men den är nog den bästa boken, denna fjärde del i Kouplan-serien. Jag läste en timme innan jag klev upp och tog reda på tvätt och disk från igår.

Första adventsljuset tänt i Annas adventsljusstake

Första adventsljuset tänt i Annas röda adventsljusstake.

Det blev sen frukost idag. Det brukar dröja innan jag blir hungrig när jag är ledig. Sen fanns det inte mycket ost att frukostera på och marmeladen tog slut. Tur att jag köpte Bregott i fredags och att det finns en halv limpa rostbröd i frysen. Och så hade Anna kokat ett ägg till mig. Jag tände första ljuset i Annas adventsljusstake, den röda, som står på köksbordet. Sen har vi min hästastake i vardagsrummet och mormor och morfars kopparljusstake i Djungelrummet. Många saker, ja, men ingen levande familj för min del. Men jag läste sms-svaret från mammakusinen B flera gånger och skrev ett långt svar. Då kände jag mig mindre ensam i världen.

Men jag har ju även fått del i familjen Katt. Lucifer ville gärna ligga i min skrivbordsstol när jag satt och skrev igår och idag, men jag la leopardfilten på en av Annas köksstolar och ställde vid skrivbordet. Då låg han där och myste, gullkissen.

Lucifer på leopardfilten på en köksstol vid mitt skrivbord

Gullkissen Lucifer myser på en egen stol vid skrivbordet.

Ibland händer det att jag blir rätt less på vissa återkommande företeelser. Eftersom jag inte kan göra nåt åt dem – om jag skulle påtala dem för Bu eller skulle det inte förändra nåt mer än skapa dålig stämning oss emellan – beslutade jag mig för att rensa skallen i friska luften. När jag gav mig ut började det nästan att skymma. Jag träffade en bekant som jag stannade och växlade några ord med innan jag travade vidare bland till exempel Gunnar Leches fantastiska hus. Jag gillar hans arkitektur och jag gillar husens färger – starkt grön, starkt röd, starkt sandbrun och till och med starkt blå. Vaksalaskolan, byggd 1925-27, är en av dessa fantastiska hus. Den står i bjärt kontrast mot moderna UKK vid samma torg (Vaksala torg), även om jag tycker att vårt konsert- och kongresshus också är ganska vackert, trots allt. Jag passerade även en otänd fejkjulgran med röda och vita bollar. Den kanske är vacker – när den lyser.

Hemkommen var jag genomfrusen – och väldigt tacksam att jag hade laddat kaffe. Det blev en adventsfika på distans. Gymnasisten tilldelades en Rudolf, en sorts punschrulle med pepparkakssmak från Butiken på hörnet. Den sparades till senare. Själv tog jag fyra tuggor till kaffet – och det räckte. Mycket god, men också mycket söt. Hästastaken tändes förstås också. Och nu kan ju den som har snuskig fantasi få sitt lystmäte tillgodosett vid betraktandet av dessa två bilder nedan. Men det är en stor punschrulle respektive en adventsljusstake med hästhuvuden, ingenting annat.

Katterna fick förstås också nåt litet att tugga på. Mini fick tonfisk och det gillade hon, men Citrus hade inte mycket till övers för anka. Lucifer låg på soffan och sov i sin speciella stil. Fast bara till dess han hörde att det slevades upp anka i skålarna. Då vaknade han till.

 ∼ ♦ ∼

Kvällsmörkret har sänkt sig över Main Street och det snöar. Senaste rapporten från de sjuka vännerna nu i kväll var något positivare än igår. Jag hoppas verkligen att det håller i sig. Gymnasisten och jag har ätit söndagsmiddag och nu tar han en kvällspromenad för att köpa dricka. Själv ska jag läsa ut boken!

Kycklingkorv pommes frites räksallad bostongurka

Kycklingkorv, pommes frites, räksallad och bostongurka – söndagsmiddag à la Tofflan.

∼ ♦ ∼

I morrn drar en ny arbetsvecka igång. Ja ifall du undrar, kära dagbok, så har jag jobbångest. Måndagen börjar med möten. På tisdag ska jag delta i andra delen av det där programmet där vi ska bli bättre medarbetare, en sorts workshop på distans. Hela dan i Zoommöte, alltså. Det ser jag inte fram emot ett dugg.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredag kväll den 27 november och lördagen den 28 november 2020: Indiskt och bokbyte igår, renbäddat och snö idag

 



Kära dagbok…

När en är trött, har brist på fantasi vad gäller middagsmat och Indian Kitchen ligger på gångavstånd… Då blir det ibland indiskt till fredagsmiddag. Restaurangen lagar jättegod mat, men i våras föråt vi oss lite grann på indiskt, Fästmön och jag, när vi beställde hem indiska matlådor (dock från en annan restaurang!) under värsta coronatiden. Nu är det värsta coronatiden igen, så då passade det bra med indiskt. Eller… jag vet inte om det finns nåt logiskt tänkande i detta, men i vart fall hämtade vi hem indisk middag och åt tillsammans i Djungelrummet igår.

Det är absolut inget att se på TV fredagar och lördagar, så jag läste min bok på gång och Anna läste lokalblaskan. Jag hade smskontakt med mina sjuka vänner också och måendet är det väl si och så med. Jobbigt! En får vara glad att en är frisk (tror jag!) och inte klaga så mycket.

Sen såg vi trots allt på ett gammalt Poirotavsnitt. Då förstår du, kära dagbok, nivån? Inte ens kissarna vill se nåt på TV. Först låg Lucifer på fällen i soffan och sov, sen bytte Citrus av honom. Citrus brukar faktiskt titta lite ibland på TV, men inte igår.


Det blev bokbyte igår kväll.
Jaa, jag läser enormt mycket just nu. Det börjar bli svårt att hitta olästa böcker både nära och fjärran, men ännu återstår några. Igår bytte jag från en bok om hemlöshet i Uppsala till en bok om hjärterum, även det delvis i Uppsala.

Böckerna Livets hårda skola och Finns det hjärterum

Bokbyte igår från hemlöshet i Uppsala till hjärterum, delvis i Uppsala också.

∼ ♦ ∼

Finns det hjärterum och kaffe på sängen

Lördagsläsning.

I natt sov jag inget vidare. Jag hade en sån där natt när jag vaknade till en gång i timmen. Fruktansvärt irriterande. Och så när en vaknar för att möta en ny dag känner en sig halvdöd.

Min andra lediga dag den här veckan inledde jag med att vika ren tvätt från igår. Därefter blev det kattpottstömning och sopning medan kaffet bryggdes. Tillbaka i sängen låg jag och läste nån timme. Boken jag läser nu, Finns det hjärterum, har börjat riktigt bra och jag har redan läst ungefär en tredjedel. Under tiden jobbade tvättmaskinen med röd tvätt.

Uppstigen rev jag ur sängkläderna för idag skulle det bli renbäddat. Men jag lät sängen lufta ordentligt innan jag bäddade med våra fina, röda paisleymönstrade percalelakan senare på eftermiddagen. Nu har vi lite färg i sovrummet, i alla fall i sängen. I övrigt är det rätt… vitt… och blått. Fint, men ibland skulle jag, som sagt, vilja har lite mer färg. Satin eller percale, förresten? Jag vet inte, båda är lika sköna.

Röda paisleypåslakan

Renbäddat i rött.


Frukosten bestod av rostat bröd och ett ägg
som Anna hade kokat åt mig i morse innan hon stack till jobbet. Medan jag satt där kom Citrus ut i köket och höll mig sällskap en stund. Sen såg jag att det snöade… De första snöflingorna jag ser falla i år. Det är onekligen på väg att bli vinter nu.

 

Jag ringde Annas snälla mamma, men fick inget svar. Hon ringde upp mig nån timme senare eftersom hon hade varit iväg på ett par ärenden när jag ringde. Bland annat hade hon fått köpa en ny motorvärmarsladd – nån hade snott den förra sen igår. Det är väl själva fan att folk inte kan skilja på ditt och mitt!

∼ ♦ ∼

Inte ska en vara sämre bara för att en är ledig. Jag tog en promenad mitt på dan trots att det var riktigt gråkallt. Idag gick jag runt och upp igenom Höganäsparken. Där fanns synliga spår av snön även om den nog inget finns kvar länge till.

På vägen hem stannade jag till vid Butiken på hörnet och köpte lite smaskens till advent. Ja, Anna jobbar ju, så hon får väl börja tugga på sin punschrulle med pepparkakssmak redan i kväll om hon vill. Jag tror inte en mäktar med att äta hela rullen vid ett tillfälle…

Punschrullar med pepparkakssmak från Triller

Till morgondagens adventsfika.

∼ ♦ ∼

Anna slutar jobba klockan 16 och då ska jag och en jädra massa äggkartonger åka och hämta henne. Asså, äggkartongerna ska inte hämta utan lämnas. På hemvägen köper vi middagsmat till idag och i morrn.

Men ännu är det en stund till klockan 16. Jag ska läsa dagens lokalblaska och försöka ge mig på dess svåra sudoku. De sjuka vännerna ska inte glömmas bort utan jag ska efterfråga daglig sjukdomsrapport per sms.

Det är snart dags att tända stakar och stjärnor också…

Mini stjärna

Ministjärnan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Livets hårda skola: skärvor ur verkligheten

Ett inlägg om en annorlunda och viktig bok om människor som inte har det så bra som jag har det.



Lisa Rahbeks bok Livets hårda skolaDet går inte att bara fly verkligheten in i litteraturen. 
Ibland behöver en sån som jag ta del av hur andra, verkliga människor har det, personer som inte har det lika bra som jag. Fästmön köpte i höstas en bok om hemlösa i Uppsala, Livets hårda skola: skärvor ur verkligheten. Boken är skriven av socialsekreteraren Lisa Rahbek, verksam i Uppsala.

Det här är en dokumentärskildring av ett antal hemlösa personer i Uppsala. Människor som också har missbruksproblematik. Många av dem är kriminella. Men det de har gemensamt helt och hållet är att de är tämligen skyddslösa och utsatta, där de lever på skuggsidan av tillvaron. Författaren har haft personlig kontakt med ett antal av dessa skuggmänniskor. Hon har umgåtts med dem och intervjuat dem under hösten 2019, men också misslyckats med att få kontakt med somliga av olika skäl.

Många och olika är de människoöden jag som läsare får följa. Det slår mig vid flera tillfällen hur det bara kan vara oturen att vi hamnar utanför samhället. Livssituationen kan snabbt förändras och plötsligt står vi där utan vare sig inkomst eller bostad. Flera av de personer Lisa Rahbek har träffat har råkat illa ut egentligen utan egen förskyllan. Det kan också handla om att de har vuxit upp i ett missbrukarhem. Hur stora är oddsen då att de ska klara sig enkelt och lätt vidare i livet?

Det här ytterligare en annorlunda och viktig bok jag har fått förmånen att läsa i höst. Jag tycker att flera ska läsa den. Inte för att den är nåt litterärt mästerverk (det finns ett antal stav-/korrekturfel också) utan för dess innehåll. Lite frågande blir jag bara inför det faktum att det är en socialsekreterare, en samhällets representant, i Uppsala som har skrivit boken. Just samhällets tjänster – och otjänster – får ganska mycket kritik av personerna i boken.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Fredagen den 27 november 2020: Stjärndag, inte nån svart fredag

 



Kära dagbok…

En extra ledig dag den här veckan… Vad skulle jag göra med den för att den skulle ge mig den kraft jag saknar? Göra den här fredagen till en riktig stjärndag… Men hur? Jag behövde ge mig ut på några ärenden, men höll på att bli galen redan innan jag stack iväg på all jäkla reklam om bra priser denna svarta fredag. ORKA! 

 

Boken Livets hårda skola och kaffe på sängen

Lite vila i morse.

Åter till min stjärndag. Kunde jag sova lite längre? Ja i alla fall till 7.30. Jag lät Moccamastern fixa kaffe medan jag tömde kattpottorna och sen hoppade jag tillbaka i bingen med en rykande färsk mugg Zoegas Blue Java. Unnande mig en timmes läsning innan jag klev upp för att väcka Gymnasisten. Sån lyxtillvaro jämfört med dem jag läser om i min bok på gång… Det blev en stund till i sängen, tills jag hörde att nån var vaken och hoppade in i duschen. Då greppade jag dammsugaren och dammsög resten av lägenheten – jag hade gjort två rum igår kväll. Ledig dag? Stjärndag? Ja ja, jag skulle inte göra en massa tråksaker. Samtidigt… Fästmön har varit ledig i två dar. En dag använde hon till att hjälpa sin snälla mamma, handla och laga mat. Igår putsade hon fönster, handlade igen, satte upp adventsstjärnor och stakar, lagade mat med mera. Och nu jobbar hon. Klart jag kände dåligt samvete, men jag försökte hjälpa till efter avslutad arbetsdag igår och så tyckte jag gott att jag kunde göra liiite här hemma idag också, inte bara vila.

Haglunds bro och frost bland löven

En kall dag.

Efter frukost och dusch med hårtvätt var det min tur att gå ut och handla. Ja jag skulle ut på några ärenden och det som hade lockat tidigare i veckan kändes nu mest… obehagligt. Jag tänker på mina sjuka vänner. Igår fick jag veta att de hade ätit för första gången på en vecka. Jag hoppas att det är ett tecken på tillfrisknande.

På apoteket hämtade jag ut tre mediciner. Sen handlade jag diverse hygiengrejor till mig själv och Anna samt köpte lite annat nödvändigt till hushållet. Mer än så här kan jag inte berätta om. Jag klarade nästan av allt jag hade tänkt göra. Det var dessutom en kall, men härligt solig dag och under min utevistelse fick jag nog mer ljus och luft än jag fått totalt sett övriga dagar i veckan. Det var mest ljusa moln på himlen mot vilken Domkyrkans torn sträckte sig. Renoveringen pågår fortfarande, men eftersom jag inte passerar varje dag på väg till jobbet längre har jag ingen koll på hur arbetet fortskrider.

Domkyrkotornen mot en vitmolnig himmel

Ljusa moln på himlen över Domkyrkan.

 

Boken Annars skjuter jägaren mig

Dagens belöning.

Belöningen för de ärenden jag klarade av blev ett besök på Uppsala Bokhandel där jag köpte reaboken jag kikade på sist. Jag läser så otroligt mycket och även om jag skriver om varje bok glömmer jag lätt bort vad jag har läst och inte läst. Förra gången jag besökte bokhandeln såg jag den här boken, men vågade inte chansa och köpa den ifall den redan stod i en av bokhyllorna hemma. Detta kontrollerade jag och boken fanns inte. Alltså fick den följa med hem till min lilla TBR-hylla* under sängbordet.

Nåt annat som följde med hem i ryggsäcken var kronljus. I år ska vi ha tre adventssljusstakar med levande ljus. Igår plockade jag ner mormors och morfars kopparljusstake från vinden, men upptäckte att vi bara hade tre ljus i förrådet. Nu har även den staken fyra ljus och allt är förberett till första advent på söndag.

Kopparljusstake med ljus

Nu har även mormors och morfars kopparljusstake fått fyra ljus.

∼ ♦ ∼

Solen börjar redan sjunka och det suger i kaffetarmen. Jag ska brygga mig ett par koppar medan jag hänger tvätt. Ja ja, tvättade gjorde jag också. Inget betungande. Jag ska också bläddra i lokalblaskan – vi har ju tagit en helgprenumeration på tre månader.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi äta indiskt. Jag funderar redan på vad jag ska laga till i morgon. På söndag är sedvanlig söndagsmiddag spikad men inte inhandlad – jag måste ju ge mig ut i morrn igen för att skaffa mat. Att handla har aldrig varit nån favoritsysselsättning och black Friday får verkligen vara för min del. Jag föredrar stjärndagar, det vill säga såna utan jobbångest.

∼ ♦ ∼

*TBR-hylla = To Be Read, alltså en hylla med olästa böcker


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Media, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Onsdag kväll den 25 november och torsdagen den 26 november 2020: Ljus – eller mörker… Mitt är valet!

 



Kära dagbok…

Igår blev det inte jul i vårt hus, men lite ljus. Det är OK, tycker jag, eller mer än OK – det är vackert med ljus som lyser upp i novembermörkret. Fästmön är ett jehu och fick på nolltid den nyinköpta ljusslingan på plats på balkongräcket. Fiiint! Nej, det är inte ljusen jag inte gillar, det är julen jag numera har svårt för.

Ljusslinga på balkongen

Ljus i novembermörkret tack vare Anna.

Mamma på vinterpromenad i Gamla Uppsala.

Mamma på promenad i Gamla Uppsala, troligen nån juldag.


För fem år sen var allt så självklart kring julen. Givetvis var jag inte helt nöjd då heller, men på nåt vis visste jag vad som gällde. Sen dess har allt förändrats. Först gick mamma bort, sen blev jag sambo och så kom pandemin. Det var så hugget i sten att jag skulle fira jul med mamma sen pappa hade gått bort. De sista åren, efter att hon hade flyttat till lägenheten, firade vi jul hos mig i Uppsala. Det var inte alltid så enkelt och roligt att ha sin mamma på besök, inte bara över jul utan ibland upp till två veckor. Men sen, när mamma inte kunde hälsa på längre för att hon är död… då känns det fruktansvärt… tomt och ensamt. För då ligger inte valet om julfirande hos mig.

Efter mammas bortgång är det jag som ibland får vara med, ibland blir bortvald. Det har jag nu accepterat – ”alla” gillar inte mig och jag gillar inte heller ”alla”. Det är som det är. Så förändrades saker igen. Så kom pandemin. Hur julen firas i år är det ingen som vet, men det är uttalat just nu är att man inte ska umgås med människor som man vanligen inte träffar. Det kan innebära att andra än jag riskerar att sitta ensamma den här julen. Och jag lovar dig, kära dagbok, att även om man är 50+, nästan 60, är det inte roligt att glo på Kalle Anka ensam. Det gör jag inte om. Då stänger jag hellre av – såväl TV som jul och sitter i mörker. Så ursäkta mig, men jag är inte jätteentusiastisk kring julen numera.

∼ ♦ ∼

Annas kycklingpasta

En enorm portion av Annas kycklinggryta med soltorkade tomater.

Mina sambor var och handlade igår och kom hem med ingredienser till Annas goda kycklinggryta med soltorkade tomater, den hon testade på mig för ett tag sen. Grtyan går ganska snabbt att laga till, men det blev dubbla portioner tillagade på hällen igår eftersom vi var tre. Jag visste hur god den var och tog en enorm portion. Gymnasisten gav maten godkänt också och tog två portioner, så nu finns ytterligare en rätt att variera med. Och som bonus fick jag en lunchportion av maten idag. Det är svårt att komma på mat. I helgen blir det jag som får ta tag i matfrågan. Anna jobbar och det är riktigt taskigt att hon ska behöva ställa sig och laga mat när hon kommer hem.

Igår kväll glodde jag på Bonde söker fru. Jag följer bönderna den här säsongen – eftersom jag ju inte kan läsa hela tiden, som mamma brukade säga. Det slår mig att flera av de tänkbara fruarna lämnar tidigare och på eget initiativ. Det är väl klokt, kan jag tycka samtidigt som jag undrar hur pass äkta allt är när så mycket sker framför TV-kamerorna…

Men… jag läser ganska stor del av min tid. Genom bland annat Annas försorg läser jag lite annan litteratur än bara kriminalromaner. I mina händer just nu (ja, inte när jag skriver, förstås, men annars) är en bok som handlar om några av Uppsalas hemlösa, personer som samtliga har missbruksproblematik också. Boken är skriven av Lisa Rahbek som på LinkedIn skriver att hon är

”Kreativ Socialarbetare, författare och Antropolog med ❤️ för utsatta

Boken är viktig och ger mig en mer nyanserad bild av människor som jag faktiskt möter då och då.

∼ ♦ ∼

Lucifer på stolen bredvid min skrivbordsstol

Lucifers närvaro ger mig ro i själen.

Torsdagen jag vaknade till var grå och fuktig. På förmiddagen skrev jag bland annat ett antal mejl med förslag som jag inte riktigt fick svar på. Däremot såg jag att åtminstone ett av mina mejl var läst och åtgärder hade börjat utföras. Snodda idéer igen, dårå. Det ska bli underbart skönt att vara ledig i morgon. Det gör ingenting alls att det ska regna då, jag ger mig ut på mina ärenden ändå och får skita högaktningsfullt i jobbet en vanlig vardag. Men där, på fredagen, är jag inte ännu utan jag var tvungen att genomlida ytterligare en ganska frustrerande arbetsdag. 

På stolen vid min skrivbordsstol, där tanken är att jag ska lägga upp mitt onda ben, har nu Lucifer hittat en ny favoritplats. Han ligger och lyssnar lite, men för det mesta lägger han ner huvudet och sussar. Hans närvaro ger mig ro i själen. Tänk att en katt kan göra det… Det kunde jag inte tänka eller tro innan vi blev sambor.

Min kafferastpromenad gick via S:t Persgatan upp till en brevlåda utanför S:t Per där jag postade ett brev till Anna. Sen köpte jag choklad också. Friskvård stavas det. Jag passerade en byggnad som ser ut att bli rent förskräcklig. Den ligger i hörnet S:t Persgatan-Kungsgatan. Där har det länge varit ett stort jävla hål. Nu är det i alla fall nån sorts byggnad, om än ful.

Bygge i hörnet St Persgatan Kungsgatan

En ful byggnad, men i alla fall inte ett stort jävla hål som tidigare.


Promenaden gav mig inte så mycket ljus
(det blev ljusare först efter lunch) och definitivt inte frisk luft, men jag rörde på mig en stund och jag fick input till att redigera en jobbtext åt nån. Under tiden grejade Anna ute på balkongen, putsade fönster, flyttade krukväxter och gjorde plats för adventsljusstakar och stjärnor med mera. Till sin hjälp hade hon nyfikna lilla busan Citrus som gärna hade tuggat på murgrönan – vilket vi givetvis förhindrade eftersom den är giftig. Men hon fick nästan tag i en flärp av växten som tillfälligtvis hängde ner.

Citrus jagar murgröna

Oj! En flärp murgröna råkar hänga ner. Den drar jag i.

∼ ♦ ∼

Adventsstjärna och adventsljusstake i Bokrummet

Ljust i fönstret i Bokrummet.

I eftermiddag och i kväll har stjärnor och stakar tagits fram och satts upp. Anna har haft en hektisk ledig dag, medan jag har försökt arbeta. Nu väntar tre lediga dagar för mig, medan det kommer tre arbetsdagar för Anna. Jag har försökt göra lite nytta i kväll jag också, men det höll på att ta en ände med förskräckelse när jag fipplade med adventsbelysningen i Bokrummets fönster – datorn bara dog. Sen lyckades jag tack och lov väcka den till liv igen, men min fina lilla svarta stake är paj och det var den som höll på att orsaka kortslutning. Jag dammsög Djungelrummet och Bokrummet innan jag gick upp på vinden med lådor till förpackningar och några andra grejor som vi hittade i en klädkammare i Pojkrummet. Vidare rotade jag fram min fina kopparljusstake, den som har varit mormors och morfars. I år slår vi på stort och har tre adventsljusstakar med levande ljus: en i köket, en i vardagsrummet och en i Djungelrummet där vi ofta äter. Äta gjorde vi även i kväll – varmrökt lax, kokt potatis, kalla såser och färska grönsaker. Mums! Jag har varit sugen på fisk länge.

Varmrökt lax sås potatis och färska grönsaker

Varmrökt lax till torsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Det är dags att fixa kvällskaffe och sen ska jag per sms kolla läget med mina kära sjuklingar. Jag har fått en signal om att ytterligare en julklapp är på väg. Det låter toppen. Då är det ordnat till den viktigaste.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 24 november och onsdagen den 25 november 2020: Färggrann installation, gråbrunt och julrött

 



Kära dagbok…

James med böckerna Flickebarn nr 291 o Livets hårda skola

James serverar mitt bokbyte från en självbiografisk roman till en dokumentärroman.

Tisdagskvällen hade vi HÄSCHTFESCHT, som vi brukade kalla superfyllepartaj i Metropolen Byhålan när jag var ung. Skojar, förstås! Kvällarna är lugna och vi är tämligen skötsamma. Det går inte att göra eller vara mycket annat. För min del var jag faktiskt lugnare än på länge. Jag kände en lättnad efter att ha fått OK på att sluta klockan 16 om arbetsdagarna samt att få ledigt nu på fredag. Jag ligger efter beräkningar ändå på nästan 26 timmar plus i flexsaldot, med den kommande lediga dan avdragen. Några stora planer har jag inte. Jag ska gå några ärenden, bland annat fylla på mitt medicinförråd.

Det kan bli ett bokinköp på fredag.Uppsala Bokhandel är det stora ytor och glest med folk (inga massor och de kunder som är där håller avstånd), vilket gör att jag kan tänka mig en tur dit. Jag läser ju massor just nu, till och med rycker Fästmöns nyförvärvade litteratur innan hon själv hinner läsa. Igår kväll läste jag ut en författares självbiografiska roman, inköpt och ännu oläst av Anna. Bytet blev till en dokumentärroman om hemlösa i Uppsala, även denna Annas bok, men läst av ägaren. Två viktiga böcker, tycker James – och även jag! (Det är James som serverar böckerna.)

Utöver att läsa igår kväll åt jag förstås. Alla tre åt vi pizza av olika slag. Min var en fryst pizza från ICA, upphottad med ketchup och sweet chili sauce och en matchande höstservett. Den middagen var kanske inte den mest näringsrika, men själva pizzan kostade bara 15 spänn när jag köpte den för ett tag sen. Och visst är det hela lite av en färggrann installation?

ICAs pizza med ketchup och höstservett

ICAs frysta pizza, upphottad med ketchup och sweet chili sauce samt en matchande höstservett.

Vi kollade på Lyckoviken på TV3 och till det var det läge att plocka fram nåt gott att tugga på och nåt värmande att dricka. Det blev var sin ostassiett med kex och röda druvor, för min del, samt var sitt glas rött italienskt.

Ostassiett druvor vin boken Livets hårda skola

Kex, ostar och druvor att tugga på, ett glas rött att värma sig med samt en viktig bok jag började läsa igår kväll.


Jag hade kontakt med två personer igår kväll.
Den ena personen gav ett glädjande besked om en födelsedagspresent som nått fram i tid. Den andra personen, en av mina närmaste vänner, berättade att h*n och sambon nu blivit drabbade av helvetesviruset och befinner sig i karantän, rätt dåliga båda två, hemma. Det sista var en riktigt dålig nyhet eftersom jag inte kan hjälpa och stötta. Samtidigt vet jag att de har och får hjälp från annat håll. Jag ska bara kolla av måendet varje dag från och med nu.

∼ ♦ ∼

Ytterligare en gråbrun novemberdag. Det var i alla fall ganska varmt, typ nio grader. Jag hade ett par telefonmöten på förmiddagen, men tog mig ändå tid till kafferastpromenaden på en kvart. Jag tog som vanligt omvägen över soprummet med kattskiten som jag hade mockat tidigare på morgonen. Idag passerade jag bland annat huset där farmor och farfar bodde 1960-64. Jag behövde en rejäl näve luft efter ett av samtalen där jag som vanligt kanske sa för mycket, men jag sa sånt som berörde mig och framför allt nästan rörde mig till tårar. Efter det uppstod behovet av att känna mig nära min familj. Då fick det bli farmors och farfars flerfamiljshus.


På eftermiddagen deltog jag i en nätverksträff via Zoom. 
Det var intressanta frågor på agendan, bland annat kring kommunikation under Corona-pandemin. Och jag måste säga att jag har snälla och hänsynsfulla grannar som svarar trevligt och artigt och slutar slipa när jag ber dem snällt via sms. Tack Sigge!

Anna åkte iväg några timmar till sin snälla mamma. Under tiden hann jag både få leverans av och slå in några julklappar. Inte helt nöjd med leveransen är jag, men det kanske sker mirakel, vem vet. Ett par saker till och sen är jag färdig med klappar till en person. Resten har vi diskuterat och en del ska vi ge gemensamt, annat separat. Och, som sagt, i år blir det inte nåt hav av julklappar under granen och det blir som vanligt mest nyttosaker. Choklad, till exempel, är väl väldigt nyttigt?! Bara som exempel, alltså.

Julklappar med rött snöre

Fixade några klappar idag.

∼ ♦ ∼

Det börjar gå mot första advent. Anna har åtagit sig att fästa ljusslingan jag köpte för ett tag sen på vår balkong samt ställa fram och hänga upp stakar och stjärnor. Utöver det har hon påpekat att ett och annat fönster behöver putsas. Vi får se om det finns tid och ork för det, dagsljus är det ju sparsamt med och ett visst mått av sånt behövs för en del göromål. För egen del har jag bäddat och vattnat våra krukväxter idag och bara det tog tid och var jobbigt. Förhoppningsvis blir det lite jul i vårt hus trots allt. Med betoning på lite. Det kan jag stå ut med.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bild på dagens arbetsövervakare. Lucifer tog plats på stolen där jag ibland lägger upp mitt onda ben, intill min skrivbordsstol. Men tidningen Journalisten somnade han ifrån.

Lucifer sover på stolen med Journalisten

Min arbetsövervakare Lucifer somnade ifrån både mig och Journalisten.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Raimonda Barbera d’Alba 2018

Ett inlägg om ett rött och gött vin.


 

Raimonda Barbera d'Alba 2018

Fruktigt och fylligt italienskt rödvin.

Det är svårt numera att hitta nyheter bland vinerna. Jag är ju en sucker för italienska viner och bara det snävar till det hela så här i pandemitider. Icke desto mindre fann jag häromsistens en italienare som jag nog inte har provat tidigare. Med mig hem i Dramaten formerly known as Roland följde en flaska Raimonda Barbera d’Alba 2018.

Det här vinet kostar 109 spänn flaskan. Alkoholhalten ligger på 14,5 procent, medan sockerhalten är låg, endast tre gram per liter.

Vinet är gjort på druvan barbera. Det är en blå druva som bland annat odlas i Italien, framför allt i Piemonte, och på Sicilien och Sardinien. Druvan ger fruktiga viner med hög syra. Systembolaget rekommenderar på sin webbplats vinet till rätter av lamm och nöt. Detta fylliga vin skulle även passa till vilt. Vi kör på vårt sedvanliga tilltugg, det vill säga smakrika ostar, såväl hårda som mjuka, kex samt röda druvor. Det gick alldeles utmärkt.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Fruktig, nyanserad smak med inslag av fat, mörka körsbär, kanel, björnbär, choklad, peppar och blåbär. […] Fruktig, nyanserad doft med inslag av fat, mörka körsbär, kanel, björnbär, choklad och blåbär.

Smaken är onekligen väldigt fruktig, men vinet är också härligt fylligt. Jag anar choklad i såväl doft som smak och även nåt mer, typ ett och annat mörkt bär.

För mig blev vinet fullkomligt när det var ljummet. I svalare temperatur når det inte riktigt upp till detta.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Flickebarn nr 291

Ett inlägg om en mycket stark självbiografisk roman.



Ninni Schulmans bok Flickebarn nr 291Den som går genom livet utan kriser är nog unik.
När författaren Ninni Schulman genomgick en skilsmässa drabbades hon också av en livskris. I boken Flickebarn nr 291 berättar hon om de upplevelser i barndomen som har format henne (på flera sätt än ett), men som hon inte riktigt har bearbetat.

Separationer gör att inte bara par går sönder. Även en enskild kan gå sönder. Det är vad som hände Ninni Schulman. Hon söker hjälp inom psykiatrin. Så småningom leder de samtal hon har med en psykolog fram till att hon bestämmer sig för att ta itu med vissa barndomsupplevelser. Ninni Schulman föddes med en ryggskada och tvingades till många, långa och även svåra behandlingar och operationer för att överleva. Detta ledde förstås även till långa sjukhusvistelser där föräldrarna i princip inte fick vara med. Jo, nog minns även jag sånt. Var det inte jag så var det min mamma som var på sjukhus när jag var barn. Och frågan är vad det gör med ett barn. Hur påverkar den här frånvaron av dem som borde stå en närmast ett barn? Hur påverkar detta en senare i livet, som vuxen?

Ninni Schulman skriver en naken bok där hon lämnar ut många känslor, tankar och upplevelser som gör ont. (Den hon lämnar ut minst av alla är maken som lämnar henne för en ny kärlek. Det är i princip det enda läsaren får veta om skilsmässan.) Hon skildar sin livshistoria i en rak och konstaterande ton. Ändå känner jag som läsare så tydligt hennes smärta.

Den här lilla boken är på drygt 220 sidor. Nutid varvas med författarens minnen från sin barn- och ungdomstid. Jag läser dess korta kapitel snabbt, men jag måsta ta täta pauser. Det blir så… tungt. Detta är emellertid en viktig bok på flera plan. Ett av dem är hur sjukvården behandlar små barn, barn som är så små att de kanske inte kan uttrycka sig verbalt, men även barn som kan det. Jag hoppas att vården av barn är bättre idag än den var på 1970- och 1980-talen när Ninni Schulman var barnpatient.

Ninni Schulmans koppling till såväl Uppsala som Motala ger förstås lite teoretiska pluspoäng. Toffelomdömet hade utan dessa kopplingar ändå blivit det enda möjliga, det vill säga det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 23 november och tisdagen den 24 november 2020: Försöker lyssna på min kropp och själ…

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan klockor

Snart en arbetsvecka i plustid på flexen.

Jag försöker lyssna på min kropp och själ, men det är inte alltid lätt. Ofta blir det några små myrsteg framåt – och sen ett hästhopp bakåt. Igår tog jag en kvarts promenad på förmiddagen i solen. På eftermiddagen blev jag nedslagen i skorna igen efter ett möte. För att inte bryta ihop totalt bestämde jag mig för att avsluta min arbetsdag klockan 16, inte 16.30. Med trist novemberväder kunde jag erbjuda Fästmön hämtning i en varm, skön och fortfarande namnlös bil. Hon nappade.

Mitt flexsaldo har skjutit i höjden och ligger på närmare 33 timmar plus. Sju timmar till och det är en arbetsvecka. Så kan jag inte ha det. Därför messade jag min chef i morse och bad om ett fem minutersamtal kring detta och lite annat. Nu börjar jag bli rädd att sjukskrivning kanske är det enda alternativet – trots att jag inte känner mig sjuk, ”bara” undanskuffad snett neråt, omyndigförklarad och generellt så där… värdelös. Min styrka glimtar till ibland. Sen dras mattan undan under mina fötter och jag faller så där pinsamt pladask. Nu tog jag inte det där ”lite annat” utan det sparades till eftermiddagen. 

∼ ♦ ∼

Måndagskvällen inleddes med matlagning. Ja det var mest Anna som lagade, jag grillade min kycklingkorv i ugnen bara. Den åt jag till spaghetti. Jag åt jättemycket, för jag kände mig plötsligt vrålhungrig.

Kycklingkorv och spaghetti

Jag var vrålhungrig igår.

 

Mini med uppspärrade ögon och öronen bakåt och min hand

Minikatten lyssnade.

Efter maten, vid kvällskaffet, ringde jag Annas snälla mamma för att höra hur dagen hade varit. Det var en dag av nya förändringar för henne, men mest för maken. Jag hoppas att det nu ska bli mycket bättre, även om sjukdomen inte kan botas. Det jag fick beskrivet för mig i luren fick mig att svära och baxna (”gamla stället”) och le och nästan gråta (”nya stället”). Minikatten lyssnade och tycktes hålla med.

Sista delen av Kanal 5:s Estonia-dokumentär började redan 19.30 och höll på till klockan 21. Den var så bra och intressant. Även om jag inte förstod och kunde tolka exakt allt som visades blev jag väldigt fundersam kring vad som egentligen har skett. Jag var inte misstänksam tidigare, men det är jag nu. Försöker makthavarna dölja nåt eller är det ren dumhet som genomsyrar flera länders agerande och regeringar..?

∼ ♦ ∼

I natt sov jag inte bra. Jag vaknade vid halv fyra och gick upp på toa. Sen tog det minst en timme innan jag kunde somna om. Runt klockan sex började jag vakna till igen och en kvart över hade jag vikt gårdagens rena och torra tvätt. Kattpottorna tömdes, Anna pussades, jag duschade, åt frukost och väckte sen Gymnasisten 7.30. Då hade jag jobbat ett tag. Strax före halv nio vinkade jag av Gymnasisten och fördjupade mig i jobb fram till klockan tio, ungefär. Bland annat gjorde jag en mall som jag kan ha nytta av i ett arbetsverktyg. Därefter tog jag dagens kafferastpromenad. Det var inte alls lika fint väder idag, men jag traskade iväg uppåt Höganäsparken. Mörkt, gråbrunt och ruggigt var det. Jag noterade lite förskräckt att vissa vattenpölar var frysta. Vi går mot vinter och min värsta årstid.


Efter promenaden ringde min chef. 
Jag gick inte in på några detaljer, men jag bad att få sluta klockan 16 varje dag. Jag bara förklarade rakt på sak att jag behöver jobba mindre än över åtta timmar om dan. Vanligen är jag på plats en kvart över sju och eventuell minustid kan plockas från mitt flexsaldo. Vidare bad jag om flexledigt på fredag. Jag behöver me-time. Utöver detta kollade jag av ledigheten kring jul och nyår och chefen står fast vid beviljandet. Hurra!

På eftermiddagen hade vi ett tredje möte kring arbetsmiljöenkäten, men nu var vi bara tre, det vill säga chefen, jag och en kollega. Utöver detta har jag också bollat informationsstress med en kollega som även är skyddsombud.

Mellan varven har jag gullat lite med katterna, svarat på mejl och chattmeddelanden med mera. Citrus hänger säkert med oss i kväll när vi ser Lyckoviken på TV. Vissa program sover hon till, andra tittar hon faktiskt på (ser det ut som). Lucifer har legat på ett av sina favoritställen – en klösbräda på vardagsrumsgolvet. Det kanske inte hade varit mitt val av viloställe, precis…

∼ ♦ ∼

Jag fick rolig post idag. Först ett brev från mitt fadderbarn Oscar, skrivet i september. Han berättade att han använde min födelsedagspeng till honom för att köpa en get och tre hönor. Sen fick jag ett paket via Bokus från Omnible med en vinstbok från fredagens dragning. Tusen tack!

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar