Lördagen den 18 och söndagen den 19 november 2017: Försöker, försöker, försöker leva normalt…

 



Kära dagbok…

Helgen är snart till ända. Utvilad är jag inte, jag är trött i kropp och själ. Jag äter inte så bra, jag sover inte så bra, ögona vill inte vara med med och idag snöade det. Inte kul med sommardäck på bilen. Ända till torsdag får jag vänta på vintertofflorna. Igår var jag iväg och köpte både mat och godis. Godiset är orört och det enda jag fick ner var förrätten. Lite senare på kvällen blev det ost och vin, men inte heller det smakade.

Jag är helt uppe i varv och det känns som om hela världen vilar på mina axlar. Axlarna, som jag har fått väldigt ont i. Några svar får jag inte på mina frågor, mina farhågor är enorma och ingen vill spekulera. Det är bara jag som ser f*n på väggen, jag har målat honom själv. Varför tycks mitt liv vara fyllt av hinder och motgångar? Jo jag vet. En dag skrattar jag åt eländet, men jag ser inte den dagen just nu. Jag är evinnerligt tacksam för goda vänner och grannar som Lucille och herr Lucille, för att de lyssnar, pratar, bjuder på kaffe och kaka, tar hand om mina saker och ger mig nåt att sova på. Timjante har jag fått och det ska jag ta senare till natten. Jag är villig att prova allt, nästan, för snart går jag upp i atomer.

Timjante

Timjante till natten.

∼ ♦ ∼

Boken Vi måste prata om Kevin och kaffe på sängen

Seg och långsam, men en otäck berättelse.

Jag har försökt läsa lite, men kan inte koncentrera mig. Sen är det kanske inte den roligaste boken jag läser nu, den om en tonårskille som har skjutit ihjäl folk. Boken är lite seg och handlingen går långsamt framåt, berättad genom brev. Påminner om mig och min blogg, känns det som.

På tal om bloggen har jag riggat upp min dator med docka, lina och skärm nu igen. Fast den står inte i datormöblen utan på morfars skrivbord. Jag tänkte att jag skulle testa och se om det funkar för ögon, nacke, händer, armar, rygg och axlar. (<== Gammeln)

I garaget

Det var varken fint eller kul i garaget.

Jag har varit ute och  promenerat i det vackra vädret – äh jag bara skojar! Det var allt annat än vackert väder idag. Grått, blåsigt och kallt. Men jag har varit ute och promenerat. Handlat lite. Åkt en tur med bilen. Suttit i garaget. Aldrig har 45 minuter känts så jävla långa…

Lite senare på eftermiddagen, när jag plockat fram en del grejor igen, ställt på plats, trots allt, blev det ytterligare en tur för att hämta och skjutsa hem Fästmön från jobbet. Vi behövde prata ihop oss inför att gemensamt möte med banken i morgon. Jag har laddat med papper och försöker tänka klart och positivt. Inte lätt med skav och dimsyn. Men allting ska ordna sig och om 100 år har det gått över och är glömt.

Jag försöker, försöker, försöker leva normalt. I kväll tvättar jag, jag har plockat fram rena kläder och jobbväskan, för före bankmötet ska jag arbeta några timmar. Jag väntar på sms som tidigast kommer i morgon. Söndagsfrid, I wish…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nån som är pigg och glad, i alla fall – den gula orkidén som jag fick av vännen Agneta för två och ett halvt år sen. Jag avslutar med den, avslutar med nåt fint och vackert och positivt.

Gula orkidén från Agneta i blomning

Glad och pigg och positiv är den, vännen Agnetas orkidé.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vin: Valpolicella Ripasso ai Colli Vivaldi 2015

Ett inlägg om ett rött italienskt vin.


 

Valpolicella Ripasso ai Colli Vivaldi 2015

Valpolicella Ripasso ai Colli Vivaldi 2015 korkades upp.

Det är verkligen  rätt säsong för rött! Fast egentligen är det alltid rätt säsong för röda, fylliga och helst italienska viner. I torsdags kväll gjorde jag några ärenden. Bland annat besökte jag Systembolaget där jag handlade för att fylla på vinskåpet. Med hem i påsarna följde en flaska Valpolicella Ripasso ai Colli Vivaldi 2015 för 109 kronor.

Flaskan passade utmärkt att korka upp igår kväll till mina två ostar, varav en het av chili. Det här vinet ska nämligen drickas till lagrade hårdostar. Det går också bra till rätter av lamm- eller nötkött, men sånt äter ju inte jag.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, kryddnejlika, hallon, kanel och vanilj. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, kryddnejlika, plommon och vanilj.

Jag tycket att vinet var fylligt, trots att det inte var riktigt så fylligt som de viner jag oftast köper. Det hade en tydlig smak av bär, men var också kryddigt. Dessa två i märklig kombination tillsammans med en chiliost blev bara underbart gott. Hela tre gals slank ner. Eftersmaken var lång. Tyvärr var vinet något för svalt för min smak.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 17 och lördag dag den 18 november 2017: Till plastburkshelvetet och vänt

 



Kära dagbok…

Som alltid gjorde Fästmön mig lugn igår kväll. Jag hade så svårt att slappna av, men en halvtimme med Anna i bilen hjälpte. När jag kom hem messade jag en stund med äldsta bonusdottern. Därefter hade jag en liten fredagsfest för mig själv med goda ostbitar kvar sen tidigare helg(er), Lucilles fyllda tomater, en halv flaska Ripasso och ett öga på datorn, ett på Sjuan som visade en Maria Lang-film jag sett ett antal gånger tidigare. Ja, jag drack för mycket vin – tre glas – och jag gjorde det av fel skäl: jag behövde få sova. Och somnade gjorde jag för att vakna efter 4,5 timmar. En får vara glad för det lilla. I morse försökte jag ta det lugnt och läsa min visserligen gräsliga bok på gång, men ändå, med kaffe på sängen. Lite senare ringde jag en vän som jag visste också var vaken. Det är en födelsedag i familjen, men eftersom Anna jobbar och jag ska ha visning blir det firande först nästa söndag.

∼ ♦ ∼

 

Rensning av mammas papper

Det var svårt, men nu är det gjort: jag har gått igenom två kassar med mammas papper och foton.

Det ska vara visning i morrn igen. Det innebar att jag behövde städa, också det igen. Damma, dammsuga, torka av… Det mesta gjorde jag på förmiddagen, i morrn ger jag vissa saker en sista touch av trasan. Jag ville se hur pass ljust det är mitt på dan eftersom det är då visningen går av stapeln. Ett gäng främlingar på ingång i mitt hem ännu en gång, alltså. Jag tycker att det är svårt, men det måste ju göras.

När jag ändå var i mitt svarta mood tog jag tag i nåt jag borde ha gjort tidigare, men inte orkat. Jag gick igenom två kassar av mammas papper och foton. Nu är somligt sparat och somligt kastat och tårarna har trillat. Lilla mamma, du hade rätt bra koll på saker, trots allt.

Mitt på dan började det regna och då tog jag en tur för att göra några ärenden. Huvudet var inte med mig, så jag bar mig åt som en nybörjare vid bensinmacken. Sen åkte jag och köpte god mat, godis och lite annat jag behövde. Aptiten har sjunkit igen, såsom den alltid gör när det är mycket på gång. Jag tvingar i mig och vin hjälper när jag är hemma.

Att komma hem till en ren och välstädad lägenhet och ändå vara svart till sinnes är inte bra. Men jag kom på att jag skulle göra ytterligare en sak som länge har behövt göras: jag dök ner i plastburkshelvetet. Alla plastburksfetischister vet vad jag menar. Min mamma var en stor sån, men det vete fan om inte jag är värre! I vart fall är mitt plastburksskåp större än mammas var. Och större betyder ju mer plats att trycka in plastburkar. Nu är skåpet emellertid genomgånget. Tre stora kassar – två pappers och min pantväska – med burkar har jag burit ut och slängt i soprummet. Plötsligt går det att se skogen för alla träd. Ja alltså skåpet är ju inte på långa vägar tomt. Men det är utrensat och prydligt och jag är nöjd. Nu ska jag planera var nästa rensningsinsats ska göras. To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Ironi, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 17 november 2017: Ögona i kors, choklad till kvällsmat, toatelefoni… och snabbstädning på det

 



Kära dagbok…

Det är fredag och den här veckan har verkligen försvunnit i racerfart. Jag är så trött att ögona går i kors. Inte kunde jag slappa nån längre stund i soffan igår kväll. Det blev först en tur till Äldreboendet för att skjutsa hem Fästmön till Fänriken när hon avslutat sitt arbetspass klockan 21. Sen glodde jag lite av och till på TV samtidigt som jag grejade med A, B och C. När energin tog slut tryckte jag helt sonika i mig en 100 grams schweizernöt. Det blev min kvällsmat. Plötsligt var klockan 23.15 och en hel stund förbi mitt ordinarie läggdags. Det var när mitt huvud vilade på kudden i sängen och jag tog en selfie som jag såg att ögona gick i kors. Strax somnade jag, men i natt blev det fyra uppvaknanden med kramp i tår eller vador. Vid halv sex skuttade jag ur sängen.

Selfie Toffelhuvudet på kudden

Toffelhuvudet på kudden och ögona i kors.


Idag hade jag ett (1) möte på jobbet. 
Det var länge sen i världshistorien en dag var så lite inbokad för mig att jag blev riktigt misstänksam. Men det var skönt för jag kom ikapp med vissa eftersatta saker samt hann att läsa ett kapitel ur min referenslitteratur på gång. Och äta lite chokladkaka. Det visade sig att en kollega hade fyllt år, men så många hade dieter för sig i den närmaste omgivningen att det blev massor över även till oss som inte var närmast sörjande. Jag tog en bit kladdkaka med arraksmak och en bit med After eight. Yummy!!! (Inte konstigt att jag inte orkade äta upp den kokta fisken, potatisen och grönsakerna till lunch sen…)

∼ ♦ ∼

 

Chokladnalle med hjärta

En nalle av choklad med ett hjärta från den som har största platsen i mitt hjärta, Anna.

Men i kväll då? Ja då har jag lovat mig ett glas vin eller två till de två goda ostsnuttarna jag har kvar samt Lucilles fyllda tomater. Jag lär väl somna senast klockan 22 – det brukar bli så. I morgon behöver jag tanka bilen och ut och köpa mat. Sen är det dags att snabbstäda lägenheten för på söndag är det visning igen kl. 12. Vad jag ska hitta på under visningen den här gången vet jag inte än. Jag tänker nog inte åka till Stormarknaden och bli kissnödig och telefonera med mäklaren på toaletten i tvättstugan som igår kväll…

Innan jag åkte hem från jobbet ringde mäklaren igen och rapporterade vad som hänt sen igår. Det var ett lite forcerat samtal, men det är ju fredag och alla vill hem till sitt. Nån hade i alla fall varit hemma hos mig och lämnat en söt sak på min dator. Älskade Anna!!! ❤ ❤ ❤

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis några bilder från min halvtimmelånga friskvårdspromenad i eftermiddags. Vilken lycka att jobba granne med Botaniska trädgården i Uppsala!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 16 november 2017: Vissa människor är guld, jag är bara skittrött

 



Kära dagbok…

Moln

Ingen bra dag idag…

Det har inte varit nån bra dag idag, det är lika så gott att jag inleder med det. I morse satt jag i mitt ekande kök och slevade i mig yoghurt och kände mig tom och ensam. Det här med flytten börjar så smått tränga in, det är liksom på riktigt. Igår kväll och i morse, före och efter frukost, for jag runt och städade och plockade bort och möblerade om. På seneftermiddagen idag var den första visningen. I morse slog det mig att jag ska lämna den borg som har varit min trygghet sen 1994. Och så tänker jag på lilla mammas flytt från huset efter 41 år och skäms. Först nu förstår jag hennes rädslor och mående – lite bättre, tror jag. Fast jag vet inte, jag kan ju inte fråga henne. Men mamma flyttade från den frihet och ensamhet ett eget hus innebär till en nyrenoverad och fräsch lägenhet – och en annan sorts ensamhet. En ensammare ensamhet. Jag ska flytta från ensamhet till tvåsamhet. Eller tresamhet. Eller sexsamhet. Och då menar jag inte sex som i sex utan antal. Jag ska bli sambo med Fästmön, yngste bonussonen och tre katter. Mina ensamma dar försvinner. Men i morse, just vid frukostyoghurten, kände jag mig ensammast av ensamma.

Ensamfrukost

Ekande, tomt och ensamt vid frukostbordet.

 

Fyllda tomater och ryska ingefärskakor

Gåvor från Lucille.

Jag funderar hur mitt liv ser ut om säg… ett halvår. Trivs jag i det nya hemmet? Funkar det med Anna, yngste bonussonen och katterna? Det här är nåt jag har längtat efter och haft som mål väldigt länge att hitta en ny gemensam bostad för oss. Dessvärre kom De Sju Svåra Åren emellan, så det målet är först nu på väg att uppfyllas. Jag har kämpat väldigt, väldigt hårt för det här. Sen vet jag att det finns somliga som har haft synpunkter på mitt boende och min ekonomi under resans gång och somliga som är avundsjuka. Vissa är samma personer. Det har varit ledsamt och tråkigt och den som inte har levt nära mig kan inte veta hur det har varit, hur det är eller hur hårt jag har kämpat. En tröst för alla förspillda år är i alla fall att jag för min egen del vet att jag har gjort det jag har kunnat och jag har, som sagt, kämpat. Med stöd, förstås, från några få nära vänner, från Anna framför allt och från mamma, som nu tyvärr inte får uppleva detta nya. En av dem som har stöttat och hjälpt är Lucille. Igår kväll satt vi och pratade en stund vid mitt köksbord och jag fick fyllda tomater och ryska ingefärskakor, trots att det borde vara jag som gav nåt för att jag får låna utrymme i deras hem för några av mina möbler. Jag vet att jag lär sakna Lucille som vän och granne i framtiden. Det gör mig… sorgsen.

∼ ♦ ∼

Lilla My-ask

Idag kände jag mig som Lilla My, det vill säga arg.

Det har inte varit nån bra dag på jobbet heller. Ibland är det så konstiga turer här och bara för att jag var flexledig i två timmar igår eftermiddag fick jag ingen vettig information om hur en viss arbetsuppgift är fördelad. Jag blev tilldelad den i morse av Tjifen, insåg att den skulle innebära strul och vara tidskrävande, rådgjorde med en person och fick bollen i rullning genom en alternativ väg mot en snabbare lösning. Därefter informerade jag en arbetsledare – och fick då veta att det inte alls var jag som skulle göra saker och ting utan nån annan. Då var jag och den jag rådgjorde med nästan klara med uppgiften… Jag informerade alla inblandade. Vi hade arbetat snabbt och gjort det bästa av en mindre bra sak. Jag är nöjd, men tyvärr lite arg över de konstiga turerna, som sagt.

Lunchen slängde jag i mig för att sen ha ett arbetsmöte kl. 12.30 fram till klockan 14. Uppgiven och frustrerad över även denna arbetsuppgift som jag tvingas prioritera och lägga ner tid på. En sak som ingen har nån större nytta och glädje av. Hade det varit nåt viktigt och angeläget kanske arbetet hade gått smidigare, men jag är inte helt säker på det, trots allt. Vissa saker verkar vara gjorda för att vara komplicerade. Även här hade jag gått stöd av två kollegor. Dessutom lånade jag Duktiga Annika för en pratstund före lunch. Hon erbjöd sig att vara t f teamledare åt mig över en kopp kaffe. Vissa människor är bara guld!

∼ ♦ ∼

Fyra viner och en choklad

Fyra viner och en choklad var några av de inköp jag gjorde under visningen.

Det är kväll, mörkt och snorhalt ute. Under visningen gjorde jag några ärenden. Mäklaren träffade jag inte, men vi har telefonerat och jag har fått information. Den informationen tänker jag inte dela med mig av här eftersom det är en visning till (på söndag).

Det har kommit ett sim-kort från Telenor, men ingen ny router. Jag avvaktar några dar och ser om det kommer nåt paket jag får åka och hämta eller om jag ska trycka i sim-kortet i min gamla router. Det följde med nåt telefonnummer – alltid något.

Nu blir det en dusch och hårtvätt innan jag dricker vin och äter choklad – ÄH, JAG BARA SKOJAR! Jag är skittrött och tänker slöa en stund i soffan innan jag åker och skjutsar hem Anna från kvällsjobbet. Bästefåtöljen orkar jag inte släpa till sin ordinarie plats, den får stå kvar till efter söndagsvisningen. Jag har plockat in och fram det nödvändigaste* som jag plockade bort, men vill förstås inte ta fram allt – det är ju snart söndag.

∼ ♦ ∼

*det nödvändigaste = typ diskställ, sophinkar, tvättkorg, glasögon, mobilladdare, fjärrkontroller med mera


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt i veckan, mitt i november 2017: Från vinter via höst till vår… och tillfixning hemma

 



Kära dagbok…

Eftermiddagshimmel i november

Det gick från vinter, via höst till vår under dagen. När jag åkte hem var himlen så här spännande.

Kylan hängde kvar i natt och i morse. Sen gick dan från vinter, via höst nästan till vår. Det går i vart fall inte längre att sova med öppet fönster. Visst kan jag vakna till och vara varm, men jag vaknar nog oftare när vädringsfönstret är på glänt och jag hör ljud utifrån. Hemma har jag plockat och plockat. Mycket kan jag inte göra förrän i sista stund. En del ska jag fixa nu i kväll. Jag får klara mig med det trådlösa nätverket några dagar nu eftersom jag ska montera ner min hemmadatorarbetsplats. Hoppas att nätverket pallar för Tofflans bloggerier och inte brakar ihop. Jag väntar för övrigt på en ny router med nytt simkort som ska levereras den här veckan. När jag väl har installerat routern ska den vara betydligt snabbare än den jag har idag. Undras om den tekniska idioten klarar av detta..? Hon som bävar för att montera ner datorutrustningen – tänk om hon inte får ihop den igen sen efter veckans visningar… Jag bad i alla fall Tjifen redan i morse att få gå hem lite tidigare idag, efter dagens sista möte, med aviserad senaste sluttid klockan 15. Vidare har jag ansökt om och fått beviljat tre semesterdagar, mellan jul och nyår. Större delen av jul- och nyårsledigheten behöver jag ägna mig åt att rensa mitt hem. Sen tänker jag mig nog minst en veckas semester runt själva flytten, när den nu blir.

Idag var det bara tre möten på jobbet. Jag hann att göra annat emellan dem. I ett smärre, men viktigt projekt löper allt på så bra just nu att jag blir misstänksam. Kollegan S, stackarn, har fått på sitt bord att ordna underlag till inomhusskyltning av våra arbetsplatser. Det är under all kritik att det ännu inte har kommit upp några skyltar – hur ska en veta var folk sitter och jobbar? Jag ställde en fråga om detta så tidigt som i slutet av augusti och först nu, i mitten av november, händer det nåt. Fast de nya skyltarna är nog inte monterade förrän nästa månad. Fyra månader för detta relativt enkla… Det kollegan S nu får göra är att gå runt och inhämta folks åsikter om utseende. Dumt. Det skulle bara finnas ett alternativ och tillräckligt med hållare så att var och en får en egen skylt. Många av oss arbetar rörligt och periodvis byter folk arbetsplats beroende på vilka projekt de arbetar i. Det borde då vara enkelt att ta med sig sin egen skylt.

∼ ♦ ∼

BRFpärm

Den här pärmen ska min köpare få.

Igår gjorde jag iordning en BRF-pärm till den som köper min lägenhet. Där har jag samlat diverse, allt från bruksanvisningar till stadgar och information från styrelsen till oss medlemmar. Den här pärmen startade jag redan 1994 när jag flyttade hit. Nu har jag rensat ut en del mer privata saker, men tänker sen lämna större delen av innehållet vidare.

Min belöning igår blev att jag hyfsade den öppnade Amaroneflaskan. Det blev ett rejält glas som jag intog i bästefåtöljen tillsammans med en gräddnougatchoklad och senaste numret av Antik & Auktion. I kväll blir det emellertid inget vindrickande, chokladätande eller magasinsläsande – nu ska jag sätta fart och fixa inför morgondagens visning klockan 17.

Vin choklad och Antik o Auktion

Det här var igår, i kväll ska det fixas inför visningen.


Tjolahopp, tjolahej!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 14 november 2017: Märkligt många strängar på lyran – men jag bestämmer själv! (Än så länge…)

 



Kära dagbok…

Skinnjacka med pälskrage och mammas sjal

Fodrad skinnjacka med pälskrage och mammavärme från en sjal.

Om det var skitkallt igår, var det jävligt kallt i morse. Det räckte inte med mammavärme från en av hennes sjalar, det tarvades fodrad skinnjacka med pälskrage också. Och grova skor. Fästmön brukar säga att jag låter som en gubbe när jag använder de där skorna, för de klopprar. Men det struntar jag i, skorna är bekväma med mjuk innersula för onda fötter och yttersula med bra grepp på halkiga gångbanor. Lite skoskav känner jag av, fast det går nog snart över. 

Igår kväll åkte jag och hämtade Anna med bil när hon hade slutat arbeta vid 21-tiden. Då hade kvicksilvret krupit rejält neråt och jag kände att jag inte kunde låta min älskade promenera hem i kylan och mörkret. Dessvärre fick hon göra det i morse. Själv sov jag så gott i natt att jag nästan vaknade försent, det vill säga inte förrän alarmet på mobilen tillrade igång kvart över sex. Jag brukar vakna av mig själv och kliva upp runt 5.30…

Segerstedthuset interiör

Jag gör mycket här i huset, men lokalvårdare är jag faktiskt inte anställd som.

Idag hade jag bara fyra ganska korta möten under arbetsdagen. Det gjorde att jag fick mycket skrivande gjort, sånt som jag låg efter med. Dagens mest… märkliga möte var det med miljörevisorerna. Vi hade nämligen miljörevision på avdelningen idag.

Annat märkligt på jobbet är att jag nu mer och mer börjar undra vad lokalvårdarna gör här. Igår fick jag ju en dammvippa och en dammtrasa så jag kan damma mitt kontor. Idag blev jag uppmanad att felanmäla en köksutrustning – som lokalvården sköter om. Men då satte jag ner foten och sa nej, jag hade faktiskt lunch. Att jag inte bara är kommunikatör utan även översättare ibland känner jag till. Nu håller jag visst på att bli lokalvårdare också. Och, det som gnaver lite extra mycket, är förstås att jag aldrig hade fått vare sig dammvippa eller uppmaning att felanmäla köksutrustning om jag hade varit man. Nej, måttet är rågat. Jag kanske ska fråga min chef vad jag ska prioritera – att skriva en text eller damma alt. felanmäla köksutrustning.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet åkte jag och veckohandlade. Då hade det börjat snöa och var snorhalt, men jag överlevde. Anna och jag pratade om handling häromdagen. Hon tror att jag är en sån som bara handlar lågprismärken. Jag tror att hon är en sån som vill ha total kontroll – inte bara över tvätt (färgsortering) utan även över varuinköp. Jag tror också att vårt samboskap kan bli… lärorikt. Men än så länge bestämmer jag själv.

Vad jag ska göra med kvällen bestämmer jag helt själv. Jag borde gå ut med sopor, fast mycket hellre vill jag hasa ner i bästefåtöljen och läsa. Ett färskt nummer av Antiktidningen kom idag, till exempel. Igår blev det bokbyte från ytterligare en bok om grymma barn till en bok om barn som mördar. Hum… var det nån som undrade varför jag inte har barn..?

Böckerna Bödelskyssen och Vi måste prata om Kevin

Det var bokbyte igår från grymma barn till barn som mördar…

 

∼ ♦ ∼

I postboxen låg ett meddelande om en aviserad höjning om 1 procent på månadsavgiften från årsskiftet. Jag tror att jag överlever att betala 38 kronor extra per månad. I gengäld tecknar föreningen en försäkring som gör att varje lägenhetsinnehavare slipper tecknat ett tillägg för bostadsrätt till sin hemförsäkring. Inte så tokigt. Synd att jag inte får nån längre glädje av detta. Fast jag klagar inte, jag lär få så mycket annan glädje framöver.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bödelskyssen

Ett inlägg om en bok.



Mons Kallentofts bok BödelskyssenIbland unnar jag mig en och annan ganska nyutkommen bok
i inbunden utgåva. När Bokus aviserade att Mons Kallentofts senaste Malin Fors-deckare skulle vara plusprisbok i november beställde jag den. Fast jag fick ju förstås betala fullt pris. Boken levererades inte förrän i november, men beställdes i oktober. Dessutom hade det exemplar jag fick passmärken på vissa sidor, märken som tryckeriet alltså inte skurit bort. Sån otur hade jag.

I kväll läste jag ut det 20 spänn dyrare exemplaret av Bödelskyssen. Var boken värd pengarna, var den värd att läsas?


En kapning av ett plan på Linköpings flygplats
är inledningen på Bödelskyssen, del två i den andra serien om polisen Malin Fors. (Serien är inspirerad av de fem sinnena, enligt baksidestexten.) Kaparen är ingen terrorist utan visar sig vara en ensamstående pappa som vill utkräva hämnd för sin dotter. Dottern blev berusad på en fest och utsattes för ett sexuellt övergrepp. Det hela filmades och spreds via sociala medier, nåt som fick till följd att flickan tog livet av sig. Kapningen avslutas kanske inte som tänkt. Men de skyldiga unga får en efter en grymma straff av en ny hämnare. Malin Fors och hennes kollegor arbetar under stark tidspress – som vanligt.

Precis som i den förra boken jag läste kan jag konstatera att barn är grymma. Och även den här gången används sociala medier för att jävlas. Börjar det inte bli lite tjatigt? Kanske. Men det speglar tyvärr den verklighet vi lever i. I den här boken känns vissa andra partier ganska långa och utdragna, halvsega. Malin Fors själv är dessutom rätt… beige den här gången. Som alltid är i alla fall slutet rafflande. Fast det jag gillar allra bäst är författarens språk. Understundom är det nästan lika vackert som poesi – trots att detta är en deckare och att det handlar om våld, övergrepp och mord.

Det samlade Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Krister-dagen 2017: Sol och städning även på jobbet

 



Kära dagbok…

Det var nån som somnade väldigt gott igår kväll – på soffan. Eftersom temperaturen sjönk utomhus blev jag lite frusen och detta ledde till att jag tog ett glas vin. Med några goda ostar till, förstås. Samt en chokladbit.

Jajamens!

som Bosse J. brukade säga. Nu blir det mer begripligt varför jag är tjock. Men gott var det – och gott sov jag. Det vill säga, jag läste en stund, kacklade en kvart med Fästmön (det är mycket med det blivande samboskapet som ger ringar på vattnet…) och såg tio minuter av TV4:s Beckfilm. Vid sista reklampausen före nyheterna vaknade jag till på grund av volymökningen. En fördel eftersom jag behövde tandtråda och borsta tänderna. Resten av natten sov jag lika gott och vaknade inte förrän kvart över fem i morse. Utvilad!

∼ ♦ ∼

St Paulian blommar i jobbfönstret

St Paulian i jobbfönstret bryr sig inte om kylan, men såg extra fin ut i solen idag.

Det var verkligen skitkallt i morse, tre minusgrader och lite till. Jag fick leta upp ett par bättre skor än gympadojorna. Sen har jag börjat använda en av de tre sjalarna jag sparade efter mamma. Det känns gott att ha lite mammavärme runt halsen. I morrn ska det komma snö och jag har ännu en och en halv vecka med sommardäck. Det gäller att köra försiktigt och efter väder och väglag. Hålla avstånd, till exempel.

Solen höll sig framme idag och det var också rätt gott även om jag förstås satt inomhus. Det var bara två möten på agendan och båda låg på förmiddagen. Då kunde jag ägna eftermiddagen åt diverse annat eftersatt – samt jobba lite på förhand också.

 

Dammvippa och trasa

Eftersom lokalvårdarna inte har tid får jag städa kontoret själv. Jag fick både verktyg och tips.

Efter lunch knackade städledaren på och gav mig dammvippa och trasa samt goda råd så att jag kan damma själv på kontoret. Tre veckor går det mellan dammningarna och det funkar liksom inte när en har en matta som luddar nåt infernaliskt. Och städa är jag ju van att göra hemma, varför inte på jobbet också..? (Suck…) Jättebra att få verktyg och tips, men jag hade uppskattat ännu mer om lokalvårdarna hade fått tid att utföra sitt arbete/blivit fler så att jag inte behöver göra deras jobb. För när ska jag ha tid att göra det? Jorå, jag hittar tid, för jag står inte ut med att ha ett skitigt kontor. Men ändå. Jag kan inte låta bli att undra om en manlig motsvarighet till mig hade fått samma besök, i samma ärende, som jag. Jag är inte så säker på det…

 

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag i alla fall inte städa. Eller spionera på grannlägenheten, som har sin andra visning. Jag skrattade lite igår, faktiskt, för jag såg både mannen och kvinnan med olika barn ”råka” passera förbi för att glo om det var några som kommit för att se deras lägenhet. När min lägenhet visas tänker jag hålla mig borta, jag litar på att mäklaren tar namn på dem som dyker upp.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fars dag 2017: Vilodag i full aktivitet

 



Kära dagbok…

Pappa porträtt

Min pappa på porträttet han fick när han gick i pension.

Det är Fars dag. I min ursprungsfamilj var det mycket noga med att fira såna här dagar (och namnsdagar och födelsedagar och… med mera). I andra familjer spelar det inte lika stor roll. Kanske har det att göra med familjestorlek..? Vi var bara tre – mamma, pappa och jag. Och sen mormor och morfar, farmor och farfar, förstås.

I somras var det elva år sen min pappa gick bort. Sommaren 2015, på mammas 80 års-dag, ville hon åka till platsen där pappa drunknade. Det gjorde vi. Det blev en fin dag och det blev, för min del, på sätt och vis äntligen ett avslut på sorgen. Lite mer än ett år senare gick mamma bort. En stor tröst i den sorgen var att jag visste att pappa väntade på henne nånstans. Och mamma hade längtat efter honom. Jag fick också annan hjälp att komma genom sorgen av ett fåtal men väldigt nära vänner, Fästmön och min arbetsgivare. Det gjorde att jag inte fastnade i sorgen. Men visst känns sorgen av, särskilt såna här dagar. Älskade, saknade, men aldrig glömda är mina föräldrar av mig. Idag går mina tankar mest till pappa.

∼ ♦ ∼

Kaffe och Bödelskyssen på sängen

Söndagsmorgon…

Som vanligt vaknade jag tidigt. Idag låg jag emellertid kvar och slumrade en stund innan jag fixade kaffe på sängen och slog upp min bok på gång. Mons Kallentoft är från mina hemtrakter – eller i alla fall från en liten håla utanför Linköping. Jag gillar hans böcker om polisen Malin Fors. Böckerna är spännande och många av platserna känner jag igen. Sen älskar jag Mons Kallentofts vackra språk… Tillsammans med Markus Lutteman skriver han också om Zack Herry i Herkulesserien. Även det är en bra serie, men i mitt tycke lite för våldsam. Nu har jag läst alla böcker i den serien utom den sista. Den boken finns på inköpslistan.

I övrigt den här så kallade vilodagen (hmmmm…) har jag fortsatt att städa. Idag skurade jag mina två våtutrymmen från golv till tak och så fick köket sig lite extra gnuss också. Ett kortare samtal med Anna hanns med i en paus. Trots att det inte var så länge sen Anna och jag städade ordentligt här tillsammans hade det uppenbarligen hunnit att bli skitigt. Nu blänker det! Jag varken hinner eller orkar storstäda på kvällarna efter mina tuffa arbetsdagar. På onsdag kväll får jag putsa lite när jag har demonterat min datorarbetsplats och det allra sista får jag förstås göra på torsdag morgon. Idag avslutade jag städningen med en stund vid strykbrädan. Jag älskar verkligen mina drälldukar, men jag vet att de borde manglas i stället för att strykas.

Lite lustigt har det varit att se att liknande aktivitet pågår i huset mittemot där en trea med uteplats är till salu. De hade visning idag och visning nummer två i morgon. Självklart omvärldsspanade jag under visningstiden i eftermiddag och jag kan säga att lägenheten var välbesökt. Ett visst hopp för min del, eftersom alla som kom och tittade idag inte rimligen kan köpa grannlägenheten. Vanligen är det ju en köpare/lägenhet… Mina visningar är inte förrän torsdag seneftermiddag och nästa söndag vid lunchtid.


Och nu när mörkret har sänkt sig över New Village 
och det har blivit minusgrader har jag intagit min klassiska söndagsmiddag. Jag har packat och ställt fram jobbväskan och hängt fram rena kläder. Det är dags för en liten lur på soffan, nåt jag tycker att jag har gjort mig förtjänt av denna vilodag i full aktivitet.

Kycklingchorizo med bröd och tillbehör

Samma söndagsmiddag som förra veckan – fast med annan måltidsdryck och ny bok idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar