Handen

Ett inlägg om en bok.



Henning Mankells bok HandenDet blev lite fel i ordningen
när jag grabbade tag i Henning Mankells bok Handen. Jag skulle givetvis ha läst den sist. Men nu rådde oordning TBR*-hyllan och det blev som det blev. Igår lyckades jag, omgivningens partajande till trots, ta mig igenom boken. Tack till vännen Agneta som gav mig boken för över två år sen!

Sina strax över 300 sidor till trots är detta en novell – eller kortroman. Enligt ett efterord av författaren skrevs boken flera år tidigare innan den gavs ut 2013. Förutom novellen, som upptar mindre än halva boken, innehåller boken fakta om Wallanders värld, till exempel böckernas persongalleri, platser Kurt Wallander besöker, korta resuméer av de tolv Wallander-deckarna, kulturella referenser, familjeförhållanden etc.

I huvudberättelsen beger sig Wallander för att titta på ett hus han funderar på att köpa. Men i trädgården snubblar han över nåt. Det visar sig vara en hand som är på väg upp ur jorden. Handen sitter på ett lik, förstås, en person som har varit död länge. När ytterligare ett lik hittas i trädgården blir det ingen husaffär för Wallander utan en mordutredning.

Jag säger det direkt: jag gillar inte noveller. Skälet är tudelat: dels blir jag besviken att texten tar slut så fort om den är bra, dels är min uppfattning att noveller ärkan vara nåt som inte är tillräckligt bra för att bli romaner. Jag tycker att storyn i Handen lovar mycket. Men det finns alltför många lösa trådar, trådar som bara släpps i och med att det är en novell. Eller kortroman.

Inte heller är jag särskilt intresserad av Wallander-fakta. För den som är det är den här boken förstås guld värd. Gissningsvis är det därför den kostar så mycket som den gör fortfarande. Vidare irriteras jag av författaren så ofta blev stoppad på gatan att han måste skriva om det i den här boken. Det känns lite… skrytigt…

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


*TBR*-hyllan = hylla med olästa böcker, från engelskans ”To Be Read”

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Ett rött vin: Castelmare Amarone della Valpolicella Classico 2013

Ett inlägg om ett Amaronevin.


 

Castelmare Amarone della Valpolicella Classico 2013

Fylligt, men ordinärt.

I kväll ville jag unna mig nåt riktigt gott från vinskåpet. Först plockade jag fram ett vin i 300 kronors-klassen. Det kändes lite för exklusivt. I stället valde jag Castelmare Amarone della Valpolicella Classico 2013, en flaska som måtte ha bott hos mig ett tag, och som kostade lite mer än hälften av den första flaskan jag tog fram, 164 kronor. Årgången är slutsåld på Systembolaget. Jag hittar endast information om årgången därpå, 2014 – och den är slutsåld på mitt närmaste bolag. Den som liksom jag bor i Uppsala och vill prova vinet hittar det på Systembolaget i Kvarnen.

 

 

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om smak och doft på vinet av årgång 2014:

”Kryddig, nyanserad smak med inslag av mörka körsbär, choklad, russin, vanilj och kryddnejlika. […] Kryddig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, chokladpraliner, russin, nötter och vanilj.

Enligt Systembolaget passar vinet till lagrade hårdostar och smakrika nöt- och vilträtter. Jag intog det till stekt kalkonfilé. Kanske borde jag ha kryddat maten lite, för jag tyckte inte att vinet och maten gick så väldigt bra ihop. Vinet var visserligen hyfsat fylligt, men också tämligen ordinärt. Det fanns inget som riktigt stack ut i det. Såväl smak som eftersmak var ganska intetsägande, korta.

Nåt dåligt vin var det här inte, men nja, det var inte heller riktigt bra. Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Klämfredagen den 26 maj 2017 kväll: Balkongliv och lite liv utanför

 



Kära dagbok…

Vita ben, sandaler och bok

Lite sol fick mina vita, håriga ben idag.

Lite solsken, inget regn… Den här tröttheten… Förlamande… Jag vill bara vara hemma och göra typ ingenting. Det är slutet på terminen och jag är sliten. Det känns som om jag har jobbat i 100 år. I själva verket har jag jobbat i snart fem månader på raken, med en och annan ledig helg och långhelg under tiden. Men det är väl förra året som spökar. Jag tog ingen sommarsemester då, var så pigg på att jobba. Ingen tid att besöka lilla mamma. Sen gick det som det gick. Jag har jobbat med måendet sen dess. Försökt lära mig att lyssna på kroppen. Just nu säger den att jag ska slå av på tempot de här lediga dagarna så att jag orkar fram till London-resan, ytterligare ett par arbetsveckor och sen… TA-DAA: fem veckors semester. Vilken lyx!

Yuccapalm på balkongen

Långa Ingrid fick nya kläder, det vill säga hon planterades om i en större kruka, med fräsch jord.

Det kändes också ganska lyxigt att jag idag kunde vara ganska mycket på ballen*. Eftermiddagen var solig, men på kvällen mulnade det på. Jag tvingade mig framåt 14-tiden att åka och köpa blomjord och kruka på Blomsterlandet. Under shoppingen kapade jag nästan hälsenan av en karl, pinsamt nog. Fast det var han som började! Han gick för nära mina bakhasor, så jag rullade min varuvagn åt sidan och började sen gå när han hade passerat. Då stannade han plötsligt – varpå jag förstås låg för nära. Ajsan, bajsan, så ont det måste ha gjort! Men jag bad ödmjukt om ursäkt, faktiskt.

Långa Ingrid hoppas jag blev lite glad i alla fall. Hon fick nya kläder i form av en terrakottakruka i bättre storlek än den kruka hon kom i. Men hon ville ogärna hoppa ur sina gamla kläder, så jag fick ta fram verktyg, minsann.

Efter det praktiskt utförda arbetet satt jag med ekonomin. Räkningen på månadsavgiften kom idag, men den hade jag ju redan betalat. Jag gick igenom månaden och såg till att alla räkningar var betalda och att jag skulle få lite pengar över till såväl kommande presenter som resan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Inbjudan till studentfirande

Personlig och fin inbjudan till studentmottagning!

Framåt seneftermiddagen hoppade jag i jeansen igen och åkte till Äldreboendet för att hämta min trötta Fästmö. Vi behövde båda två handla och det blev besök på två affärer innan jag skjutsade hem Anna. Vi hann prata om diverse uppvaktningar samt planerna för resten av helgen – som är väldigt lösa i konturerna.

Av Lucille fick vi precis innan jag åkte och hämtade Anna en inbjudan till studentmottagning /öppet hus nästa fredag. Tyvärr jobbar Anna fram till klockan 21 och börjar tidigt nästa dag, så det blir jag som går och uppvaktar. Inbjudan vi fick var handtextad och så fin. Mycket mer personligt än sedvanligt datorproducerat och utskrivet skräp!

Snacks, boken Handen och öl

Fredag på ballen.

Jag blev helt slut av dagens två utflykter, så när jag kom hem hällde jag upp snacks, sprättade en öl och tog med mig min bok på gång ut på ballen. Märklig bok, det där, förresten. Den är som en novell. Efter novellen kommer en massa fakta om Wallanderböckerna, men även karaktärerna, platserna etc i böckerna. Så där lagom intressant, tycker jag, som därför överväger att i förtid plocka fram en ny bok att läsa.

Särskilt hungrig var jag inte efter att ha satt i mig snacks, men framåt 19.30-tiden tvingade jag mig ut i köket för att laga mat. Potatisklyftorna skötte sig själv i ugnen och kalkonfilén behövde bara kryddas i pannan och vändas ett par gånger. Jag plockade fram ett 300 kronors-vin ur vinskåpet först, men satte tillbaka flaskan och valde ett billigare Amarone. Det dög, men… CastelMare var inget märkvärdigt vin.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag hann knappt diska 
så var det dags för grill och fest för TREDJE kvällen i rad på samma alle**. Villigt erkänner jag att jag börjar bli liiite trött på partajandet. Dessvärre verkar det vara grillfest även hos Fänriken i morgon – och det var där jag tänkte tillbringa kvällen och natten. En är fan inte fredad nånstans, som sagt.

∼ ♦ ∼

Kvällens fundering kommer sig KennedysJag såg andra och avslutande delen av en fantastiskt bra mini-serie. Så många sorger i den familjen, så många änkor, faderlösa… Då vänder jag ögat in mot mig själv och inser att jag har såna sorger kvar. Alltid något…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**alle = altan


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Klämfredagen den 26 maj 2017 lunchtid: ”…utan fredade zoner…”

 



Kära dagbok…

Rumsask på balkongen

Jag kunde ha pratat med mina växter.

Tänk att det fortfarande är så att jag vissa dar inte pratar med en enda människa. Igår var en sån dag. Jag använde inte min röst en enda gång. De enda kontakter med levande människor jag hade var via Instagram, bloggen och per sms. Lite ruggigt, tänker kanske somliga. Själv tänker jag att jag fortfarande är van, att jag fortfarande har isoleringen i mig, den som bröts i maj förra året. Ja, det flesta av oss är väl utvecklingsbara. Jag kan i vart fall säga att jag inte är densamma som jag var innan De Sju Svåra Åren. Så här efteråt, när jag hann glädjas två (2) timmar innan mamma blev sjuk i höstas och nu, när jag har kämpat mig igenom sorgehalvåret, kan jag konstatera att livet är raserat. Men jag har fan i mig byggt upp det igen – fast det ser förstås annorlunda ut. Jag kan i vart fall ärligt säga att jag har accepterat att jag inte får svar på mitt varför.

Dreamknapp

Några drömmar har jag inte idag.

Men nånting i mig är trasigt för alltid. Till exempel vågar jag inte ha några drömmar. Det trasiga går inte att laga helt, så jag har bara att försöka gå vidare, ta nya vägar i stället. Jag vet att det går – jag är en känd överlevare, till mångas irritation och vissas beundran. Själv avskyr jag skrävlare. Jag tvingades lyssna på en sån en stund i natt. Det är ganska orättvist att en bara kan blunda för synintryck, men inte göra det motsvarande för hörselintryck. En del människor tycker bara att de är så oerhört fantastiska och mäter sin framgång kvantitativt. Jag känner sorten, jag har levt med en sån person. Sen finns det andra som är duktiga, men ack så tysta. Dem försöker jag lyfta fram när jag kan, särskilt i tjänsten. Alltid något!

∼ ♦ ∼

Natthimmel i maj

Himlen i natt.

Det blev sent igår. Jag läste ut Häxan och när jag hade skrivit om den ville jag inte gå och lägga mig. Jag tog en öl på ballen* och satt där och filosoferade en lång stund i mörkret. Natten var sval, huvudet kokade av tankar. En del av dem har jag fäst i det här inlägget ovan.

Jag brukar älska dessa nätter, men det var på den tiden vakna människor respekterade att andra inte var vakna. Tystnad är numera bara att önska och be om. Jag blir ibland så… störd att jag funderar över om blandning är så väldigt bra. Kanske inte för mig, inte i alla lägen.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Handen på sängen

Kaffe och boken Handen på sängen. Notera det blekvita Toffelsmalbenet överst till vänster i bild.

Klockan var nog närmare halv två när jag gick och la mig. Förvånad vaknade jag vid sextiden i morse, glodde på klockan och somnade om. När jag vaknade igen var det förmiddag. Jag fixade som vanligt kaffe och låg sen och läste min bok på gång i sängen. Dessvärre fann jag ingen ro. Kanske berodde det på barnet som utanför mitt öppna sovrumsfönster envist plingade på sin ringklocka på cykeln eller också var det musiken som dundrade ut från ett annat hems öppna fönster. Jag inser att sommaren blir lång och tuff utan många fredade zoner. Vart ska jag ta vägen när tillvaron blir alltför full av intryck? Det känns som om det inte finns nån plats för mig.

Böckerna Häxan och Handen

Böckernas världar är till viss del fredade zoner för mig, men jag behöver hitta ett sätt att stänga av andra intryck.

∼ ♦ ∼

Planer för dagen? Idag måste jag ut och prata med människor. Jag ska äta nånting strax, fräscha till mig och åka och köpa blomjord och jättekruka till Ingrid**. Kanske planterar jag om Ingrid sen eller så väntar jag till kvällen. Framåt eftermiddagen ska jag hämta Fästmön från jobbet och skjutsa henne till en matvaruaffär – djur och människor behöver utfodring. För egen del tänker jag försöka få tag i kalkonfilé att steka ovanpå spisen. Till maten ska jag korka upp en riktigt fyllig och svindyr italienare (nåt sköj ska väl jag också få ha?). Gissningsvis intar jag maten i köket, baksidan är uppenbarligen reserverad åt dem som tar plats – till en lägre månadsavgift, mind you. Nej, livet är inte rättvist. Så passande då att se den andra och avslutande delen av The Kennedys: After CamelotDet är en familj som verkligen kan hävda att livet är… orättvist. Understundom.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering gäller brandsäkerhet. Elektricitet utomhus, nära brinnade föremål… Är detta brandsäkert??? I vart fall är det tillåtet där jag bor. Själv får jag inte tända nåt mer än ett värmeljus, möjligen, uppe hos mig. Livets orättvisa igen. Framför allt ologiskt, anser jag.

Elektrisk golvfläkt vid grillen

En elektrisk golvfläkt, stående på trätrall, vid glödande grill på gräset. Det är brandsäkrare än på min balkong, enligt reglerna där jag bor.


*ballen = balkongen

**Ingrid = min yuccapalm


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Häxan

Ett inlägg om en bok.



Camilla Läckbergs bok HäxanJag fastnade för Camilla Läckbergs böcker
redan från starten. Isprinsessan var hennes debut med den nyfikna Erica Falck i centrum som en sorts Kitty Drew. Sen dess har författaren skrivit ytterligare nio böcker i Fjällbacka-serien. I kväll läste jag ut den tionde boken, den ganska nyutkomna Häxan.

Som alltid i Camilla Läckbergs böcker berättas parallella historier. Den här här gången är de tre: Nutid, för 30 år sen och på 1600-talet. Boken inleds i nutid med att den fyraåriga Linnea försvinner. Märkligt nog gör hon det samtidigt som skådespelande Marie har återvänt till Fjällbacka för en inspelning. Marie och hennes bästa vän Helen anklagades 30 år tidigare för mordet på en annan liten flicka, Stella. Tillbakablickarna till 1600-talet och dess häxprocesser får sin huvudsakliga plats förklarad i slutet. Samtidigt som Linnea försvinner skriver Erica Falck en bok om mordet på lilla Stella. Naturligtvis blir Erica inte bara inblandad som vanligt, hon blir inkallad som hjälp till polisen under utredningen av Linneas försvinnande.

Inte nog med att det är tre parallella historier, här vimlar också av teman. Det är flyktingar och främlingsfientlighet, mobbning och utanförskap och sist men inte minst HBTQ. Det är liiite mycket för min smak. Utöver detta handlar boken dessutom om Erica Falcks privatliv: mannen Patrik, som är polis, svärmor Kristina, som ska gifta sig och systern Anna, som är höggravid. Erica är dessutom småbarnsförälder. Om jag finge önska hade jag sett färre teman och mer fokus på centralberättelsen – den lilla flickan som försvinner. Eftersom det är svårt att fokusera på vad som borde vara huvudspåret kommer jag på mig med att tappa tråden ibland. Jag tycker att den spännande polisutredningen hamnar i skymundan på grund av alla bihistorier.

Men självklart levererar Camilla Läckberg. Detta är en välskriven kriminalroman. Emellertid reagerar jag på författarens misstag – och att redaktören/lektören/förlaget inte upptäckte det före tryck – på sidan 378. Inte bra!

Toffelomdömet blir rätt högt ändå, men bättre kan författaren!

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniHalv rosa toffla

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Kristi Flax 2017 kväll: Allting går utom Tofflor, de haltar..

 



Kära dagbok…

Rosa knopp

Vad heter den här växten, tro???

Egentligen började det hela med knoppen här intill. Maj gadd, mammas stackars krukväxter har verkligen inte mått så bra av att flytta till Uppsala. Jo, en orkidé och en novemberkaktus tyckte att det var riktigt sköj att komma hit. De har blommat otroligt mycket. Men resten… Mamma hade så många fina orkidéer och jag klarar liksom inte den blomsorten. Jag fick till exempel en av vännen Agneta för två år sen till födelsedagen. Den lever visserligen fortfarande – så tillvida att den består av fyra tjocka, gröna blad på ena sidan som gör att växten kantrar om den inte lutas mot fönstret.

Nu upptäckte jag emellertid på eftermiddagen att en skum växt som har varit mammas har fått en liten rosa knopp! Jag ska verkligen försöka få den att överleva och slå ut. Den ser så spännande ut och jag är verkligen nyfiken på hur den ser ut som utslagen. Men jag undrar vad det är för växt???

Grönt band om yuccapalmen

Ingrid är förtöjd.

Idag kände jag inte för att göra nånting, jag känner mig bara trött och sliten. Inte ens sms från sysslingen K piggade upp. Sen blev jag i alla fall inspirerad av knoppen ovan, men insåg också Ingrids nöd. Här krävdes lite action! I sypuffen hittade saker från mamma som fick mig att fälla en tår, men också ett grönt band som blev perfekt att förtöja Ingrid med. Och i förrådet hittade jag lite blomjord som räckte till en och annan eftersatt växt. Dendrobium, liksom, har den växten, ursprungligen mammas också, nåt svenskt namn??? Nähä, men när jag googlade på den visade det sig att det är en orkidé det också, fast med bambuliknande stam och rötter som inte behöver genomskinlig kruka. Ja ja, det låter så enkelt när jag läser om det, verkligheten är en annan.

Dendrobium

Dendrobium är visst också en orkidé.

∼ ♦ ∼

Laxmiddag

På Kristi Flax passar det bra med lax. Det rimmar i alla fall…

Självklart var jag utmattad efter detta. Då passade det bra att bara koka några färskpotatisar, värma på lite varmrökt lax, plocka av några tomater och ställa fram tillsammans med en burk skagenröra. Men innan dess hade jag passerat ett skåp och börjat pilla med en grej som stod på det. Det slutade med att jag fick en sprayburk med fönsterputs till bilfönstren på foten. Hårt. Självklart den onda foten men på ovansidan. Gissningsvis kan jag inte gå i morgon. På ren svenska gjorde det ont som faaan.

Medan potatisen kokade skenade jag till soprummet två gånger. Jag slängde två gamla trasiga vinställ och miljoner tomma vinflaskor från den tiden jag trampade vin själv här hemma. Nu är jag vuxlig och uppbär månadslön, nåt som tillåter mig att köpa vin då och då. På nedersta hyllplanet i lagerhyllan i köket blev det nu plats för mer böcker saker och på golvet intill blev det luftigare mellan drinkvangen och glasdamejeannen med korkar. Nej, det blir inte några före-bilder, bara efter-bilder!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten diskade jag
och gick till soprummet en gång till. Laxskinn och plast som lax har legat i luktar nämligen inte gott efter en stund. Nästan värre än röken som tvingade in mig från ballen* idag igen. Eller det blev lite kyligt där ute också, för idag är det inte samma värme som igår. Jag fick i alla fall sitta där ute några timmar, timmar som jag mest spenderade med Häxan. Inte kom jag iväg för att köpa kex eller kakor och några bullar tinade jag aldrig upp. Men i Häxan fortsätter fikabrödet att flöda. Nu tror jag emellertid att bullarna har gått om Ballerinakexen!

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morgon blir det troligen en utflykt först framåt eftermiddagen 
för att hämta Fästmön efter jobbet. Hon behöver handla och det gör jag också. Att göra det tillsammans och med Clark Kent** som fraktfordon blir det roligare och lättare. Eventuellt blir det också en tur till Blomsterlandet – jag ska köpa jord och försöka få tag i en större kruka till Ingrid så hon inte faller en gång till. Till Slottsträdgården för slutplantering far vi troligen lördag eller söndag.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om… packning. Om Nån läser det här inlägget, tror Nån att det är smart att packa ner ett chict reseetui med sygrejor i resväskan som ska hänka till London???

 Syetui rese

Syjunta i London?

∼ ♦ ∼


*ballen = balkongen

**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Kristi Flax 2017 förmiddag: Kvinnor kan inte flyga, men fikabröd är de bra på!

 



Kära dagbok…

Droppar på yuccapalmsblad

En fallen, men nyduschad kvinna.

Idag är dagen när Kristus for upp till himlen. Eller for och for, han liksom… fördes upp till sin andlige fader från jorden. Kvinnor kan inte flyga, det vet jag med bestämdhet. I alla fall inte inte min nya familjemedlem Ingrid. Vi hade nämligen lite manfall kvinnofall här på ballen* i natt eller i morse. Nu har Zeta, som Ingrid bodde hos innan hon flyttade ihop med mig, flera gånger påtalat att Ingrid behöver ny kruka. Det insåg jag i morse när jag endast iförd morgonrock och tofflor fick resa den fallna kvinnan. Lyckligtvis hade hon inte brutit sig nånstans. Hon hade liksom glidit ner och lagt sig lite över ballebordet**.

Det kanske blev för mycket för Ingrid igår, helt enkelt. Dels flyttade hon från tryggheten i ett soligt fönster på mitt jobb till utomhusluft blandad med rök på en balle i New Village. Och som grädde på moset fick Ingrid en dusch igår kväll. Det har hon nog inte fått på ett tag. Även de andra två golvväxterna som fått flytta ut på ballen blev duschade. Jag nästan hörde hur de njöt…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag njöt också igår på ballen. 
Uppenbart är att vi har kommit fram till att vissa regler är till för att brytas. Och det var inte så dumt! Nästa steg blir att införskaffa en bevattningsanordning som når långt.

I morse vaknade jag vid halv sju-tiden. Jag älskar mitt jobb, men idag var det så skönt att inte behöva ge sig iväg nånstans. Inte en enda tid att passa. Så ska jag försöka ha det ofta på min semester. Det är detta tidspassande jag blir stressad och trött av. Jag märker att ju färre tider jag har att passa, desto bättre sover jag om nätterna (= färre uppvaknanden). Men kroppen är en lurig sak. Den är liksom inställd på att torsdag är en arbetsdag. Lite senare, när jag klev upp för att starta kaffeperkolatorn och ta medicin, kändes det som helg. Alltså tog jag medicinen ur lördagsfacket på min anabox… Såna här… ”misstag” visar att min hjärna fortfarande håller på att läka, tror jag. Hur som helst, jag tar en tablett för bråcket i magen och två tabletter för att hålla vissa blodvärden på rätt nivå varje dag. Samma sorts tabletter, alltså. Det var bara att flytta över torsdagspillren till lördag.

Anabox med mediciner, men tomt fack för lördag

Nån trodde visst att det var lördag idag…

∼ ♦ ∼

 

Camilla Läckbergs Häxan och kaffe på sängen

Jag hittade ett FEL i den här idag. Och en massa gott fikabröd!

Jag läser mycket just nu. Dels är jag väl inne i ett bra läsflöde, dels läser jag böcker som går snabbt att läsa av olika skäl. Ett skäl är att de är bra. Just nu läser jag Camilla Läckbergs Häxan, där jag har cirka 200 sidor av totalt ungefär 600 kvar att läsa. Alltså läser jag ut den snart. I morse tog jag nyperkolerat kaffe med mig till sovrummet och sen låg jag där och fikade och läste tills klockan var tio. Det var underbart skönt!

Det finns, som sagt, många som tycker saker om författaren och hennes böcker. Jag gillar böckerna och tycker att Camilla Läckberg ska vara stolt över framgångarna och att hennes böcker säljer så bra att hon kan leva på sitt författarskap. Men… idag hittade jag ett FEL i boken! Ja, det är ett misstag som författaren har begått, men inte heller lektören/redaktören upptäckte det. Bara jag, tro??? Jag återkommer till detta när jag har läst ut boken och skriver om den här!

Avundsjuka och missunnasamma människor hittar allt möjligt att klaga på när det gäller Camilla Läckbergs böcker. Allt fikande, till exempel.Visst fikas det mycket i böckerna, det är sant. Och det är inte bara släta koppar kaffe som serveras utan allt som oftast fikabröd till. De populäraste fikabröden i Häxan är Ballerinakex, sockerkaka och bullar. I tisdags hittade jag en del i boken och igår kväll och i morse ännu mer. Men det stör mig inte alls – mer än att jag blir väldigt fikasugen och kanske måste bryta mot löftet till mig själv om att vara hemma hela dan för att traska över till Tokerian och köpa… Ballerinakex. Bullar ligger redan i frysen…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ja, jag är svensk. 
Jag är uppvuxen med kakor och bullar.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballebordet = balkongbordet


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, Trams, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Onsdagen den 24 maj 2017: Verktyg och djunglar

 



Kära dagbok…

Gröna blad i kruka filter

Livet är en gåva… Just den här växten vissnade nästan ner helt när jag var sjukskriven i höstas och vintras. Men den hade ett grönt blad – och en ägare som inte gav upp.

Vi klarar mer än vi tror. Jag har överlevt alla de gånger jag har känt att livet är övermäktigt, att tillvaron är skit och att det inte finns nåt ljus. Men jag ska erkänna att jag har balanserat på tunna trådar och jag har stått redo att hoppa framför tåget. För mig gällde det och gäller fortfarande att hitta rätt verktyg, just de verktyg som funkar för mig, så att jag inte ger upp utan fortsätter att leva.

Ett av de mäktigaste verktygen jag tar till är orden Annika Östberg skrev som hälsning till mig i sin bok Ögonblick som förändrar livet. Hon skrev:

”Livet är en gåva.

Ytterligare starka verktyg som jag använder är min familj, att jag inte kan göra dem som älskar mig så illa som jag skulle göra om jag tog livet av mig. Utöver verktygen har jag också en del knep, det vill säga att ta mig för nåt som får mig att komma ur de svarta tankarna. Det kan vara allt från att städa eller skriva till att fantisera högt för mig själv eller ringa en vän.

JM Barriecitat

Citatet är från J. M. Barrie, han som inte ville bli stor, utan som fantiserade om bland andra Peter Pan.


Den här inledningen kanske var tung och alltför djup,
men jag vill skriva ner mina tankar kring det här så att de även finns lätt tillgängliga för mig i framtiden. Just idag mår jag bra och jag har inte haft självmordstankar sedan jag fick mitt jobb, faktiskt. Samtidigt vet jag att livet är skört och det kan ändra sig från en sekund till nästa. Inget är säkert mer än att…

  1. den enda jag ska leva med helt säkert resten av livet är jag själv
  2. jag ska dö

Igår telefonerade jag med en av mina allra äldsta vänner, vännen Mia. Vad vi pratade om är mellan oss, men jag tog tillfället i akt att tacka henne för den hjälp jag fick när jag var i sorgens mest akuta krisläge. Då gick hon in och gav professionella råd på rätt sätt. Hon blev emellertid inte min behandlare, men hon visade sig vara min riktiga vän. Igen. För vännen Mia fanns även där som stöd sommaren 2006 när min pappa drunknade. Vissa vänner är riktiga vänner genom handling, inte genom tomma ord. Vännen Mia är en av de handlingskraftiga. Jag hoppas att den som har orkat läsa ända hit har en sån vän som jag har!

∼ ♦ ∼

Yuccapalm i fönstret på jobbet nära

Från djungel i jobbfönstret till djungel på ballen hemma.

Den här onsdagen, en arbetsdag före fyra lediga dagar, visade upp en tveksam start vädermässigt. Under förmiddagen blev himlen alldeles blå. Jag lämnade djungeln på kontoret och tog med mig en kaffemugg ut för att fika med favvoteamet som alltid brukar fika utomhus så snart solen visar sig. Fast inte idag. Därför gick jag upp till dem och fikade och pratade inomhus. Bland annat fick jag bra input i en fråga som jag ska föra vidare. Jag fick också input i en annan fråga om kommunikation som inte har fungerat bra. Ja, kommunikation är svårt. Men vi kan alla träna och de flesta av oss kan bli bättre kommunikatörer. Jag håller på att sätta ihop ett kort utbildningsprogram, kan en säga, för ett team. Jag tänker mig en teoridel och en del med praktiska övningar som jag sen ska lämna kommentarer på. Det tror jag blir bra. Den här typen av arbetsuppgifter tilltalar mig!

Efter arbetsdagens slut packade jag in yuccapalmen på jobbet i plastpåsar. Därefter infördes växten, cirka 150 centimeter hög, i Zetas bil Britta Ingrid (jag VET att bilen heter Ingrid, men det är kul att retas) för vidare färd till ballen* i New Village. Jag tänker mig som sagt att bygga en djungel där ute så att jag slipper se vissa saker och kanske blockera vissa oönskade ting från de kringboende.

Jag fnissade lite för mig själv, för på fem dagar har jag haft två manspersoner på besök i mitt hem. Det var länge sen sist innan dess jag hade besök och då var det Fästmön. Och hon är ju inte riktigt att betrakta som ”besök”, ”gäst” eller ”främmande”, som en sa förr. Tänk att vi i slutet av augusti har varit ett par i tio år…

Nu ligger fyra lediga dagar framför mig. Det känns som mycket fritid, men hur ska det då bli under London-veckan och senare, under hela fem semesterveckor? Det gäller att fylla ledigheterna med vettiga aktiviteter i lagom mängd. Att ha saker att se fram emot är ytterligare ett bra verktyg för att må bra, förresten. Det behöver inte vara stora ting, men jag ser förstås med spänd förvänta fram mot resan liksom Eva Dahlgren-konserten i Uppsala och Pridehelgen i Stockholm min sista semestervecka. Igår kväll la jag pappas svarta resväska på gästsängen, plockade fram adaptern samt turistguideboken. Egentligen är jag redo att resa typ när som helst…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är dags att döpa yuccapalmen 
som nu bor på min balle. Jag döper den härmed till… INGRID – efter Zetas bil! Tack raring för hjälpen hem!

Yuccapalmen Ingrid på min balkong

Hon heter Ingrid och bor på min balkong.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering är snarare ett två konstateranden: Å, vad jag längtar efter att få ha ett kontor som inte ligger intill toaletten på jobbet! Efter semestern blir det verklighet. Och å, vad jag längtar efter ett rökfritt närområde!

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Musik, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Kexdagen (?) 2017: Käxande, kexande och sånt

 



Kära dagbok…

Patric på Dolor

Förra gången jag masserades stod Patric för DOLOR, smärtan. Idag var det Anna. På bilden är det Patrics rygg.

Men jisses att somliga bara måste hitta nåt att klaga på! Jag också. Fast nu ska jag inledningsvis berätta om nåt riktigt positivt och inte käxa – rita kors i taket! Idag hade jag sån tur att jag fick en återbudstid för massage på jobbet. Hundra spänn för en halvtimme är en väl spenderad slant. Med intentionen att få samma som sist, det vill säga knådning av nacke, axlar och arm främst på höger sida, gick jag dit. Jag fick knådning av fot, hälsporrefot. Först. Sen rygg, nacke och axlar. När jag gick därifrån kändes det som om jag hade vingar. Det gjorde naturligtvis skitont under själva behandlingen, men efteråt… Undras om jag kan ta med massösen Anna (bra namn!) till London..? En helt ny (nästan) människa gick sen tillbaka och satte sig för att arbeta.

I morse hade jag kunnat ligga kvar i sängen. Jag var ännu tröttare än igår morse, trots att jag bara hade ett kort uppvaknande i natt vid tretiden. Men det är nog kroppen och hjärnan som är slitna och behöver vila. Så skönt då att ha fyra lediga dagar att se fram emot den här veckan, strax därpå ytterligare fyra dagar på raken och, ett par dagar senare… – en vecka i London! Kanske är gräset inte grönare i England, men det spelar ingen roll. Jag längtar efter och ser fram emot vår resa. 

Grönt träd

Grönare ska det bli.

Grönare ska det i alla fall bli på min balle* redan i morgon kväll. Zeta har erbjudit sig att hjälpa mig hem med den stora yuccapalmen jag förbarmade mig över efter jobbet. Den trillade liksom ner ett fönster, från ett av Zetas till ett av mina. Men nu ska vi ju flytta i sommar och vi får inte ta med oss växter till nybygget. Clark Kent** är en god, fast väldigt liten bilman. Zetas kärring till bil är rejälare, så med en plastpåse om krukan och dess jord överlever förhoppningsvis palmen resan till New Village. Det ska bli så grönt och fint på min balle! Och bäst av allt, det gröna döljer sånt jag vill slippa se. (Den som fattar fattar, övriga får överleva i ovisshet.)

 

∼ ♦ ∼

Tisdagar är rätt bra dagar på jobbet. Efter dagens andra möte fick jag massagen. Nere på kontoret igen fick jag besök ganska omgående. Ämnet var kriskommunikation. Strax därpå kom nästa person (ja, jag försöker ha en öppen dörr!) och nästa ärende: var lägger vi information till allmänheten om en viss nyhet som berör en del av våra besökare? Det är inte solklart i den här organisationen, med sina specifika kanaler för kommunikation. Kanaler som inte alltid når målgrupperna… Tål att funderas över både en och två gånger. Funderat över min entimmesshow om kommunikation nästa vecka har jag också gjort. Jag har en plan för övningen som jag tror fungerar.

∼ ♦ ∼

Camilla Läckbergs Häxan och Henning Mankells Innan frosten

Igår blev det bokbyte från Wallander till Erica och Patrik. Fast jag började inte läsa Häxan förrän i morse.

I kväll ska jag läääsa (ovanligt nog). Jag plockade fram Camilla Läckbergs senaste att läsa nu, den som jag köpte till mig själv i söndags. Nog hade jag tänkt spara den en stund, men jag kunde inte låta bli. Det blev en stunds läsning till frukost och till lunch också. Camilla Läckberg är framgångsrik som författare och sånt tycks reta folk. Jag tycker att hon skriver bra böcker, om än inte Nobelpriskvalitet, förstås. Nu är med all säkerhet heller inte är syftet med Camilla Läckbergs böcker att de ska ge henne Nobelpris. Det går snabbt att läsa böckerna, de är spännande och jag gillar de historiska kopplingarna hon ofta gör. Författaren själv tjänar pengar på sina böcker och det är bra. Men folk måste ju hitta nåt att klaga på. Bland annat har Camilla Läckberg kritiserats för att det fikas så mycket i hennes böcker. OCH??? Idag blev jag emellertid lite full i skratt när jag på några sidor ganska nära varandra upptäckte ett rejält… kexande. Samtidigt, inte stör det mig – så länge kexen är goda!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

Det blir även telefonerande med vän i afton, förhoppningsvis, samt en titt på GW:s mord. Strykning tog jag itu med igår kväll, så att jag inte ska ha så mycket hushållsarbete som ligger och väntar när jag är ledig. Det enda som gäller nu här hemma under mina lediga dagar är att vattna de 50+ krukväxterna jag har i min ägo och gläds åt, att gå ut med sopor som jag är lite mindre glad åt att jag har och att jag ska se över hushållsekonomin (som jag är medelglad åt). På tal om hemmet och ekonomi har jag inte fått nån räkning för månadsavgiften den här månaden. Därför loggade jag in på kundwebben hos Riksbyggen, hämtade de uppgifter jag behövde därifrån och betalade räkningen. Jag vill inte ha nån dröjsmålsränta. Vad jag förstår har de lagt om sitt faktureringssystem och bland annat bytt konto, så det förklarar, men ursäktar inte riktigt, dröjsmålet. Räkningen brukar komma före mitten av månaden och den har alltså inte kommit än (den 23:e).

Mina matvaror är inscannade, registrerad och inplockade, det är dags att göra lunchsmörgåsar till i morgon och sen kanske, kanske att det blir glass med kex på ballen.

∼ ♦ ∼

Dagens fundering handlar om Roger Moore som gick bort idag, fem dar äldre än min pappa… Kunde inte min pappa ha fått ett lika långt liv??? (Roger Moore var för övrigt en av pappas få idoler.)

Helgonet


*min balle = min balkong

**Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Innan frosten

Ett inlägg om en bok.



Henning Mankells bok Innan frostenRiktigt sugen på en okomplicerad,
men spännande deckare grabbade jag tag Henning Mankells bok Innan frosten. Det är en polisroman med Kurt Wallander i centrum. Eftersom jag har läst en del Wallander-böcker tidigare, men också sett många filmer var jag övertygad om att boken skulle vara rätt lättsam. Hmmm… en bok om läskiga mord är väl sällan lättsam, men den här tegelstenen på cirka 500 sidor läste jag ut på ett par dar. Tack, vännen Agneta, som gav den till mig för över två år sen!

Boken inleds med en hastig glimt från USA, för att sen utspela sig i Ystad. Där sätter nån eld på svanar. Kurt Wallander kollar läget tillsammans med sin dotter Linda, som om några veckor ska börja jobba som polisaspirant. Linda kan självklart inte låta bli att bli insyltad. För efter ett antal hemska mord på djur hittas en mördad forskare. I samma veva försvinner en av Lindas barndomsvänner. Märkligt nog har barndomsvännen och den mördade forskaren en koppling – som Linda hittar, trots att hon inte har börjat sin poliskarriär än.

Det här är riktigt bra. Nånstans hade jag nån förutfattad mening om att det här skulle vara en rätt enkel deckare. Det är fel. Storyn, spänningen, relationen mellan Wallander och hans dotter – allt är bara så rätt och trovärdigt skildrat. Och bara det att mörda i religionens namn vet vi ju har skett och sker sen länge. Det enda jag kan irritera mig på är att författaren blandar ”dom” och ”de” och ”dem” – och då menar jag inte enbart att han använder ”dom” i dialog. Men å andra sidan, Henning Mankell skriver inga fler böcker och den här boken var så bra att jag bortser från den denna inkonsekvens.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Film, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer