Recension: Spår av Liv

Ett recenserande inlägg.



Annika Torstenssons bok Spår av LivEfter sommaren har en och annan bok från förlaget Bokfabriken 
trillat ner på hallmattan genom brevinkastet. Alla böcker har jag recenserat här på bloggen (samt länkat eller skrivit ut inlägget på Goodreads, min LinkedIn-profil, Twitter, Instagram och Omnible). I förra veckan hittade ytterligare en debuterande författares bok hem till mig, Annika Torstenssons Spår av Liv. (Boken kommer ut i handeln den 28 september 2021.)

Det är lite oklart huruvida bokens titelord liv ska stavas med stor bokstav eller inte. På omslaget ser det ut som stor bokstav, men i följebrevet från förlaget är det liten bokstav.

Oavsett, den här boken handlar om en person som heter Liv. Boken utspelar sig under 1990-talet. Huvudperson är den unga Maj. Maj vägrar att tro att tvillingsystern Liv har följt med Estonia ner i djupet. Därför söker hon henne i Berlin, där de bodde innan de skulle resa med båten. Maj blev sjuk och kunde inte följa med, men Liv… Åkte hon med klassen, drunknade hon eller försvann hon i Berlin?

En annan lite oklar sak är varför Maj har fått för sig att Liv lever. Det verkar som om det handlar om en känsla. Tvillingar kan ju ha nästan telepatiska förmågor att veta vad den andra tycker och tänker – och är, kanske.

Berlin har jag aldrig varit i och jag är ju så anglosaxisk att jag inte direkt längtar dit. Men genom Majs ögon får jag se delar av staden och delar av dess tidvis ganska grymma historia. Det är inte ointressant.

Maj beskrivs ganska avskalat. Det är hennes sökande som är det viktiga, inte hur hon ser ut. Samtidigt inser hon hur märkligt det måste te sig att vifta med ett foto på någon som ser likadan ut, nästan, som hon själv. Inte heller är det någon annan av karaktärerna som direkt står ut mer än Majs granne herr Braun, en före detta Stasiagent som blir hennes lierade och bollplank i sökandet. Ett sökande som bland annat för henne till röda områden i staden.

Berättelsen är tämligen hårdkokt och det passar i mina ögon väl ihop med det tyska, lite kalla. Jag känner ingen sympati för någon av personerna. Det jag emellertid kan relatera till är en desperat sorg över och svårigheten att acceptera att någon när och kär är borta för alltid.

Boken är välskriven, även denna roman, som så många numera, av en journalist. Ett och annat korrekturfel hittar jag. Omslaget är piffigt modernt i rosa och blått, kanske inte min favoritkombination vad gäller färger.

Samtidigt kommer helt fantastiska avsnitt så som detta:

”Citrongult novemberljus strilade in i köket i min lägenhet när jag kom hem. Det var precis den timme då solen hade en chans att nå in. I det utspädda ljuset flög partiklar, på golvet dansade dammråttor, diskbänken var täckt av koppar och brödsmulor; på golvet låg en kasse och i hörnet stod en grupp tomma flaskor. Det luktade inrökt och unket. När bar jag sist ut soporna? […]

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 20 september och tisdagen den 21 september 2021: Om vi lever då

 



Kära dagbok…

Lustigt, men trots den varma och mättande lunchen blev jag hungrig igen på kvällen igår. Fästmön lagade en ny kycklingrätt, en blandning av syrligt och sött och lite hetta. Riktigt gott blev det! 

Kyckling med ris och grönsaker

Igår serverade Anna en ny kycklingrätt.

 

10366 steg o 6,7 km

Långt gick jag! Gårdagen blev bra för kropp och själ.

Gissningsvis gjorde jag av med en del kalorier (säger en ens så numera?) under mötespromenaden. Och före och efter. Totalt gick jag 6,7 kilometer och tog 10 366 steg. Det är mycket för mig ska du veta, kära dagbok. Visst hade jag ont i fötterna efteråt, men resten av kroppen mådde bättre än tidigare. Själen också. Så… UT MED MIG! UT OCH GÅ! SCHAS!

Efter långpromenad och middag var jag rätt slut. Anna var det också efter att ha jobbat flera dar på raken. Så vi plockade undan grejor från golven i kök, hall och sal och lät Robert* jobba en stund. Sovrummet, Bokrummet och Djungelrummet får vi nog ta med vanlig dammsugare. Men just igår kväll var det underbart att bara sitta uppkrupen i fåtöljen och se på när nån annan jobbade.

Sen avslutade vi kvällen med två timmar Huss samt kvarg med färska bär.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan sover vid datorn m stora brillor

Jag är så trött, så trött…

Tisdag idag och kallare än igår. En bra bit in på förmiddagen var det bara runt fyra grader. Idag hade jag bara två möten, men ett långt på eftermiddagen som jag blev utslängd från mot slutet. Jag ägnade en god stund åt att fylla i löneenkäten som facket skickade i förra veckan. Det har inte varit vare sig tid eller ro till det tidigare. Vidare anmälde jag mig till ett fackmöte nästa vecka på temat Post Corona, dvs återgången till ordinarie arbetsplats efter pandemin.

Men just nu längtar jag bara till torsdag när vännerna kommer på besök och jag innan dess ska få hjälp med fötterna och sen vara ledig ända till måndag morgon. Jag älskar det jobb jag har/gör just nu, men jag är så trött, så himla trött…

∼ ♦ ∼

Det är bra att ha saker att se fram emot. Anna är bra på att ordna såna. Nu har vi tre konserter att se fram emot. Den första, och den senaste hon fixade biljetter till, är en julkonsert med Magnus Carlsson i Missionskyrkan i december. I mars nästa år väntar Jesus Christ Superstar i Globen och i juni hoppas jag att vi kan åka till London och se ABBA-showen. Om vi lever då, vill säga.

∼ ♦ ∼

*Robert = vår robotdammsugare


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Andra halvan av söndagen den 19 september och måndagen den 20 september 2021: Alla dessa val…

 



Kära dagbok…

Söndagsbrunch

Söndagsbrunch, minsann.

Jag tog mig som sagt samman igår och åt till och med en rejäl brunch. Nog var jag allt lite hungrig. Men mest seg. Hjälp så trött och seg jag har varit i helgen! Det tar väl ganska mycket energi att inte må så bra i själen, att grubbla över meningar och att vara upprörd och känna sig både arg och besviken. Tyvärr fick jag lägga mina lediga dar på det. Det som är bra med det är dock att jag kanske kan fokusera på jobbet de kommande dagarna i stället. Jag ska ju bara jobba cirka tre dar, knappt tre och en halv, den här veckan. Den halva dan går en stor tid bort eftersom jag ska gå och få hjälp med mina onda fötter. Sen ska jag bara göra roligheter, för vännen FEM och Finske Pinnen kommer till Uppsala. Synd att de åker hem på lördag, men så är det. Då har jag inget att se fram emot igen. 

Tisslingarna var också trötta igår. Citrus for runt en liten stund, men under dan sov de mest på sina favoritställen – hon på soffkudden, Lucifer på balkongen.

Jag gjorde inte många knop, men telefonerade med Annas snälla mamma och torkade av i badrummet och dammade i alla fall. Dammsugaren fick stå kvar i smatten mellan Djungelrummet och Pojkrummet. Jag orkade bara inte dra fram den. Det var ett lätt val att avstå.

I stället blev det en riktig lässöndag. Det var mycket passande en sån här höstdag som söndagen var – mörk, kall, blåsig och ruggig. Du fattar väl, kära dagbok, varför hösten är min favoritårstid? Just det, det blir legitimt att stanna inomhus och läsa. Igår blev det bokbyte också, från en bok om en storasysters kärlek till en lillasyster till en bok om en försvunnen tvillingsyster. Den senare har jag fått från Bokfabriken för recension. Boken är så ny att den inte ha kommit ut än, men den blev ett lätt val.

Böckerna The Burden och Spår av Liv

Bokbyte från en bok om en storasysters kärlek till en lillasyster till en bok om en försvunnen tvillingsyster.

∼ ♦ ∼

Tro det eller ej, jag behövde faktiskt gå ut igår. Och när jag kom ut insåg jag att det hade blivit just höst. Visserligen var gräsmattorna fortfarande gröna, men på dem låg en massa fallna, skrumpna löv.

Höstlöv på marken

Det hade blivit höst på riktigt såg jag när jag kom ut igår.


Jag hade en dejt med Fästmön när hon hade slutat jobba.
Vi gick till S:t Pers kyrka för att rösta i kyrkovalet. När vi kom fram till kyrkan var det en lååång kö utanför – och ett antal jobbiga ungar som var högt och lågt. (Nä, det finns inget av Jesus i mig, ”Låten barnen icke komma nära mig, helst.”) Vi var rejält frusna när vi kom in och kunde utföra röstningen. Sen gick vi till Korgtassen för att köpa middagsmat. Ha! Inspirationen var noll och vi kom ut med två påsar bröd. Innan vi gick hem slank vi in till Phil och käkade kycklingburgare. Nyttigt och bra… Resten av kvällen häckade vi i var sin fåtölj. Ett kanske inte så nyttigt val, men helt OK för mig.

∼ ♦ ∼

Måndagen jag vaknade till var grå och kall. Igår tog jag faktiskt min snyggorange vindjacka över luvatröjan. Den var perfekt mot blåsten. Samma fick det bli idag på eftermiddagen när jag träffade min chef på kyrkogården för ett walk-and-talk-möte. Jag promenerade faktiskt nästan sex kilometer, upp S:t Olofsbacken, på kyrkogården och ner S:t Olofsgatan till Main street igen. På kyrkogården passade vi på att titta på familjen Hammarskjölds grav. I lördags var det 60 år sen Dag Hammarskjöld dog, vilket uppmärksammats med rosor och krans.


Men först jobbade jag förmiddag,
en förmiddag som bestod av tre möten, varav två på raken. Jag hoppas att det går att välja bort en del möten när vi om ett par veckor ska börja ses på jobbet igen. Min gissning är att det blir lättare och går snabbare att klara av saker när en kan ställa korta frågor direkt till folk. Min jobbdator krånglade som vanligt också denna måndagsmorgon. Jag ser fram emot att få min nya den 8 oktober!

Idag blev det en speciallunch – jag åt varm mat, Annas hemgjorda linssoppa. Den var god och värmande denna kyliga måndag samtidigt som den gav mig kraft till det jag behövde klara av. Till middag lagar Anna i en ny kycklingrätt. Spännande!

Lunch med Annas linssoppa och boken Spår av Liv

Annas linssoppa till lunch var värmande och stärkande.

∼ ♦ ∼

Jag har fått en förfrågan från Albert Bonniers förlag om de får ge ut mitt manus – ÄH SKOJAR! Men jag har fått en förfrågan om att läsa och recensera en bok av en av mina nya, svenska favoritförfattare. Det var inget svårt val att tacka ja till!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

The Burden

Ett inlägg om en kärleksroman skriven av vår tids största deckardrottning.



Mary Westmacotts bok The burdenJag har verkligen ingen aning om hur det kom sig 
att The Burden hamnade på min inköpslista. Men det gjorde den och den låg där ett bra tag tills jag nätshoppade boken tidigare den här månaden. Som författare står Mary Westmacott, en pseudonym för Agatha Christie. Agatha Christie skulle jag klassa som vår tids största deckardrottning. Kanske var det därför hon skrev sex kärleksromaner under psedonym? The Burden är den sjätte och sista av dem, utgiven 1956.

Den här lilla boken, inte ens 250 sidor i engelsk pocketutgåva, handlar om två systrar. Den äldre systern Laura Franklin förlorar sin bror Charles som barn. Brodern var föräldrarnas högst älskade barn, vilket Laura vet. Så anländer lillasyster Shirley. Först vill Laura att hon ska dö hon också. Men när storasyster räddar lillasyster ur en eldsvåda vänds hat till kärlek, en systerlig kärlek som varar livet ut. En kärlek som är romanens titel, en börda.

Trots att boken kom ut för 65 år sen läser jag den med stor behållning. Visst har tiderna förändrats och myndiga människor behöver inte längre be sina äldre släktningar om lov för att få gifta sig. Men kärleken och banden mellan syskon, detta jag aldrig har fått uppleva, beskrivs på ett sätt som gör att jag åtminstone delvis kan förstå. Att så totalt gå upp i sin syster att en sätter sitt eget liv åt sidan blir bilden av blodsband när dessa band är som tajtast. Det här att vad som än händer alltid ställa upp. Författaren beskriver skickligt båda systrarnas upplevelse av detta. Och trots att det är en bok skriven utanför författarens sedvanliga genre, deckargenren, är den riktigt, riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Senare delen av lördagen den 18 september och första halvan av söndagen den 19 september 2021: Bara att se fram emot promenaden på kyrkogården

 



Kära dagbok…

Det är lite bättre idag och det är för att jag kämpar och kämpar och kämpar på egen hand. Men tack till den person som hörde av sig efter gårdagens inlägg. Att det var just du som såg mig.

∼ ♦ ∼

Varuvagn med kattsand kattmat m m

Tungt och dyrt.

Mitt på dan igår stack jag iväg för att lufta såväl bilen som mig själv. Där var jag på vippen att skriva nya bilen, men den har faktiskt ganska precis varit min i ett år nu. Vi behöver emellertid båda luftas, komma hemifrån och ladda batterierna. Igår valde jag att vara dubbelt nyttig – jag åkte till ICA Gnista och storhandlade. Eller storhandlade och storhandlade… Jag köpte mest tunga saker som kattsand och kattmat och bara lite annat. Notan slutade ändå på en bra bit över 1 300 spänn. Jag fick sen gå och åka hiss tre gånger för att få upp alla varor när jag hade kört in bilen i garaget. När Biografmaskinisten bodde hos sin mamma, innan han blev biografmaskinist, fanns alltid ett par extra händer och armar som hjälpte till att bära. Sånt existerar inte idag.

Hemkommen slog jag ner röven i fåtöljen för att läsa. Jag mådde inte alls bra och var väldigt irriterad över nåt jag inte vill skriva om här, bara att besvikelsekontot växer för varje dag. Till och med Citrus, som höll mig sällskap under läsning, var upprörd.

Citrus på soffkudden ser arg ut

Citrus var också upprörd.


Nåja, jag fann tröst i läsningen, som så ofta. 
Det blev bokbyte från en nyutkommen deckare baserad på verkliga händelser till en kärleksroman med 65 år på nacken, skriven av en deckardrottning, men under pseudonym. Böckerna är sinsemellan väldigt olika, men båda är skrivna av utmärkta författare så jag snabbläser, även den på engelska (i skrivande stund har jag 100 sidor av cirka 250 kvar att läsa).

Böckerna Cold Case Skärseld och The Burden

Två sinsemellan olika böcker, men båda skrivna av utmärkta författare.

∼ ♦ ∼

Jag åkte och hämtade Fästmön efter jobbet eftersom hon behövde kompletteringshandla till sin och Gymnasistens middag. Vi stannade också till vid ett ställe så hon kunde hämta ett paket som hade kommit. 

Anna lagade tacos och pendlade mellan kök och Djungelrummet med skålar med mat. Jag mikrade indiska fredagsrester. De smakade faktiskt bättre igår. Lite senare intog vi ostar, kex, druvor och var sitt glas ripasso mellan Vit sand (via HDMI) och Saknad, aldrig glömd (via vanlig tv; de har hittat huvudet).

∼ ♦ ∼

Boken The Burden och kaffe på sängen

Söndagsstart.

I morse var jag uppe vid halv femtiden och utfodrade krafsande och hungriga katter. Sen somnade jag om och vaknade runt halv åtta. Anna hade gått till jobbet och jag startade söndagen på vanligt sätt med att tömma kattpottorna medan Mocca mastern bryggde morgonkaffet. Sen blev det läsning och kaffe på sängen.

Idag borde jag damma och dammsuga, men jag vet inte om jag har energi för det. Kanske senare.

Jag ska möta Anna efter jobbet i en korsning för att sen promenera till vallokalen och rösta i kyrkovalet.

Och i morrn är det måndag igen… Bara att försöka se fram emot promenaden på kyrkogården.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Cold Case: Skärseld

Ett inlägg om en eldig deckare.



Tina Frennstedts bok Cold case SkärseldSeptember månad – och en brevbärare som inte ringde ens en gång – 
förde med sig ett härligt bokpaket från Bokus. Den första boken jag kastade mig över för att läsa var den tredje delen i Tina Frennstedts Cold Case-serie, Skärseld. Boken kom ut i somras och är en delvis fristående fortsättning på den här serien av kriminalromaner, skulle jag vilja säga.

Kriminalinspektör Tess Hjalmarsson är bokens huvudperson och det är berättelsen kring henne som inte är fristående utan en fortsättning på det två första böckerna i serien. Serien i sig touchar autentiska fall. Den här gången handlar det om en mordbrännare på Österlen. I offrens hus hittar polisen siffror – och trasiga brandvarnare. Tess är chef för skånska Cold Case-gruppen, men tvingas lämna de kalla fallen och engagera sig i mordbränderna och morden. Hon får dock flashar från ett av sina första fall, ett fall hon inte kunde lösa. Den nya morden visar sig dessutom ha kopplingar till ett annat gammalt fall där Tess engagerade sig mer än bara som polis. Samtidigt försöker hon få tillvaron med sin nya flickvän att fungera, nåt som är svårt eftersom båda är poliser och chefer.

Tina Frennstedt är såväl författare som journalist. Ibland är det inte nån lyckad kombination. Det är det emellertid när det gäller den här serien och den här boken. Stämningen blir snabbt väldigt kuslig och som läsare undrar jag vem som smyger på Tess – är det mordbrännaren eller ett svartsjukt ex till hennes tjej? Jag lyckas inte lista ut vem mördaren är förrän samtidigt med Tess och det är ett gott betyg.

Personerna i boken beskrivs enkelt men realistiskt, till exempel mamman till en mördad ung kvinna, en mor som har åldrats i förtid. Det kan bli lite mycket relation i början av boken, men jag tycker inte att det stör den här gången, för det är så sällan en lesbisk relation skildras så här… naturligt.

Toffelomdömet blir det högsta. Den här boken är obehaglig och mycket spännande.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Cold Case-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Cold Case: Försvunnen
  2. Cold Case: Väg 9
  3. Cold Case: Skärseld (se inlägget ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 17 september och första halvan av lördagen den 18 september 2021: What is the meaning of it all?

 



Kära dagbok…

Det är lördagsmorgon och jag ska försöka formulera tankar och känslor. Inuti stormar det just nu. Det känns inte bra.

Fredagskvällen blev som den blev. Indisk hämtmat till middag. Maten växte i munnen och jag har halva lådan kvar. Den får bli lördagsmiddag. En öl till maten, en alldeles för stor choklad till kvällskaffet och de två sista avsnitten av Hjerson via HDMI. Matens framfart i kropparna gjorde mig osäker på huruvida vi skulle överleva natten.

 


Låter som en rätt ordinär, lite halvtrist fredagskväll, eller?
Men egentligen var fredagen som rena julafton för mig – jag fick två paket. (Eller fick och fick, jag får betala för det mesta i det ena i alla fall.) Ett paket innehöll en bok för recension, ett innehöll härliga Happy Buddha-produkter från Rituals outlet. Riktigt bra priser, fri frakt och hemleverans samt en fin gåva eftersom jag handlade för en viss summa. Jag valde kroppskräm med doften Mehr som present.

Varor från Rituals

Julafton! Här en glimt av innehållet i ett av gårdagens paket.

∼ ♦ ∼

Boken Cold Case Skärseld och kaffe på sängen

Lördagsstart.

I morse vaknade jag till en ledig lördag. Jag fixade kaffe och tog med in i sovrummet där jag läste en god stund. Kattpottorna tömde jag först och ett sopberg samlade jag sen ihop. Diskmaskinen plockade jag ur på ren disk och vardagsrumsgolvet flatmoppade för första gången idag vid 9.30-tiden. Samma som alltid. 

Jag slutade läsa när en som bar mitt namn hittades hängd i boken. Då började tankarna snurra. Jag vet att livet är en gåva och jag försöker leva efter det. Men just nu är livet bara… inte så bra. Var det det här jag drömde om och ville ha? Vardag, vanlighet. Det känns som om inget spelar nån roll längre. Faktiskt inte ens mat, fast jag försöker. Det enda jag köper till mig själv är böcker och hygienartiklar, sånt som går åt. Jag borde göra några större investeringar i min hälsa och även i teknik. Men jag har fan ingen lust. Varför? Jo, tankarna går att jag ju ändå snart ska dö. Vad har jag för glädje av sånt då? Exempel: jag kände en kille på 1990-talet som hette Lasse. Han var svårt tandläkarrädd, men tog sig samman och fixade alla sina dåliga tänder till porslinskronor och gud vet vad. Sen dog han strax efteråt. Just saying…  And just wondering: what is the meaning of it all?

∼ ♦ ∼

På måndag eftermiddag ska jag ha lönesamtal med min ordinarie chef. Som så ofta när vi har möten numera blir det walk-and-talk på kyrkogården. Mycket passande. Jobbet är nämligen nånting som också skaver och gör ont. Och jag som trodde att arbete var meningen med livet, i alla fall när jag var arbetslös. Kanske gör jag det fortfarande när helgerna känns precis som vardagar minus jobb, nästan. Vill inte tillbaka till vare sig det eller Helvetet på jorden. Byta jobb? Vem fan vill ha en kärring som snart är 59 och ett halvt år?

Och jag bara skriver och skriver och skriver här. Till vilken mening? Jag mår inte ens bättre av det. Men än så länge klarar jag av att ta mig samman. Det ska jag göra nu. Duscha, äta nåt, borsta tänderna, hoppa in i duschen och åka och handla. Normalt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll och fredagen den 17 september 2021: Helgen är här!

 



Kära dagbok…

Katten Citrus vid köksbordet lunchdags

Vad blire för lunch???

Jag hade bestämt mig för att ha gårdagen helt mötesfri. Det var precis vad jag behövde. Det gjorde att jag kunde jobba på med mitt, bland annat förbereda en presentation jag hade idag. Dessutom kunde jag ta raster. På förmiddagen fick jag räkna elektrikerbesöket som rast, men sen tog jag både 30 minuters lunch och eftermiddagsrast. Raster – eller snarare luncher, kanske – var det fler som gillade. Citrus är som en klocka, hon kommer och hämtar mig när hon tycker att jag ska rasta, det vill säga gå ut i köket och äta nåt – och samtidigt ge henne nåt gott. Igår vid lunchtid bänkade hon sig i soffan i köket medan jag dukade fram ägg, varma koppen och mackor. Söt är hon, men se det enda hon fick var lite leverpastej, för det har veterinären sagt är OK att ge katter.

 

Lax potatis ärtor mjölk

Torsdagslax!

Boken på bilden ovan läser jag så snart jag får en stund över. Jag är nu mer än halvvägs i den. Den är så bra, obehaglig och den går snabbt att läsa. Igår kväll blev det faktiskt en hel del tid till att läsa efter middagen. Fästmön lagade lax i citron- och dillsås i ugnen samtidigt som hon kokade en tunna linssoppa till sig själv. Detta multitaskande i köket skulle jag aldrig klara av. Men äta kan jag. Och fisk blir en så där lagom mätt av. För övrigt vad gäller ätandet har jag inte varit så strikt den gångna veckan utan ätit bland annat en bulle och några mindre chokladbitar. Vidare har jag ätit stora portioner mat och en och annan kväll stoppat i mig ostar, kex och vin. Men ändå har jag gått ner alla kilon jag gick upp förra helgen och ett till. Tänk om jag kunde fortsätta gå ner härifrån…

Vi kollade en del på TV igår kväll och det enda vi smaskade i oss var var sin bunke kvarg med bär. Det vi kikade på var Det sitter i väggarna samt andra delen av Den som dräper. Båda programmen var spännande, fast på olika sätt, förstås. Klockan var därför över 23 innan jag hoppade i säng, så det blev bara en kort stunds läsning innan jag släckte. Natten var sen orolig med kattkrafs, blodsockerlarm och arbete utanför, men det var mest Anna som blev störd, jag sov ändå hyfsat.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan do you love me

Alla älskar mig inte.

Fredagen var snäppet ljusare och varmare än torsdagen, men det regnade på eftermiddagen. Jag tömde kattpottorna som vanligt, men sen tog jag en längre dusch före frukost. Därefter samlade jag ihop soppåsar och tog hissen ner till soprummet med ett mindre sopberg. Inget nytt där, alltså.

Idag hade jag tre möten varav ett av dem var ett möte jag var spänd inför eftersom den jag hjälper i ett ärende också är lite… spänd. Jag fick göra mitt bästa för att inte bryta ihop och tro att allt är mitt fel som vanligt. Hur var det nu med självkänslan..? Men jag måste förstå att alla inte kan älska mig och det jag gör, för jag kan ju inte älska alla heller. Jag måste också fatta att jag inte kan och vet allt.

På lunchen hann jag rensa golvbrunnen i duschen, nåt jag hatar att göra men som en får göra ganska ofta när en lever med långhåriga. Till eftermiddagsfikat tittade jag igenom mina räkenskaper. Flatmoppat har jag gjort ett antal gånger idag eftersom jag tycker att det är äckligt med skitiga golv.

∼ ♦ ∼

Dramaten formerly known as Roland

Dramaten formerly known as Roland och jag ska gå och handla i morrn.

Det är underbart skönt att det är fredag idag. Vi ska äta indisk hämtmat i kväll. Inte min favoritmat, men skönt att slippa stressa iväg och handla och laga mat avskyr jag. Nu ringer vi och beställer och så går nån (troligen jag) och hämtar.

Handla ska jag göra i morrn. Jag inser att jag får ta Dramaten formerly known as Roland, för vi behöver få hem en del tunga saker. Jag hade också tänkt putsa två fönster, men jag får nog skippa det eftersom jag är ensam. Fönstren måste öppnas helt och jag kan inte hålla reda på katterna eftersom det inte finns nån dörr att stänga till Bokrummet och dörren till Djungelrummet går att stänga sisådär. Möjligen putsar jag Djungelrumsfönstret.

∼ ♦ ∼

Det trillade in ett oväntat paket på seneftermiddagen. Tack Bokfabriken för Annika Torstenssons bok Spår av Liv!

∼ ♦ ∼

I kväll blir det emellertid mycket troligt så här efter maten (bara jag kan hålla mig vaken till 18.30 för mina Ritualsvaror, som jag beställde igår, ska levereras då):

Katten Lucifer sover i Annas fåtölj m ryggen mot kameran

Troligen blir det så här i kväll efter maten.

∼ ♦ ∼

Anna jobbar hela helgen, tre dagpass inklusive idag till klockan 16 samt ett dagpass till 14 på måndag. Jag ska inte bara städa den här helgen utan även rösta i kyrkovalet på söndag. Jag skulle träffa en kompis, men hon avbokade. Nu ser jag fram emot nästa vecka när jag dels ska få hjälp med mina onda fötter, dels ska vara ledig halva torsdagen och hela fredagen eftersom vännen FEM och Finske Pinnen kommer till Uppsala.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdag kväll den 15 september och Försoningsdagen 2021: Snart blir det ljus i höstmörkret

 



Kära dagbok…

Eftermiddagsfika på balkongen

Eftermiddagsfika på balkongen med energihöjande tilltugg och en titt på lokalblaskans framsida.

Mötesdag var det som sagt igår. Jag var så stressad och jag hann egentligen inte ta nån rast förrän klockan var nånstans mellan 15 och 15.30. Fästmön serverade lite energihöjande tilltugg till kaffet jag hade fixat under en bensträckare på två minuter (hann starta bryggaren men inte dricka kaffet). Det behövdes! Det gick att sitta på balkongen för det var lite soligt, men se lokalblaskan hann jag inte läsa, bara titta på dess framsida.

Vi var för övrigt ganska stressade båda två, för Anna hade bokat tvättstugan på eftermiddagen och hela kvällen. Utöver det gick hon och handlade samt lagade mat. När jag hade slutat jobba 16.30 tog jag hand om ren och torr tvätt, dukade och gjorde sallad. Det var vad jag hann.

Pasta carbonara grönsaker

Vitlökig och god pasta carbonara.

Anna lagade underbart god och vitlökig pasta carbonara, till mig och sig på kalkonbacon. Jag hade gärna avnjutit måltiden långsamt och med ett glas rött. Nu blev det hastigt inmundigande och vatten i glaset, för sen var det styrelsemöte. Det mötet höll på till klockan 21, ungefär. Efteråt var jag tvungen att kolla några datum och mejla (passade även på att kolla och besvara ett par jobbmejl…), så klockan var väl 21.30 först när jag äntligen kunde sätta mig i fåtöljen och ta en kall öl.

Klockan var strax efter 22 när jag hoppade i säng. Då läste jag min spännande bok på gång nån timme innan jag släckte. I natt vaknade jag och var uppe bara en gång. Sen flög jag upp ur sängen vid femtiden på grund av våldsam kramp i vänsterbenet. Jag hade fortsatt ont i benet hela dan idag, faktiskt. Vet inte vad kramperna beror på, kanske stillasittande. Jag tycker jag dricker mycket vatten om dagarna. Magnesium har jag provat tidigare utan resultat.

∼ ♦ ∼

Torsdagen jag vaknade till var mulen och mörk. Jag fick tända taklamporna i köket medan jag åt frukost. Tömde kattpottor, duschade, diskade lite och plockade undan ren disk som vanligt innan jag startade datorerna och satte mig för att jobba. Idag var det manfall i gruppen. En var ledig, en fick göra ett akutbesök till vården på förmiddagen, behandling på eftermiddagen, jag skulle få besök av hantverkare och den fjärde har ryggskott men är på bättringsvägen. Fyran har emellertid jobbat hela tiden och tvåan gjorde en hel del insatser mellan vårdbesöken. Tufft!

Hantverkaren (elektriker) kom när han skulle. Vi gick igenom vad som behövde göras och det tog sin lilla tid. Snabbt kom förslag på lösningar samt offert via e-post. Nu tar det en del tid innan armaturer levereras och elektriker har tid att montera dem plus göra övriga eljobb i lägenheten. Men det här känns bra, vi har fått en pålitlig hantverkare och det är guld värt. Förhoppningsvis får vi ljus i höstmörkret – nån gång snart.

Kablar

Vi ska få en del eljobb gjorda hemma.

∼ ♦ ∼

Lite mer ljus i höstmörkret blev beställningen jag gjorde av varor från Rituals outlet. Den levereras hem senast på måndag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 14 september och onsdagen den 15 september 2021: Sträva efter ljuset

 



Kära dagbok…

Pelargoner strävar mot ljuset

De strävar efter ljuset.

När nu höstmörkret obevekligen börjar sänka sig över oss är det viktigt att fortsätta sträva efter ljuset. Där jag sitter och arbetar just nu, vid morfars skrivbord i Bokrummet, har jag på fönsterbrädan några ynkliga små pelargoner. Växterna har inte riktigt hittat sin rätta plats i hemmet. Och hittar katterna dem kan det mycket väl hända att en blomma eller en knopp bits av. Men just nu har jag två små exemplar som blommar och som gör verkligen det jag skriver i rubriken: de strävar efter ljuset. Jag försöker ha bilden av dessa små pelargoner, som jag gömmer lite bakom en gardin, för ögonen all vaken tid på dygnet. Men ut kommer jag visst inte annat än på helgerna…

 

Pasta med kycklingfärssås parmesan tomat vatten o boken Grace

En rejäl portion tinad och värmd till tisdagsmiddag.

Igår kväll åt jag middag tidigt. Jag var hungrig. Gymnasisten hade ätit en stadigare lunch än jag och ville äta senare. Det var en rejäl portion spaghetti och kycklingfärssås som jag hade tinat.

Sen var det ganska skönt att sjunka ner i fåtöljen, bläddra i Antiktidningen och läsa ut boken om sanndrömmaren, en bok jag tyckte blev ganska… tradig. Nu har jag bytt till en relativt nyutkommen bok, en roman om ett kallt fall, troligen baserad på verkliga händelser. Tina Frennstedt skriver bra och har dessutom ett HBTQ-tema i den här serien, så mina förväntningar är höga. Jag har läst de två första delarna och inte blivit besviken.

Böckerna Grace och Cold case Skärseld

Bokbyte från en bok om en sanndrömmare till en bok om ett cold case, troligen baserad på verkliga händelser.

När Fästmön kom hem tog vi ett glas zinfandel, några bitar ost, kex, marmelad och c(mycket söta!). Min mage har låtit som åska i natt… Det åskade inte ute, men det regnade rätt bra, för övrigt.

∼ ♦ ∼

I morse krånglade min utrustning, så jag kom inte igång att jobba förrän efter en bra stund. Senare under dagen fick jag samtal från supporten och nu har vi bokat in en fredag förmiddag i oktober för byte av utrustning. Hurra! Medan jag väntade på att jobbdatorn skulle hämta kraft etc skrev jag lite privat, tog reda på ren och torr tvätt, startade en tvättmaskin och var ner till soprummet med kompostpåse (som var genomblöt igen. Dessa jävla papperspåsar funkar inte!!!) och kattskit.

Bitmoji jag vid dator med katt

Mötesdag vid datorn.

Den här dan kan klassificeras som en mötesdag. Jag hade två möten på förmiddagen och lika många på eftermiddagen och nu i kväll är jag på styrelsemöte – nere i källaren. Inte så lätt att sträva efter ljuset då…

Men jag är tacksam att jag har saker att göra och att mina tjänster och kompetenser är efterfrågade – även om jag blir trött av alla möten. (Jag gjorde för övrigt lite annat på jobbet idag också, till exempel språkgranskning och korrekturläsning av utskick till en chefsgrupp.) Samtidigt bävar jag för årsskiftet som kommer allt närmare. Jag vill inte tillbaka till helvetet…

∼ ♦ ∼

Ett möte – eller snarare en föreläsning – i morgon kväll är tyvärr inställd. Jag hade hoppats få lyssna på min brittiska favoritförfattare Elly Griffiths som skulle göra en föreläsning hos min arbetsgivare Uppsala universitet. Föreläsningen är nu flyttad till… mars 2022.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar