Lördag kväll den 16 november och söndagen den 17 november 2019: Städdag med söndagsgodis

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen blev lugn. Mini har hittat ett nytt favoritställe att sussa på – min fotpall. Jag fick med nöd och näppe plats med mina fötter. Notera den irriterade blicken hos katten på översta vänstra bilden. Sen lyckades vi samsas om platsen och Mini somnade och sov, precis som sin son Lucifer gör ibland, med öppna ögon.


När sambon kommit hem från jobbet
– genomblöt av regnet – bytte hon om till torrt. Sen tryckte jag ner henne i fåtöljen och tillhandahöll ett glas Amarone. Därefter dukade jag fram kex och ostar, skivat päron och oliver. Vi provade också ett glas av ett annat vin. Mer om båda vinerna finns att läsa i föregående inlägg här på bloggen. Till MotherFatherSon, som numera har flyttat från TV4 till Sjuan, ställde jag fram var sin liten skål med lördagsgodis. Gymnasisten hade handlat sitt eget, förstås, här blir ingen utan nåt gott att tugga på. Klockan var över midnatt innan vi släckte sänglamporna.

∼ ♦ ∼

Idag har jag städdag. Men lite ville jag ändå helga vilodagen, så det blev en timmes läsning med kaffe på sängen efter att ha tömt kattpottorna och fördelat den kommande veckans medicin i Anaboxen. Jag började läsa kapitel 21 i min bok på gång i morse.

 

Citrus vid damejeannen med korkar

Citrus har en naturligt dammvippa i form av sin svans.

Alla som bor här i lägenhet 22 har inte samma dygnsrytm. Och det är ju faktiskt söndag. Därför inledde jag städdagen med tysta aktiviteter som att damma, bädda, ta hand om gårdagens rena och torra tvätt samt skriva lite. Citrus hjälpte mig att damma – hon har ju en naturlig dammvippa i form av sin svans.

Frukost intog jag nånstans mellan elva och halv tolv. Sen började min promenad med Helvetesmonstret* så långt bort från Gymnasistens rum som möjliget. Familjen Katt försökte jag få ut på balkongen, men se de föredrog att skräckslagna springa kors och tvärs över lägenheten. Att de aldrig lär sig…  Lucifer gick ut till sist och Citrus låg och darrade på en stol. Runt 13-tiden var jag klar och då hade jag torkat av i badrummet också. Efter en skön och behövlig dusch blev det lite söndagsgodis vid datorn medan jag surfade runt bland de bloggar jag följer.

Söndagsgodis i glasskål i form av frukt & mandelchoklad och dumlekolor

Söndagsgodis och belöning efter städning.


Om igår var en mörk och trist novemberdag, 
så var den här dan inte mycket bättre. En fick tända lampor tidigt och det var fuktigt i luften. Anna jobbade till klockan 16 och jag åkte och hämtade henne i bil efter jobbet enligt överenskommelse. Vi behövde handla lite, bland annat middag, och det är lättare att tänka ut nåt när en är två. Tankegångarna var emellertid extra tröga, så jag slängde ihop var sin pizza åt oss. SKOJAR!!! Det blev förstås köpepizza. Och just som vi ätit färdigt och jag höll på att plocka ut pizzakartonger och rester la Lucifer en pizza. Sen fick familjen Katt kyckling med lever och det hoppas jag stannar kvar i deras små magar. Nu jobbar diskmaskinen och vi väntar ett tag med kvällsfikat, men vi intar det innan sjätte delen av Innan vi spyr igen Innan vi dör.

Pizza med sallad

Lucifer la en pizza, dock inte denna för denna åt jag.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Helgens viner: Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015 och Brunelli Campo del Maestro 2015

Ett inlägg om två fina viner.


 

Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015

Gott och dyrt fredagsvin.

I helgen drack jag två fina viner. Båda höll hög klass. Den ena vinet, Amarone della Valpolicella ai Colli Vivaldi 2015, drack jag för första gången för cirka ett år sen. Det fick då högt omdöme av mig. Den här gången ger jag det högsta Toffelomdöme, men jag skriver inte mer om det. I stället går det bra att läsa det tidigare inlägget om det här Amaronevinet. Notera, att Systembolaget säljer en senare årgång nu än den jag drack i fredags och priset för en sån flaska är 219 kronor.

Det här Amaronevinet drack jag i fredags till smakrika ostar och igår till kolgrillad, het kyckling med grönsallad och tzatziki. Det passade lika bra till båda.

∼ ♦ ∼

Brunelli Campo del Maestro 2015

Dyrare, men godare än fredagens? Nja, inte riktigt.

Lördagsvinet blev också ett vin som kostar lite mer. Brunelli Campo del Maestro 2015 finns inte längre att köpa på Systembolaget, men för en senare årgång av vinet, 2016, får en betala 269 kronor.

Enligt Systembolaget passar det bäst till rätter av mörkt kött såsom nöt, lamm och vilt. På flaskan står det emellertid att vinet också passar till mellanlagrade ostar. Vi tog var sitt glas till de ostar som var kvar sen fredagen, det vill säga två hårdostar, varav en mycket smakrik cheddar, samt blåmögelosten S:t Agur.

Vinet av årgång 2016 är klassat som mycket fylligt och tämligen strävt. Det stämde även in på 2015:an. Alkoholhalten ligger på hela 15 procent och sockerhalten på åtta gram per liter.

Så här skriver Systembolaget om 2016:ans smak och doft:

”Kryddig, eldig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, nougat, pomerans, choklad och russin. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, nougat, nypon och örter.

Jag tyckte att vinet doftade jord och tobak. När jag smakade av det blev jag aningen besviken – vinet kändes inte så fylligt som jag hade hoppats på. Eftersmaken var inte heller särskilt lång. Det var strävt och jag anade lite choklad i smaken.

Till ostarna passade vinet utmärkt, men det totala Toffelomdömet når inte helt till toppen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 15 november och lördagen den 16 november 2019: I morgon kanske inte finns

 



Kära dagbok…

Fredagskvällen avslutades med ost, kex och ett gott och dyrt Amarone, precis som jag hade planerat. Vinet, som jag har druckit tidigare och tyckt bra om, tyckte jag ännu bättre om igår. Kanske handlade det om att det fick lufta en stund längre. Eller kanske berodde det på ostarna vi åt till? Hur som helst, sen jag drack vinet sist, i september förra året, har Systembolaget höjt priset på med 20 spänn. Nu säljer de en senare årgång, så vinet vi drack igår, 2015 års, har säkert legat en stund i vinskåpet.

I morse vaknade jag sent och med huvudvärk. Jag har haft huvudvärk de senaste dagarna och som vanligt tänker jag att det som är jobbigt för själen sätter sig på kroppen hos mig. En tablett kurerade skallebanket och lördagsmorgonen kunde starta på sedvanligt vis – med läsning av min bok på gång och nybryggt kaffe. När jag sen klev upp noterade jag att vår andra novemberkaktus, en röd, är på väg att blomma också.


Anna
började jobba mitt på dan,
men vi åt frukost tillsammans och pratade en del om kommande aktiviteter, mest roliga såna för hennes del. Jag ska också göra saker på egen hand och de blir nog rätt roliga de med. Men jag får aldrig min familj tillbaka, de är döda allihopa. Det är sånt en bör ha i bakhuvudet när en ska prioritera. Idag är Anna min familj och jag prioriterar henne. Det är bara det att vi inte kan göra allting tillsammans. Därför är jag ibland med mig själv eller med andra människor som efterfrågar och välkomnar mig.

Nej, inte umgås jag med människor som inte gillar mig, heller! Det här citatet av Patrik Sjöberg nedan hittade jag som av en slump igår när jag rensade min mobil. Det är hårda ord, men ändå lite sån jag själv är. Efter att ha gett och gett och gett till somliga känner jag att det faktiskt är nog. Nu ska jag bara komma på hur resten ska bli också. För så som jag har det just nu kan jag inte fortsätta att ha det.

Citat Patrik Sjöberg ur boken Det du inte såg

Hårda ord från Patrik Sjöberg, men som jag känner igen tankegångarna!

∼ ♦ ∼

På eftermiddagen traskade jag ner på stan för jag hade några ärenden. Jag träffade på en kollega som tyckte att jag såg så glad ut. Det var inte svårt att räkna ut varför… Det blev ett intressant och informativt samtal med kollegan och hennes kompis. Vissa fakta sparar jag till kommande behov, men jag tänker ta kollegan på orden direkt, orden om att jag är välkommen in till kollegans gäng om jag vill hänga med såna som gillar mig på jobbet. Sånt där är så extra gott att höra!

Ett av mina ärenden gällde en bokjakt. Dessvärre hade jag ingen framgång. Jag till och med besökte tre affärer med böcker, nya som gamla, utan att handla en endaste bok! Men helt lottlös gick jag inte, för jag köpte var sin kalendersats till sambon och mig. Det verkar som om vi tänker oss en framtid…


Det andra egentliga ärendet jag hade på stan 
var att besöka en konstutställning på saluhallen i Galleri Zeitgeists regi. Jag ville se min vän och före detta kollega Lis verk i verkliga livet. Sen var jag inte ensam om att besöka galleriet och det var förstås en prövning. Men roligt för Li och alla de andra konstnärerna som ställde ut!


Efter utställningen behövde jag fylla på med socker. 
Det blev ett hastigt besök på Klostergatan 5 där jag intog en latte med gott bröd till. Alltid smaskigt och dessutom trevlig personal, men några av gästerna kunde jag ha klarat mig utan – jag kände mig ganska bortkörd…

Lördagsfika på Klostergatan 5

Lördagsfika på Klostergatan 5 – i all hast.


Middagsmat till mig och Gymnasisten
samt lunchsoppa till sambon inhandlade jag på Korgtassen. Det blev kyckling i olika former och med olika tillbehör. Gymnasisten åt före mig, för jag var mätt efter go-fikat. Familjen Katt fick anka till lördagsmiddag. Jag tog reda på ren och torr tvätt och körde igång en ny maskin smutsigt som jag sen hängde innan jag satte mig till bords. Och till senare i afton, att dela med min kära, har jag öppnat ett ännu dyrare vin. Bara för att. Bara för att… det inte finns nån anledning att samla viner utan att dricka dem medan tid är. Prioritera mig och idag, eftersom i morgon kanske inte finns. Vi vet ju ingenting om framtiden.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 14 november och fredagen den 15 november 2019: Jag kunde LÄNGTA efter måndagar…

 



Kära dagbok…

Verktyg för att hantera verkligheten när den är för tuff… Tja, jag provar i princip allt utom droger just nu, ärligt talat. (Alkohol ser jag inte som nån drog.) Igår kväll åt vi kvällsmat tillsammans – jag åt tomatsoppa som sambon hade varit gullig nog att köpa åt mig. Anna hade dessutom köpt choklad till kvällsfikat och det är ofta ett hundraprocentigt fungerande verktyg när en är ledsen. Bland annat hade hon köpt var sitt snöägg. Jag minns inte att jag har ätit det tidigare, men det har jag. I år såg det emellertid lite annorlunda ut inuti. Inte så värst aptitligt, faktiskt, fast det var gott. Och sen var det ingen jävla liten leksak att försöka trolla ihop med prinskorvsfingrar (jag gillar den utmaningen trots att jag skriver som jag gör här, men det är roligt att prova nåt nytt). Tack älskling!


Ett annat verktyg som ofta fungerar bra är böcker. 
Jag satte mig helt enkelt vid datorn och nätshoppade. Inte enbart till mig själv, tro det eller ej, utan även en födelsedagspresent och en julklapp till en riktig vän. Som du förstår kan jag därför inte visa hela inköpslistan, men följande böcker köpte jag till mig själv i alla fall (samtliga i pocket):


Det blev också bokbyte i Toffeltassarna. 
Jag läste ut en riktigt bra bok om bland annat en läskig seriemördare och nu har jag greppat tag i en kriminalroman av en sydafrikansk författare, en bok jag fick i maj av vännen FEM.

Böckerna Granne med döden och 7 dagar

Bokbyte från läskig seriemördare till kriminalroman i Sydafrika.


Brott på burken i form av Veckans brott
hann jag med före sänggång. Tyvärr var det verkliga läskigheter som skildrades, men jag fick också skratta lite åt en 70-talsfilm om polisingripande.

∼ ♦ ∼

I morse stod mobillarmet på 5.30. Det tyckte familjen Katt var sent och satte därför igång att krafsa på sovrumsdörren och yla kvart över fem. Jag vaknade förstås och klev. Familjen serverades lax på påse i sina skålar. När jag kom ut från duschen hade herr Lucifer Katt tagit parkettplats – på hela köksbordet. Men jag fick en liten yta där jag kunde ha min yoghurtskål och mitt kaffe. Boken höll jag i handen. Han vände nämligen på sig efter att ha poserat för fotografen och då krympte mitt utrymme rejält.

Lucifer på köksbordet med boken 7 dagar

Herr Lucifer Katt på parkettplats på köksbordet.


Skälet till att jag skulle upp extra tidigt 
var ett besök på bilverkstan. Dels skulle Clark Kent* få på sig vintertofflorna**, dels skulle han få en trygghetsservice. (Få och få… jag betalade förstås!) Det är skönt att förvara däcken hos min verkstad och skönt att få god och personlig service. Trygghetsservicen omfattar dessutom assistans och det tycker jag är förnämligt. I övrigt var det en aning rörigt hos Bil 3:an för där sker… inte en omorganisation, men en ombyggnation. Stolarna i ”väntrummet” var lustiga – och samtidigt färgmatchande enligt Toyotas grafiska profil (måste ha varit en kommunikatör framme där!). Ganska bekväma, men jag fick ju förstås upp och studsa några gånger. Jag hade min bok på gång med mig och läste lite i den samt kollade morgon-TV. Inslaget jag såg handlade om bilkörning och synfel. Jag insåg att jag ligger på gränsen…

Stolar hos Toyota Bil 3an

Lustiga stolar, men ganska bekväma. Dessutom följer färgerna Toyotas grafiska profil.


Servicen gick bra, 
det enda felet var en trasig glödlampa och den byttes. Totalkostnaden för service, hjulskifte och däckhotell blev 2 710 kronor. Det kan tyckas svida lite – och det gör det – men det jag får är ändå väl värt pengarna.

∼ ♦ ∼

Sol bakom solskydd

Solskyddsgardinen illustrerar bra hur jag känner för jobbet just nu. Men se… utanför finns faktiskt… sol…

Efter att ha varit hemma och parkerat bilen samt hämtat jobbväskan (som familjen Katt lyckades välta i morse så jag bara fick slänga ner pennor och USB-stickor, en kam, ett lypsyl, mediciner, halstabletter och namnskyltar med mera i en enda röra) traskade jag iväg till jobbet. Klockan var strax före nio när jag anlände. Jag bävade för att starta datorn och hitta jobbiga mejl, men när jag väl gjorde det (startade, alltså) utfördes en uppdatering och jag fick en stunds respit. Jag hann läsa ett mejl som jag inte kunde besvara utan att kontakta nån annan innan jag fick besök på rummet av min fina, duktiga, kompetenta före detta chef. Vi hade en stunds samtal och jag kunde förstås inte låta bli att grina igen. Annars jobbar jag på att inte grina på jobbet utan på mina promenader eller i bilen. Ja jo, jag lyssnade på ett råd jag fick angående just gråt, att det var en fördel att gråta, men jag tycker att det är jättejobbigt att visa sig svag. På eftermiddagen tittade en chef från en annan avdelning in. Deras omtanke om mig värmer! Att facket inte ringde som utlovat gjorde mig däremot besviken.

Arbetsdagen segade på och till sist var det äntligen dags att gå hem igen och slippa gå hit på två dar. För knappt ett halvår sen tänkte jag inte alls så, jag kunde till och med längta efter måndagar!.. Tänk så snabbt och lätt det går att förstöra arbetsglädje.

∼ ♦ ∼

I kväll har jag varit och handlat och hämtat ut mediciner på apoteket och när jag ändå var på Kvarnen passade jag på att äta sedvanlig fredagskvällsmat på sedvanligt ställe. Sen gick jag hem och plockade iordning bland några papper och tvättade, förstås. Till senare tänker jag duka fram ostar, päron och oliver och till detta ett gott och dyrt vin av nåt slag.

∼ ♦ ∼

I morrn är det lördag och jag tänkte mig ner på stan i ett ärende. Vad gäller middagen var det visst lite oklart, men ingen brukar svälta ihjäl här i hemmet. Nu ska jag slänga mig i fåtöljen och läsa en stund och bara vara, inte längta ett dugg efter måndag.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**vintertofflorna = vinterhjulen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Granne med döden

Ett inlägg om en läskig bok.



Alex Marwoods bok Granne med dödenJu läskigare, desto bättre, 
eller hur var det nu jag såg på fiktionen? I oktober månad sände mig Vargnatt vänligen pocketutgåvan av Alex Marwoods bok Granne med döden. Den som spar hon har och nån dryg månad senare blev det dags att plocka fram boken och läsa den. Det är författarens andra bok under pseudonymen Alex Marwood. I verkliga livet heter författaren Serena Mackesy och är inte bara författare utan även journalist.

De andra psykologiska thrillrarna av författaren som jag har läst har handlat om barn. Den här gången är det vuxna som utgör persongalleriet. De sex hyresgästerna i ett rätt sunkigt hus finns har alla nåt att dölja. Läsaren får främst följa Collette. Så sker ”en olycka” och de sex tvingas att ingå en sorts allians. En av dem är… en seriemördare, nåt som de andra förstås inte vet. Läsaren får följa mördarens hantering av sina offer.

Det här är riktigt bra, spännande och läskigt. Mest vidrigt är det att läsa om balsameringsförfarande medan jag äter. För det händer ju att jag äter i sällskap av en bok. Personerna skildras realistiskt och jag skapar mig bilder av hur de ser ut och är. Det är bara seriemördaren som jag inte har total kläm på. Slutet är annorlunda och även om det är tungt på flera sätt lockar det ändå fram ett skratt hos mig.

Författarens uppföljare till sin pseudonymdebut är nog den bästa av de tre böcker jag hittills har läst av henne. Stort TACK till Vargnatt för boken! Jag hoppas att jag snart får slå upp pärmarna i den fjärde boken, som ännu inte har kommit ut på svenska, tror jag.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Andra böcker jag har läst av Alex Marwood:

Onda flickor

Den mörkaste hemligheten

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 13 november och torsdagen den 14 november 2019: Sorg och smörgåstårta (och vanlig tårta)

 



Kära dagbok…

Mamma ca 15 år

Min mamma, ungefär 15 år ung.

Jag skulle kunna skriva romaner om sorg, men jag gör det inte. Sorgen jag känner  kanske inte skulle klassas som sorg av andra. Det är emellertid inte huvudskälet till att jag avstår. Det huvudsakliga skälet är att jag är mitt uppe i sorgen och jag är långt ifrån acceptans. I såna lägen har jag en tendens att fara ut ordmässigt och eftersom den här bloggen tyvärr är censurerad avstår jag hellre. Ibland skriver jag ändå saker om sorgen i lösenskyddade inlägg och så får det vara. De lösenskyddade inläggen är bara för mig.

På Instagram blir jag då och då påmind via Händelser med bilder som poppar upp ur mitt bildflöde. Nyligen dök två bilder upp från november 2016 när jag var mitt uppe i sorgearbetet efter min mammas bortgång. Den ena bilden var ett foto av min mamma som 15-åring. Redan då var hon en skönhet, nåt som inte alls gick i arv till hennes enda barn. Titta bara, visst är hon fin?

Solnedgång vid Vättern på mammas begravningsdag

Solnedgång vid Vättern på mammas begravningsdag 2016.

Den andra bilden som nyligen poppade upp var även den från november 2016. Den är tagen på kvällen efter min mammas begravning. Det är Annas silhuett som syns mot solen och vattnet nere vid Vätterpromenaden. Just till den kvällen hade Anna tidigare det året lyckats få tag i biljetter till en konsert här i Uppsala. I stället blev det begravningsdag nere i Motala.

Med det vill jag säga att det inte alltid blir som en har tänkt sig, som en tror eller hoppas på. Det är en del av livet, att uppleva förändringar. Förändringar kan vara besvikelser eller roliga. Oavsett vilket leder förändringar framåt. Sen kan vi sörja eller jubla. Är vi inte nöjda behöver vi ta tag i saker. För egen del fick jag göra ett omtag i morse, för vi var tillbaka till ruta ett när det gäller vissa företeelser på mitt arbete. Det accepterar jag inte.

Separationer – vare sig de handlar om döden eller livet – innebär också sorg för de inblandade även om det finns ett gemensamt beslut bakom. Idag är det faktiskt en årsdag som jag hade glömt tills jag började fundera kring varför datumet kändes så bekant. Årsdagen berör ett tidigare förhållande och nu är det för länge sen förpassat till längst, längst in. Det störde mig att jag blev påmind idag, men genom att skriva några rader om det förpassar jag tillbaka minnet till de bakre regionerna av min själ. Där har det ju för evigt ristat in sig, lyckligtvis har det inget värde idag mer än att det blev en erfarenhet jag inte vill utsätta mig för nånsin igen.

∼ ♦ ∼

Igår var det Smörgåstårtans dagJag ville bättra på humöret och tipsade min sambo om detta. Hon var sen så gullig att hon gick och köpte oss var sin bit. (Gymnasisten fick annat till kvällsmat.) Till kvällskaffet hade Anna köpt oss var sin chokladgroda och det var också uppiggande.

Idag på jobbet var det visst Tårtans dag. Eller… vi firade några kollegor från gamla avdelningen som har fyllt jämnt. Jag inser att tårta har blivit en tröst i sorgen… Det var också helt rätt att få trycka i sig nåt riktigt chokladigt efter ett ganska jobbigt möte (med gråt) på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼


I kväll vill jag bara vara.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lösenordsskyddad: Medveten värdering och rent oförstånd?

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Publicerat i Personligt