Rökridå

Ett inlägg om en bok.



Krysten Ritters bok RökridåFör ett tag sen blev jag nyfiken på ett par böcker 
som Akademibokhandeln har vänpris på i pocketutgåvorna. Jag köpte båda och nu har jag läst ut Krysten Ritters debutbok Rökridå. Krysten Ritter som är skådespelare, fotomodell, musiker och nu alltså även författare. Jag känner inte alls till henne, men nya författarbekantskaper är alltid roligt att göra. Dessutom verkade den här boken vara… inte en deckare, men en spänningsroman och såna gillar jag ju. Utöver det var det annat i bokens handling som jag uppfattade igenkännande, småstadsmentaliteten, till exempel. Jorå, jag hade ganska höga förväntningar när jag öppnade boken. Och nu har jag stängt den – för sista gången.

Abby Williams kommer från en amerikansk småstad, Barrens, men bor sen tio år tillbaka i Chicago. Hon är miljörättsjurist och som sådan ganska framgångsrik. Genom ett rättsfall tvingas Abby återvända till Barrens. Fallet har kopplingar till hennes gamla skolkompis Kaycee Mitchells försvinnande. Abby får dessutom kännedom om nåt som kallas för Tävlingen och som visar sig handla om såväl sexuellt utnyttjande av minderåriga som mutor. Abby blir osäker på sina egna minnen. Utöver detta träffar Abby sin far igen, en person hon har lyckats undvika sen flytten. Nu är pappan en gammal man och Abby tvingas in i dotterrollen – och även så småningom rent fysiskt in i pappas kläder.

Jag vet inte riktigt vad det är, men jag kommer inte in i den här boken. Jag dras inte in i handlingen och jag tycker att persongalleriet är orealistiskt och snudd på stereotypiskt. Den här berättelsen kunde vara så spännande och jag blir besviken för att jag inte tycker det. Boken är annars välskriven, det är inte det språkliga det kommer an på. Det är själva berättelsen som liksom inte… fastnar. Inte ens slutet är överraskande. Tyvärr.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 18 februari 2019: Farfar, katten och arbetsdagen

 



Kära dagbok…

farmor-och-farfar-69

Farmor och farfar som jag minns dem i sitt hem i Norrköping.

Idag är det min farfars födelsedag. 119 år skulle han ha fyllt om han hade levt – vilket ju knappast hade varit möjligt. Men farfar – och även farmor – bodde ett tag här i Uppsala. Farfar studerade till pastor här som ung. I början av 1960-talet, tror jag, fick han tjänst i S:t Johannis kyrka på Kungsgatan och då flyttade förstås farmor med. Idag är inte kyrkan kyrka längre utan inhyser en reklambyrå, tror jag. Det känns ganska skumt, för jag har ju varit där inne som barn. Nånting som jag funderar just nu över är var farmor och farfar bodde. Tyvärr har jag inte hittat nåt bra sätt att ta reda på det. Jag trodde i min enfald att gamla telefonkataloger fanns att tillgå gratis på nätet…

Bilden här intill visar farmor och farfar som jag minns dem. Det är från deras sista gemensamma hem i Norrköping. Efter farfars bortgång 1973 flyttade farmor till ett mindre boende i Norrköping där hon bodde ensam fram till sin död hösten 1982.

∼ ♦ ∼

Lucifer i favoritfåtöljen

Social kisse som ser ledsen och ynklig ut.

Måndag (inte bara farfars födelsedag, alltså) är det också idag och en ny arbetsvecka har inletts. De flesta suckar och stönar, men jag känner mig utvilad och energisk efter helgen. Däremot börjar jag bli väldigt trött på vår kattkille som har konsert med start klockan fyra eller däromkring varje morgon. Ja, inte bara konsert, han krafsar och  bankar på sovrumsdörren också. Detta innebär att vi aldrig känner oss helt utsövda. Han vill förstås ha mat, men vi tror också att han vill ha mänskligt sällskap. Det är en oerhört social lite kisse det här. Det var riktigt svårt att gå ifrån honom i morse – han såg så ledsen och ynklig ut. Nu är han ju inte ensam, för han har ju sällskap av sin mamma Mini och sin syster Citrus. Dessutom sover katter typ 22 timmar om dygnet. Anna och jag har också rätt olika arbetstider, vilket innebär att katterna inte är ensamma hemma särskilt länge. Idag slutade Anna ganska tidigt och i morgon börjar hon sent, till exempel. Jag jobbar kontorstid, det vill säga kl 8 – 16.30 och är nästan alltid hemma kvällar och helger. Men ändå. Det känns lite jobbigt just nu.

∼ ♦ ∼

Precis som arbetsdagarna i förra veckan blev den här veckans första dag varierad och rolig. Jag jobbade bland annat med diverse på intranätet – både fotade och skrev – samt deltog i möten, skrev en dagordning och påbörjade veckans nyhetsbrev. Mitt på dan bröt jag för en vegetarisk lunch (ovanligt smaklösa vårrullar och ris). Under dan hann jag också med ett par samtal med kollegor som har det svårt på olika sätt. Om vissa människor kunde tänka på nån annan än sig själva skulle den här världen kanske vara lite bättre. Det här livet är baske mig inte enkelt!

Vegetariska vårrullar och ris

Vegetariska vårrullar och ris, en ovanligt smaklös lunch.

∼ ♦ ∼

Planerna för kvällen är inte särskilt stora. När jag kom hem tömde jag diskmaskinen och vek ren tvätt och nu tänker jag ta en fika och äta en kvällsmacka. Jag ska försöka sätta fart och läsa ut min bok på gång så att jag snart får byta till nåt annat. Kan det vara så att jag är lite mätt på kriminalromaner..? (Det måste vara ytterst tillfälligt i såna fall.)

∼ ♦ ∼

Jag har fått ont i höger häl igen och misstänker att hälsporren har kommit tillbaka. Det gör mig ilsk, förstås, men jag tänker köra 2017 års metod mot den: gå, Gå, GÅ!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördagen den 16 och söndagen den 17 februari 2019: Önskemat, kaffekalas och vår, bara så där

 



Kära dagbok…

Selfie i stekarkeps

Kocken i sin stekarkeps stlog till två gånger under helgen.

När fredagen har passerat och en vaknar till lördag… och tror att det är söndag och sista lediga dan… Då har i alla fall en sån som jag lyckats koppla av och varva ner från jobbet. Kikar jag i backspegeln nu söndag kväll ser jag en riktigt bra helg, full av nytta, socialt umgänge, samvaro – och gott samarbete! – med min kära, god mat och dryck och… vår. Det är just precis en sån här helg en behöver för att fylla på energi.

Som en liten extra… twist har jag lagat mat. Två gånger – av tre möjliga. Igår blev det kalkon och i kväll blev det sås på kycklingfärs och vin i såsen och i glasen. Att jag lagar mat är varken Anna eller jag vana vid. Jag äter ju mina huvudmål på dagtid på jobbet, medan Anna lagar mat till sig själv och ibland andra på kvällarna. För övrigt tycker jag att matlagning är bland det tråkigaste jag vet. På helgerna brukar vi äta middag ihop om Anna inte jobbar. Nu slapp hon laga mat hela helgen, räkorna i fredags behövde ju inte tillagas. Men Anna har förstås stått för frukostarna den här helgen. Den frukosten igår, på lördagen, var en riktig önskefrukost.

∼ ♦ ∼

Jag har inte läst så mycket den här helgen. Det handlar om att jag har gjort andra saker, men också att boken jag läser är lite… för seg för min smak, tyvärr. Kanske tar den sig i slutet. Både lördagen och söndagen startade med läsning och kaffe på sängen, på söndagen i rena lakan. För japp, det blev renbäddning på lördagen med bådas favoritlakan.


Igår på lördagen skulle vi till Biografmaskinisten mitt på dan 
för födelsedagsfirande och rejält go-fika. Först tvättade vi här hemma. Jag dammsög medan Anna var iväg och köpte fikabröd. Paketen slog Anna in. Lucifer ville väldigt gärna följa med och satte sig på tvären, längst in i smatten till linneskåpet. Vi tog bilen eftersom ett av paketen var ganska stora plus att vi skulle handla efteråt. Och så fick vi med oss Annas snälla mamma i bilen också eftersom hennes bil var lite bångstyrig. Det blev nästan två trevliga timmar i Biografmaskinistens välstädade hem. Vi hjälptes åt att sätta upp en tavla och jag hamnade på bild på ett ställe på Fejan som jag inte har tillgång till på egen hand eftersom jag har valt att inte ha nåt konto där. Det tycker jag faktiskt inte om av flera skäl. Ett är att jag inte ingår – även här på flera sätt än ett.


Efter allt gott fika, hemkörning av kära svärmor och handling 
fixade Anna oss var sin riktigt god GT. Jag lagade sen mat och vi hade en sugen pojke med oss vid bordet. Kvällen avslutades med en deltävling i en enligt min mening rätt värdelös sång- och musiktävling på TV samt en mer spännande brittisk deckare. Somliga sov gott tillsammans i en fåtölj, medan andra gick och la sig alldeles för tidigt en lördagskväll, men i sängen.

∼ ♦ ∼

Idag på söndagen hade vi bestämt att göra nåt roligt. Eller i vart fall inte göra tråkiga saker. Men vi inledde dan med att köra två snabba tvättmaskiner. Lite sol var det och vi gav oss ut på vårpromenad längs Fyrisån. Det var härligt att tanka ljus!

Eftermiddagskaffet intog vi hemma och därefter gick jag loss på den irriterande tejpen på vitrinskåpet i hallen. Anna hängde på och snart stod vi båda två och gnussade med bensin och svamp – med förstörda naglar till följd. Tejpen gick bort – HURRA! – men det återstår två bitar högst upp och dem orkade vi inte ta. Jag lagade mat, somliga slöade och nu ska vi dricka kvällskaffe. Klockan 21 är det seriestart för Bröllop, begravning och dop och det vill vi inte missa. Rena kläder är framplockade liksom jobbväskan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett vitt och ett rött vin (med mat): Lobita Loca 2017 och Barolo Giacosa Fratelli 2014

Ett inlägg om mat och vin.



När helgen blir tre dar lång
(så skulle jag kunna ha det alltid!) vill en förstås äta och dricka gott. I fredags serverade köket på Main Street räkor och igår på lördagen stekt kalkon. Faktiskt stod undertecknad vid spisen igår, nåt som är synnerligen ovanligt. Desto mer ovanligt är att hon ska stå där även i afton. Rapport om den måltiden och det vinet kommer i ett senare inlägg. Nu till fredagen…

∼ ♦ ∼

Lobita Loca 2017

Ungdomligt och friskt med citrus på flaska.

Med presentinköp och vindsröjning på agendan hade ingen av oss lust att laga mat. Dessutom hade vi ätit pizzarester till lunch och ingen av oss var superhungrig till kvällen. Det passade därför utmärkt med räkor. Till räkorna kokade vi ägg och skivade. En hyfsat mogen avocado skivades också. Chiliaioli hade inte Hemköpskitdåligt! – så vi köpte vanlig aioli som jag spetsade med chilipulver. Vidare plockade vi fram en bit Brie.

Till räkorna serverade vi ett enkelt vitt vin som kylts väl på balkongen i ett par veckor. Priset för en flaska Lobita Loca 2017 är endast 69 kronor. Jag är inte alls bra på vita viner, men tycker ändå att de enkla vitingar vi har köpt har funkat bra till det vi har ätit. Det här vinet skulle passa bra till fisk och skaldjur, enligt Systembolaget, som också skriver så här om vinets smak och doft:

”Aromatisk, ungdomlig smak med inslag av gröna äpplen, kiwi, passionsfrukt, nässlor och citrus. […] Aromatisk, ungdomlig doft med inslag av gröna äpplen, nässlor, passionsfrukt och citron.

Jag kände tydligt både smak och doft av citrus och passionsfrukt. Det blev ett lite udda möte, men faktum är att det passade perfekt till räkorna med tillbehör. Vinet var riktigt torrt och väl kylt och då funkar de flesta vita viner även till mig. Till desserten, som bestod av Annas hemmagjorda LCHF-godis, passade dock kaffe bäst.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

Barolo Giacosa Fratelli 2014

Kraftpaket som kunde ha varit snäppet mer fylligt.

Igår var vi iväg på kaffekalas mitt på dan. Jag tyckte att Anna skulle få slippa matlagningen på kvällen (det är oftast hon som kockar i vårt kök) och i stället få önska sig en middag. Det blev kalkonbröstfilé som vi fick jaga lite. Det är tur att Korgtassen är en välsorterad matbutik.

Jag ville ha potatisklyftor till min kalkon, Anna la blomkålsbuketter på ugnsplåten i stället. Två sorters sås – hot béarnaise och vitlöksbéarnasie – samt vitlökssmör serverade jag till den stekta pippin. Jag kryddade mycket med en del heta kryddor. Till maten ville jag ha ett riktigt fylligt och kraftfullt vin. Ur vinskåpet plockade jag fram en flaska Barolo Giacosa Fratelli 2014. Inte jättefylligt, men ett kraftpaket för 199 kronor. Systembolaget rekommenderar intag av mörkt kött till vinet, gärna lamm, nöt eller vilt.

Så här står det på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, sandelträ, mogna jordgubbar, nötter, kanel, nypon och svart te. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, sandelträ, mogna jordgubbar, kanel, nypon och bergamott.

När en läser ovanstående kan en lätt få känslan av att en ska dricka herrparfym. Så var icke fallet. Det här är som sagt ett kraftpaket till vin, men det smakar snarare svart te och kanel än sandelträ och doftar inte bergamott. Det passade utmärkt till det ljusa, men välkryddade fågelköttet även om jag önskade att det hade varit snäppet mer fylligt.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Alla Hjärtans kväll och fredagen den 15 februari 2019: Hjärtligt antikt och gulligt röjt

 



Kära dagbok…

Kortapparat Vad snygg du är idag

Vad glad jag blev när jag skulle betala!

Asså kolla kortläsaren här intill! Inte kan en bli annat än glad som kund trots att en ska betala. På hemvägen i torsdags tittade jag in i ett par affärer för jag ville inte komma tomhänt hem på Alla hjärtans dag. Det var på Cameo jag fotade kortläsaren och det var också där jag hittade nåt hjärtligt till min sambo.

Kvällen i övrigt firade vi med hemgjord pizza. Anna hade köpt ingredienserna samt även geléhjärtan och chokladhjärtan till dessert till sina sambor. Kanske var det kicken av dessa som gjorde att jag genomförde en helt lysande amatörvärdering av antika prylar i Lerum! Jag fick diplom från Antikrundan som Antikkunnig och en slutpoäng som nog är den högsta jag nånsin fått.


Katterna var förstås med och firade Alla hjärtans dag. 
Fast det är inte alltid så lätt att ta bra bilder av dem. Citrus var så söt med rosett av sidenband, men det tyckte hon inte själv förstås och vägrade stå still. När Anna petade henne i näsan nosen fick hon nog.


Till sist kom vi alla till ro, även Tisslingarna
och jag kunde ta några bilder där de är rätt gulliga.

∼ ♦ ∼

Boken Rökridå och kaffe på sängen

Start på dagen.

Idag tog jag en semesterdag. Det var sååå skönt, även om jag hade vissa planer som innebar ansträngningar. Men vi inledde dan med läsning och kaffe på sängen. Jag läser en ny författarbekantskap just nu och det är alltid roligt. Boken har en touch av miljöfrågor och en touch av deckare. Detta att återvända till småstaden Hemstad och hur en blir bemött känns bekant.

Efter en äggande frukost och en välbehövlig dusch och hårtvätt klafsade vi upp till stan för att dels köpa mat till kvällen, dels inhandla födelsedagspresenter. Vi ska ju fira Biografmaskinisten, som fyllde år i måndags, i morgon. Av stadsbesöket lärde vi oss att till Hemköp går vi inte till igen för att köpa mat (inget fanns). Och den som ska handla otympliga saker gör det enklast med bil. Samt nej. Inga bilder, förstås, eftersom det är presenter.

∼ ♦ ∼

Somliga kollegor undrade om jag skulle göra nåt kul på min semesterdag. Jag svarade att vindsröjning tillsammans med Anna, som också var ledig idag, stod på agendan. Då skrattade somliga rått och påstod att Anna nog hellre ville ägna sin lediga dag åt Netflix. Gissa vem som fick rätt!

Vi inledde med att tömma en lagerhylla. Därefter blev det paus för lunch vid 14-tiden. Lagerhyllan skruvades isär, lådor, madrasser och stolar stuvades om, vissa lådor märktes med korrekt innehåll med tuschpena. Ett par lådor, bland annat med textil och släkthemligheter, följde med ner i lägenheten och ska gås igenom av undertecknad vid annat tillfälle. Våra blomkrukor sorterades och de vi har behållit finns nu i en låda i StädkammarenNu har vi ett vindsförråd som går att dansa i, nästan. Snedtaket irriterar oss emellertid enormt och vi tycks dessutom ha det minsta vindsförrådet i hela huset. Men… nu kan vi ta oss fram där. Några saker ska tas till Slottet senare, bland annat en låda porslin och ett bord. Då blir det ännu mera plats på vinden. Utöver detta ska två papperskassar till återvinning och några saker ska faktiskt… slängas!


Somliga slöade mest, 
men det ska Anna och jag också göra i kväll. Det blir räkor och vitt vin till middag. Kanske läser jag en stund och Tyst vittne ska vi förstås se på TV. Jag är mycket nöjd med min semesterdag!

Lucifer och Citrus på fällen

Somliga har slöat mest hela dan…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Alla Hjärtans Dag 2019: Skurkar och hjärtan

 



Kära dagbok…

Lucifer sover i Annas fåtölj

Somliga sov gott igen efter frukosten…

När jag jobbar börjar jag vanligen klockan åtta. Jag har nära till jobbet, kan gå dit på 20 minuter om det inte är för halt etc. Jag skulle kunna gå upp kvart över sju. I stället har jag ställt larmet på klockan 6.15. Det är så mycket som ska göras innan jag går och jag vill dessutom ha några minuters lugn och ro på morgonen före en hektisk arbetsdag. Lucifer är krånglig just nu och jamar utanför och krafsar på sovrumsdörren med början tidiga morgontimmar. Vi turas om att kliva upp och ge dem mat. Den här veckan har Anna gjort det allt som oftast, så jag gjorde det idag, strax efter klockan fem. Han för nämligen ett herrans liv och till sist står en inte ut utan går upp för att utfodra djuren. Utöver kattmatningen idag tömde jag två kattpottor, sopade hallen och kattoan, duschade, bäddade, kastade pappersförpackning i Städkammaren, fyllde på hushållspapper, såg till att tonåring kom upp ur sängen, packade ner matsäcksdelar till tonåring och mig, diskade lite, borstade tänderna och gick första biten tillsammans med tonåring. Sen jobbade jag åtta timmar, medan somliga hemma intagit en skön fåtölj och redan halvsov när vi gick vid 7.30-tiden. Lucifer är en liten skurk! (Men han är också väldigt söt och jag vill inte sälja honom på Blocket eller kasta ut honom från balkongen trots att jag väser det understundom.)

Arbetsdagen bestod av en rolig blandning även idag. Jag kompletterade min lilla föreläsning igår med en text, diskuterade ett introduktionsmaterial, piskade på (verbalt, inte fysiskt!) en projektledare om att fylla i aktiviteter i en kommunikationsplan, skrev en kommunikationsplan tillsammans med en kollega, hittade en ukulele med mera mera. Visst är jag väl värd att ha en semesterdag i morgon??? Ja! svarar jag med eftertryck på den rätt retoriska frågan.

∼ ♦ ∼

Jag hade en fullspäckad och bra dag igår. Tro det eller ej, men jag lät jobbet gå före ett besök på ett bokantikvariat! Alldeles intill Universitetshuset finns Antikvariat Thomas Andersson. Det är inte alltid öppet – men det var det igår just som jag passerade. Dock på behörigt avstånd på andra sidan gatan. Det var nog tur, för annars hade jag inte kunnat stå emot att gå in. Men jag inser att jag måste skärpa mig när det gäller böcker. Samtidigt är det med sorg i hjärtat jag inte åkte till Sumpan idag för att ta hem mitt arv, en samling… böcker. Jag hade ingen aning om omfattningen, för den frågan besvarade aldrig advokaten, men jag kunde räkna ut att det var en ganska stor samling. Och det får helt enkelt inte plats hur mycket böcker som helst hemma…

Antikvariat Thomas Andersson

Antikvariat Thomas Andersson var öppet igår, men jag stod emot lusten att gå in.

 

Böckerna En högre rättvisa och Rökridå

Bokbyte igår från serievåldtäkter i Uppsala till en deckare om miljöfrågor. Den fina blåmönstrade boken fick jag i julklapp av Anna och den skriver jag om böcker i.

Igår kväll blev det emellertid bokbyte för min del. Jag bytte bok från en om serievåldtäkter i Uppsala till en debutdeckare om miljöfrågor, bland annat. Författaren Krysten Ritter har inte bara ett konstigt namn, hon är skådespelare och fotomodell också. Och 2017 debuterade hon alltså som författare med boken Bonfire, på svenska Rökridå. Sen kollade jag av med Anna om hon inte kunde rekommendera några läsvärda böcker som hon hade med sig i boet, så att säga. Jo då, vi hittade fyra stycken av Carl-Johan Vallgren a k a Lucifer. Eftersom han är östgöte (född i Linköping) bådar det gott.

∼ ♦ ∼

Idag är det Alla hjärtans dag. Vi firar light med hemgjord pizza och hjärtegodis. Mina tankar går främst till alla hjärtan som inte längre slår.

Lås med hjärta

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En högre rättvisa

Ett inlägg om en bok.



Hjorth och Rosenfeldts bok En högre rättvisaI bokhyllorna hemma har fem böcker
i serien om kriminalpsykologen Sebastian Bergman stått ett bra dag. I höstas kom den sjätte boken i serien ut och den hamnade förstås på min inköpslista. Till julklapp fick jag bland annat en peng av Annas snälla mamma och hennes L. Och den pengen gick i sin tur bland annat till en bok, den sjätte delen i Hjort & Rosenfeldts kriminalromaner kring Sebastian Bergman, En högre rättvisa. Efter att ha avslutat Fabian Risk-böckerna av Stefan Ahnhem grep jag mig girigt an den här boken. Nu är även den läsningen avslutad.

 

Sebastian Bergman ligger fortfarande inte bra till bland gänget hos Riksmordkommissionen. Han har gjort sig omöjlig på flera olika sätt, bland annat för att han är sexmissbrukare. Dessutom visade det sig att han är far till en av poliserna i gruppen. Gruppen, vars personer också har sina privata problem, har splittrats, men inkallas till Uppsala för att jobba med en serie våldtäkter. Offren sövs, de får en säck över huvudet och därefter våldtas de. Så småningom inser utredarna att de utsatta kvinnorna inte är slumpvis utvalda. 

Det tar alltid en stund för mig att byta författare, att så att säga komma in i nästa författares sätt att skriva. Det gör det även den här gången. Sebastian Bergman-serien är dessutom skriven av två författare. Men snart är jag uppe i full fart igen. De här böckerna har karaktärsteckningarna som främsta signum. De känns oerhört realistiska – samtidigt som jag tänker att alla människor, även de fiktiva, tycks ha rätt stora problem. Är det (inte) så i verkliga livet också?.. Oavsett detta skrider handlingen framåt snabbt som en biljakt. Det är inte bara Uppsala som är inblandat utan till och med Svenska kyrkan – och en annan kristen församling som påminner starkt om Livets Ord. Det är roligt när poliserna rör sig i kända trakter, men förstås mindre roligt trots allt eftersom det i skrivande stund smyger omkring än man som ofredar kvinnor på riktigt här. Vi får hoppas att detta klaras upp snabbt. Den fiktiva överfallsmannen i boken avslöjas så småningom och det känns i alla fall bra.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en trovärdig och spännande kriminalroman med ett aningen oväntat slut.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer