Tisdagen den 19 mars 2019: Som om grinden in till mig har blivit gammal och rostig…

 



Kära dagbok…

Sol i Odinslund 19 mars 2019

Ljustankning i morse i Odinslund.

Tänk att det var lite soligt idag! Redan i morse, på promenaden till jobbet, kunde jag tanka ljus. Men märkligt nog blev jag inte alls på nåt gott humör eller lätt till sinnet – allt eftersom förmiddagen gick kände jag hur det sviktade. Som vanligt var orsakerna flera. Den främsta orsaken är hur jag uppfattas, hur min roll uppfattas – såväl professionellt som privat. Det spelar ingen roll att jag får höra att mitt arbete uppskattas när den jag är endast uppskattas när jag lyfter fram andra. Även en sån som jag behöver bekräftelse då och då. Att jag duger, att nånting jag gör är åtminstone lite bra. Den bekräftelsen uteblir emellertid och trots att jag borde vara van vid det gör det mig otroligt ledsen. Jag är alltså inte värd nånting för den just jag är i andras ögon, känns det som. Antingen glöms jag bort eller så räknas jag inte. Och då spelar det ingen roll hur mycket ljus jag tankar… Det är som om grinden in till mig har blivit gammal och rostig, ungefär som den jag passerar till och från jobbet i Odinslund… Ingen som öppnar den längre, finns inget intresse.

Grind rostig Odinslund

Som grinden in till mig…

∼ ♦ ∼

Äh, jag får ta mig i kragen som vanligt och komma över att det är som det är. Jag får bekräftelse av min sambo och jag får det att vissa på jobbet, såväl chefer som kollegor. Och en kan faktiskt varken älska alla eller vara älskad av alla. För det mesta gör jag intressanta saker på jobbet och att få höra att mitt nyhetsbrev är uppskattat är smickrande och peppande och gör att jag orkar ett tag till. Att jag tycker att vissa slipper undan arbetsuppgifter får jag försöka blunda för. Vis av erfarenheten måste jag fokusera på det som är mitt uppdrag,inte på vad andra underlåter att göra. Då kan jag gå hem nöjd och försöka att inte vara avundsjuk.

Bitmoji Tofflan Need coffee

Jag behöver kaffe…

Idag hade jag tre möten på raken, nästan, på förmiddagen och ett fjärde efter lunch. Däremellan har jag jobbat lite praktiskt. I morgon har jag bara ett enda möte. Jag har skapat tid för att ta emot ett studiebesök inklusive lunch och boköverlämning mitt på dagen. Lite ledsen blev jag när jag fick sms igår kväll från en före detta kollega som gärna ville komma och fika idag på morgonen. Sånt måste tyvärr bokas i god tid. Vissa dagar har jag svårt att hinna med att fika under arbetsdagen, medan det hinns med utmärkt andra dagar. För jag är en kaffetunna av stort format och hinner jag inte få en mugg då och då kan jag bli lite grinig… Fast jag undrar varför jag har slips och gubbyxor på bilden…

∼ ♦ ∼

Igår när jag kom hem från jobbet höll Anna och Lucifer på att baka pizza till Anna. Lucifer fick abborre, tror jag, och jag tog mackor med leverpastej (jag behöver järnet) och saltgurka till kvällsmat.

Lucifer på köksbordet med låda med bakgrejor

Pizzabagarlärlingen Lucifer.


I kväll skulle familjen Katt och jag ha varit ensamma,
men Anna har inte mått så bra under dagen och är hemma från jobbet. Jag ska fortsätta min fotorensning från mobilen – jag är ungefär halvfärdig nu. På kvällarna är katterna inte så jättesociala – de sover mest. Men de har en otroligt lugnande effekt på mig. De finns där och jag är inte ensam trots att de sover lite här och var i lägenheten. När jag kliver innanför ytterdörren och katterna har varit ensamma hemma några timmar brukar i alla fall Citrus komma mig till mötes. Jag suger i mig bekräftelsen!

∼ ♦ ∼

Kyl och frys från Smeg

Vill ha!!! Men får inte plats…

Igår såg jag några riktigt snygga vitvaror i en reklambroschyr. Jag brukar inte vara så intresserad av vare sig reklam eller vitvaror, men med tanke på hur vi piffar hemma… Broschyren tog jag med hem till Anna. Tyvärr kunde vi konstatera att inget att skåpen passar i vårt lilla kök – den fina kylen med frysfack och det kombinerade kyl- och frysskåpet från Smeg i retrostil är så snygga att de skulle behöva stå fritt. Och då får vi nog antingen riva en vägg eller bygga ut – lite svårt, med andra ord, eftersom vi bor i lägenhet.

∼ ♦ ∼

Nu ska jag fortsätta med mina bilder. I kväll har jag fått låna pizzabagarlärlingen som uppenbarligen också är fotoassistent. Fast han signalerar mest Stör ej!, tycker jag…

Lucifer stör ej

Stör ej!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 17 mars och måndagen den 18 mars 2019: Pulled turkey på tallrikarna, pizza på golvet och mer piff på toa

 



Kära dagbok…

Jorå, visst åt vi gott igår också. Men vi lagade maten hemma. Först var vi inne på att göra pizza. Sen insåg vi att det blev lite för krångligt eftersom vi inte kan äta samma typ av deg. I stället köpte vi hem pulled turkey och festade på. Jag åt vanliga potatisklyftor, Anna klyftor av sötpotatis. Ett glas av fredagens ripasso slank också ner genom mitt kakhål, medan Anna höll sig till vatten. Katterna fick anka till söndagsmiddag. Det brukar de gilla i vanliga fall, men nu verkade de måttligt intresserade. Lucifer kastade i sig en del av maten – och då gick det som det gick: det blev en större och en mindre kattgjord pizza av anka som hamnade på hallgolvet. (Nej, ingen bild!) Han var duktig nog att hålla sig borta från våra fina mattor, men den lilla stackaren skriker så hjärtskärande precis innan han spyr. Så… det blev till att torka hallgolvet för oss människor.


Resten av söndagskvällen satt vi och gick igenom foton 
på var sitt håll. Jag rensar min mobil och för att mina ögon ska klara det sitter jag vid min dator i Bokrummet så att jag kan se bilderna på en större skärm. Anna satt vid sin dator i vardagsrummet. Vid 20-tiden strålade vi samman för att se första delen av en norsk dokumentär om utredningen av ett mord på en ung tjej. Dokumentären går på Sjuan. Det var riktigt intressant, även om jag tycker att totalt nio avsnitt om detta känns långt. Nånting måste helt klart ha hänt i utredningen.

∼ ♦ ∼

Frukost med bok

Måndagsfrukost med en stunds läsning.

En annan mordhistoria har jag just börjat läsa om. Den är fiktiv och det är förstås min bok på gång, En helt vanlig familj, det handlar om. I morse hann jag läsa ganska mycket, för kapitlen är korta och boken är generellt sett både välskriven och snabbläst. I huvudrollerna pappa Adam, som är präst, mamma Ulrika, som är advokat och dottern Stella, mordanklagad. Ja jisses vilken soppa för alla inblandade… Jag läser på och eftersom jag vet att många har läst boken och har åsikt om den vill jag be dem att inte tala om det för mig – jag vill läsa med ett öppet sinne. Det är inte bara slutet jag inte vill ha ”spoilat”, jag vill inte ha vägen dit förstörd heller. Tack på förhand!

∼ ♦ ∼

Den huvudlösa gudinnan

Den huvudlösa gudinnan.

Det var en fuktig start på veckan. Vi hade fönsterputsning på jobbet och det kändes ganska meningslöst med tanke på vädret. Det regnade i princip hela dan. När det närmade sig hemgång var det snöblandat och blåste nordlig vind. På väg till jobbet regnade det lite smått, men jag drog luvan på min tröja över huvudet och såg väl ut som Döden. (Luvan stod inte emot vätan på hemvägen.) Jag mötte Stora Mannen med Stora Hunden och de hälsade båda så glatt. Då vet jag att jag har en bra dag framför mig. Ja, jag har en massa såna tankar om bra och dåliga tecken för mig. Den huvudlösa gudinnan har gjort mig vettskrämd, men jag försöker att inte visa det eller låta det ta över.

 

På arbetet tycker jag att vissa personer har betett sig märkligt och oförskämt ett tag, men jag väljer att ta det som att problemet ligger hos dem, inte hos mig. För det är bara få personer som beter sig så, majoriteten är väluppfostrad. Samtidigt kan det i vissa lägen vara svårt att bortse från det otrevliga beteendet eftersom jag behöver såväl uppgifter som ett gott samarbete med somliga. För nej. Det handlar inte om att jag blir sur för att jag blir ignorerad. Det handlar om att vi är vuxna människor som måste kunna jobba tillsammans. Beteendet ställer till saker för mig, men jag försöker komma runt det hela genom att ta andra vägar. Andra personer och möten har det fungerat bra med idag. Jag har skrivit en del texter och fått ett par uppslag till mitt nyhetsbrev också samt gjort några uppdateringar på intranätet av högst varierande slag.

∼ ♦ ∼

I kväll är vi lediga båda två. Efter kvällsmaten (mackor) ska jag fortsätta min fotorensning. Totalt handlar det om elva mappar som ska rensas och i kväll börjar jag på mapp nummer fyra. Det är smärtsamt att gå igenom vissa bilder. De bilder jag sparar i mobilen är redan säkerhetskopierade, så jag ägnar mig bara åt att ta bort sånt jag inte vill ha kvar.

Avslutningsvis… nej, inga bilder på katterna utan några fler detaljer än i gårdagens inlägg från vår piffade gästtoa!

Detta bildspel kräver JavaScript.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 16 mars och söndagen den 17 mars 2019: Piffigt och huvudvärk – för den som har ett huvud, förstås…

 



Kära dagbok…

Igår utlovade jag att återkomma med bilder på hur fin gästtoan har blivit. Anna har förstås gjort det mesta, jag har bara piffat lite i efterhand. En röd matta, en korg, en tavla, en burk, en magnet och en mugg – allt med brittiskt tema fixade Anna. Jag la till ett par burkar och en gatuskylt. Jag är mycket nöjd, för jag gillar nämligen färgkombinationen vitt-röttsvart.

(Som vanligt gäller att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, kunna kommentera, se bilderna i bildspel och se bilderna i lite större format.)

∼ ♦ ∼

Förutom att piffa igår hade jag ju utlovat middag på lokal. Vi gick till Trattoria Alessandro på vinst och förlust, för vi hade inte bokat nåt bord. Som tur var betraktas vi nog som stamgäster och får alltid ett varmt välkomnande – och ett bord. Så även igår trots att stället var ganska fullt. Vi åt trerätters och allt var gott. Men den lilla limoncellon, som delägaren bjöd på, blev nog lite för mycket. Det är oklart hur vi tog oss hem, faktiskt, och jag vaknade med huvudvärk i morse…

∼ ♦ ∼

Jag hade tänkt mig en lugn söndagsmorgon. Och visst blev det kaffe på sängen och läsning, men Bror och Syster Katt kom också på besök. Då är det liiite svårt att slappna av, allra helst som båda var mycket intresserade av det öppna fönstret. Till sist la sig Lucifer tillrätta ner i min fotända. Där låg han och tvättade sig… Och nej. Katterna får i vanliga fall inte vara i sovrummet, men idag bäddade jag rent och då fick de besöka oss.

 

Huvudlös gudinna

Den som inte har nåt huvud slipper huvudvärk.

Vi var rätt sega båda två idag. Vädret gjorde sitt till också, för det regnade hela dan fram till 15.30, ungefär. Då hade vi tänt varenda lampa här hemma – och då tittade plötsligt solen fram. Jag tog reda på ren röd tvätt och körde en maskin svart tvätt och hängde den innan jag duschade. Sen tog vi bilen för att handla middagsmat och kattmat och lite till. Det känns skönt att ha fyllt på förråden. Hemma tog vi det lugnt med en fika. Jag läste ut dockboken och bytte till en familjebok. Vidare skrev jag lite. Intentionen var att rensa min mobil på bilder och jag började lite smått med det. Men det tar sin lilla tid… Ungefär som skotten som Anna har satt. Men upp kommer di!

Och inte vet jag om det var ett dåligt omen, men jag tappade gudinnan jag har haft i ett läderband runt halsen sen 1992. Hon föll så illa att hon tappade huvudet…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Trasdockan

Ett inlägg om en bok.



Daniel Coles bok TrasdockanTro det eller ej, men jag lyckades i vart fall hitta ett par
böcker, som jag inte hade läst tidigare, på årets bokrea. En av dem var nya författarbekantskapen Daniel Coles bok Trasdockan. Huruvida boken är välskriven eller inte på originalspråket engelska kan jag inte avgöra, men jag tror nog att den svenska översättaren har gjort ett bra jobb. Förlaget har för övrigt bara missat ett fåtal korrekturfel.

Trasdockan inleds med att ett märkligt lik hittas i en lägenhet i London. Kroppen består av ihopsydda delar från sex olika personer. Polisen William Fawkes, Wolf, får hand om fallet tillsammans med Emily Baxter. Mördaren är en riktigt obehaglig typ och det verkar som om h*n pekar på Wolf på olika sätt och vis. Dessutom uppdagas en lista med namn på ytterligare sex offer och datum när de ska dö. En ganska hånande mördare, med andra ord.

Det här är en debutdeckare av en författare som tidigare har jobbat inom vården. Boken kom ut 2017. Uppföljaren Hangman kom ut i somras och ges ut med titeln Marionetten nu i slutet av mars. Del tre, Endgame, kommer ut på engelska i september. Debutböcker brukar innehålla lite för många teman och trådar. När det gäller Trasdockan blir jag förvånad när jag läser att det är just en författares första utgivna bok. Den har en bra story och ett persongalleri som känns realistiskt. Berättelsen är obehaglig och spännande. Ju närmare slutet en kommer desto mer förvirrad blir en kring vem som är mördaren, vem som är den skyldige/a. Författaren känns förunderligt driven i sitt skrivande, som om han inte gjort annat än skrivit deckare i hela sitt liv. Att hans böcker ges ut i flera länder och även ska bli TV-serie(r) är ett kvitto på att författaren skriver mycket bra. Det här är en typisk bladvändare i mitt tycke. Jag ska helt klart även läsa uppföljarna.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vin: Tommasi Palanca Ripasso 2015

Ett inlägg om ett rött vin.


Tommas Palanca Ripassoi 2015

Ripassovinet intogs till ost och kex i fredags.

Två av vinerna jag köpte i fredags öppnade vi samma kväll. Vi drack inte ur flaskorna förstås. Det vita vinet hade jag druckit en tidigare årgång av, det röda vinet var en för mig oprövad Tommasi, ett ripassovin.

En flaska Tommasi Palanca Ripasso 2015 kostar 149 kronor. Ripassovinerna är besläktade med Amaronevinerna. Ripassovinerna jäser två gånger, den andra gången tillsammans med jäsresterna efter en Amaronejäsning. Lite billigare och inte riktigt lika kraftfullt som Amarone är ripassovinerna. Samtidigt är ett ripasso lättare att kombinera ihop med mat. Vi drack vårt till fyra sorters smakrika ostar. Systembolaget rekommenderar vinet till rätter av lamm eller nöt.

Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag av fat, mörka körsbär, russin, sötlakrits och nougat. […] Kryddig doft med inslag fat, mörka körsbär, russin, kaffe, tobak och choklad.

Jag kände en tydlig smak och doft av russin och choklad. De mörka bären ihop med detta gjorde vinet fylligt och gav det en mognadskänsla. Vinet är annars klassat som strax över medelfylligt. Det var inte så tungt, men hade en fin och lagom lång eftersmak och funkade utmärkt till ostarna.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 15 mars och lördagen den 16 mars 2019: Nytt och retro hemma

 



Kära dagbok…

Tavla med namnen Ulrika Anna Elias Mini Citrus Lucifer

Här bor vi!

Vi har haft ett dygns härligt grejande hemma. Jag har kommit på att det är rätt roligt att göra fint hemma – tillsammans. Anna påbörjade det hela medan jag jobbade i fredags. Gästtoan är så fin nu och har ett brittiskt tema. Jag har stoppat in ett och annat där också, men ingen bild kommer just nu. Anna var också iväg och tittade på en ny matta till Djungelrummet, men ville höra min åsikt innan den inhandlades. Vi har haft en röd äkta matta i Djungelrummet och den bara suger upp katthår. Det kändes inte riktigt bra. Vidare hittade Anna en rolig tavla med bokstäver som en kan skriva lite sköj med. Den köpte hon och gjorde en namnskylt över oss som bor här i lägenheten på Main Street. Jag blev så glad och rörd, för plötsligt kände jag att jag… hörde till. Dessutom fick jag stå först. Överst. Fast det, sa Anna, handlade om att vi står i åldersordning – äldst först, alltså. Hmpfff… Men nåja…

∼ ♦ ∼

När jag kom hem igår eftermiddag efter avslutad arbetsvecka var Biografmaskinisten på besök. Såna spontana besök är alltid trevliga och han fick en kasse med smått och gott med sig från sin mamma. Vi tog sen sällskap till Kvarnen där vi inhandlade nåt gott att tugga på och nåt dito att dricka till kvällen. Biografmaskinisten behövde en tratt. Fyra röda italienare och en vit fransman med engelskt namn fick följa med hem. (Länken går till ett inlägg om en tidigare årgång av vinet.) Fransmannen kyldes och serverades sen till laxpaté med romsås och andra tillbehör. Ripassoflaskan öppnades och vinet luftades innan det senare serverades till goda ostar och kex – och några bitar Frukt & mandel, för min del. (Mer om vinet kommer senare i ett separat inlägg – länken går till Systembolagets sida om vinet.) Vår fredagskväll avslutades med Tyst vittne på TV.

∼ ♦ ∼

Daniel Coles bok Trasdockan och kaffe på sängen

Det blev ingen lugn start på dan, bilden till trots…

Jag hade hoppats på en lugn start på lördagen. Det satte min mage stopp för, men som tur var blev den bättre. Sen fick jag ett sms som gjorde att somliga smittades av Hemnetknarkande, medan jag skrattande höll på att ramla ur sängen. Anna tänkte då rakt inte hjälpa mig utan snarare stjälpa mig. Så skrattade vi ännu mer. Självklart hörde katterna oss och det blev ett undantag från regeln om kattfritt sovrum. Citrus och Lucifer var emellertid inte uppe i sängen utan under. Det blev med andra ord inte så mycket läst…

Vi satte fart och började med att rulla ihop den röda mattan i Djungelrummet, för vi var överens om att åka till Rusta och inhandla en matta som passar bättre i rummet och med katterna. Anna bar upp mattan på vinden och hämtade ner en stol som skulle till återvinning medan jag släpade ut fyra kassar och en trasig dammsugare i bilen. En del skulle kastas, annat får nån annan förhoppningsvis glädje av.

En ny matta inhandlades och givetvis även lite annat smått och gott som duschcrème och duschsvamp till mig, strumpor och tandborstar till vår tvåveckorssambo, en fäll och en låda mat till katterna. Sminkväskorna med paljetter fick emellertid stanna i affären. När vi ändå var i krokarna passade vi på att besöka både Erikshjälpen och Röda korset. Vi var inte ensamma där. Anna höll på att tafsa på en strykare som hon trodde var jag. Det var inte jag och blotta tanken på att hon kunde ha tafsat på en okänd kvinna fick oss förstås att skrattande dra efter andan. Jag köpte… nej, faktiskt inte nån bok utan ett litet Höganäskrus för 20 pix på Röda Korset. På Erikshjälpen såg jag några fina ”kaffekorgar”, men de fick stå kvar.

Anna hade på förmiddagen swishpaxat en häftig brödburk som matchade möblemang och väggur i vårt retrokök. Vi åkte hem med vår matta och övriga saker och promenerade sen upp till Kosmos Retro & Design för att hämta burken. I butiken träffade vi Lotta från Uppsala Antik och Vintage. Vidare såg vi ett soffbord som vi funderade lite på att köpa. Hemma igen bestämde vi oss för att bordet får stå kvar på Kosmos. Brödburken ställdes på plats i köket, jag fyllde den med bröd inköpt på hemvägen och så tog vi kaffe och mackor innan vi la på vår nya matta och flyttade tillbaka bord och stolar i Djungelrummet. Mini gillade mattan direkt. Citrus föredrog den nya fällen. Vi gillade vår nya brödburk. Frid och fröjd medan vi tvättade en maskin rött och grejade lite till här hemma innan vi traskade iväg för att äta middag på lokal…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Pi-kvällen och Idus Martiae 2019: Fuktigt och kattklappande

 



Kära dagbok…

Domkyrkotornen disig marsmorgon 2019

Det var fuktigt både igår kväll och i morse och lite disigt. Den här bilden tog jag vid 7.45-tiden idag.

Det blev en fuktig kväll igår och fortsättning följde idag. Jag hade spring i benen när jag kom hem från jobbet efter nätverksträffen igår och gav mig ut för att inhandla öl – det är ju snart helg och ölförrådet var tömt. Då hade regnet tilltagit lite. Nåja, jag föredrar regn framför snö. I morse var det inte bara fuktigt, det var disigt också. Några som inte gillar det här vädret är mina luftrör, för jag börjar hosta. Men det är mitt eget fel – jag rökte i nästan 30 år och sånt sätter sina spår även om jag har varit rökfri i typ 15 år, tror jag.

Gårdagskvällen i övrigt ägnade vi åt att glo på ett par fina brittiska serier, Antiques Road Trip och En plats på landet, som går på TV8. Sen var det förstås dags för Antikrundan. Tillbaka i Värnamo fick jag åter igen diplom som antikkunnig amatörvärderare. Nu tycker jag att omdömena är lite väl gentila. Visst fick jag en del fullpoängare, men jag gjorde även många felbedömningar. Samtidigt ska en värdera på tid och jag känner ibland att en inte hinner få alla fakta i rutan innan en skriver in vad en tror att en sak kan gå loss på. Nåja, jag tackar och tar emot såväl diplom som omdöme och fortsätter värdera. Det är både roligt och lärorikt och jag gör det givetvis inte för att få bekräftelse i form av ett digitalt diplom!!!

Antikkunnig i Värnamo den 14 mars 2019

Antikkunnig i Värnamo den 14 mars 2019.

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan slår på trumman Wake upDet var inte bara disigt i morse, det var tröttigt. Lucifer startade sin jamsession före halv fem, så sömnen blev rätt sönderhackad som vanligt. Vid halv sex-tiden gav jag upp och serverade familjen Katt biff i skålarna. Jag la mig en stund igen, men trekvart senare var det dags att kliva upp på riktigt. Dusch och frukost hann jag med innan det var dags att ta fram stora trumman och väcka min tvåveckorssambo. Det var sista väckningen på två veckor nu. Och nej. Självklart slog jag inte på nån jävla trumma, men jag rimmade följande när jag hade knackat på Pojkrumsdörren:

”Kuckeliku, klockan är sju, dags att vakna nu!

∼ ♦ ∼

Kattskylt på dörr

Kattoaletten har egen skylt. Den har jag satt upp.

Nu har vi förresten inte bara ett Pojkrum hemma, vi har ett Kattrum också. Eller snarare har katterna fått en egen toalett. Det känns rätt bra, för vi människor har fått en fräsch gästtoa. Det är förstås Anna som har fixat det hela. Hon har fixat mycket inredningsmässigt hemma, just nu håller hon på att inreda Djungelrummet. Min lott är mest att städa här hemma, även om jag har bidragit med två kuddar och lite möbler i Djungelrummet… I helgen planerar vi att åka och slänga saker respektive lämna in saker till återvinning. Det är ganska fullt med återvinningsgrejor nere i källaren, där vi egentligen inte har nåt förråd utan mer ett skåp med hyllor. På vinden står också en trasig stol som ska kastas. Jag hoppas vi får plats med allt i bilen – och att även Anna ryms. Det är lite tråkigt att åka till återvinningen ensam. Resten av helgen är oplanerad. Vädret ser inte så lovande ut, vilket innebär att det nog inte blir nån tur till Slottet. Men Anna driver upp pelargoner av skott från mina köksväxter, så helt trädgårdsfria är vi inte.

∼ ♦ ∼

Jag klappar Lucifer

Lucifer klappar jag gärna, förstås. Knipningen med tassen indikerar att han gillar det.

Innan det blev dags att ta helg behövde jag jobba. Det blev inget nyhetsbrev idag, utan jag skrev andra texter i stället. Bland annat en liten rapport där jag verkligen ansträngde mig att inte låta sur utan konstaterande. Jag har insett att det får mer effekt – och framför allt önskad effekt! – om jag försöker vara neutral. Sen går ju vissa igång på just det också. Men det får stå för dem. Du vet, kära dagbok, det finns en människotyp som alltid ska leta – och hitta! – felhos mig. Neutralitet har även det visat sig vara nånting att reta sig på. Samtidigt kan en inte vara tonåring hur långt upp i åldrarna som helst. Då blir en surkärring. Och är det nåt jag ogillar är det människor som skickar andra att gå deras ärenden. Det spelet spelar jag inte med i längre. Vi får se hur resultatet blir. Jag kanske får stanna hemma och klappa katten*.

Mitt på dan blev det Lisbeth-lunch. Jag gillar verkligen att ”Lisbeth”** jobbar här, men jag får nog lov att döpa om henne om ett par veckor. Då får jag nämligen en ny Högsta Tjifen – och hon heter Lisbet på riktigt…Som grädde på moset följde ”Lisbeth” med till mitt våningsplan för att ta en kaffe på maten. Hur skulle det bli om det plötsligt fanns två Lisbet(h) där samtidigt???

Lisbeth på besök på plan 1

”Lisbeth” på besök på plan 1.

∼ ♦ ∼

I kväll vet jag inte vad som händer. Det jag vet är att jag ska beundra Annas senaste piffning av gästtoan. Sen blir det till att införskaffa nåt gott att tugga på och dricka hemma i köket. Innan jag avslutar här är det säkrast att jag lägger ut bilder på de övriga två i familjen Katt här – så de inte blir sura.

∼ ♦ ∼

*stanna hemma och klappa katten = ett internt talesätt på en av mina tidigare arbetsplatser. Självklart ska det inte tolkas bokstavligt, men det handlar om att en sitter hemma och ugglar – lite för mycket
**Lisbeth heter egentligen nåt heeelt annat


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer