Tisdag kväll den 20 april och onsdagen den 21 april 2021: Det bara fortsätter, till jordens undergång..?

 



Kära dagbok…

Citat Någonstans inom oss Erik Lindegren

Ett passande citat för alla de dåliga beskeden.

Gårdagen var verkligen de dåliga beskedens dag. Det trillade in flera såna under dan och ytterligare ett kom till min känndeom i morse. Nu är inte alla sorger mina, men jag berörs av dem alla, på olika sätt. Alla beskeden, som jag väljer att kalla dem för att inte hänga ut nån, är sins emellan olika. Alla beskeden åstadkommer stora och ovälkomna förändringar i människors liv.

 

Det är inte rättvist, det är… skittaskigt på ren svenska att det ska vara så här. Jag vill inte vara med, jag vill inte… Ändå sitter jag här idag igen. Som jävla vanligt. Mycket är det tack vare omtanken och omsorgerna från såväl okända som välkända vänner. En del som gärna kallar sig mina vänner har inte brytt sig nämnvärt, en eller två har rent av skrattat. Men värst av allt är de som inte visar att de bryr sig på nåt sätt. Det gör mest ont av allt och strör salt i såren. Samtidigt ger det mig ett jävlar anamma för nu måste jag visa att jag inte accepterar vad som helst. Jag måste stå upp för mig själv, för ingen annan kan göra det åt mig.

Under eftermiddagen igår kände jag hur jag bara tog slut. Jag blev tvungen att lägga mig en stund ovanpå sängen och blunda när jag hade stängt av jobbdatorn. Till ro kom jag inte, men jag telefonerade med min bästaste vän och det lindrade min ångest. Fästmön var och handlade och såg till att jag åt fisksoppa och valnötsbröd med grönsaker på från Korgtassen. Till kvällskaffet stack hon en glass i min hand. Det är en annan sorts omtanke, men en omtanke jag behöver. Mat och sömn är väsentligt för att jag ska orka. Anna har alltid så många som behöver henne, just nu är skaran större än vanligt. Jag försöker därför att inte belasta henne så mycket med mitt, men det är oundvikligt eftersom det i förlängningen berör henne vare sig jag vill eller inte.

∼ ♦ ∼

Idag skulle det bli dåligt väder, men jag vaknade faktiskt till både sol och plusgrader. Att sova på saker och ting kan ge vissa perspektiv, ibland till och med lösningar. Några lösningar vaknade jag inte med, men perspektiv. Det gjorde att jag tog några jobbkontakter på orden och bokade in möten samt hade socialt elektroniskt umgänge med två kollegor som också har det tufft just nu. En av kollegorna mår inte alls bra och det är egentligen en arbetsledaruppgift att ta tag i detta. Nu är det emellertid som det är. Jag kunde låna ut ett öra/öga och föreslå en promenad på lämpligt coronaavstånd framöver. Genom att ”lyssna” kunde jag ställa mina egna jobbigheter åt sidan en stund. Då såg jag till och med att pelargonerna i köket blommar och har knoppar.


Jag tog en kafferastpromenad medan första tvättmaskinen jobbade.
(Körde ett par till under dan och kvällen.) Idag styrde jag stegen till Höganäsparken igen, men från andra hållet. Det gäller att variera sig. Det såg riktigt mörkt ut vid den entrén – motljus i fotot, så klart. Jag passerade det som i vintras (det ska komma snö i morrn så den kanske återanvänds?) var pulkabacke för barna i området och så hittade jag en spännande lucka. Undras vad den leder till..? Jordens undergång?


Onsdagseftermiddagen var vikt åt ett långt möte, 
men är innehållet och agendan intressanta känns det helt OK att få lite träsmak i baken. Efteråt var jag emellertid ganska trött. Allting tar och tär på krafterna just nu, även det stimulerande. Jag får helt enkelt vila i kväll och efter middagen – en matlåda kycklingkorv och makaroner från frysen för min del, mammalagad mat för Gymnasistens del. Ska bara plocka ur diskmaskien på ren disk först.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndag kväll den 19 april och tisdagen den 20 april 2021: Dåliga beskedens dag

 



Kära dagbok…

Anna och en båt med blommor

Inget slag vid Uppsalas Port Arthur, men en båt och Anna, som fann en strimma sol att stå i.

Måndagskvällen blev mycket bra. Vädret var fantastiskt och jag var väldigt mätt efter lunchen. Fästmön behövde jobba hemifrån hela eftermiddagen precis som jag, men sen lagade hon mat till sig och Gymnasisten. För min del räckte det med nåt ”kallt” ätbart senare.

Anna och jag tog en härlig kvällspromenad. Det var förstås inte lika varmt som det såg ut. Det blåste lite och vinden var kall. Men om en pinnade på gick det bra. Vi pinade (nåja…) i oss var sin glass också och jag drog iväg Anna långt bort för jag ville titta i ett skyltfönster i en affär på Väderkvarnsgatan. Sen hamnade vi utanför Port Arthur. Det är en otroligt vacker tegelbyggnad och den har ju ett väldigt annorlunda namn. Jag hittade en webbplats om bostadsrättsföreningen och det var intressant läsning. Huset byggdes och stod klart 1905 som bostäder för SJ:s personal. Eftersom järnvägen byggdes ut vid den här tiden var behovet av att ha personal nära jobbet stort. Inget jobba på distans där, inte, men helst bo en meter från jobbet. Namnet Port Arthur kommer från ett slag vid en hamn med det namnet. Slaget var en av dåtidens hetaste nyheter.

Grind Port Arthur

Grinden in till Port Arthur i Uppsala.


Vid hemkomsten till vårt 60-talshus 
bryggde vi kaffe. Lagom till Vem bor här? dukade vi fram var sin ostassiett och hyfsade vinflaskan från förra veckan. Det var fem spännande, men förstås otroligt välstajlade hem som visades upp. Jag gissade väl ett par fler rätt än förra gången. Det berodde nog på det goda vinet.

Ost kex vin och boken Striden om Dimön

Min måndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Tisdagen började soligt, men jobbmässigt inte alls bra. Jag gjorde en del uppdateringar eftersom jag mest satt och väntade på såväl underlag som mötesstart. Följden blev att ett väsentligt program inte fungerade. Jag skickade förstås in ett ärende, men efter autosvaret hördes ingenting. Jag hade mest lust att stänga ner och följa med Anna och Slottsfrun till Slottet alt. slänga mig i en skön fåtölj med en god bok. Men jag måste förbli vid min post och stå ut. Fåtöljmyset stod visst andra för…

Lucifer på kudden i zebrafåtöljen

Lucifer fåtöljmyser.

Jag tog dagens första/enda (?) promenad på förmiddagen, mellan möten. Bäst att passa på medan det är finväder. I morrn ska det enligt väderappen regna, men värst av allt… dagarna därefter, torsdag – söndag, är prognosen snö.

Nästa måndag kan vi få skymta solen. Alltid något när en fyller primtal… Om jag finns kvar här till måndag, vill säga. De dåliga beskeden haglar och jag har i skrivande stund inte bestämt mig för hur jag ska förhålla mig till allt. Ibland känns livet bara övermäktigt, vid andra tillfällen kan jag tänka att somliga saker är bättre än ingenting. Den här känslan av att vara värdelös, den har slagit rot i mig, det går inte att bortse ifrån. Det finns andra människor som verkligen har det svårt. Dit hör inte jag. Men vet du, kära dagbok, värst av allt… det är mitt eget fel, ingen annans, att det som händer mig händer. Varför i helvete kan jag inte bara böja mig och bara hålla käften..? 

∼ ♦ ∼

Scilla

En del lever i skugga, andra i solen. Vilka besked är värst?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 18 april och måndagen den 19 april 2021: En påse häxor, en glass, ett par solstollar och andra verktyg

 



Kära dagbok…

En påse häxor

En påse häxor till vinden.

Jag ville inte riktigt vara med igår på söndagen. Men nu har en ju på sätt och vis inget val. Eller… valet står mellan att ge upp och att kämpa. Jag kämpade. Använde nästan alla verktyg jag har i min må bättre-låda. Plötsligt hade jag klarat mig igenom dan och mådde ganska OK. 

Gymnasisten vaknade rätt tidigt, så jag kunde dammsuga redan vid lunchtid. Jag tömde kattpottorna och fyllde på sand också samt körde en maskin disk. Efter det gick jag och handlade på Korgtassen. Inte många själar där. Jag behövde kompletteringshandla lite till vår söndagsmiddag, en klassiker i det här hushållet, och en del annat.

När jag kom hem gick jag upp på vinden med en påse häxor. Ja det är sant! Eller… det var väl egentligen påskkärringar i påsen som jag irriterande nog hade glömt i hallen. Den hängde i vägen på tamburmajoren där det för övrigt hänger massor av saker i vägen. Nu hänger i vart fall inga häxor där.

Noggerglass

En Nogger för en tia.

Jag fixade kaffe till eftermiddagen, men jag hade ingen lust att bara sitta i fåtöljen och läsa och fika – det var ju sånt otroligt härligt väder. Promenad är ett annat må bättre-verktyg. På med paltorna igen, endast en hoodie över tischan och ut. Gymnasisten hade avslöjat att en viss kiosk har 50 procents rabatt på glass. Dit styrde jag mina steg, för även glass är ett verktyg. En Nogger för endast tio spänn blev min. Den smaskade jag i mig på hemvägen. Kanske var det smart för utanför huset i allén träffade jag Junior med Junior och en Spindelmannencykel. Det gick väl siså där att cykla och hade jag haft glass skulle nog den ha slagit hojen i den yngres ögon. Nu blev det en trevlig pratstund med far och son i stället. Jag fick bland annat veta att familjen begåvats med en liten dotter/syster häromdan. Skönt att allt hade gått bra!

Hemma låg solstollarna Mini och Lucifer på mattan i Pojkrummet och njöt. Lilla Citrus, familjens hund fast hon är katt, hade nog hellre följt med mig på promenad. Dessvärre funkar det inte med sele på den lilla.

Lucifer och Mini solar på mattan

Solstollarna Mini och Lucifer.


Jag satt ner en stund och värmde på en mugg kaffe och läste.
Boken är så bra, men väldigt otäck. Det gjorde att jag måste släppa den ibland. Framåt eftermiddagen släppte jag den för att laga mat till mig och Gymnasisten. Korv och pommes frites funkar alltid och är som sagt en klassisk söndagsmiddag i det här hemmet. Gymnasisten fick korv med hög kötthalt, jag åt kycklingkorv.

Kycklingkorv pommes räksallad gurka

En klassiker på söndagarna i vårt hem.


Kvällen förflöt med lite mer kaffe och läsning.
Jag kom ihåg att vattna balkongblommorna när solen hade sjunkit. Jag läste sen ut den obehagliga boken om sexuella övergrepp på barn och bytte till vad jag trodde var den sista boken om sekten på Dimön. (Författaren utlovade senare på kvällen ytterligare två delar i serien.) Striden om Dimön har jag också vunnit, som så många andra böcker, hos Omnible. I februari hittade den boken hit. Tyvärr har Omnible slutat att lotta ut böcker, men en kan förstås även i fortsättningen skicka in små recensioner till sajten.

Böckerna Ta min hand och Striden om Dimön

Bokbyte från obehaglig bok om sexuella övergrepp på barn till den sista (?) i serien om sekten på Dimön.


När Fästmön hade slutat jobba
tog jag dans tredje promenad och gick och mötte henne i Svartbäcken. Igår gick jag 10 948 steg – eller 7,7 kilometer. På lördagen gick jag lika långt totalt, men bara 10 271 steg. Oavsett den oförklarliga skillnaden är jag mycket nöjd med helgens rörelse. Jag mår bättre, både till kropp och själ.

∼ ♦ ∼

Måndag… Såväl Gymnasisten som jag ”jobbar hemma” den här veckan. Första dan på min arbetsvecka omfattade bland annat ett Zoommöte på förmiddagen. Min vecka ska avslutas med samma lika fast en annan konstellation på fredag. Roligare möten förekommer däremellan, även om fredagsmötet är roligare än måndagsmötet. Det finns grader.

Citrus kom in och la sig på mattan i Bokrummet där jag jobbar för att kolla att jag just jobbar. När hon såg att så var fallet la hon ner huvudet, slöt ögonen och sov. Det är väldigt härligt att ha en levande varelse till sällskap i dessa isoleringens och ensamhetens tider!


Vädret var lika underbart idag som i helgen.
Det blev en kafferaspromenad mellan mötena med de nya solbrillorna som klämmer oskönt på näsan (den är ju rätt stor, min kran). På garageuppfarten såg jag en typisk vårleksak – en boll. Och faktum är att eftersom jag på min promenad även köpte TV-tidningen i kiosken blev inköpet kompletterat med en glass. Idag tyvärr inte till halva priset, dock…

Glassen till trots kunde jag få ner indiska rester med vitt bröd och ett kokt ägg till lunch. Med vitt bröd och gott litterärt sällskap smakade det riktigt bra.

Indiska rester till lunch med bröd och kokt ägg och boken Striden om Dimön

Indiska resterna från fredagen smakade riktigt bra.


Morgondagens inomhusfika med enheten är nu flyttad utomhus.
Men jag tänker inte delta i alla fall. En kollegas på en annan avdelning make blev smittad vid ett utomhusmöte med sitt jobb. Jag tänker inte riskera min hälsa utan följer rekommendationen om så mycket avstånd (två meter) och så lite umgänge som möjligt med andra än dem man vanligen träffar. Antalet bekräftade covid-19-fall i vårt län har ökat mycket under den gångna helgen, även antalet som är inlagda på sjukhus. Tänk lite!!!

∼ ♦ ∼

Nu när jag har dumpat en påse häxor och använt ett flertal verktyg händer inte så mycket mer här. I mitt spännande liv. Jag har huvudvärk idag, det mest avvikande.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ta min hand

Ett inlägg om en bra, men väldigt obehaglig bok.



Lisa Bjurwalds bok Ta min handVissa författare blir bättre ju mer de skriver. 
Jag var inte helt övertygad om journalisten Lisa Bjurwalds förmåga som skönlitterär författare efter att ha läst första delen i hennes Rebecka Born-serie, Tills bara aska återstår. Men så köpte jag uppföljaren Ta min hand till mig själv i mars månad. Det var cirka 300 mycket tuffa sidor att sig igenom. Inte för att boken var dålig utan för att den var väldigt obehaglig och tog upp ett viktigt ämne: sexuella övergrepp på barn.

Rebecka Born är specialpolis (vad det nu är för titel..?), men har blivit avstängd från tjänst. Hon flyr till sin pappa i Italien med sina barn. Så får hon ett anonymt tips som hon först dissar. Ytterligare ett liknande tips kommer från annat och mer trovärdigt håll. Detta – och lite annat – tvingar tillbaka Rebecka till Sverige först och Tyskland sen, men också till de kriminella kretsarna som hon trodde ha lämnat bakom sig. Hon hamnar på Darknet i sin undersökning av vad som har hänt de försvunna flyktingbarnen.

Den här boken är oerhört obehaglig redan från start. Det handlar om barn, ibland så små som spädbarn, som utsätts för sexuella övergrepp. Skickligt skildrar författaren såväl barns som förövares tankar om det hela. Ibland blir det för mycket och jag måste lägga boken ifrån mig då och då. Men strax tar jag upp den igen, för det går inte att sluta läsa. Jag blir så berörd.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll den 17 april och söndag morgon den 18 april 2021: En skugga blott…

 



Kära dagbok…

Gårdagens inlägg var alltför glättigt och tramsigt och ger inte en hel bild av läget – såsom alltid. Här kommer därför en betydligt mörkare dagbokstext som bättre speglar hur jag känner just nu. Och trots att jag frenetiskt antecknade igår kväll vaknade jag denna soliga söndag med ångest. Verktyget skriva tycks inte fungera så bra längre, men här är i alla fall mina tankar från gårdagen:

Skuggan av mig och fåglar på en broAlla ska vara så vackra jämt. Vacker är jag inte. Jag är bara en skugga av den jag en gång var – och då var jag aldrig mycket av nåt. Det är som om jag inte finns kvar. Titta på bilden här intill! Till och med fågelns skugga har en verklig förebild. Min skugga har ingenting längre.

Vissa dar kan jag inte älska, för jag kan inte fördra mig själv. Står inte ut med den jag är, trots att jag bara är en skugga. Dessa dar är hjärtat bara tomt.

På nätterna numera kan jag vakna till och höra fiskmåsar. Då tror jag att jag ligger på en madrass på golvet i en lägenhet nära sjön. När jag sen kliver upp på morgonen slår mig insikten om att ingen finns kvar hårt i ansiktet. Häromdan kom jag på mig med att kolla bostäder i Motala. Men vad ska jag dit och göra? Där finns inget för mig, bara en grav. Några vänner, ja, men de har sina egna liv att vårda.

Vad är det jag söker? Vad har jag längtat efter hela livet? Jo, alltid till andra ställen än där jag har varit. Men det är inte bättre nån annanstans, för jag kan inte bli kvitt det faktum att skuggan av mig inte längre har nån verklig förlaga. Och så ställer jag bara plumpa frågor numera.

Vad är det jag önskar av livet? Lite värme, nåt bra att läsa, kanske en Saint Paulia eller två att vila ögonen på nu när jag jobbar hemifrån. Nybryggt kaffe, en smekning över kinden…

SolnedgångSaker spelar mindre roll ju längre tiden går. Ibland sörjer jag nåt som går sönder, ställts undan eller fläckas. En kort stund gråter jag. Sen inser jag att jag inte gråter för sakens skull utan för att det är jag som är trasig. För vad ska en skugga med grejor till egentligen? Helt onödigt! Några nya skor behöver jag inte alls, inte dit jag ska gå.

Jag är ingenting längre. Om ett år finns jag inte kvar här i nuvarande form. Ge mitt vaccin till dem som köar otåligt. Ge mina stålar till den föräldralöse, handikappade pojken i Uganda. Ge mina prylar till dem som uppskattar dem eller behöver dem. Ett ingenting som jag behöver ingenting när det har blivit ett med vinden.

∼ ♦ ∼

Nej, det var ingen bra dag igår för mig, solen och värmen till trots. Den började med grubblerier om mina tillkortakommanden. Efter duschen klippte ag mig i vänster stortå så att jag började blöda. Sen tappade jag mina braiga solbrillor i floden. På kvällen satte jag en fet fläck indisk sås på min fina duk och pappadumbrödet var verkliget dumt – och framför allt trasigt. Räkorna i min rätt var för små. Ingen tackade för maten, allra minst jag. Men jag sparade en låda mat till nästa vecka.

∼ ♦ ∼

Boken Ta min hand och kaffe på sängen

Boken är bra, men inte för mig att läsa just nu.

I morse kunde jag förstås inte sova. Jag vaknade halv sju, nödd och tvungen, och sen kunde jag inte somna om igen. Det blev läsning och kaffe på sängen ett tag, inte länge. Boken jag läser är så fruktansvärt… inte den bästa för mig att läsa just nu.

Idag måste jag gå och handla lite, jag måste tömma kattpottorna, damma, dammsuga. I skrivande stund känns allt sånt… övermäktigt. Men jag har en tonåring att utfodra förutom mig själv och jag har familjen Katts väl och ve att bry mig om. Och om jag går och handlar kommer jag ut en stund idag också. Ljuset behövs, men gjorde visst ingen större nytta igår trots två promenader. Jag gick 10 271 steg och 7,7 kilometer.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 16 april och första halva av lördagen den 17 april 2021: Den ena dan är den andra lik, men jag liknar föräldrarna

 



Kära dagbok…

Bitmoji jag Dear diaryDen ena dan är den andra lik. Mer eller mindre. Det är inte stor skillnad mellan vardag och helg. Jag vaknar nästan lika tidigt när jag är ledig som när jag jobbar och går upp 6.15. Skillnaden en ledig dag är att jag inte behöver ställa iordning min datorarbetsplats, starta utrustningen och jobba hela dan. Annars är mitt liv, som många andras, väldigt tråkigt just nu. Ensamt – och ändå inte, för jag har ju två sambor, Fästmön och hennes yngste son Gymnasisten. Och jag är, vad jag vet, frisk. Jag har rätt mycket att vara glad och tacksam över när jag tänker efter…

Vädret börjar arta sig och det gör att jag känner mig mer lockad att gå ut och röra på mig. Igår blev det två promenader och totalt 7 678 steg – eller 5,7 kilometer. Detta borde jag göra varje dag… Jag gick och mötte Anna när hon hade slutat jobba. På kvällen blåste det mindre och jag hade bara en t-shirt under jackan. Härligt! 

Vi försökte laga mat tillsammans, men sprang mest i vägen för varandra. Hur som helst blev det lax med citron- och dillsås samt basmatiris och färska grönsaker till.

Lax i dill o citronsås ris grönsaker Staropramen

Fredagslax.


På TV var det däremot mest skit.
Den stod på, men ingen av oss kollade direkt, jo, på nyheterna. Det känns som om jag har blivit som mina föräldrar – jag vill se på nyheter på TV! Annars läste jag mest och inte många sidor återstod i boken när jag släckte lampan för fredagen.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag skittidigt (som min pappa) och låg och grubblade (som min mamma). Just nu grubblar jag på en ny mobil. Jag både vill och behöver en ny, men jag är osäker på hur jag installerar den och framför allt, mobilt bank-id. Det verkar så jävla krångligt och jag är så jävla oteknisk. Det är ju heller inte läge att be nån utomstående om hjälp. Ja ja, det får vara, så länge.

Jag fixade kaffe och läste ut en otroligt intressant bok, skriven av en sann litteraturälskare. Sen bytte jag till en bok med lite mer modernt innehåll. Eller i vart fall… en bok som handlar om försvunna flyktingbarn. Den har börjat otäckt, men jag känner att det här blir en bra bok som jag nog läser ut snabbt.

 

Men lata sig hela lediga dan går inte. Jag gick upp och skrev föregående inlägg om Harold Blooms bok. Sen släpade jag fram strykgrejorna och gav mig på en strykhög. Högen bestod av blå kläder och dukar och tog trekvart att ta sig igenom. Sen vattnade jag krukväxterna inomhus och blommorna på balkongen och tömde kattpottorna. Jag duschade och ägnade mig så intensivt åt pedikyr efteråt att jag lyckades klippa mig i ena stortån så blodvite uppstod. Jag svimmar av blod och kunde inte titta, men fick dit ett plåster i alla fall innan strumpan drogs på.

Strykhög i strykkorgen

Strykhögen var ganska stor… Och blått gillar jag, som synes.


Före frukost telefonerade jag med Annas snälla mamma.
Hon hade förhoppningar om att kunna sälja en trehjuling för vuxna idag, men tyvärr blev det ingen affär. Nu får hon annonsera lite här och var. Jag erbjöd mig också att kolla runt lite i närområdet efter behövande.

∼ ♦ ∼

Och nu en liten story, ett episkt verk på rim och faktiskt en alldeles sann historia:

När solen lyser i Uppsala
och på Rio de la Plata

vill somliga nog mest sig lata…

Citrus utsträckt i Zebrafåtöljen

Andra ger sig ut när det är vår
– för att upptäcka att en glasskiosk plötsligt där står.

Glasskiosken vid ån intill Haglunds bro

Köper sig en bägare glass
så kall och salt

men vårvindar friskar i
och blåser bort… allt.

Solbrillan försvann ner i ån
och Tofflan ville inte doppa tån.

Lakritsglass med strössel vid ån

Fast om himlen är så där härligt blå,
måste hon på näsan nya solbrillor få.

Blå himmel och husfasad

Ett snabbt köp i en butik
botar vårvindens hyss

Och Tofflan är minsann
lika cool som nyss! 

Selfie med nya solbrillor

Eller???

∼ ♦ ∼

I kväll blir det indiskt till middag inomhus. Har inte råd med fler bortblåsta brillor. Men… jag kan avslöja att min pappa ägde många solbrillor under sin livstid…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Hur läsa & varför

Ett inlägg om en guide till litteraturens olika genrer.



Harold Blooms bok Hur läsa och varförNånstans läste jag om Harold Blooms bok Hur läsa & varför
Som gammal (!) litteraturvetare blev jag förstås nyfiken på vad en litteraturkritiker hade för åsikter om olika genrer och författare. Ja hade. Harold Bloom avled i oktober 2019. Den edition jag läste gavs ut för ganska precis tre år sen (maj 2018) av Modernista. Första gången boken kom ut på originalspråk var år 2000. Boken fyndade jag hos Uppsala bokhandel.

Harold Bloom var alltså litteraturkritiker. Hans sätt att se på läsning var att läsningen i sig inte enbart skänker harmoni utan även vishet. I den här boken betar han av de stora litterära genrerna och ger exempel på verk och författare han gillar.

Jag trillar snabbt dit. Det här är en bok som tilltalar mig mycket. Nu är jag till och med villig att läsa fler noveller, en genre jag har lite svårt för. Min åsikt har varit: antingen är noveller för kortfattade eller bra men för korta, alternativt, för dåliga. Harold Blooms inledande del i den här boken har fått mig att ändra mig! Ett skäl till detta är att han i summeringen efteråt jämför två novellförfattare och ger olika, men hållbara argument för att läsa var och en.

Det är gott att läsa en bok av en person som verkligen älskade just att läsa. Jag fylls av positiva känslor och blir intresserad att läsa ännu mer. Inte bara flera noveller utan även författare jag har lyckats missa genom åren. En liten övervikt är det förstås till förmån för de anglosaxiska författarna, men det stör inte mig.

Toffelomdömet för den här boken kan bara bli det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Torsdag kväll den 15 april och fredagen den 16 april 2021: Färggrant och svängande med magiska slevar

 



Kära dagbok…

33 grader på balkongen 15 april 2021

Igår var det hela 33 grader på balkongen.

Så verkar det som om värmen är på väg! Nätterna är fortfarande kalla, men på vår balkong, där det är eftermiddags- och kvällssol, börjar det bli riktigt härligt. Familjen Katt ligger där av och till. Sällan alla tre samtidigt – de är ju så olika personligheter och alla vill väl sitta högst på klätterpelaren. Igår var Lucifer ute till ganska sent. Hans lilla huvud rörde sig som på en tennismatch när han följd turkduvornas flygturer mellan två träd i allén utanför. I morse låg han emellertid och sussade på en orange filt, alltför trött för fågelskådning.

Lucifer sover på orange filt på balkongen

En kisse kan inte fågelskåda jämt utan behöver också vila lite.


Fästmön har varit ledig två dar
och jag gissar att hon har försökt samla krafter inför de fyra dagars arbete som ligger framför henne. På söndag har hon ett sånt där djävulspass (min åsikt) – klockan 7 – 21.15 med två timmars rast mitt på dan. Jag är inte avundsjuk. Igår införskaffade hon blommor till vår inglasade balkong. Det blev med ens så färggrant och fint där ute, med penséer och ranunkel (tror jag det var).

Medan jag försökte arbeta (ja, jag menar verkligen att jag försökte!) och avslutade för dagen igår hann Anna både baka bröd och laga två rätter till middag. Ursprungligen skulle Gymnasisten på snabbvisit till Förorten igår och stanna över natt, men planerna blev ändrade. Anna är betydligt bättre än jag på att trolla så hon svängde sina magiska slevar och fick fram spaghetti och köttfärssås till Gymnasisten, ugnsbakade rotsaker med härlig chèvreröra (chèvre, turkisk yoghurt, honung och valnötter) till oss. Vegetarisk middag till oss äldre, alltså.

Till kvällskaffet fick jag smaka en skiva av det nybakade matbrödet. Det går givetvis att ha smör på, till och med ost, men jag åt det helt naturellt. Ljuvligt god smak av banan och kanel, gjort på mandelmjöl och inga andra mjöler.


Torsdagskvällen avslutades med att glo på Strömstedts som besökte Philipsons
(fru Philipson pratade konstant, herr Philipson undvek skickligt (?) att släppa nån in på livet) samt lite nyheter. På nyheterna förklarade en matematiker (!) så att jag fattade (!) riskerna och fördelarna med att ta Astra Zenecas vaccin eller låta bli. Ändå känns det knepigt för mig eftersom jag har haft flera tromboflebiter (ytliga proppar i benen, senast förra våren och sommaren) samt har dålig produktion av röda blodkroppar. Men men, ingen risk (!) att det är vaccinationsdag för mig än på länge. Det lär säkert dessutom komma nya rön med tiden. Jag tänker självklart vaccinera mig, för övrigt.

På tisdag tänker några i min enhet samlas på jobbet för att fika IRL och inomhus, men jag har avböjt eftersom jag inte är vaccinerad och inte bör umgås med andra än dem i mitt hushåll. Känns bara otroligt dumt att äventyra hälsan när smittan skenar och vårdpersonalen går på knäna.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag åter till en solig dag. Redan tidigt bestämde jag mig för att ta en friskvårdstimme för att gå ut och promenera. Friskvårdstimmen omfattade även ett ärende, men jag var ute och marscherade i nästan 60 minuter. Som vanligt fotade jag en del vackra hus – och fult klotter. Det var riktigt varmt och skönt idag och jag gick så att jag blev svettig och behövde köra en maskin tvätt! På lunchen hade jag sen ett avstämningsmöte via Zoom med en kollega.


I helgen ska det bli ännu varmare.
Det känns bra. Nu vet jag inte precis vad jag ska göra i helgen förutom att dammsuga och tvätta som jävla vanligt. Jag tittade förresten på nätet igår kväll efter dammsugare. Den vi har nu ylar på sista versen och när den är i farten riskerar vi alla att bli gravt hörselskadade. Dessutom suger den dåligt. Men att köpa en ny dammsugare lockar väl inte direkt vare sig mig eller Anna… Jag har i alla fall lagt pengar på att beställa blommor till en god vän som fyller jämnt och så kom kattförsäkringarna som e-fakturor på över 2 200 kronor totalt. Bye bye skatteåterbäringen!

Slutgnällt för ett tag.

∼ ♦ ∼

I kväll ska vi äta lax alla tre, kanske alla sex om även familjen Katt får det i kattmatsversion i sina skålar. Jag har mindre än 100 sidor kvar i min bok på gång, så vem vet, det är snart dags för bokbyte igen. Antalet böcker i TBR*-hyllan krymper, men jag hoppas att jag får nåt litterärt till födelsedagen. Annars köper jag nåt läsbar present till mig själv (för till böcker finns det alltid pengar). Vännen FEM har emellertid aviserat att ett blått paket är postat till mig, så lite hoppfull är jag allt.

Lax på tining

I kväll äter vi lax och jag kom ihåg att ta fram den på tining.

∼ ♦ ∼

Jag lämnar dig med ett citat i boken jag läser. Det är Hillel, en vis judisk skriftlärd, som enligt Harold Bloom var den mest mildsinnande av de skriftlärde:

”Är jag inte ämnad för mig själv, vem är då ämnad för mig? Och ämnar jag mig endast för mig själv, vad är jag? Och om inte nu, när?

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = hylla med olästa böcker, books ”To Be Read”


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Midveckokvällen den 14 april och midmånadsdagen i april 2021: För vem skriver jag och andra olösta galenskaper

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan cray cray

Jag kände mig smått galen efter jobbet igår.

Jag vet inte för vem jag skriver ibland. Käraste dagbok, de här inläggen skriver jag mest för mig själv. I tjänsten skriver jag för andra. I tjänsten förväntas jag ibland även vara synsk och kunna trolla. Det är inte nån underdrift att säga att frustrationen var hög igår. Att ägna en hel eftermiddag – av och till – åt att försöka göra ett bra jobb, vara tydlig och försöka få förståelse för vem som gör vad tog musten ur mig. Det är orimligt att lägga så mycket tid och energi på ett halvt ark papper, typ. (Ja jag kan inte skriva här vad det handlar om.) Många ska tycka, flera förstår inte uppdraget. Det blev bara en helt jävla crazy eftermiddag och jag kände mig smått galen (<== detta är en underdrift!) efter jobbet igår.

Fästmön lagade en storslagen middag med grekiskt stuk åt oss igår. Vi fick röror och vitlöksbröd, stekt kyckling och egengjorda potatisklyftor, färska grönsaker och oliver. Jag tog ett glas vin till maten och hyfsade därmed en flaska som stått ett tag. Senare till kvällen luftade jag en italienare, köpt ur ett specialsortiment. Av den tog vi var sitt glas till var sin assiett med goda och smakrika ostar och salta kex. Jag hade kunnat hälla i mig hela flaskan på grund av frustrationen nämnd ovan, men så gör en ju inte bara. Inombords skrattade jag rått åt mitt och NK:s* skämtsamma fråga när det blev för mycket på mitt förra jobb: ”Har du vin???” Frågan ställdes med stirrig blick. Sen kollapsade vi och gapflabbade och så kändes det mycket bättre. Tyvärr har jag ingen NK på mitt nuvarande jobb. En och annan god kollega finns dock, på distans, men ingen NK.

Ostassietten ställdes fram på soffbordet i Salen lagom till Återskaparna. Det var väl det enda TV-program jag såg igår kväll. Jag läste i stället en hel del i min bok på gång. Det var också så jag avslutade den galna midveckodan.

Sol och tunga moln

Vädret var galet det också igår.

∼ ♦ ∼

Idag var det soligt hela dan. Föga glädje hade jag av det eftersom jag måste dra för gardinerna och mörklägga Bokrummet där jag sitter och jobbar. Värmen har ännu inte infunnit sig, men kollar en väderappen ser en att den är på gång. Det blev en kafferastpromenad även idag, förstås, för även en sån som jag behöver ljus och luft. Himlen var alldeles blå och luften kall och frisk. På tillbakavägen tog jag tre minuter och kikade in genom ett av skyltfönstren till English Bookshop. Ville gå in, men…

∼ ♦ ∼

Anna har ytterligare spännande matlagning på gång i afton. Vi får se hur det blir med det. To be continued… 

Somliga verkar emellertid tycka att det är väldigt dålig matservice i det här hemmet, medan jag tycker att den är synnerligen god.

∼ ♦ ∼

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin ur ett tillfälligt sortiment: Capo di Terra Valtellina Superiore 2012

Ett inlägg om ett vin jag hittade på en hylla med tillfälligt sortiment på Systembolaget.


Capo di Terra 2012

Fylligt och strävt utan att vara tungt.


Det händer inte så ofta numera 
att jag går och botaniserar på Systembolaget. Jag planerar mina inköp i förväg och går snabbt in och handlar. Sen går jag ut och hem. Men tidigare tyckte jag att det var roligt att kolla in hyllorna med tillfälligt sortiment. Vid ett sånt tillfälle inhandlade jag en flaska Capo di Terra Valtelina Superiore 2012. Detta innebär att det här vinet kan vara svårt att få tag i. Jag har kollat på Systembolagets webbplats och det går tyvärr inte att handla online heller.

Men ändå… Vi öppnade flaskan jag hade kommit över igår kväll och njöt av var sitt glas till var sin assiett med blandade, smakrika ostar och kex.

Vinet kostade 189 kronor. Det är fylligt och strävt med en hög fruktsyra. Alkoholhalten är inte så hög, endast 12,5 procent, sockerhalten har jag inte kunnat få fram.

Systembolaget rekommenderar vinet till mörkt kött såsom lamm, nöt och vilt. Vi åt som sagt smakrika ostar och salta kex och det gick utmärkt.

Vinet är gjort på den blåa druvan nebbiolo. Det är en druva som främst odlas i norra Italien. Druvan ger sträva viner med hög fruktsyra.

Så har skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, kanel, jordgubbar, nypon, nötter och svart te. […] Nyanserad, kryddig, utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, rönnbär, tobak, jordgubbar, kanel, hasselnötter och pomerans.

Jag doppade ner min stora kran (= näsan) i glaset. En härlig blandad doft slog emot mig. Jag anade nåt svagt citrus blandat med kryddor, bär, lite kanel, kanske och nåt blommigt. Vinet var strävt i munnen och hade en kraftfull smak. Däremot kändes det inte tungt och eftersmaken var lagom lång.

Det här är ett vin jag gärna dricker igen, men jag inser förstås att det kan vara svårt att få tag i. Vinet går bra att lagra och jag ångrar att jag inte köpte ytterligare en eller två flaskor.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar