Torsdagen den 16 augusti 2018: Oceaner av tårar

 



Kära dagbok…

Idag var det dags att packa Clark Kent* och styra mot Uppsala igen. Jag har haft sköna dagar hos vännen Mia och jag är innerligt tacksam att få räkna henne till en av mina vänner. Glad är jag också att det verkar som om saker och ting ordnar sig och faller på plats för henne och hennes närstående liksom för vännen FEM. Jag vet också att många av mammas och pappas saker har det bra hos Mia och att jag, när jag kommer och hälsar på, får uppleva dem igen. Det gör mig gott och jag är glad och nöjd att sakerna används. Samtidigt har jag faktiskt inte gråtit floder, jag har verkligen gråtit oceaner. Så nu är det väl slut på tårar.

Innan jag åkte från Motala var jag upp till kyrkogården och sa hej då till mamma och pappa, mormor och morfar. Men jag kände att graven var tom, de var inte där. Och så grät jag lite till för att jag känner mig så förtvivlat lost utan dem och för att jag saknar dem.

Eftersom jag hade glömt att skruva på antennen på Clark har jag fått nöja mig med att spela gamla CD-skivor i stället för att lyssna på radio. Det var sannerligen en upplevelse att lyssna till låtar som ”We’ll meet again”, ”Green green grass of home”, ”Misty”, men också Barbados (gamla, med Magnus Carlsson), Agnetha Fältskog och Sarah Dawn Finer. Plötsligt insåg jag hur mycket jag har saknat just musiken. Och så grät jag lite till över det också.

I Uppsala var välkomstkommittén delvis nyfiken och stryksam, delvis rivig. Lucifer och Citrus var glada att se mig, medan Mini rev mig på båda händerna.

Jag åt en lätt middag bestående av kaffe och knäckemackor med ost. Det räckte bra. Eftersom mitt ena ben bråkar gick jag för att möta Anna efter jobbet.

Uppsala är… Uppsala.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Musik, Personligt, Radio, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 15 augusti 2018: Utflykter och färder i Barndomsland

 



Kära dagbok…

Vädret var snäppet bättre idag och först regnigt, men jag bestämde mig i alla fall för att ge mig ut på lite utflykter och färder medan vännen Mia hade andra engagemang. Dagen inleddes som en sedvanlig ledig dag, det vill säga med läsning och kaffe på sängen. Det går bra även i Motala. Det blev bokbyte och nu har jag rest från Gotland till London.

Orden och känslorna fortsätter att tumla runt inuti. Här vid sjön känner jag mig emellertid förunderligt genomblåst och klar i skallen. Klar… eller tom..?

Att vakna till en ny dag som är alldeles blank och veta att jag är den enda som kan fylla den… Jag har sökt och funnit blodsband, jag har varit i Stöllestan (Vadstena), jag har känt tomhet vid graven, jag har fascinerats av sjön och stranden och det enkla, vackra, rena i livet. Och tårarna har fallit som floder. Kvällen avslutades med värdinnorna hemma och var sin rejäl portion Thaimat från Kathy Thai. Jag är lugn den här stunden.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett mörker mitt ibland oss

Ett inlägg om en bok.



Mari Jungstedts bok Ett mörker mitt ibland ossJag – och säkert många med mig –
brukar säga att Gotland är Sveriges motsvarighet till Midsomer. Nu är Midsomer fiktivt och Gotland finns på riktigt, fast om där skulle ske lika många mord i verkligheten som det gör litterärt skulle inte en käft bo där. Alla skulle vara antingen mördade eller skitskraja. Mari Jungstedt (Wikipedia behöver uppdateras!!!) är en av författarna som tar livet – litterärt, alltså – av folk på Gotland. Jag gillar hennes böcker, som jag tycker är snabblästa och spännande, och nätshoppade till ett rabatterat pris på Akademibokhandeln hennes senaste om polisen Anders Knutas, Ett mörker mitt ibland oss. Boken fick följa med till Motala och i morse läste jag ut den.

Boken inleds med att en populär krogägare försvinner och hittas mördad efter några dagar. Detta är inte det enda mordet som sker. Vissa delar kring morden är likartade och polisen förstår att de hänger ihop. En seriemördare är lös på Gotland. Motiven till morden visar sig hänga ihop med främlingsfientliga kretsar. Nutida händelser varvas med glimtar från sent 1990-tal, början av 2000-talet och ett barn som far illa. Utöver detta har poliserna Anders Knutas och hans Karin Jacobsson en paus i sitt förhållande. Pausen visar sig inte vara av den ofarliga sorten.

Trots att det handlar om seriemord är det här ganska lättsam läsning, mycket väl passande på sommaren. Jag tycker att vissa händelser, människor och trådar släpps lite för lättvindigt, men, som sagt, det är lättsam läsning, inte djup. Boken är spännande och jag har svårt att lägga den ifrån mig. Därför är jag glad att den är snabbläst också.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 14 augusti 2018: Motala i regnet

 



Kära dagbok…

Det regnade hela dan i Motala idag. Jag gillar regn och tog flera promenader. Fast efter den första bytte jag om från shorts och t-shirt till jeans och tröja, för folk tittade på mig. Jag gick ner till vattnet, men kunde inte gå Vätterpromenaden utan mamma. I stället gick jag till hamnen, till kyrkan och upp genom stan. Tittade på böcker utan att handla, tittade på viner och köpte några flaskor till vinskåpet och till vännen Mia som hon provsmakade i kväll. Hon har ett sånt stort hjärterum, den vännen. Tacksamhet!

På eftermiddagen tog jag en fika på Ubbes i stan och vännen Mia anslöt en stund. Tisdagskvällen tillbringade jag först med vännen FEM på middag på Ströget där vi utbytte stalkertips (<== skämt!!!) samt med vännen Mia och Morden i Midsomer på TV. Innan läggdags följde jag Mia en bit på vägen till stället där hon skulle tillbringa natten. Då hade det slutat regna och luften var klar, kvällen ljummen. Nu ska jag sova gott vid sjön.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött vin: Amorini 2013

Ett inlägg om ett vin.


 

Amorini 2013

Söndgakvällens vin, Amorini 2013, till fredagens rester.

Det har blivit alldeles för lite vin i somras. Detta ville jag ändra på och korkade upp en flaska rött – och italienskt, förstås! – till söndagsmiddagen. Middagen bestod av rester från fredagen. För min del kalkon och potatisgratäng.

I vinskåpet hittade jag en flaska Amorini 2013. Flaskan var ännu inte dammig, vilket innebär att den troligen var köpt strax före sommaren. Priset på Systembolaget var 99 kronor, men vinet ingår inte i ordinarie sortiment. Det går emellertid att beställa/nätshoppa.

Vinet är producerat i Venetien där Italiens riktigt fina druvor växer och där italienarna gör viner som Amarone, Ripasso och Prosecco. Vinet har fått sitt namn från de rosenbuskar som har planterats för att skydda vinrankornas druvor mot väder och djur. Annars smakar det förstås inte rosor – tack och lov!

På Beställ vins webbplats kan en läsa om vinet. Där rekommenderas det till såväl rostbiff som majskyckling.

Vinet är ganska fylligt, kryddigt och smakrikt av främst mörka bär. Eftersmaken är något längre än det vin vi drack första gången till maten. Färgen är djup och mörk. Även det här är ett bra och prisvärt rödvin.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 13 augusti och tisdag morgon den 14 augusti 2018: I Barndomsland, i goda vänners sällskap

 



Kära dagbok…

Högt intresse för min blogg igår. Trist för nyfikna att jag inte postade nåt dagboksinlägg. Jag började min dag på Main Street i Uppsala, men sen reste jag ner till Barndomsland för att stanna där några dar i goda vänners sällskap och för att pyssla om graven. Motala visade sig från sin bästa sida och solen sken. Livet i sig är oberäkneligt och planer ändrades. Jag blev bjuden på mat och prat och avslutningsvis två delar av Tyst vittne från 2016. Det blev finfint.

Idag regnar det här. Jag sitter på Bispmotalagatan vid ett vitt köksbord och skriver, medan vännen Mia är dotter. Dagens planer är inte fastställda mer än att jag ska ge mig ut en stund. Det går bra att tänka i regn i Barndomsland, det har jag gjort många gånger förr. Tankarna stannar fortfarande inuti. Att skriva är ett behov jag har, men det är ingen som helst glädje i det för tillfället. De viktiga orden stannar inuti eller levereras till den som är lyhörd nog att ta emot dem.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 12 augusti 2018: Regn som tårar, tårar som regn – inuti och på ytan

 



Kära dagbok…

Plötsligt blev det inte bara regnigt utan också kallt. Orden, likt regnet, fortsätter att pocka på, men jag släpper mest ut dem i intetsägande inlägg om viner och om böcker. Det kan möjligen enbart förarga dem som inte tycker som jag (sic!) eller vinproducenter och författare som blir missnöjda med mitt tyckande om deras produkter. Min tillvaro är så torftig utan orden. Jag tappar orden ännu mer nu. Tappar och blandar ihop. Mina ord blir till tårar inuti. Det är säkert bättre för de syns inte eller hörs eller går att läsa. Men för mig skapar de förvirrade orden oro och flyktlust. På ytan visar jag ingenting, bara när jag är ensam. Det är inte ofta.

Söndag, regnigt och liten shoppingtur till möbelvaruhus och sportklädesoutlet. Det enda jag köpte var fikabröd och godis. Jag har knappt några behov längre, inga önskemål eller drömmar. Äter, dricker, läser. Och ser ett och annat TV-program. I kväll den sjunde – eller sjätte? – delen i Mordet på Gianni Versace. Sen är jag rätt nöjd. På ytan.

Möbler lagas, planer smids, goa vänner och före detta kollegor skickar fina bilder från semestern. Varma tankar. Jag har en veckas semester kvar. I morrn åker jag till Barndomsland några dar. Vänner som guld. Att få ge tillbaka lite av det jag har fått är viktigt för mig.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem.)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer