Lördag lite senare den 13 juli och söndagen den 14 juli 2019: Bokbyte, tjejer på rad och semesterns första resa

 



Kära dagbok…

Lördagseftermiddagen blev soligare och varmare än jag trott. Regnet kom först strax före klockan 18. (Ja, för det måste ju regna varje dag.) Men ett bokbyte orkade jag med när jag hade mellanlandat på Main Street efter trädgårdsarbetet och före stadsbesöket. Jag håller mig inom deckargenren och det tycker Lucifer är bra. Själv tycker jag att han är bra på balkonghäng… Från en lite äldre deckare om en nyfiken änka bytte jag till en ny deckare med en nyfiken sömmerska i Stockholm vid slutet av 1950-talet. Jag läste nyligen den första delen i serien, En sax i hjärtat och den tilltalade mig mycket. Och på tal om att tilltala blev jag väldigt glad när lokalblaskan hade en recension i kulturdelen av Ida Andersens bok I oxögat. (Fast halva recensionen var mest en resumé av boken, tyvärr.) De flesta recensenter liknar Ida vid Vilhelm Moberg. Jag gillar inte den gubben så det gör inte jag. Jag ser andra förebilder och likar som jag nämner i min recension här på bloggen.

∼ ♦ ∼

Jag var ute några ärenden på eftermiddagen också och kom hem med en påse från Normal med lite bilgodis till semesterns första resa. Medan jag var på stan passade jag på att äta lunchmiddag på Churchill Arms. Det blev chips med hot BBQ-dip och en London Pride-öl. Servicen var urusel och jag stannade inte längre än nödvändigt – jag ville hem till ballen* och ballesoffan** och min nya bok på gång.

 

När jag kom hem låg tjejerna på rad och väntade… Det är verkligen lustigt när de lägger sig på rygg och sover eller halvsover, gärna intill nån skåpssockel eller bästefåtöljen. Citrus gör det ofta. Idag hade hon sällskap av sin mamma Mini, men hon höll sig på mattan i vardagsrummet.

Mini och Citrus ligger på rad

Tjejerna låg på rad när jag kom hem, Mini närmast kameran, Citrus vid bästefåtöljen.

∼ ♦ ∼

När Anna var hemhämtad från jobbet passade jag på att dricka en iskall Ginger Joe och läsa en stund. Sen dukade jag fram kex, ostar och var sitt glas zinfandel. Men vi blev inte fulla, bara månen var det – nåt som nästan syns på bilden. (Varför är det så svårt att fota månen??)

∼ ♦ ∼

Idag är det söndag och jag har dammsugit och vattnat krukväxterna, gett katterna mat, tömt deras pottor och fyllt på pottorna med sand. När det här är publicerat har jag tuffat iväg för att hämta sambon. Sen bär det av neråt landet till den vackraste stranden, den häftigaste bron och mina föräldrar som vilar vid en sten. Det blir ett blogguppehåll medan vi är på semesterns första resa. Hemmet och katterna vaktas av Biografmaskinisten och det känns tryggt. Nu drar vi!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballesoffan = balkongsoffan


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

En änkas list

Ett inlägg om en bok jag har fått.



Frances Galleymores bok En änkas listFör tillfället har jag inga recensionsböcker på gång. 
Däremot har jag semester. Vad passar väl bättre då än att ta välja en deckare, tillika den tredje av fyra pocketböcker som jag fick av vännen FEM i maj?! TACK! Jag tyckte att Frances Galleymores titel En änkas list lät spännande och valde den. Nu har jag läst ut den här boken som har ett antal år på nacken, skulle det visa sig. (Boken kom ut 1999.) För vem vet till exempel vad disketter är idag..?

I den här boken finner sig Zoe Maker plötsligt vara änka. Detta har föregåtts av ett kryptiskt, nattligt telefonsamtal från maken Charlie. Framåt morgonen hittas Charlies kropp under en bro. Allt tyder på att det är självmord, men Zoe uppfattade vid det sista telefonsamtalet Charlies varning: lita inte på nån! Polisen gör inga större framsteg i utredningen, så Zoe bestämmer sig för att göra det själv, särskilt när det enda vittnet plötsligt försvinner. Under resans gång finner Zoe såväl oklarheter som svek, men driven av sorgen vill hon få veta sanningen. Och den visar sig handla om seriemord.

Det är ganska drygt att komma in i handlingen i den här boken. Jag tycker att den är lite för svart. Karaktärerna vill inte riktigt fastna. Alla sörjer vi en död på olika sätt, men den här änkans sorg ger inte läsaren nån direkt lust för empati. En deckare ska vara snabb och spännande. Den här boken är seg och inte alls särskilt spännande förrän möjligen i slutet. Fast då har jag listat ut vem mördaren är, bland annat eftersom motivet avslöjas för tidigt. (Det finns liksom bara en möjlig skyldig.) Historien i sig är alltför osannolik för att vara bra.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 12 juli och lördagen den 13 juli 2019: En ljus, grekisk idé, lite trädgårdsarbete och soffhäng

 



Kära dagbok…

Ljus bredvid ljusstake

En ljus idé av Akropolis med Holiday deal all inclusive.

En av restaurangerna nära oss, Akropolishar länge varit utan besök från oss. Via Instagram såg vi att restaurangen hade fått en ljus idé och presenterat en trerättersmeny till ett riktigt bra pris. Holiday dealen, all inclusive för den som inte kom iväg till Grekland på semesterresa, kostar 285 spänn. Den omfattar förrätt bestående av grekiska röror och bröd, varmrätt med två alternativ souvlaki, grekisk yoghurt med honung och valnötter till dessert samt ett glas öl, vin eller alkoholfritt. Vi bestämde oss för att äta grekiskt på fredagskvälen.

Nu hampade sig emellertid så att vi var lite sugna på annat. Därför nappade vi inte på dealen. Den här gången. Troligen nästa! Det blev en trevlig kväll med god mat (grekisk röra med bröd, kycklingsouvlaki och friterad camembert) och dryck (öl och det fantastiska Kristinavinet från Lännabruk) samt en massa prat om högt och lågt. Aftonen avslutades med soffhäng och vid symaskinen (!) innan det blev ganska tidig sänggång. Det tar på för mig att vara ledig, men nej. Semestern min har ju faktiskt inte börjat än, den börjar på måndag, fast jag är ju ledig i helgen. Min sambo, däremot, jobbar mastodontpass idag och ett kortare pass i morgon.

∼ ♦ ∼

Klockan var 6.37 när jag vaknade i morse. Oglad. Varför vaknar jag alltid tidigt när jag är ledig och kan få sova??? Desto gladare blev jag när jag kom ut i köket och fann att min älskling laddat kaffebryggaren till mig. Två tryck och så var kaffet igång och klart medan jag tömde kattpottorna. Sen stannade jag i sängen till halv nio och läste och drack det goda kaffet.

Men det är en del att göra idag, så jag fixade ägg och rostat bröd till frukost och tog en dusch innan jag åkte ner till bilen med en kasche* samt till soprummet med skräp. Därefter styrde Clark Kent** och jag kosan till Slottet och Slottsträdgården. Slottsherrskapet anslöt efter nån timme. Då hade jag tagit upp potatis, försökt gallra lite morötter samt pallat hallon och börjat vattna. Jag noterade att det är tomater på gång. De markerade gröna ska bli gula, tror jag. Slottsherrskapet skulle få lunchgäster, så efter en pratstund och överenskommelse om fordonshämtning nästa fredag tillsammans med Biografmaskinisten, åkte jag hem med rotfrukterna och bären.


Nu blir det en stunds soffhäng på ballen***
med min bok på gång (om jag får plats, se bilden nedan!) innan jag stolpar upp till stan för några ärenden och nåt att äta. Jag har packat det mesta jag ska ha med mig inför resan i morgon. Hoppas bara att jag inte glömmer nåt väsentligt som medicin eller så – jag är fruktansvärt glömsk just nu. (Fick åka upp i lägenheten igen efter solbrillorna, glömde regnjackan som skulle ut i bilen och nycklarna till Slottet.) Jag tror minsann att jag behöver… semester…

Lucifer i balkongsoffan

Soffhäng à la Lucifer.

∼ ♦ ∼

*kasche = östgötska för plastkasse
**Clark Kent = min lille bilman
***ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Sociala medier, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mammas födelsedagskväll och fredagen den 12 juli 2019: Klippt och klart för ett tag, i höst blir det… annorlunda

 



Kära dagbok…

Selfie nyklippt i hissen

Nyklippt – och längtar efter eeevigheters leeedighet.

Trots att det var en så kallad årsdag igår blev den fin. Jag tänkte förstås extra mycket på mamma och känner mig för tillfället väldigt nära henne. Kanske har det att göra med att vi är på väg neråt geografiskt sett snart. Men jag brakade inte ihop och jag varken sökte eller fick sympati mer än från en som bryr sig på riktigt, mammakusinen B. Det är en sån tur att hon finns i mitt liv!

Efter jobbet gick jag till Igor och fick håret klippt och rakat. Det var så behagligt att jag nästan somnade. Sen köpte lite klegga till håret – på krita, för jag hade inte kontanter med mig. Ja, min frisör kör plastkortsfritt och tar bara kontanter. Men jag lovade att titta in med 150 bagis när han har öppnat igen efter sin semesterstängning. Som vanligt blev jag mycket nöjd med håret. Resten av utseendet är ju som det är. Och dagen till ära – det är ju sista arbetsdagen innan en eeevighets leeedighet – bjuckar jag på en selfie för den som vill se mig i lite större format än på Insta. Notera genom bilden att jag inte nyttjar andra skönhetsprodukter än hårklegga och att jag inte är nån stilikon vad gäller kläder och mode. It’s just me.

∼ ♦ ∼

Anna i nya soffan på balkongen

Soffan fick precis plats på ballen. Anna har intagit sin del av den, medan Lucifer ligger under pallen och ser tveksam ut.

Igår eftermiddag levererades alltså vår balkongsoffa. Sambon var hemma och tog emot det gigantiska paketet som precis på millimetern fick plats i hissen. Den bilden har du kanske sett på hennes Instagramkonto. Vi har funderat länge och väl på att köpa nytt till ballen*, men innan dess har vi provat olika möblemang – allt från Annas kökssoffa till min mammas blåa femstegsstolar med Annas runda bord till. Nu är det så att när en blir äldre vill en gärna kunna lägga upp fötterna och sitta skönt. Vi lutade allt mer åt att köpa en riktig loungesoffa. Men ingenting här i livet är gratis. När två blev en skapades även möjligheter som inte tidigare fanns, trots ständiga kamper och umbäranden. Sånt som hör vuxenlivet till. Så var avundsjuk och missunnsam eller glad för vår skull att vi just nu kunde slå till på en soffa. Mammas blåa stolar med dynor fraktas eventuellt till Slottet eftersom det finns önskemål om att mina vita femstegsstolar med dynor, som står där nu, flyttas till Slottsherrskapets balle där man behöver sitta extra stadigt.

Min sambo är en armstark och händig kvinna. Hon lyckades inte bara få in paketet i lägenheten utan också montera ihop soffan på ballen. Det var inte det lättaste, för är det nåt som är smått i 60-talshus är det kök och ballar.  Familjen Katt var ytterst tveksam till soffan, men lite senare kom Mini och satt en stund bredvid mig och ytterligare lite senare kom Lucifer och Citrus och la sig där. Lucifer gick in i den skitstora kartongen först och kurade ihop sig. Sen spydde han upp en hårboll under ekbyffén. Anna lyckades vika ihop kartongen och jag lyckades få in den i Clark Kent** – men jag fick fälla hela baksätet och passagerarsätet fram. Kartongen slängde jag sen i återvinningscontainern vid nya Tokerian innan jag skuttade in i affären – där alla kunder gick i ultrarapid/slowmotion – och köpte kattmat till darlingarna. Hemma hade Anna dukat upp kvällsmat på mina föräldrars gamla Paisleybricka och den intog vi förstås sittandes i vår nya soffa på balkongen. Sen satt vi där ute tills det blev dags att gå in och se på Wisting.

∼ ♦ ∼

I morse var det sista gången på bra länge jag gick upp tidigt. Det var med en djup glädje in i själen som jag stängde av mobilalarmet som i vanliga fall är inställt på 6.15 vardagar. Men tro inte att jag inte uppskattar sen i höst att ha ett jobb att komma tillbaka till. Gudarna ska veta att det behövs, annars kollapsar tillvaron. Så jag hoppas och tror att jag får följa med in i det nya. Men jag vet inte. Jag vet bara att saker kan ändra sig från en dag till en annan, att mattor lätt dras undan under fötterna och att vänskaper blir värdelösa ovänskaper för att man vägrar att se att ett mynt har två sidor. Just nu är jag väldigt glad och tacksam för det och dem som finns i mitt liv, de som inkluderar. De som exkluderar kan stå där sen i sin lilla tropp. Mina tidigare hjälpande händer ligger stilla i mitt knä. I höst är det dags att tänka på mig och göra som så många andra, sätta mig själv i främsta rummet. Men först ska jag vila och hämta krafter i fem veckor. Det blir nog till exempel inte lika mycket bloggande som det brukar vara eftersom jag vet vad och vilka jag ska prioritera i verkliga livet den här sommaren. Idag, denna sista arbetsdag innan fem lediga veckor, tänker jag till att börja med bjuda mig på lite extra ledigt i eftermiddag.

∼ ♦ ∼

För övrigt har nån målarkludd varit i farten. Härom dan skrev jag om hur det daltas med cyklister. I morse blev det extra tydligt när de röda gatumarkeringarna kompletterats med vita cyklar. Jag tror inte alla cyklister förstår i alla fall, för de har inte ens tagit körkort trots att de är ute i trafiken. Larv!

Vita cyklar målade på röda fält på gatan

Nån har kluddrat ännu mer på gatan.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 10 juli och mammas födelsedag 2019: Skuld och saknad, trevligheter och glömska – kort(klippt) är livet

 



Kära dagbok…

Jag och mamma 2015

Jag och mamma 2015 på mammas 80-årsdag. 

Det är lilla mammas födelsedag. Hon skulle ha fyllt 84 år idag och kunde gott och väl ha levt. Om inte… om. Mitt dåliga samvete för att jag inte orkade masa mig iväg 2 x 30 mil över en helg för att fira hennes sista födelsedag finns fortfarande kvar. För ingen firade mamma den födelsedagen. Ingen kom och drack kaffe och åt den där andra bakelsen som U hade köpt åt henne. Och jag tänkte att vi ses ju till jul hos mig i Uppsala. Men mamma levde inte då.

Skuldkänslorna kring detta har jag kvar resten av mitt liv. Det finns säkert människor som tycker att det är löjligt, precis som det finns folk som tycker att jag inte var nån god dotter. Nej, jag är ingen god människa, helt enkelt. Jag är faktiskt rätt avskydd och hatad på vissa håll. Det finns stunder när jag önskar att jag kunde förklara så att människor förstår. Men efter att ha försökt upprepade gånger är jag själv så sårad djupt in i själen att jag inte orkar. Och dem jag verkligen skulle vilja förklara mig för finns inte i livet. Så ska jag nån gång ge nån ett oombett råd blir det att vara vaksam på att livet är kort. En dag är det försent för ursäkter och att lyssna och verkligen höra vad andra säger. Det gäller att prioritera rätt människor i tillvaron. Vissa misstag kan bli oerhört dyrbara och skapa sår som aldrig läks.

Lilla mamma, jag saknar dig fortfarande och tänker på dig varje dag. Sorgen är inte lika tung, men vid årsdagar stiger den till ytan. Om några dar ska jag åka till din, pappas, mormors och morfars grav och klappa på stenen och lämna några blommor. Så futtigt för allt det ni gav mig. Ni gav mig livet och ovillkorad kärlek – och mer därtill.

Graven 16 augusti 2018

Ni som vilar här gav mig livet och ovillkorad kärlek.

∼ ♦ ∼

Onsdagskvällen blev trevlig. Sambon och Biografmaskinisten hade inhandlat mat som den förra lagade till. Själv dukade jag, öppnade en flaska vin och diskade lite. Var och en efter förmåga, liksom. Det blir tyvärr inte så ofta vi ses eftersom vi jobbar olika tider. Nu ska vi försöka ses igen redan mot slutet av nästa vecka, fast då får han inte mammas mat eftersom hon är på semester med sin andre son. Det är lättare för oss annars att ses när vi har semester, men nästa vecka får han hålla tillgodo med bara mig. Det är alltid trevligt med Biografmaskinistens besök och roligt att han verkligen stannar en stund och inte drar genast efter maten. Klockan var närmare 20 när sambon och jag parkerade oss i vardagsrummet. Nån timme senare såg vi fjärde delen av Sju sidor av sanningen. Det är en märklig TV-serie, rätt långsam, men så intressant eftersom den visar sju människors väldigt olika uppfattning av sanningen.

Anna och Johan vid middagsbordet hemma

Det är alltid trevligt när Biografmaskinisten besöker oss. Och han uppskattar nog att få mammas mat.

∼ ♦ ∼

J skrattar och äter lunch på Café Victoria

Mitt glada lunchsällskap på Café Victoria.

I morse var jag ännu tröttare än igår. Det visade sig att jag var så trött att jag glömde ta min medicin. En bild som Anna skickade mig under förmiddagen gav beviset. Som tur var hade jag en reservburk på jobbet av den ena medicinen. Den var viktigast att ta eftersom jag hade en lunchdejt med en kollega. Då går det inte an att plötsligt börja kaskadspy. De andra två tabletterna fick jag ta när jag kom hem efter klippningen.

Det har åter varit en lugn dag på jobbet. Jag har röjt undan lite och hanterat ett ärende – parallellt med att en semestrande kollega hanterade det. Inte bra, men kollegan hade i vart fall användaren i fokus och kunde ge hjälpen jag inte kunde ge. Det kändes som om vi alla tre hade selektiv läsförmåga, men så länge användaren blev nöjd är allt bra. Vidare har jag försett växeln med avdelningens semesterlista. Kan vara bra att ha när så gott som ingen gjort telefonhänvisning… Dåligt!

Lunchen med kollegan blev emellertid inte bara god, rolig och trevlig – den blev väldigt lärorik också eftersom hon uppenbarligen äger stora kunskaper i botanik. Tack för en härlig lunch med en dito promenad i Botaniska trädgården och runt där omkring, J!

∼ ♦ ∼

Efter besöket hos frisören skuttade jag hem för att ta min medicin och för att hämta bilen. Jag behövde köpa kattmat (och slänga emballage) och det är för dyrt att köpa i affärerna närmast och för tungt att bära när en har en bråkande rygg. I morse fick jag ont på ett annat ställe i ryggen, så jag fortsätter att ”knarka” Linnex – jag hade inte överlevt utan detta mirakelmedel. Extra roligt för att kollegan jag lunchade med var den som en gång tipsade mig om detta linimentstick.

Så äntligen var dagens alla uppdrag utförda och jag kunde slå mig ner i vår nya balkongsoffa och äta smörgås och dricka kaffe. Anna var ledig idag och fick bli godsmottagare och monterare. Nån större hjälp av katterna Fluff (a k a Lucifer) och Dator-Lisa (a k a Citrus) hade hon inte, så de får ingen GT sen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Ett rött vin: Uncle Zin Appassimento 2017

Ett inlägg om ett rött, italienskt vin.


 

Uncle Zin 2017

Uncle Zin är prisvärt och väldigt gott trots att det inte är nåt riktigt finvin.

Zinfandelviner är ofta lätta i sig och lätta att tycka om. Till förra helgen köpte jag inte bara en ny sorts gin utan även två flaskor ”inte-så-dyrt” vin. Uncle Zin Appassimento 2017 kostade endast 89 kronor. Att jag fastnade för vinet var inte enbart för att det är ett zinfandelvin, italienskt och inte så dyrt utan även för dess lite annorlunda flaska. Flaskan är liksom kort och lite satt i formen. Trevligt!

Vinet kommer från Apulien i Italien och är alltså gjort på druvan zinfandel. I Italien heter druvan primitivo, så vinets namn gjorde mig lite förvirrad. Sockerhalten är ganska hög, 11 gram per liter. Alkoholhalten ligger på 14,5%.

Systembolaget rekommenderar vinet till lamm- eller nötkött. Jag drack vinet till stekt kyckling med kryddig sås och vitlökssmör. Det gick alldeles utmärkt.

 


Så här kan en läsa på Systembolagets webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med fatkaraktär och sötma, inslag av blåbär, kryddnejlika, körsbär och vanilj. […] Fruktig doft med fatkaraktär, inslag av blåbär, kokos, körsbärspraliner och kaffe.

Jag upplevde vinet som fruktigt och lätt med en viss sötma. Samtidigt anade jag kryddnejlika i smaken och starkt kaffe i doften. Till min mat, ganska kryddig, alltså, passade vinet utmärkt. Jag ville ha ett smakrikt, men ändå lätt vin som inte gjorde mig tung i huvudet. Det fick jag.

Så… sammanfattningsvis är det detta ett mycket prisvärt vin som funkar bra även till fågel och framför allt då sommartid, skulle jag vilja säga – och det säger jag också. Det är inget riktigt finvin, men väldigt gott.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 9 juli och torsdagen den 10 juli 2019: Nerförsbacke

 



Kära dagbok…

Det är redan onsdag och därmed nerförsbacke på riktigt. Det vill säga nerförsbacke till fem veckors ledighet, för min del. Som jag ser fram emot det! Och det handlar inte om att jag inte gillar mitt jobb utan att jag är trött och sliten, vill jag poängtera så ingen hänger upp sig på det också. Igår kväll tog jag mig i kragen och strök det som skulle strykas innan jag började packa lilla rullväskan för vår första semestertripp ner till Motala. Jag fick kontakt med mammakusinen M som jag gärna skulle ha träffat, men det visade sig att hon åker bort när vi åker ner och våra vägar möts inte. Synd! Men det kan bli fler turer neråt i höst för min del. Familjen Katt anade förstås att nåt var på gång och alla tre ville gärna hjälpa till med mina rena kläder. Det fick de inte. De fick nöja sig med att övervaka arbetet.

Familjen Katt Citrus Lucifer och Mini

Familjen Katt ville hjälpa till med strykning och packning, men fick nöja sig med att övervaka arbetet.

∼ ♦ ∼

Rena kläder är inte nåt som alla har tillgång till, det har jag sett. Igår kväll, när jag gick för att möta min sambo efter jobbslutet klockan 21.15, såg jag en person som brukar hålla till i vårt område och som uppenbarligen är hemlös. Igår kväll var Lizzy, som vi kan kalla personen, väldigt arg och aggressiv och kastade nånting efter mig från sin ”bädd” av en kartong intill en port. På hemvägen skrek h*n otrevliga tillmälen efter oss. Det är inte så att jag blir rädd, det är mest obehagligt. Och så tänker jag att personer med såväl fysiska som psykiska handikapp liksom missbruksproblematik inte borde få vara hemlösa utan tas om hand av samhället. Fast, som min sambo sa, det kanske inte är så lätt att ta hand om nån som troligen inte vill foga sig. Så hur kommer vi åt problemet med hemlöshet??? Beats me. Samtidigt går det förstås inte att generalisera och dra alla hemlösa över en kam. Det finns säkert personer som kan tänka sig att foga sig efter de regler för stödboenden etc som finns.

Svarta jeans på ett elskåp

Alla har inte rena kläder och alla har inte nånstans att bo. Men alla vill heller inte foga sig.

∼ ♦ ∼

Böckerna Det man inte anar och En änkas list

Bokbyte från en relationsroman med många intressanta teman till en deckare av en ny, men avliden författarbekantskap.

Utöver att stryka, packa och promenera igår kväll läste jag ut den senaste boken jag har fått för recension, en relationsroman med en hel del intressanta teman och bottnar. Jag har bytt till den tredje av de fyra pocketböckerna jag fick av vännen FEM. Det är en deckare med en för mig ny författarbekantskap, Frances Galleymore. Dessvärre tror jag att författaren är avliden, så det lär inte bli så mycket mer läst av henne om jag nu skulle gilla den här boken.

Jag började som sagt att packa igår kväll och självklart ska en eller kanske två böcker få följa med på resan ner till Motala. Frågan är bara vilken eller vilka. Jag undrade detta på Instagram, men det tog typ ett halvt dygn innan jag fick några förslag. Ett löd ”Blunda och peka”, ett annat pekade ut två av mina senast inköpta böcker, Elly Griffiths En cirkel av sten och Kjell Erikssons Den skrattande hazaren. Märkligt nog lutar jag själv åt Marie Bengts bok Döden klär i domino, möjligen för att vi ska bo på Hotell Nostalgi

∼ ♦ ∼

Innan jag kan ta semester och åka på nån tripp måste jag jobba veckan ut. Två arbetspass återstår efter idag. Idag hade jag ett möte som svällde från en inbokad halvtimme till över en timme, men det var riktigt bra och konstruktivt. Imorgon torsdag ska jag och en kollega som också går på semester från måndag ta en lunch på Café Victoria i Botaniska trädgården om det inte ösregnar. Fredag tänker jag ägna mig åt att tömma mitt skrivbord så att lokalvården kan tänka sig att damma/torka av det. Det är inte gjort på två år.

Flaska Sour fisk

Nej, det blir inte sur fisk till middag i kväll.

I kväll har vi Biografmaskinisten hemma på middag. Sambon och han åtog sig att införskaffa nåt smaskens. Jag tror inte att det blir varken alltför saltad lax
(= internt skämt) eller sur fisk, snarare nåt åt kötthållet med kyckling för min del. Biografmaskinisten var en gång för snart fyra år sen barnmorska och delaktig i födseln av Tisslingarna. Det finns ingen som kan ta bättre hand om familjen Katt – och vårt hem – de dagar vi är bortresta.

 


I morgon torsdag ska jag klippa mig efter jobbet,
vilket verkligen behövs. Jag tycker att det är ett bra sätt att fira min mammas födelsedag, det blir lite av a tribute. Sen ska jag rusa hem och kolla om vår balkongsoffa har kommit (den har i alla fall hämtats av den som ska transportera hem den till oss!) innan jag tar bilen och åker och köper kattmat som börjar ta slut.

Det är nerförsbacke, kort sagt!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer