Torsdagen den 19 april 2018: Glatt orange, sorgligt mörkt… Så är livet, bara

 



Kära dagbok…

Orange jacka

Iförd denna i morse lyste jag upp hela Uppsala, kändes det som.

Tänk att det var över åtta grader varmt i morse när jag skulle trava iväg till jobbet. Då gick det verkligen inte an att sätta på sig halsduk och höstjacka med tröja under. Nä, det fick bli min nyinköpta orange jacka med mammas Puma-tröja under. Och det räckte, jag frös inte. Däremot kände jag att jag nog lyste upp hela Uppsala på min väg till jobbet. Lite som en… televerkare. (För den som inte vet det hette Telia tidigare Televerket och dess profilfärg var orange.) Jag kämpar för övrigt inte längre med vikten – jag är tjock. Däremot kämpar jag med att våga bära andra färger på kläderna än tjockis-svart. Inköpet av den här jackan är ett stort steg mot målet att inte bara klä sig i svart – eller i vart fall klä sig i svart väldigt sällan.

∼ ♦ ∼

Sista tårtbiten och kaffe

Kvällsmatsdessert.

Igår kväll satt jag och katterna på ballen* på Main Street. Jag läste och åt smörgås till kvällsmat och tårta till kvällsmatsdessert. Katterna var för slöa för att tigga och sov mest. Bara undantagsvis fågelskådade Lucifer och Mini glodde på en insekt men orkade inte attackera den. Citrus var slöast av dem alla och det tog lång tid innan hon masade sig ut på ballen. Värmen påverkar nog katterna, för även om de vill ha mat äter de oftast inte upp den förrän på natten när det är svalare. Det är då de leker också, kan en höra. Trots det är de förstås ett sällskap när min sambo jobbar, E är hos sin pappa och jag är ensam hemma.


Här är några bilder från igår kväll:

∼ ♦ ∼

Min arbetsdag har jag nästan bara ägnat åt nyhetsbrevet. När jag gick hem igår saknade jag fyra texter. Två hade jag fått i morse när jag kom, en skrev jag själv och en underlagslämnare fick jag stressa på lite. På förmiddagen jobbade jag med underlaget och skrev texterna. På eftermiddagen valde jag bild, gjorde lay outen etc och förberedde allt för publicering i morgon. Däremellan åt jag pannkakor med sylt och grädde – det är ju torsdag. Det var den här arbetsdagen, det.

∼ ♦ ∼

Sent i kväll kommer Englandsfolket till Sverige. Jag och Anna skulle iväg på ett sorgeuppdrag innan dess, men det har nu skjutits upp. Helgplanerna har helt plötsligt blivit ändrade. Glädje och sorg. Så är livet, bara.

Hussilhuett vid Helga Trefaldighet

 

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Onsdagen den 18 april 2018: Korvtjuv förstärkte budskap och gav återkoppling på turnéliv

 



Kära dagbok…

Kaffe kaka och boken Lyckofällan

Balkongfika igår kväll.

Det blev en helt underbar kväll igår. Plötsligt var det nästan sommarvärme, så tröjan fick stanna kvar på jobbet. Katterna och jag hängde på balkongen. De ville för en gångs skull inte äta, men jag grillade kalkonkorvar – trodde jag! – till mig i ugnen i köket så att brandvarnaren tjöt. Det var bara det att jag snodde min sambos korvar. För min mages skull är jag enormt tacksam att hon hade kycklingkorvar och inte korvar av annat slag. Men jag ligger inte bra till nu hemma och mitt nya namn är Korvtjuven. I vart fall avnjöt jag Annas korvar, dem hon bespetsat sig på till middag idag, på ballen*.  Lucifer orkade bara tigga en mycket kort stund i värmen. Vi hade det rätt mysigt där ute tillsammans. Lite senare gjorde jag pressokaffe och hittade ett par bondkakor som jag knaprade på till go-kaffet. Jag läste vidare i Lyckofällan med blyertspenna och lärde mig om hur jag kan förminska negativa tankar. Bra knep i boken, faktiskt!

Katterna reagerar inte längre på tågen, men fåglalåt var intressant. Jag fick borsta dem alla tre, även om Citrus knappt var stilla. Hon blev minst borstad och hon är kanske den som näst bäst behöver kardan. Från Mini fick jag fem stora högar hår, nästan början till vantar eller sockar.

Att få med alla tre katterna på en bild är i princip omöjligt, men jag filmade en liten snutt när vi var på ballen allihopa igår kväll:


Anna hade tillverkat en skylt till snubbarna från Telia
 (som ska installera ett långsamt bredband vi inte vill ha) så att de inte ska släppa ut katterna av misstag. Jag förstärkte den med rödpenna. Idag har uppenbarligen några snubbar varit i vårt hem, för det sitter en liten dosa på väggen i hallen. Jag fick sopa efter att nån borrat för att sätta upp den. Alla katterna var kvar i hemmet, men jag vet inte om arbetet är färdigt eller om snubbarna ska komma tillbaka.

∼ ♦ ∼

Kaffe och läsning på bilverkstan

Jag läste och besvarade en del jobbmejl medan jag väntade på min bil, men jag läste också om decentrering.

Min onsdag inleddes på bilverkstanNej, det är inget fel på Clark Kent** igen, han skulle få på sig sommartofflorna. Jag är nöjd med att ha däcken på hotell hos Bil 3:an, för annars hade jag fått förvara dem i garaget som jag delar med de andra i huset. Det räcker med att nån glömmer sänka garageporten så kan däcken vara borta, ju. Nu är de i tryggt förvar och när bilen var klar fick jag tydlig information om mönsterdjup på alla fyra däcken. Totalt betalar jag 900 spänn för hjulskifte och däckhotell per säsong. Det är det värt. Det jag var lite mindre nöjd med idag var väntetiden (jag var tvåa att lämna in min bil i morse) och alla ljuden. Dels står en TV påslagen där kunderna får sitta och vänta på sina älsklingar bilar, dels pratar vissa kunder väldigt högt i mobilen alt. kollar ljudklipp utan att ha lurar. Kort sagt blev jag trött och jag styrde inte kosan mot jobbet förrän klockan hade passerat åtta. Då hade jag i alla fall hunnit läsa och besvara ett antal jobbmejl via mobilen, men jag tog också en stund till att läsa om decentrering i min bok på gång (Lyckofällan). Jag hade tur att få en parkeringsplats bakom Blåsenhus (grannhuset till Segerstedthuset där jag jobbar) för halvvägs till jobbet började det regna. Lite regn och grått idag, alltså, men redan 5 grader varmt vid sextiden i morse.

På jobbet hade jag ett väldigt bra avstämningsmöte där jag samtalade och hade en god dialog med en av enhetscheferna. Mötet handlade om min kommunikationsturné som nu är genomförd i den enhetschefens samtliga team. Jag vill hoppas och tro att enhetschefen tyckte att det var givande att få återkoppling och en stunds samtal om hur teamen kommunicerar och vilka frågor som är på tapeten när det gäller kommunikation. Jag bokade även in ytterligare ett team samt diskuterade innehållet i övningen med en enhetschef vars enhet är ganska liten – enheten är en lagom grupp storleksmässigt för en kommunikationsövning. Och så jobbade jag med mitt nyhetsbrev som ska ut på fredag förmiddag. Eftermiddagens mest intressanta var en nätverksträff med näthat och -hot som tema. Jag träffade återigen säkerhetspersonen som hjälpte mig för snart två år sen och fick möjlighet att tacka.

∼ ♦ ∼

Hemma väntade ett spännande paket från Norstedts förlag med Anna Bågstams bok Ögonvittnet som jag har fått för recension. Den boken ser jag fram emot att läsa. Tack Norstedts förlag och tack Anna Bågstam för hälsningen inuti boken!

∼ ♦ ∼

I morgon kväll har jag fått ett tungt och sorgligt uppdrag, men självklart finns jag till för den som behöver.

Grönt valv i Botaniska trädgården

Mot evigheten..?

 

∼ ♦ ∼

*åt på ballen = åt på balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Elias-dagen 2018: Gäster och kontrollstrategier, för att nämna nåt…

 



Kära dagbok…

Den här veckan händer det saker. Vi var och storhandlade igår för sent på torsdag får vi gäster som stannar ända till måndag morgon. Det är äldsta bonusdottern som kommer från England tillsammans med Boy Wonder. Jag är såå nyfikis! Nu är det förstås inte bara mamma Anna och mig de ska hänga med, men de ska ha sin bas hos oss. Fredag kväll ska vi supera tillsammans, resten av helgen ska de göra annat. Dagarna går fort och jag minns själv hur det var när ”alla” ville träffa en ”hemvändare”. Nu gläds jag åt fredag kväll med ungdomarna.

Lucifer äter med prislapp

På fredag ska vi supera med ungdomarna. Den prismärkte Lucifer får emellertid stanna hemma och äta ur sin nya matskål


Andra gäster, som tyvärr inte är lika välkomna, är Telia.
De ska dra in bredband i fastigheten. Vi har redan ett snabbare bredband via en annan leverantör, ComHem, så vi hade gärna sluppit besöket. Arbetet lär ta två veckor och innebär att de springer lite in och ut i vårt hem och i vår portuppgång. Igår när jag kom hem hängde det en massa lösa kablar vid hissdörren… Anna hade en känsla av att nån hade varit inne i vårt hem, men vi vet inte. Och vi har inte fått nån information om vad exakt de ska göra inne i hemmen. Jag hoppas verkligen att de inte stövlar in tidigt fredag morgon när våra välkomna gäster nog behöver sova ut. Telia för mig är annars gamm-telefoni, så jag bjuder på en härlig dänga som just nu sjungs på Main Street. (Den har avlöst Lapp-darapp.)

∼ ♦ ∼

Russ Harris bok Lyckofällan<== Jag läser en bok som jag blev rekommenderad av min psykolog i sorgearbetet efter min mammas hastiga sorti från jordelivet. Faktum är att jag fick många bra lästips av den psykologen och det har varit böcker som verkligen har hjälpt mig vidare. Väldigt tidigt i våra samtal insåg nog psykologen att min mammas död inte var den enda förlust jag lidit de senaste åren. Att få det bekräftat att det var just en förlust att förlora jobbet, till exempel – och även få sörja det! – var bara det en viktig del mot acceptans och läkning. Men som alla sorger gör mina förluster sig påminda då och då. Det har jag lärt mig att leva nu – tack vare psykologen och hennes lästips.

 

Tårtbit med vit marsipan

Det fanns ett godtagbart skäl till att äta tårta igår kväll.

Boken jag läser handlar om hur en ska undvika att trilla i lyckofällan, den där fällan där en tror att allt och alla är så lyckliga – utom jag. Just nu har jag läst ett avsnitt om kontrollstrategier, det vill säga sånt en tar till när en inte vill må dåligt. En del äter eller dricker för mycket, andra flyr in i TV-program. En sån som jag flyr gärna in i böcker, men också i städning. Hur som helst, de flesta kontrollstrategier är bra för kortvarigt välbefinnande. Nu lär jag mig att försöka nå ett mer långsiktigt. Och att läsa böcker slutar jag förstås inte med i första taget. Inte att äta tårta heller. För det senare fanns ett helt godtagbart skäl igår dessutom (att få plats med annat i kylen). Alla tårtor har ett slut, även runda. Och det är väl tur det, annars skulle en nog inte uppskatta dem.

Andra böcker min psykolog rekommenderade mig i mitt sorgearbete är

∼ ♦ ∼

Trätrappan i Segerstedthuset

Den här bilden, fast beskuren och på annan ledd, har en viss framstående roll på den nya startsidan hos mitt sorgebarn.

Efter ett avstämningsmöte på förmiddagen vidtog ett arbetsmöte om mitt sorgebarn. Även om tekniken inte var med oss helt och hållet kunde jag utföra uppgifterna lätt och utan att jag hängde upp mig. Det är så märkligt, men när det gäller webbverktyg är det första gången i världshistorien som jag har haft svårt att lära mig ett. Tyvärr är det ett av dem vi använder på jobbet. Nu vet jag att det pågår förberedelser för att upphandla ett nytt verktyg. Dessvärre kan det ta ett par år. Uppsala universitet byggdes 1477, men se färdigt är det ännu inte.

Resten av arbetsdagen petade jag lite med intranätet samt skrev mitt nyhetsbrev. Det senare ska publiceras på fredag förmiddag och från och med i höst är mitt mål att nyhetsbrevet ska komma ut varje fredag – utom fredagar i de veckor vi har avdelningsmöte. Då skriver jag minnesanteckningar och lägger ut i stället. En ska inte överkommunicera med medarbetare så de kommunikationsstressas.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag och katterna ensamma. Kanske sitter vi på ballen tillsammans – framför allt Mini gillar att ligga i solen. Anna jobbar till klockan 21.15 och jag har erbjudit mig att hämta henne efter jobbet. Det innebär att GW:s mord spelas in så att vi kan titta på det vid nåt annat tillfälle. Samma blir det med näst sista avsnittet av Modus som samma kanal, TV4, visar i morgon. Samma då är att Anna jobbar kväll. I morgon ska Clark Kent** få sommartofflorna*** på, så jag måste gå upp extra tidigt för att åka till verkstan. Men det ska bli skönt att de fixar detta plus förvarar mina däck på hotell så jag slipper bära. Nu gäller det bara att det inte kommer nåt oväntat snöoväder. Aprilvädret – liksom aprilbarnen – är lite oberäkneliga… Nu ska jag grilla kalkonkorv i ugnen. Snart kanske jag gör det på gården. Här finns en liten uteplats, en grill och… en dansbana, dessutom.

Uteplats med stolar bord och grill

Nästa gång kanske jag grillar här…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman
***sommartofflorna = sommardäcken


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 16 april 2018: Själavård och lite uppäggande

 



Kära dagbok…

Böckerna Sjuka själar och Lyckofällan

Bokbyte från sjuka själar till en bok för en själ som vill lära om acceptans och att inte hamna i livets lyckofälla.

Jag kan inte påstå att jag fick min helg förstörd i fredags, för så mycket har det inte skavt det som utspelade sig tidigare på dan. Men idag, när det var dags att återvända till jobbet, var lyckokänslan naggad i kanten. Så kan inte jag ha det. Därför startade jag datorn och pratade med Tjifen. Jag är nöjd att jag gjorde det, stolt över mig själv att jag inte ältade eller pyste till fel person(er). Det har hänt ett antal gånger att jag har gjort det och varje gång har jag förbannat mig själv och manat mig till bättring. Kritiken jag fick är befogad, även om jag vidhåller att det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Däremot behöver jag lära mig att ta till mig den positiva återkopplingen jag faktiskt kontinuerligt få. Inte bara se allt så jävla svart. Jag tror att inte bara att detta att jag tog tag i det hela så snart det var möjligt men efter en stunds eftertanke, var ett medvetet val, gjort av nån som i alla fall är lite, lite utvecklingsbar. Även valet av litteratur igår kväll när det var bokbytesdags speglar att jag faktiskt tänker. Jag la den spännande skräckromanen åt sidan för att ägna mig åt själavård i form av att nöta in acceptans och det faktum att livet inte bör bli en lyckofälla.

∼ ♦ ∼

 

Batmanskugga

Batman? Nej, Batcat Mini O.

Det var inte nåt fint väder igår, så nåt balkonghäng blev det inte på kvällen. Vi satt med var sin bok efter maten. Kvällen avslutades med Gränsland. Varken min sambo eller jag har varit jätteförtjusta i serien, men sista avsnittet måste en ju bara se när en ändå har följt serien. Dumt. Vi blev mest förbannade på slutet, som inte var avslutande. Gissningsvis kommer en säsong två och den ska i vart fall inte jag titta på. Utöver detta var kvällen lugn. Vi hade besök av Batman, dock… Mini är väldigt gosig för tillfället och vill ofta ligga nära, gärna på. Utom i skrivbordsstolen, förstås. Den vill hon ha för sig själv. På bilden här intill ligger hon på Annas fotpall och hennes silhuett ser ut som Batman, alltså.

∼ ♦ ∼

Windowsuppdatering på jobbdatorn. Texten "Detta kan ta flera minuter" syns i vitt på en blå skärm

Vadå flera minuter? Det tog många minuter!!!

I morse var det kyligt, så mitt nyinköpta klädesplagg hänger kvar hemma. Jag mötte Mannen med Stora hunden i morse och passade på att tacka för fredagsmaten och säga att vi definitivt kommer tillbaka.

När jag hade startat min dator på jobbet fortsatte den med uppdateringen jag påbörjat i fredags men inte orkade avsluta. Hade ett kort samtal med chefen, men sen tuggade uppdateringen på. Och jag som trodde den skulle bli färdig under tiden vi pratade… Baskat! Det tog nästan en timme innan jag kunde börja jobba. Eller skriva på datorn. Jag fick helt enkelt söka upp folk eller försöka besvara e-post via mobilen, vilket inte är helt lätt ibland. Sen satt jag och svor över att det minsann inte Men jag hade en bra dag utan för mycket stress trots allt, för idag var det bara ett möte och jag hann skriva ikapp lite saker samt utföra en del planerat för dagen. Vidare skickade jag iväg en beställning på handlovsstöd som jag fick lov av Tjifen att köpa. Förhoppningsvis kommer ett sånt snart så att mina onda armbågar och armar kan tacka mig.

∼ ♦ ∼

Men jag är faktiskt inte bara arg när jag är på jobbet. Den största delen av tiden är jag glad. Idag blev jag dessutom rätt uppäggad. Först noterade jag att en kollega, precis som Anna, har med sig frukostägg i en tvålask. Uppenbarligen har jag haft fel (det har jag väl aldrig???) – det är ingen tvålask utan en äggask. Som grädde på födelsedagstårtan stack Zeta in huvudet just när jag var på väg till lunch och överräckte en födelsedagspresent i efterskott till Anna. Det var en kartong med tolv ägg från Zetas och makens frigående höns. (De vet ju inte vad Anna tycker är kul att göra med ägg, men jag gillar i alla fall att äta dem.) Passar hur bra som helst, för vi har nästan alltid slut på ägg. Nu följde vi emellertid planen att åka och handla i kväll, bland annat ägg, men vi kunde ha skippat den. Planen, alltså. Fast då hade vi å andra sidan inte fått räkbomb – med ägg – och en kall öl därtill när vi kom hem.


I kväll är det inte ett skit på TV. 
Vi kanske gör en tidig Lucifer. Nu ska jag emellertid dricka kvällskaffe och hjälpa till att äta upp söndagstårtan – vi behöver plats i kylen. (Bra ursäkt, eller hur?)

Lucifer sover sött

Tidig nattning. Den som kunde sova lika sött som Lucifer

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Ett vin: Barolo Fontanafredda 2013

Ett inlägg om ett vin.


 

Barolo  Fontanafredda 2013

Baroloviner gör segerståg i mitt liv just nu.

Baroloviner gör lite av ett segertåg genom mitt liv just nu. De tillhör inte bara den högsta klassen viner från Piemento, de är också smakrika och fylliga, härligt kraftfulla och passar till det mesta. Min sambo och jag äter inte alltid samma mat, även om vi oftast gör det. Anna äter alla sorters kött, medan jag bara äter kalkon och kyckling. Goda och smakrika ostar äter vi emellertid båda två.

Det var till de svindyra lördagsostarna jag plockade fram en flaska Barolo Fontanafredda 2013 ur vinskåpet i lördags, öppnade det och lät det lufta. Men vi drack de sista glasen av vinet till söndagskalkonen, en kraftigt kryddad pippi med vitlökssmör. Systembolaget, som säljer vinet för 209 kronor/flaskan, tycker att en ska äta lamm-, nöt- eller viltkött till vinet. Ostar och kalkon går lika bra.


Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, jordgubbar, sandelträ, nougat och pomerans. […] Nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av torkade körsbär, rosor, jordgubbar, sandelträ, nougat och pomerans.

Den där nougatsmaken kände jag tydligast när jag drack vinet till kalkonen. En kan tycka att smakerna skulle skära sig, men icke. Vin och kalkon gick alldeles utmärkt ihop. Även ostarna, som var mycket svindyra smakrika – två blåmögel och en hårdost – var alldeles utmärkta till vinet. Då hade vi emellertid druckit annat innan och smaklökarna var inte lika opåverkade av detta.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sjuka själar

Ett inlägg om en bok.



Kristina Ohlssons bok Sjuka själarBöcker är världens bästa vänner!
Och lite extra glad blir en förstås när en inser att en har gett bort en riktigt bra bok till nån en gillar. Jag gav Fästmön boken Sjuka själar till födelsedagspresent för ett par år sen. Nu plockade jag fram den ur våra gemensamma bokhyllor för att läsa den själv – jag har ju ett Kristina Ohlsson-race på gång.

Boken handlar om Lukas, den enda som kom tillbaka efter att ha blivit kidnappad och torterad. Det började med kors och brinnande träd. Sen försvann människor. Fanny, som Lukas var tillsammans med, försvann året innan han gjorde det. Men Fanny kom aldrig tillbaka. Ytterligare en kvinna, Lydia, försvann också för alltid. Själv blev Lukas så skadad att han inte minns nånting. Fannys föräldrar – och fler med dem – är inte förtjusta i att Lukas har återvänt tillfälligt till sitt barndomshem efter tio år. Men Lukas plågas av att inte veta vad som hänt. Även Lukas barndomsvän David och hans Anna har återvänt, men de har flyttat till prästgården permanent och renoverar den. Lukas börjar gräva i händelserna och det förflutna och inser att hans bäste vän David inte hälsade på honom en enda gång när han vårdades efter att ha återvänt.

Det här är en skräckroman. Det är nu tre olika genrer som författaren bemästrar: deckare, hårdkokt deckare och skräckroman. Den hårdkokta varianten gillade jag inte, även om den stilistiskt sett var lysande. Skräckromanen Sjuka själar är suverän – den är läskig, spännande och snabbläst. Människorna är människor, fast alla karaktärer är ju inte normala… Jag anar möjligen varåt skuldfingret pengar, men jag är inte säker.

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndagen den 15 april 2018: Konst och firande, Konstigt firande eller Konsten att fira

 



Kära dagbok…

Anna skär tårta

Födelsedagsbarnet skar första biten.

Även den som inte fyller jämnt utan med en etta på slutet kan behöva firas i flera dagar. Detta har sin förklaring och jag tänker inte fördjupa mig i den. Är det nån som retar sig är det bara att sluta läsa nu. Annars går det bra och är dessutom roligare om nån vill glädjas med min sambo som uppenbarligen har en familj som bryr sig och tycker mycket om henne. 

Själva födelsedagen inföll på en lite dum dag i år, så firandet spreds ut. Idag väntade vi familjens manliga representanter till eftermiddagskaffet. Igår var vi och hämtade en Trillertårta hos butiken på hörnet. Nog skulle Anna få lite smaskigt och nog skulle hon slippa göra tårta själv i år, tänkte jag. Sen skulle jag förstås ha betalat betalat själva tårtan, men det blev inte så. Jag får betala nåt annat i stället.

På förmiddagen ringde farbror Bosse och tyvärr blev det så att han inte kom upp och fick smaka det goda bakverket. Farbror Bosse var jättearg på att det bara går att betala parkering via en app här och jag förstår honom fullkomligt. Det är helt idiotiskt. Alla människor har nämligen inte smartphone. Men Anna gick ner och pratade med sin pappa en lång stund, medan jag stod i fönstret och vinkade. Sen kom hon upp med blommor, choklad och present. Jag fick riktigt dåligt samvete att vi inte stod på oss och tvingade upp honom, men som alltid händer flera saker samtidigt. Vi var liksom inte klädda när han ringde och sa att han stod utanför, till exempel… Anna sprang ner fort, medan jag sprang in i badrummet – och hade sönder pappas halskedja som jag brukade bär om halsen. BAJS! Nu hänger allt skrammel utom guldtackan, en present från Anna på min 50-årsdag, i en tjock klockkedja. Där hänger också mina föräldrars, morföräldrars och farföräldrars vigselringar, ifall nån är intresserad.

Sen började Anna hänga lite konst och så plingade det på dörren. Utanför stod E och hans pappa och de ville i alla fall fika med oss och äta tårta. Jag är så glad att de kom!

∼ ♦ ∼

Det kom upp en hel del på väggarna här idag. Det kom även upp ett lass diverse till vinden, bland annat mammas balkongstolar, som vi inte har plats för just nu. Veckotavlan togs ner från hallen och den ska sättas upp i köket. Men det sparar vi till nån annan dag. Vi vill ju inte fresta på grannarnas tålamod med alltför mycket spikande.


Medan Anna höll på att rota med nåt 
fixade jag en riktig kalkonmiddag. Vi hade glömt handla en del saker, så Anna fick gästspela i köket för att göra smaskigt vitlökssmör. Och NU är det min tur att hoppa in i duschen och bli renhårig.

Kalkonfilé med pommes grönsaker sås vitlökssmör

En riktig kalkonmiddag.

∼ ♦ ∼

Jorå, jag har läst lite idag också. Och glatt mig åt förfrågan om att recensera ytterligare en bok från Norstedts, kanske den kommande veckan. Då får vi gäster från utlandet, så uppdraget blir inte utfört, bara kanske påbörjat, nästa vecka. Men kul att bli tillfrågad!

Kaffe och Sjuka själar kapitel 56 på sängen

Så här började jag söndagen – med kaffe och Sjuka själar på sängen…


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 14 april 2018: Jordigt, orange och svindyrt

 



Kära dagbok…

Kaffe och Sjuka själar på sängen

Så här ska en ledig dag startas. Boken Sjuka själar är förresten sjukt spännande!

En lördag ska inledas med kaffe på sängen och en bokMen den här dan inleddes med ett brak mitt i natten. Nej, det var inte nån explosion som härom natten – den missade vi totalt, trots att vi sover med öppet sovrumsfönster. Natten mellan fredag och lördag hamnade en blomkruka på golvet i vardagsrummet. Ja, jag undrar hur… Starkast misstänkt är Lucifer, den inte så särskilt smidiga kattpojken jag bor med. Lite senare på förmiddagen, när vi klivit ur sängen och börjat fundera över hur vi skulle planera vår lediga lördag, hade Lucifers mamma Mini haft skojigt med en blomkruka i Djungelrummet. Det mesta av yuccaplamen Ingrids jord låg på golvet och den fina, äkta mattan som jag lät kemtvätta före flytten. Nej, familjen Katt låg inte bra till hos mig igår. Men sen är de ju så söta att ens hjärta smälter… Till frukostbordet, till exempel, fick vi sällskap av vår hårige son som klämde sig upp på en stol och precis fick upp huvet över bordskanten för att studera bordets läckerheter. Det går inte att vara arg länge på en sån gullponke…

∼ ♦ ∼

Vi behövde handla lite så första utflykten gick till soprummet och vidare till Torgkassen och Systembolaget i Kvarnengallerian. Där noterade vi att Bettan hamnat på golvet – precis där hon hör hemma. För nån matta kan hon inte hålla sig på, uppenbarligen.

Bettan namnskylt

Bettan låg på golvet där hon hör hemma.

∼ ♦ ∼

Efter att ha lämnat våra inköp hemma gick vi upp på stan för att kolla en affär som var stängd igår och lite annat. Fästmön var på jakt efter vissa ting och hade en födelsedagspeng att sätta sprätt på. Jag var med och glodde. Sen blev vi fikasugna och det var inte det lättaste att hitta nåt bra och luftigt ställe att fika på. På fredagen blev vi skitirriterade på att Sveriges fjärde stad inte har restauranger som tog emot gäster som plötsligt fått lust att äta ute – allt ska jämt bokas. På lördagen insåg vi att vi inte var de enda som ville fika utomhus i det vackra vårvädret. Till sist hittade vi ett bord vid ett öppet fönster på Wayne’s coffee. Strax därpå fick jag skaka tass med två bekantingar till Anna.

∼ ♦ ∼

Vi strosade än hit, än dit. Vi hamnade på Åhléns fast det fattade inte jag. Där slog inte bara Anna till på en klädtrasa, även jag gjorde det. En orange. Jag var överlycklig – tills vi skulle gå ut och larmet gick. Nu visade det sig att det var innehållet i Annas påse som orsakade larmet. Självklart hade hon inte snott nåt – det var en larmknapp som inte var borttagen.

Påse med orange innehåll

Jag köpte en orange klädtrasa.

 

Anna med öl och nötter på Chruchill Arms

Anna tycker inte att det är roligt när jag bestämmer, fast det här målet föll henne nog på läppen trots den snipiga minen.

Efter larmet var vi lite medtagna, men vi tog oss till Martina där Anna köpte svindyra ostar till vår lördagsmiddag. Vi har nog aldrig köpt så dyra ostar… Jag hittade en disktrasa ovanpå några marmeladburkar. Vi köpte ingen marmelad, men jag berättade för butikspersonalen att där låg en trasa. Butikspersonalen var annars mest orolig för att dess fingrar skulle lukta av de svindyra ostarna vi hade köpt. Ibland undrar en lite över… människor…

Därefter blev det äntligen jag som fick bestämma målet. Det blev Churchill Arms och en kall, härlig lager samt salta jordnötter till. Där fick vi tillfälle att gosa lite med en söt och yster hundpojke som gillade att äta de nötter vi tappade samt kissade – utåt till.

 

∼ ♦ ∼

Jag och Anna dricker Ginger Joe på balkongen

Skål på oss!

Sen gick vi hem med våra påsar och fulla blåsor. Det var riktigt rart på ballen* så vi satt där med katterna och läste och päste**. Jag öppnade var sin Ginger Joe och serverade snacks till. Det är viktigt att ha täta kontroller av vätske- och saltnivåer när det börjar bli varmt.

Inte blev vi hungriga förrän solen började sänka sig bakom träden och husen. Jag skrev lite först och lät en flaska Barolo lufta under tiden. Ostarna hade fått ligga framme och de var ljuvligt mjuka och smakrika när vi sen serverade dem. Anna hade också köpt salta kex och små vitlöksbrödpinnar – underbart goda. Oliverna kom från Torgkassen. Jag behöver väl inte säga att det blev en toppenmiddag på ballen???

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**päste = myste


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 13 april 2018: Läka sig

 



Kära dagbok…

Mynt på kaffekvarn

En ska inte slå mynt av att det är lite synd om en, utan en får fylla på med energi och läka sig.

En ska inte slå mynt av att det blir lite synd om en, men när en får kritik som är befogad, fine. Fast att bara få negativ kritik när en vet att en har gjort bra saker också… det gör i alla fall mig ledsen. Fnurror på diverse trådar, med andra ord. Och såna är jag mycket för att reda ut så snart det går. Det är emellertid lite svårt när det blir för generellt och svävande. Jag kom av mig. Mitt eget, mina tankar och idéer, höll jag inne med, likaså min kritik. Det räcker väl att en blev ledsen..?

Att hitta energipåfyllning och läka sig. Verktyg för att komma upp. Jag tänker att jag ändå är nöjd som inte hängde ut, som inte pratade om frustrationen och irritationen jag känner när jag själv gör mitt bästa så mycket att jag svettas, medan andra… Andra verkar antingen loja och gör som de tycker eller flamsar och är sociala. Jag lämnar efter mig… verk. Och lite besvikelse över mig själv att jag inte vågar vara mer lättsam. I min värld är det viktigare att leverera. Så. Bort nu, svarta tankar. Jag ska föra en del av dem vidare till rätt person i morgon, det lovar jag mig.

∼ ♦ ∼

Mandeltårta

Socker och fett löser de flesta knutar.

Fästmön och jag strålade samman på stan. Strosade lite. Hos min vän GrekenKafferummet Storken bjöd Anna på fika. Kakan var underbar som alltid. Socker och fett löser de flesta knutar. Vi drog vidare till några affärer med vi resonerade om var middagen skulle intas. För den skulle intas på lokal hade vi bestämt sen tidigare.

En grekisk början kunde ha fått en grekisk fortsättning. Men till Costas Taverna går vi nog inte igen. Klockan var cirka 17 när vi klev in i en öppen, men tom restaurang. Bord för två kunde inte uppbringas, allt var inbokat – till klockan 18.30… Eh..? Det var uppenbarligen bättre att restaurangen var tom i en och en halv timme än att två personer åt middag lite snabbt. Nej, till Costas ska en gå om en är ett sällskap på fyra. Då är det lätt att få plats utan att ha beställt bord i förväg. Jag vet för det har jag provat tidigare. Nej, jag går inte till ställen som gör sig märkvärdiga.

∼ ♦ ∼

Whiskey sour

Fräsch och somrig fördrink.

Anna hade hört talas om en persisk restaurang. Jag hade tidigare ätit lunch på Kadbano. När vi kikade på menyn utanför såg den mycket tilltalande ut. Vi steg in. Några bord var upptagna, vi fick välja var vi ville sitta. Mannen som serverade oss visade sig vara en person jag möter utanför mitt hem på vardagsmorgnar där han morgonpromenerar sin stora hund. Trevligt bemötta blev vi och han kände igen mig på grund av min kedja som jag har i jeansen. Vi tog en whiskey sour medan vi funderade över maten. Riktigt fin var drinken, somrig, fräsch, nästan lika god som pappas version. Sen åt vi kyckling i valnöts- och granatäpplesås, jag med pommes, Anna med örtris. Till maten drack vi ett spanskt vin, för ovanlighetens skull. Men jag litade på min morgonkompis. Vinet passade ypperligt till maten. Maten var en smaksensation, en upplevelse. Fräscht, gott och riklig portion. Hit går vi igen!


Sen gick vi hem till Main Street 
och drack GT på en uppvärd balle*. Läkningen fortsatte.

GT

GT på en uppvärmd balle i stan.

∼ ♦ ∼


*en uppvärmd balle = en uppvärmd balkong

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött vin: Viña Tobia 2017

Ett inlägg om ett rödvin.


 

Vina Tobia 2017

Det doftade smörkola, men passade bra till kycklingen i sås med valnötter och granatäpple.

Nej, jag har inte blivit galen, men… Igår kväll åt vi middag på lokal. Båda åt vi kycklingrätter. Till dess blev vi rekommenderade en spanjack, Viña Tobia 2017. Och varför inte ta en lättare spanjor än en tung italienare när arbetsveckan var slut, humöret i botten på grund av vissa omdömen samt köttet ljust? Det lustiga i kråksången var att personen som rekommenderade vinet på restaurangen där vi åt (det kommer mer om maten etc i ett separat inlägg!) är en man jag brukar möta om vardagsmorgnarna. Han luftar sin enorma hund (en Newfoundland) när jag går till jobbet och vi brukar mötas utanför huset där jag bor! Vilken liten värld!..

Vinet finns inte att köpa på Systembolaget. En flaska på restaurangen kostade nånstans mellan 300 och 400 kronor. Vinet är gjort på druvorna Garnacha och Tempranillo. Druvorna ger vinet en blåröd färg.

Så här skriver Tomp om vinet:

”[…] Vinet bjuder på en ren, ärlig och intensiv doft av röda frukter såsom björnbär, vinbär och hallon. Smaken är balanserad, ljus och fräsch. Vinet har en mjukhet och rundhet med toner av röd frukt och björnbär och en relativt lång eftersmak. […]

Vivino tycker att vinet doftar

”[…] flowers, lilac, salty sea breeze, cherry, plums

Vinet var lättdrucket. Hade jag bara fått lukta på det skulle jag ha gissat på spansk härkomst direkt eftersom doften av smörkola var dominant. Det här är inte ett vin som jag skulle ha druckit till het kryddad mat eller lagrade ostar, men till kycklinggrytan i sås med smak av valnötter och granatäpple passade det alldeles utmärkt. Priset var dock i högsta laget. Samtidigt är det alltid spännande att testa ett vin som inte går att köpa på Systemet.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar