Torsdagen den 18 oktober 2018: Livskvalitet är..?

 



Kära dagbok…

Blåbärstårta

Blåbärstårta till minglet efter morgonens avdelningsmöte.

Det är inte nån underdrift att säga att jag lider av bukfetma. Alltså jag är rejält tjock om magen – runt om, såväl fram som bak. Resten av kroppen är inte spinkig, men heller inte överdrivet fettig, bara magen sticker ut, så att säga… Jag försöker tänka på vad jag äter och har bestämt mig för att leva sunt på vardagarna, det vill säga äta huvudmålet mitt på dan, röra på mig (promenader till och från jobbet, ibland även till Annas jobb för att möta henne) och ta ett par tunna mackor till kvällen. På helgerna unnar jag mig lite mer. Då blir det middag på kvällen, ibland go-fika på eftermiddagen och snacks och godis.  Och det funkar faktiskt för mig, jag går ner i vikt. På vardagarna. Sen går jag upp under helgen, men oftast går jag ner mer än jag går upp, dock inte alltid.

Fast… Vardagarna den här veckan har jag levt allt annat än sunt. Jag har mött Anna med bil en kväll, ätit kakor, goffat gamla muffins som jag hittade i en burk hemma, ätit upp en stor bit vit choklad, köpt och ätit en kexchoklad till eftermiddagsfika på jobbet, ätit flera smörgåsar på kvällen än två och igår klämde jag dessutom i mig ost, kex och ett glas vin… (För att för att fira premiärtitten på Sthlm rekviem? Skitbra serie baserad på de två första av Kristina Ohlssons böcker om Fredrika Bergman. Böckerna rekommenderar jag varmt om det är nån som läser det här dagboksinlägget.) Men idag skedde nog värsta synden: jag åt både tårta (se ovan!) och pannkakor (se nedan!), båda med grädde och sylt. Inför den här helgen – jag brukar väga mig fredag morgon – slår väl vågen frivolter. Inte bra. Jag skyller lite på den oro jag känner för andra människors väl och ve just nu, men jag måste ta ansvar för mitt beteende. Bukfetma är skadligt och eftersom vi har dåliga hjärtan i min familj (pappa, farfar, farmor och mormor) borde jag skärpa mig. Eller framför allt bestämma mig för vad som är livskvalitet för mig: unna mig att njuta och bli sjuk/förkorta livet eller späka mig mer än det lilla jag gör och ha det tråkigt men må bra/förlänga livet. Jag måste ta mig en rejäl funderare…

Pannkakor sylt och grädde bok vatten

Sylt och grädde IGEN, denna gång till lunchpannkakorna.

∼ ♦ ∼

Den här torsdagen inleddes med ganska behaglig temperatur, men mulet. Fram på förmiddagen tittade solen fram och jag kände mig lite piggare. Annars kan en säga att jag var allt annat än glad i morse när familjen Katt väckte mig klockan sex (jag ska gå upp 6.30) med en jamsession utanför sovrumsdörren. Det gör mig inget att gå upp lite tidigare – förutsatt att jag sover bra under natten. Och sover bra gör jag inte just nu. Oron finns i kroppen, men också stand-by-känslan. Jag hoppas innerligt att jag får göra nån sorts insats den kommande helgen. Helgplanerna för min del är därför inte fastlagda. Jag hade en tanke om att traska upp till stan på lördag för att inhandla nåt långärmat. Det blir nog en tur till Stormarknaden på lördag i stället för att köpa hem tunga saker och kanske handla inte bara till oss. Vi får se.

Familjen Katt verkar också lite orolig just nu. Lucifer kan vara otroligt bråkig, nåt som inte Citrus uppskattar. Mamma Mini ger igen och klipper till honom rejält. Igår kväll var mor och dotter riktigt söta där de delade skrivbordsstol. (Men i kväll när jag kom hem var det catfight.) Lucen låg en stund i Annas fåtölj, därefter på golvet i Bokrummet, nedanför skrivbordsstolen. Han fick inte plats där när hans mamma och syrra låg där.

Mini och Citrus i skrivbordsstolen

Mor och dotter delade stol igår kväll.

∼ ♦ ∼

Idag på förmiddagen hade vi avdelningsmöte. Förutom presentationer av nyanställda, uppvaktningar och avtackningar fick vi information om den nya IT-organisationen. Låt mig säga så här att jag bara har varit lite orolig tidigare. Nu känner jag mig lite mer orolig. Möjligen påverkades jag av att jag fick ett nej via e-post i morse på ett jobb jag hade sökt för ett tag sen. Jag vill gärna stanna här där jag trivs just nu. Samtidigt vill jag kolla läget på jobbmarknaden utanför och se till att jag har en plan B ifall den nya organisationen och jag inte passar ihop. Det är mycket att tänka på. Så mycket tänkande kunde jag inte göra under mötet, för jag minnesantecknade och publicerade direkt efter mötet, före tårtkalaset.

Det var senare på dan som tankarna kom. Då tog jag en halvtimmes promenad i Botaniska trädgården i höstsolen och i Tropiska växthuset. I trädgården blommade det betydligt mindre än sist, men där fanns ändå ljuvliga färger. I Tropiska växthuset, dit jag som universitetsanställd har gratis inträde, där blommade det i stället massor. Vissa träd bar frukter och där rådde tropisk hetta, förstås, så jackan knäpptes upp.

Här är några bilder från min friskvårdspromenad. Som vanligt gäller att om en klickar på en bild kan en läsa hela bildtexten, se som bildspel och även kommentera varje enskild bild.

∼ ♦ ∼

Dessvärre blir det en neggo-lista i det här inlägget också. Inte för att jag är fullkomlig själv, men…

Jag avskyr följande beteenden hos människor:

  • prat och gapskratt i jobbmatsalen som höjer ljudnivån med åtskilliga decibel
  • mobilpratande på offentliga platser med hög röst om privata saker
  • mobiltittande/-surfande i trafiken – hos fotgängare, cyklister, bilister och andra som borde rikta sin uppmärksamhet mot omvärlden
  • cyklande på vänster sida när det råder högertrafik sedan 1967 i Sverige
  • cyklande över heldragen linje in på fotgängarbanan på en kombinerad cykel- och gångbana
  • trottoarcykling
  • prat prat prat bland förbipasserande eller hovrande människor i de öppna arbetsytorna eller de öppna trapphusen på jobbet

∼ ♦ ∼

Gammal skrivmaskin

Finns det några läsvärda bloggar där ute?

Avslutningsvis vill jag ha lästips! Inte på böcker, för det har jag inga problem med, utan tips på bra bloggar att följa och läsa. Jag följer och läser ett antal bloggar, men antingen slutar skribenten att skriva och uppdatera eller skriver sämre. En del jag följer skriver om sånt som inte intresserar mig längre. Vilka bloggar jag följer och läser vet förstås jag själv – den listan är inte publik. Men…. Är det nån som läser här som vill tipsa om en – eller flera! – läsvärd blogg – gör gärna det i en kommentar. Jag är intresserad av böcker och läsning, viner, nyheter, film, HBTQ-frågor – och inte minst skrivande som sådant.

∼ ♦ ∼

Och nu blommor det, det vill säga chilin, i sovrummet!

Chilin blommar i oktober

Nu blommar det (chilin).

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 17 oktober 2018: Mycket att tänka på och fundera över

 



Kära dagbok…

Selfie svartvit

Ont i huvet och mycket att tänka på/fundera över.

Nu är det andra dan i rad som jag vaknar med huvudvärk och illamående. Jag sover inte alls bra om nätterna. Oftast är jag trött och går och lägger mig och somnar i tid – för att sen vakna nästan en gång i timmen tills det är dags att gå upp. Tycker mig märka att Anna har det lite likadant.

Fullmåne kan det ju inte vara varje natt, men vi har väl var och en mycket att tänka på och fundera över.

 

 

Städ- och verktygsförrådet

En titt in i vårt kombinerade städ- och verktygsförråd med ingång från hallen. Klädkammaren har vi numera i Pojkrummet.

Igår kväll telefonerade jag med en vän som jag tycker har väldigt mycket mindre bra saker som sker i livet just nu. Vi försökte peppa varandra och lyfta fram de bra sakerna som trots allt också finns. Men det var också nästan så att vi kunde skratta åt eländenas eländen som liksom aldrig tycks ta slut. Varför ska livet hela tiden vara en kamp och fyllt av ledsamheter eller tråkigheter? Är vi inte värda att få må bra och ha det gott längre än nån vecka här och där? Det blir väldigt tärande i längden, tycker jag. Sen skrattade vi lite till åt att vi kan bli så glada åt att städa, att det är en sån njutning när det är rent och ”ostökigt”. Jag lyfte fram Annas och mitt klädkammarprojekt och min vän det faktum att h*n ska putsa fönster i helgen. Så roliga är vi, jag och mina kompisar.

∼ ♦ ∼

Inte heller Lucen tycks ha det lätt i livet just nu. Han är antingen dämpad eller väldigt bråkig. Framför allt är han på lilla Citrus som har all möda i världen att freda sig från sin bror. Och så är han hungrig hela tiden. Igår var han som ett plåster på mig från det jag kom till det han och de andra fick mat. Han la sig på kökssoffan och såg utsvulten ut, så till sist föll jag till föga och serverade kvällsmat. Efter maten verkade han känna sig smutsig, för han gick och la sig – i duschen. När Anna sen kom hem plåstrade han på henne. Han vill nästan alltid sitta i hennes knä och se liten ut – så liten en sexkilos kattkille nu kan se ut.


Jag har i stället fått
Mini till plåster. Hon bara älskar att ligga på armstödet och trycka sig mot mig när jag sitter i bästefåtöljen. Det är skönt när det är kallt, men annars ganska svettigt. Och hårigt. Det kliar i näsan jämt numera när hon sitter där. Vi tittade på gårdagens Vår tid är nu och så läste vi en stund innan jag tog bilen och åkte och hämtade Anna som jobbade sent igår.

∼ ♦ ∼

På jobbet hörde jag fler än jag som har svårt med sömnen just nu. Jag känner mig inte särskilt stressad, men jag är orolig för många saker. Ett stort orosmoment gäller utlandsresenärerna som nu har varit kvar över en och en halv vecka för länge. Får de inte komma hem snart riskerar det att få knepiga följder. Vi har idag fått ett datum och vi hoppas att det håller. Mina tankar går till dem nästan hela tiden. Sen på jobbet försöker jag förstås arbeta också. Den här veckan är ganska lugn för min del och innehåller mest möten och inte så mycket produktion. Då tänker jag på annat och funderar över hur det ska bli.

∼ ♦ ∼

Vad Håkan Nesser tänker och tycker om en arbetsplats såsom min framträder tydligt ur dessa rader som jag läste igår i min bok på gång. Jag måste… le, lite… Inspärrade, sprätta, uppbära lön i akademikervärlden…

Citat om universitetsförvaltningen ur Svalan katten rosen döden

Inspärrade borde vi vara i stället för att få lön (= sno pengar från de riktiga akademikerna..?)

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Vännen Agnetas födelsedag 2018: Hösten är här, hurra, men bu för oupplysta gångvägar

 



Kära dagbok…

Agneta finns inte i WF

Agneta må vara ogiltig i Wordfeud, men inte som vän!

Idag är det vännen Agnetas födelsedag. Och även om hon säger att hon vill glömma bort den, vill jag, som värdesätter vår vänskap djupt, komma ihåg henne.

Hade vi bott närmare varandra vore det enkelt att åka över och fira med nån blomma eller kanske gå ut och fira. Nu är det långt mellan våra boställen, så därför blir det lite uppmärksamhet här på bloggen.


Stort GRATTIS på födelsedagen och tack för allt stöttande, bland annat med deklarationen! Ovärderligt!

 

∼ ♦ ∼

Höstkväll

Höstkväll i Uppsala, endast upplyst av nedfallna, gula löv. No filter, alltså. Bilden är heller inte redigerad i Photoshop eller nåt annat bildbehandlingsprogram.

Hösten är verkligen här och jag gillar den. Hurra, liksom! Men jag är inte nådig i min kritik av gatubelysningen här i Uppsala. Igår kväll slutade Anna jobba klockan 20. Jag gick iväg 19.45 för att möta henne. Det är nämligen ingen rolig väg att promenera – i mörker. Vägen var igår i princip upplyst endast av nedfallna, gula löv. Hade Uppsala kommun haft bättre belysning på gator, trottoarer och gångbanor tror jag att antalet överfall på just den här vägen hade minskat. Visserligen greps en person nu senast, men det finns alltid människor som gillar att göra vidriga saker i skydd av mörkret. Promenaden mellan hemmet och Annas jobb tar cirka 15 minuter. Inget jag skulle vilja betala en svindyr bussbiljett för. Dessutom går bussen varken ända fram till Annas jobb eller till hemmet. Så jag försöker möta min sambo så ofta jag kan och orkar när det är mörkt. Inte för att hon ber mig, utan för att jag helt enkelt är rädd om henne. Att jag själv kan bli påhoppad på vägen har inte slagit mig. Jag är väl så ful och ser så fattig ut att ingen vill varken våldta eller råna mig. Ibland är det en fördel att ha utseendet emot sig. I afton slutar Anna inte förrän klockan 21.15. Sent, mörkt och för att det regnar gör att det blir hämtning med Clark Kent*.

∼ ♦ ∼

Löv med droppar på

Jag hann till jobbet före regnet.

Tidigt i morse skulle det regna, men jag hann till jobbet före regnet och jag tror att mitt promenadsällskap hann till sin buss innan också. Arbetsdagen har gått i vanligt tempo. Jag ska inte göra nåt nyhetsbrev den här veckan, men har påbörjat nästa veckas. I stället jobbar jag med andra saker som dagordningar, minnesanteckningar, intranät – bland annat orientering på intranätet för en nyanställd, extranät, rådgivning i kommunikationsfrågor, med mera. Sysslolös på jobbet är jag inte.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag glo på Vår tid är nu som jag spelade in på DVD-hårddisken igår och så ska jag ringa en vän som jag vet har ”lite mycket nu”. I skrivande stund har jag inga nyheter om våra utlandsresenärer och deras eventuella hemkomst. Men jag tänker på dem hela tiden, så gott som.

∼ ♦ ∼

Och sist, men absolut inte minst, vill jag tacka vännen FEM för besöket vid mina föräldrars grav och kärleksörten till min mamma på tvåårsdagen av hennes dödsdag i lördags. Att inte själv kunna gå dit, att veta att graven är helt osmyckad nu fram till allahelgona, gör en dotter väldigt ledsen. Därför uppskattade jag mycket  den blomma som vännen FEM satte där. Det du gör för mig, FEM, är lika  ovärderligt som det Agneta gör. Varmt tack!

Kärleksört vid graven

Kärleksört vid graven från vännen FEM i lördags.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndagsmiddag den 14 oktober och måndagen den 15 oktober 2018: En får betala för det en har förtjänat

 



Kära dagbok…

Igår eftermiddag, efter min promenad bland höstlövenhamnade jag på ett fyraårskalas. Ja, jag var förstås inte bjuden på det kalaset heller, men jag fick vara åskådare. Totalt samlades 20 personer vid ett långbord hos Alessandro för att fira en liten prinsessa. Hur jag vet det hur jag vet att hon fyllde just fyra? Jag såg tårtan levereras i kartong. Ovanpå låg fyra rosa ljus.

Själv deltog jag inte i nåt kalasande, jag kände inte personerna i fråga. Men det var gott med lite sällskap på distans under söndagsmiddagen. Jag hade också min bok på gång med mig. Böcker är inget dåligt sällskap heller vid måltider.

Middagen fick jag för att jag har förtjänat den. Eller jag fick betala den, men jag hade likväl förtjänat den. Som vanligt bra service och god mat.

(Bilderna nedan blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

∼ ♦ ∼

På kvällen, när även katterna hade fått mat och Anna hade kommit hem, dukade vi fram ost och kex. Vi tittade på bland annat Springfloden på TV. Eftersom Annas vinflaska endast rymde var sitt halvt glas tog jag fram en Rubesco 2015 ur vinskåpet. Det blev ett halvt glas för min del även av det vinet. Och två rader vit choklad. Jag behöver väl inte säga att jag hade gått upp ett kilo under helgen jämfört med i fredags morse?

∼ ♦ ∼

På jobbet har det varit möten hela dan. Däremellan har jag försökt hinna med övrigt jobb jag har på gång. Det har varit fullt upp och jag har försökt hinna med det jag ska. Jag har försökt kolla upp en del praktikaliteter som påverkar mig. Det är svårt att ta tag i sånt som gör en ledsen. Utöver det måste jag bestämma mig om min julledighet. Det känns mest jobbigt att tänka på den, så jag skjuter beslutet åt sidan. Jag har verkligen förtjänat att vara ledig, känner jag i alla fall. Två veckor i Brighton, där jag bevisligen var välkommen förra året (se bilden nedan!), hade inte varit dumt, men det är sånt jag får fortsätta drömma om. Även om jag har förtjänat det behöver jag också kunna betala för det.

Welcome to Brighton

∼ ♦ ∼

För övrigt… Läste just att nya regler för gångtrafikanter börjar gälla idag. En ska numera gå på vänster sida. Eh vadå nya? Jag lärde mig detta redan 1960-talet – tack vare Televinken och tant Anita. Hur svårt kan det vara att tänka logiskt och i ett land med högertrafik för fordon gå så att en möter/ser trafiken..? I Uppsala har kommunpolitikerna haft JÄTTESVÅRT med logiken väldigt länge eftersom de enda trafikanter de gillar är cyklister. Det är skillnad på skit (=bilister och fotgängare) och pannkaka (=cyklister).

 

Går på cykelbanan

Jag bryter ALDRIG mot den ”nya” regeln – bilden är arrangerad.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Ett rött vin: Rubesco 2015

Ett inlägg om ett rödvin.


 

Rubesco 2015

Gott och fylligt vin för under hundringen.

Jag fortsätter på linjen mindre dyra viner! På söndagskvällen tog jag fram en flaska Rubesco 2015 ur vinskåpet. Vinet köpte jag ganska nyligen för den ringa summan av 99 kronor.

Det är roligt, intressant och tänkvärt att prova viner som inte är alltför dyra. Det finns faktiskt riktiga pärlor som inte kostar en förmögenhet. Och som vanligt hittar jag dessa pärlor på Systembolagets hyllor med italienska viner.

Just det här vinet är väldigt fylligt. Systembolaget tycker att det passar till kött – lamm, nöt eller vilt. Jag drack ett halvt glas till ett par dessertostar (Gorgonzola och Brie) samt en smakrik cheddarost. Det gick alldeles utmärkt.

 

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, choklad, kryddnejlika, kanel och vanilj. […] Nyanserad, fruktig doft med fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, plommon, choklad, pinjenötter och vanilj.

Jag tyckte att vinet hade en fin fruktig smak. Det var rejält fylligt. Choklad och kanel kände jag tydligt i smaken. Även i doften noterade jag choklad, men också nötter. Doft och smak av vanilj kände jag däremot inte.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här var ett riktigt gott och fylligt vin för under hundralappen.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag eftermiddag den 14 oktober 2018: Höstpromenad

 



Kära dagbok…

Solbrillor och lönnlöv

Mitt sällskap idag – solbrillor och lönnlöv.

Hösten är min favoritårstid. Idag var det dessutom soligt och hela 19 grader – i skuggan. På eftermiddagen masade jag mig ut på en promenad i stan, längs ån. Jag var inte ensam. Hela Uppsala var fullt av söndagsflanerare som njöt av det härliga höstvädret.

Det blev också en tur in till Upplandsmuseet där jag bland annat tittade på en Ingmar Bergman-utställning. Den är mycket sevärd – och museibesöket är gratis för alla.

 

 

 


Här är några bilder från min promenad. Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 12 oktober och lördagen den 13 oktober 2018: Tröttigt, men vet min plats

 



Kära dagbok…

Citat MZ om loafers med tassel

Måns om loafers med tofsar, ur boken Den moderna gentlemannen.

Fredag kväll blev som sedvanliga fredagskvällar. Dåligt på TV, snacks, en öl, lite vin… Jag läste om den moderna gentlemannen och skrattade åt Måns Zelmerlöws omdöme om loafers med tofsar (tassels). Jag brukar själv kalla den här typen av skor bisexuella. Nu ska en inte dra för stora växlar på det och känna sig kränkt. Det var länge sen jag tänkte på den här typen av skor och jag kan inte hjälpa att jag har fått den här boken. Rätt roligt är det med tanke på att jag föredrar kvinnor. Ibland kan jag sakna män, men bara min pappa.

Annars var fredagskvällen mest tröttig. Somliga fyrbenta sträckte ut sig i sin fulla längd och upptog en hel tresitssoffa, trots att de är betydligt kortare än de tvåbenta som bor här. Men gullig är han, Lucendorf!

∼ ♦ ∼

Lördag, ledig dag och svårt att sova. Jag inledde på sedvanligt vis med läsning och kaffe på sängen. Bytte sen bok från en ung, kärlekssökande man  till en pensionerad kommissarie som jag hittade i mina bokgömmor på hyllan i nattduksbordet.

 

Lövkrattning

Helgens bästa aktivitet: lövkrattning.

Vi behövde handla, men var väldigt trötta båda två, så vi glömde dels att ta med panten, dels ta med en säck med kläder som skulle skänkas. Kläderna som ska skänkas ligger i smatten mellan Pojkrummet och Mellanrummet och där ligger den inte särskilt mycket i vägen. Panten får väl den som handlar nästa gång ta med sig.

Handla på Stormarknaden är inte nåt favoritgöra för min del, men andra människor tycks avguda stället. Jag tycker bara att det är hemskt. Vi hade emellertid båda flera ärenden som krävde olika sorters butiker.

Efter handlingen skedde sen dagens – nej, helgens! – bästa: jag fick kratta löv och påta i Slottsträdgården. Jag saknade mina föräldrar extra mycket den här dan och jag tänkte mycket på hur min pappa slet i trädgården på Rådmansgatan utan hjälp av vare sig mamma eller mig. Vi pallade en påse äpplen också och hittade till och med smultron!


När vi kom hem fixade Anna go-fika
och på kvällen gjorde hon chicken tikka masala.Jag kände mig lite täppt i näsan och tog en whisky i förebyggande syfte. Förutom en öl till maten blev det inte mer alkohol igår. Det kändes helt OK. Jag uppdaterade systemet på min mobil och säkerhetskopierade filer från datorn, men sen var det som om luften gick ur mig. Jag kände mig trött, deppig och hängig. Det var flera saker sammantaget som gjorde mig ledsen, bland annat att det var tvåårsdagen av min mammas död, att vi har två personer i familjen utomlands och gärna vill få hem dem med mera. Vi tittade i alla fall på en film, så småningom och jag vräkte i mig en hel påse Gott & blandat. Kvällen var så vacker att det gjorde ont, nästan. Löven har fallit snabbt från träden utanför och nu kan vi se domkyrkotornen. Nån kvällspromenad blev det inte annat än till soprummen, men idag på söndagen ska jag ge mig ut i det underbara höstvädret.

∼ ♦ ∼

Idag på söndagsförmiddagen har vi tagit det lugnt. Jag har läst och druckit kaffe på sängen. Efter frukosten ringde vi utrikessamtal för att prata med dem vi vill få hem. Nu håller vi en tumme att det blir i början av den kommande veckan.

I eftermiddag blir jag ensam med katterna. Jag har inga problem att roa mig själv, jag vet min plats och att jag inte är önskvärd. Men det går inte spårlöst förbi, det gör det inte. En promenad blir det, en dusch och sen middag på lokal i sällskap med min bok på gång. Jag klarar mig själv. Och jag saknar min mamma och min pappa. Familjen som älskade mig reservationslöst, fast kravfullt.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, HBTQ, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar