Onsdagen den 18 december 2019: Utslagen, men jobbar ändå i värsta sortens väder

 

---

Kära dagbok…

I morse vaknade jag och mådde skit. (Ovanligt, va?!) Nu är det inte ryggen som krånglar utan magen. Magsåret. Eller bråcket jag har på magmunnen, nåt som är en ganska vanlig åkomma bland dem som föds med för trång magmun. Magmunnen brukar fixa till sig under uppväxten, men under senare delen av livet, när en blir äldre, fetare och kroppen blir mindre flexibel, uppstår ofta bråck. Sånt har jag. Idag har det medfört ett otroligt jobbigt illamående. Jag har varit nära att kräkas flera gånger. Klarat mig, alltså.

Det blev inte så bra ätet av mig igår. Lunchen var en katastrof, som jag skrev om i gårdagens dagboksinlägg. Till kvällsmat åt jag två Cloettachokladbitar och en lussekatt. Sånt sätter förstås också spår på kroppen och framför allt magen. Men det som gör att jag mår som jag gör är utan tvekan jobbet och situationen där. Jag blir helt utslagen av detta, det tär och jag mår skit, på ren svenska. Lilla söta Citrus får illustrera hur jävla utslagen jag känner mig. Jag själv är inte lika gullig och förresten skulle locket till Annas jullåda braka om jag la mig på det. Utöver det skulle jag inte ha tid att ligga där och skräpa. Sjuk eller inte, jobbade idag gjorde jag.

Utslagen!

 

Värsta sortens väder – kallt, blött och halt.

Det regnade som fan i morse när jag traskade upp till Universitetshuset för att  närvara vid ett avdelningsmöte. Vi matades med så mycket information att min hjärna slutade funka. Och att börja mötet med kaffe och smörgås i en jävla halvtimme direkt efter frukost kändes bara fel för mig. Jag kunde inte äta, jag kämpade ju med att behålla frukostyoghurten. Till lunch köpte jag sen i alla fall fisk, för jag kände samtidigt att jag måste äta. Det gick bra.

Under förmiddagen gick regnet över i snö. Sen blev det kallare… Det var redan halt när jag gick från Universitetshuset till kontoret i Segerstedthuset. Vid hemgångsdags var det stor fara för lårbenshalsarna… Värsta sortens väder idag alltså, det vill säga, kallt, blött och halt. Jag hade tack och lov varit förutseende nog och tagit med mig paraplyet hem från jobbet igår. Alltid något.

∼ ♦ ∼

I morse innan jag gick läste jag de sista sidorna den första Luciferboken. Jag hade redan skrivit ett inlägg om boken, ett inlägg som jag tidsinställde. Bilden tog jag också i förväg. För vem passar väl bäst att presentera Danny Katz-böckerna, skrivna av pseudonymen Lucifer (Carl-Johan Vallgren), om inte Lucifer själv? Och ja. Jag fortsätter direkt med nästa del, Svinen, som är den hittills senast utgivna i serien. Hoppas det blir fler.

Lucifer rekommenderar förstås Lucifers böcker Skuggpojken och Svinen.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet idag hade jag några ärenden som har med julen att göra. Den sista julklappen till min kära skulle inköpas. Därefter hade jag åtagit mig att köpa hem senap från Apoteket. Jag hade tur och tog nästan de sista två burkarna av vardera sorten, årets originalsenap och ingefära och chili.

Två burkar årets Apotekssenap.

Men vet du, kära dagbok, jag måste revidera en sak. Jag har faktiskt inte bara fått ett enda julkort och ett enda paket med julklappar. Idag fick jag två kort, det ena från vännen Agneta nere i Skåne och det andra från vännerna Uppsala-Ewa med make. Tack snälla ni, så glad jag blev!

Julkort från vännerna Agneta samt Ewa med make.

Och inte nog med det! Det låg ett vitt, mjukt paket hemma och väntade på mig också. Paketet kom ända från Motala. På baksidan fanns tydliga instruktioner för öppningen. Inuti låg var sitt par jättefina vantar till mig och Anna. Tack snälla Veggiehäxan! Jag bjuder på fika eller pommes – eller kanske chips?! – nästa gång jag kommer till stan. Nu vet jag ju mer exakt var din brevlåda bor.

Ett vitt, mjukt paket från Motala…

…med tydliga instruktioner för öppning…

…och var sitt par jättefina vantar till Anna och mig.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag vila och försöka hitta kraft, ork och lust att klara av ytterligare två arbetsdagar. Sen ska jag vara ledig i inte mindre än 17 sammanhängande dagar. Och… ja just det… I slutet på första arbetsveckan på det nya året blir det anställningsintervju via e-möte.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.