Kära dagbok…
Jag var mycket trött och ganska medtagen på måndagskvällen. Den här infektionen gör mig verkligen sänkt, trots att jag inte har nån feber. Jag kunde inte slänga mig för att vila under dan heller. Men nu hoppas jag att infektionen är på väg att vända. Jag får så fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte orkar, framför allt gentemot Fästmön, som inte heller är kurant. Dessutom jobbar vi båda två fram till och med den 22 december (i morrn).
I skrivande stund kan jag inte se det vi faktiskt redan har fixat, bara det som inte är gjort:
- viss handling återstår
- julsaker och julgransfot ska hämtas ner från vinden, flera lådor
- julpyntning
- ta in granen och sätta den på fot
- klä granen
- viss matlagning
- bordsunderreden ska hämtas ner från vinden, två stycken
- Helping Hand ska hämta gamla möbler (i morrn eftermiddag)
med mera…
När jag läser listan blir jag bara yr. Blodtrycket faller rätt hastigt ibland, trots att jag sitter ner.
En härlig modern skräcksaga.
Igår kväll kollapsade jag i fåtöljen. Läste en mycket kort stund och lät mig sen förloras in i en film på TV3 för lite äldre barn, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Jag läste boken i maj 2019 och tyckte att det var en härlig modern skräcksaga. Filmen var lika speciell som boken. Bra, men otäck och inget för små barn. Boken lämnade mycket till fantasin att leka med för var och en på egen hand, medan filmen var väldigt tydlig och i vissa delar ganska läskig.
När Anna kom hem vid 20.30-tiden drack vi var sin mugg te, jag med mjölk och honung (gissa vilken låt, person och känsla som poppade upp ur minnesbanken, kära dagbok?!)
∼ ♦ ∼
Utanför fönstret i Bokrummet har det blivit vinter igen. Bilden tog jag i morse när jags satte mig för att jobba.
Det har blivit vinter i Uppsala igen. Nästan hela dan igår snöade det. I morse visade termometern nånstans mellan minus tio och minus elva grader. Där höll sig temperaturen hela dan. Jag är tacksam att jag slapp ge mig ut i morse och på eftermiddagen för att utsätta mina luftrör för ännu mer plåga, men helt och hållet slapp jag inte undan. Mina mediciner – och recepten – är på väg att ta slut/gå ut och eftersom jag har varit dålig har jag inte orkat ta mig till nåt apotek. Det behövde göras idag. I samband med detta passade jag på att hoppa in på Korgtassen och handla en del av det som står på resthandlingslistan.
Annars jobbade jag, förstås. Det är mycket att komma ihåg nu så här de sista dagarna. Idag mejlade jag växeln om hjälp med frånvarobesked samt skrev ett nytt autosvar på mejlen som kopplas in klockan 15 i morrn. Vidare bidrog jag till förvirringen kring de nya restriktionerna kring covid-19 samt läste korrektur på årets sista nyhetsbrev. Min julklapp från arbetsgivaren la min ordinarie chef på mitt gamla kontor ”vid datorn” (vet inte om att det står nån dator där, men…). Jag svarade direkt med vändande mejl och frågade om klappen kunde postas. Chefen erbjöd sig att gå förbi jobbet och posta klappen. Det var gulligt!
Jag har skrivit ett litet mejl till mitt fadderbarn Oscar och bilagt några foton. Jag hoppas att extrapengen till honom kommer fram till jul.
∼ ♦ ∼
Här skulle jag kunna skriva mer detaljerat om hur det egentligen är, hur jag mår på riktigt och hur nära jag är gränsen. Men jag gör det inte av hänsyn. Gråter inuti i stället. Snart brister det emellertid. Det går snabbare än en tror att utplåna en människa, eller ett par, tre stycken.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Så jobbigt att du inte återfår någon ork, det är väl inte mer att göra än att vänta ut ”sk-ten” och preppa med vitaminbooster..
Håller tummarna att du är piggare i morgon när du är ledig, själv jobbar jag ”in i kaklet” i år, men ser fram emot ledigt sen
GillaGilla
Det är väl lite bättre idag, men så snart jag gör nåt blir jag helslut. Och jag är både snuvig och täppt – irriterande och äckligt.
I morrn blir det sista-minuten-fix. Vi hoppas kunna göra det mesta tunga idag så det bara är matlagning i morrn (Jansson och lax).
GillaGillad av 1 person