Ett inlägg om en bok.
Det vore att ljuga att säga att jag aldrig köper böcker efter omslag eller titel. När det gäller Ransom Riggs ungdomsbok Miss Peregrines hem för besynnerliga barn gjorde jag det helt klart. Alltså såväl omslag som titel bet sig fast och boken skrek åt mig på Myrorna i Boländerna att jag skulle ta den med hem. Jag hade tagit en annan bok som jag satt och bläddrade och småläste i medan vännen FEM tittade på kläder när jag hörde den ropa strax till höger om mig. Och för ett par guldpengar blev detta inbundna exemplar i fint skick min. Nu har jag dessutom läst boken och det blev den andra läsupplevelsen av de totalt åtta böckerna som kom i min ägo (fyra köpta second hand, fyra fådda) den andra helgen i maj. Eftersom detta också är den första boken i en serie om fyra inser jag att jag behöver hålla loppisögonen öppna i sommar. Fast den senaste boken i serien kom ut så sent som i april i år och den lär jag nog inte hitta som second hand. På originalspråk (engelska) kom Miss Peregrines hem för besynnerliga barn ut första gången 2011 och i svensk översättning 2016.
Amerikanske tonåringen Jacob är uppfödd med farfars märkliga skrönor. Tillsammans med fotografierna av besynnerliga barn visste Jacob inte riktigt vad han skulle tro på. För farfar var ju jude och hade efter gissningsvis stora vedermödor överlevt kriget, men… vad var sant och vad var påhitt i hans berättelser? När farfar ganska snart i boken dör mår Jacob väldigt dåligt eftersom farfaderns död var underlig. Han sätts i terapi. (Är han ett besynnerligt barn, månntro?) Kanske låtsas han, kanske mår han så småningom bättre. När han fyller sexton får han många fina presenter, men den finaste av allt kommer från faster och är en bok som har varit farfaderns. I boken hittar Jacob ett brev som gör att han och pappan hamnar på en ödslig ö utanför Wales.
Det här är en härlig modern skräcksaga. Berättelsen flyter på bra och en skulle kunna tro att det är svårt att få ihop det verkliga med spökliga fantasier lyckas författaren. De fiktiva delarna är inte otäckast. Som vanligt är ju verkligheten det. Samtidigt tror jag inte att det här är alltför otäckt för tonåringar att läsa – om nu tonåringar av idag läste böcker. Det gör majoriteten av dem tyvärr inte. Det här är en fantasyroman för unga som jag önskar att de skulle läsa. De svartvita fotografierna som finns i boken bidrar mycket till att det kusliga förstärks. Ibland känns storyn lite tunn och lite för mycket upphängd på fotografierna.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Titeln är verkligen en sådan som gör en nyfiken. Jag har sett den på nätet ett par gånger och nästan tänkt att jag vill läsa den.
GillaGilla
Ja och omslaget också! De finns flera böcker i serien så jag ska kolla om jag fåt tag i dem på loppis eller så.
GillaGilla