Kära dagbok…
Jag hade ont i ryggen igår kväll efter en sittande arbetsdag. Fästmön var ledig och kunde konstatera att en ledig dag inte räcker till för allt från återhämtning och rolig fritidssysselsättning till måsten i och utanför hemmet. För egen del har jag alltid/vanligen minst två lediga dar i följd varje vecka. Som det är nu räcker inte det till riktigt heller. När en jobbar på distans, dvs hemifrån, existerar gränsen mellan jobb och fritid inte riktigt. Min lösning att ha två olika skrivbordsstolar – en för jobb och en för fritid – är nog bra och annorlunda, men den räcker inte. Att ha jobbmobilen på stör ej-funktion vissa klockslag funkar inte heller som det ska. Jag har nämligen börjat kika på den både före och efter min arbetstid eftersom kollegor inte alltid jobbar de tider jag jobbar. Och jag jobbar i vanliga fall ungefär klockan 7.15 till 16 (ofta 16.15) med en halvtimmes lunchrast.
Så snart jag lämnar en stol lägger nån rabarber sig på den. Min jobbstol har jag nu en plastsäck på när den inte används så att tyget inte ska bli klöst eller hårigt. Min privata skrivbordsstol börjar gå sönder här och var i fejkskinnet, men den är ack så bekväm – tycker många. Den börjar emellertid bli sliten på fler sätt, för rätt som det är åker jag ner i sitthöjd. Det går inte att ha en sån stol vid alla dessa Zoommöten…
Men åter till gårdagen. Det var väldigt bekvämt för mig att Dafgårds hade förberett min kycklinglasagne. Den skulle stå i ugnen i typ 45 minuter, det var allt. Anna fixade en lasagne utan pasta till sig själv och under dan hade hon köpt ett underbart gott vin. Senaste gången vi drack vinet var i december 2019. Då drack vi årgång 2018, nu drack vi 2020. Den nya årgången var lika fin som den äldre. Priset hade bara ökat med fyra spänn och sockerhalten hade gått ner till åtta gram per liter.
Trots att såväl mat som vin var supergoda tog inget av dem slut. Vi fick båda två matlådor och av vinet finns det kvar till i kväll.
Lättlurad och för snäll i mina värderingar, men ändå fick jag två stjärnor.
Klockan 20 stängde jag av omvärlden, nästan, och ägnade mig åt säsongens sista program i Antikrundan. Det kan inte ha varit lätt att göra de åtta programmen som ju är så annorlunda mot hur de tidigare var. Experterna träffar vanligen folk, massor av folk. Den här säsongen fick vi tittare i stället träffa flera av experterna i deras hem eller på besök hos enskilda personer, nya som gamla medverkande. Roligt och lärorikt har det i alla fall varit, precis som vanligt. Igår fick jag säsongens sista diplom. Trots att jag tyckte att jag gjorde ganska dåligt ifrån mig fick jag två stjärnor och omdömet Antikkunnig. Gårdagens program handlade om förfalskningar och jag var uppenbarligen både lättlurad och för snäll…
∼ ♦ ∼
Fredagsmorgonen var jättekall. Det snöade faktiskt lite igår eftermiddag, men som tur var la sig ingen snö. Ändå var det nästan fem minusgrader när jag klev upp. När solen tittade fram steg temperaturen, dock inte särskilt mycket över nollan. Citrus bestämde sig för att stanna inomhus och beundra utsikten (eventuella fåglar) genom köksfönstret.
Citrus beundrar utsikten genom köksfönstret.
Jag hann köra en maskin svart tvätt och jobba flera timmar innan det var dags för dagens utflykt. Idag på förmiddagen skulle både jag och vännen jag känt längst i livet besöka vården. Jag hade tid för att få hjälp med min rygg, vännen skulle ta bort gips. Därför blev det ingen kafferastpromenad utan jag kombinerade den med vårdbesöket till vilket det var gångavstånd på totalt ungefär 15 minuter tur och retur.
Jag fick god hjälp i vården och även ett lugnande besked. Nu är det upp till mig att jobba bort mina ryggbesvär, men jag ska tillbaka till naprapaten på tisdag förmiddag igen för fler övningar och behandling. För vännen gick det också bra att få bort gipset. Även för vännens del krävs övningar.
Hemkommen fick jag ett meddelande om att det kan finnas möjlighet till förändring för mig. Min kompetens inom ett visst område är efterfrågad, men som alltid handlar det om förhandlingar och pengar. Jag har sökt kontakt, än så länge utan framgång. To be continued…
∼ ♦ ∼
Linnex – var är du?
Minns du, kära dagbok, att jag nätshoppade från Rituals i onsdags och varorna levererades knappt ett dygn senare? I tisdags gjorde jag en beställning bland annat på Linnex till Apotek Hjärtat. Igår, torsdag, kväll fick jag mejl om att varorna inte kunde levereras som utlovat – igår. Nej, det hade jag fattat, brevbäraren hade redan gått sin runda. Idag strax före lunch kom ett nytt mejl från apoteket att de har packat mina varor och skickat – och att beräknad leverans är… idag. Gissningsvis har de mer att göra på apoteket i dessa tider, men då kanske man ska tala om på sin webbplats att leveranstiderna är längre innan kunder gör sina beställningar. Den här kunden kunde ha gått till ett apotek och köpt sin Linnex i stället för att troligen få gå till det hemska utlämningsstället som bör undvikas i dessa tider.
∼ ♦ ∼
Helgen är här och för min del väntar två dar när jag inte behöver må så dåligt i själen. För Annas del väntar två dars jobb. Gymnasisten har aviserat att han återvänder till oss på söndag, lagom till middagstid. Gissningsvis får jag ta en tur med bilen och hämta hem honom, men skolgrejorna får han bära själv, min rygg gillar inte att bära just nu. Jag vet inte ens om jag klarar av att släpa runt Dammsugaren from Hell i helgen. Men kanske orkar jag läsa och promenera i alla fall.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 