Kära dagbok…
Sakta men säkert (ta i trä!) blir ryggen bättre. Visst gör den fortfarande ont, mest på vänster sida, böja mig framåt är oerhört plågsamt och jag lutar fortfarande åt höger. Men jag vill tro att det går åt rätt håll. I natt hade jag kramp i benen flera gånger, så sömnen blev sönderhackad. Ryggen fick bara tåla att jag flög upp så snabbt jag kunde. Jag sitter stilla för mycket. Därför måste jag fortsätta med mina kafferastpromenader och mina promenader med sopborsten i lägenheten.
Högtidsstund! (Det krävs inte så mycket mer för att jag ska bli lite gladare.)
Igår kväll promenerade jag ingenting. Jag åt min uppvärmda matlåda (nej, jag ska inte äta pasta i kväll igen!), telefonerade med en vän, hade TV:n påslagen och läste. Antiktidningen kom med posten och det är alltid högtidsstunder när jag får sitta och bläddra i den. Bläddrandet kompletterar jag gärna med nåt smaskens, igår blev det choklad. Mitt sällskap var Citrus som låg i den andra fåtöljen och sov större delen av kvällen. Att känna att det finns en levande varelse nära betyder mycket. Jag skulle önska alla inte bara ett intresse för antikviteter och godsaker utan även ett och annat husdjur. De är inkännande!
Jag roar mig själv.
Det krävs inte så mycket för att jag ska bli lite gladare. Att nån annan ska roa mig eller så kräver jag defintivt inte. Omtanke har sina gränser. Det är bara jag som kan se till att jag försöker mår bra. Lätt är det inte, men jag är glad att det ändå finns både människor och djur som gillar att prata med mig, umgås med mig.
Jag vill bara bli lite omtyckt och slippa kritik jämt och samt om samma saker. Vissa saker ska jag bara inte ta upp med vissa människor, jag måste fan lära mig det. Mina vänner (ja, jag har faktiskt flera) och bekanta ska jag inte överutnyttja utan möta och umgås med på lite olika sätt, beroende på sånt som förutsättningar, intressen med mera.
”Bäst före… Ofta bra efter”… kan det stämma?
Fan, jag blir snart 59 år och jag ska ju inte bli äldre än så. Vi får se om h*n som spådde mig får rätt eller inte. Jag funderar ganska mycket på döden vissa dar. Jag tänker att döden är som att somna och inte vakna ens av kramp i benen. Bara fortsätta sova och försvinna in i oändligheten. Men sen vet jag att själva döendet inte alltid är så enkelt utan kan vara väldigt plågsamt och ångestfyllt. Två sidor av samma mynt. För dö ska vi ju alla – förr eller senare.
I morse såg jag på yoghurtförpackningen att det så kallade bäst före-datumet hade kompletterats med orden ”ofta bra efter”. Det är bra, Arla, det gäller säkert era produkter, men inte mig, för tillfället synnerligen värdelös, bäst före-datum eller inte.
Men så tänker jag på det där mejlet jag fick igår kväll. Under eftermiddagen hade jag kompletterat ett underlag till två texter, i princip skrivit texterna nästan färdiga. På kvällen (jag brukar inte läsa jobbmejl utanför kontorstid, men av nån anledning gjorde jag det igår…) fick jag de där efterlängtade orden:
”[…] tusen tack för att du […]!! […] Värdefullt för mig att du hjälpte mig skriva! 🙂
Då skaver bara vetskapen om den underliggande beställningen, som jag fick kännedom om först efteråt, ytterst lite.
∼ ♦ ∼
Onsdagen började kallt och soligt. Min vapendragare Citrus har legat och sussat intill min arbetsplats. Hennes närvaro gör mig lugnare, men jag måste förstås upp och studsa av och till för ryggens skull – oavsett om det är arbetsdag eller fritid. Då brukar hon öppna ögonen lite, kisa och titta på/till mig.
Min vapendragare Citrus.
Jag tog mig utomhus en sväng på förmiddagen, för ljus behöver jag visst extra mycket för tillfället. Dessutom behövde kattskiten som låg i en påse på golvet slängas. Tyvärr gjorde det ont när jag gick idag, så promenaden blev mest plågsam. Men jag kunde i alla fall kika in i Linnéträdgården och hoppas att den öppnar snart igen för besökare.
Hemkommen startade jag en maskin tvätt. Det var nåt som luktade mindre gott än vanlig smutstvätt i tvättkorgen som snabbt behövde åtgärdas.
Under eftermiddagen jobbade jag på och deltog även i ett intressant webinar om en bra arbetsdag. Det var synd att intresset var så lågt. Vi är många på förvaltningen och många på min avdelning.
∼ ♦ ∼
Ytterligare varor till min kropp har jag nu nätshoppat. Denna gång blev det duschmousse och kroppskräm från Rituals. Enligt sms igår från vännen FEM ska nämligen serien Happy Buddha utgå ur sortimentet/sluta produceras. Fasa! Det är ju den bästa ritualen, med en doft som passar ”alla”, oavsett kön och ålder! Märkligt nog står det inget om detta på webbplatsen, men jag chansar inte utan litar på FEM!
Bästa ritualen!
∼ ♦ ∼
I kväll ska jag se Lyckoviken på TV3 och därefter Renées brygga på TV4. Jag är extra nyfiken på Malin Persson Giolito, men även på Björn Hellberg, som gästar henne i kvällens program.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
