Måndag kväll den 1 mars och tisdagen den 2 mars 2021: Sprätter till (än är det liv i ‘na)

 

---

Kära dagbok…

Efter arbetsdagen igår kändes ryggen trots allt rätt OK. Visst, den gjorde ont vid vissa rörelser, men jag kunde ändå hitta bekväma viloställningar. Jag tänkte att det var på väg att gå över. Jag tänkte fel förstås. Vid läggdags stod jag framför spegeln i badrummet. Inte fan vet jag om jag hoppade till vid åsynen av mig själv, men det sprätte till i rygghelvetet så jag pep högt. Sen dess har ryggen varit sämre igen. Linnex lindrar, fast inte till hundra procent den här gången. Smärtan gör mig otroligt trött och jag blir även påverkad på andra sätt, koncentrationen och givetvis humöret, till exempel. Väldigt glad blev jag över Annas snälla mammas omtanke i alla fall – hon ringde igår kväll för att höra hur det var med ryggen. Vännen FEM hörde av sig per sms under dan, men då hade jag inte så mycket tid för dialog eftersom jag jobbade. Men tack för att ni bryr er!

Fästmön och jag käkade middag tillsammans igår. Anna stekte kesoplättar till sig och jag åt resterna av fetaost- och tomatpastan från i lördags. Sen behövde ingen av oss äta nåt mer än ett par kex (= jag) till kaffet under kvällen.

God middag på lördagens rester igår.

Anna kollade på ett par utbildningar på nätet och jag började läsa den sjätte Helen Grace-boken. Men klockan 21 samlades vi i Salen för att se Atlantic Crossing. Den där kronprinsessan Märtha, hon var nåt i särklass, hon… Sen fattar väl jag också att allt inte är sant, det är ju en TV-serie.

∼ ♦ ∼

Jorå, jag ska dö. Fast troligen inte av ryggskott.

I morse vaknade jag av mobillarmet och sprätte till. Rygghelvetet gjorde förstås skitont. Allting tar hundra år för mig att göra. Bara att sätta mig vid köksbordet för att sleva i mig yoghurt… För att inte tala om att duscha… Men jag gör det. Dessutom är det faktiskt fortfarande saker jag kan göra. Igår, till exempel, lyckades jag tömma diskmaskinen på ren disk. ”Övre våningen” gick bra, nedre var det lite värre med. Långsamt och försiktigt med ett par pauser – så var även ”undervåningen” tömd. Jag kan inte tömma kattpottorna, men jag kan sopa sand i hallen. Och jag klarade av att åka hissen ner med två soppåsar igår. Vidare kan jag faktiskt bädda. Vi har tack och lov en hög säng. Så sammanfattningsvis: Ja jag ska dö, alla ska vi dö. Fast jag tror inte jag dör av ryggskott.

Övervakaren Citrus.

Och så försöker jag jobba. Det går sisådär. Det blir en del stunder på yogamattan med benen i vinkel upp på en pall. Smärtan påverkar mig, som sagt, men jag får ett och annat gjort. Idag har jag suttit i längre Zoommöten och jag har även skrivit ett par texter. Citrus har legat på kudden i före detta hallstolen och övervakat mig både igår och idag och både under arbete vid datorerna och på yogamattan. Käppen gillar hon inte alls, gripklon har hon nosat lite på.

Det gör ont att sitta, men jag vågar mig inte ut på nån längre promenad. Jag njuter mest av vårljuset genom fönstret. Det har blivit otroligt ljust om morgnarna. I morse behövde jag inte tända lampan över köksbordet för att kunna läsa.

Hur som helst kände jag att luften här hemma blev för… kvävande, så jag tog mig ut en kvart. Långsamt gick jag iväg. Det finns väl inget bättre att göra när livet bara känns grått och trist än att gå och köpa Varma koppen till lunch och TV-tidningen för kvällsnöjet?! Efter promenaden fick jag i alla fall energi nog att söka ett jobb som en kollega hade tipsat mig om. Ansökningstiden går ut nästa vecka och jag har i dagsläget bara ytterligare en aktiv ansökan inne. I fredags fick jag tyvärr ett nej på en ansökan hos min förra arbetsgivare. Samtidigt passade den tjänsten inte riktigt min profil – eller tvärtom, dårå.

När livet är grått och trist…

…finns det väl inget bättre än att gå och köpa Varma koppen och TV-tidningen?

Ur frysen grävde jag redan på förmiddagen fram en matlåda till middag. Även i kväll blev det gnocchi, denna gång kycklingfärsdolmio som jag själv har gjort. Vilken tur jag har! Bara att tina och sen värma i micron.

Tisdagsmiddag.

Jag har beställt lite varor från Apotek Hjärtat på nätet, bland annat mer Linnex. Hoppas att Post Nord-brevbäraren är snäll och levererar det till min ytterdörr så att jag slipper gå och hämta det.

I kväll är det Lyckoviken, men kanske ser jag reprisen i morrn. Jag har telefonerat med en god vän och nu ska jag ägna mig åt min spännande bok mellan alla ryggövningar på yogamattan. Känner mig som en skalbagge där jag ligger och sprätter…

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.