Torsdag kväll den 18 februari och fredagen den 19 februari 2021: Expert? Storhetsvansinne? Nej, men lite lär jag mig fortfarande

 

---

Kära dagbok…

Storhetsvansinne???

Tiden går fort när en har roligt, sägs det ju. Jag vet inte om jag har så roligt just nu, men fort går tiden! Nästan hela dygnet tillbringar jag i hemmet. Det är OK för det mesta även om det inte blir så mycket… stimulans och input. Igår kväll fick jag i alla fall känna mig lite stolt över mig själv. Det är ju väldigt sällan nån säger att jag är bra, så ytterligare ett diplom som antikexpert satt fint. Diplomet fick jag på mina egna meriter, jag fuskade inte och jag smörade inte för nån.

 

Nej, jag har inte fått storhetsvansinne, för jag är sannerligen långt ifrån nån expert på antikviteter. Men det är roligt och spännande och uppenbarligen lärorikt att titta på Antikrundan och amatörvärdera via Duo-appen hemma i fåtöljen. Jag fick många fullpoängare igår, bara en nollpoängare. Sen missade jag ett par av snabbfrågorna. Det var sjätte programmet av åtta den här säsongen, så snart är mitt nöje och min främsta nuvarande stimulans av de grå cellerna slut.

 

Tillagat själv, micrat av Anna. Inte så mättande portion, dock.

Att jag inte är nån expert i köket heller känner du till, kära dagbok. Men igår hade jag faktiskt lagat min egen mat. Tidigare. Jag tog fram en matlåda, som kanske mer var en lunchportion, med gnocchi och kycklingfärs i dolmiosås ur frysen. Fästmön lagade en gryta till sig och Gymnasisten, men det var ju fläskkött i den, så jag blev inte bjuden. Anna micrade min mat och bjöd på sallad. Det var nog tur det, för riktigt mätt blev jag inte.

Just nu är jag extremt matkrånglig. Jag får inte i mig nåt annat än kaffe och Pro Viva till frukost på vardagarna eftersom jag är så orolig i magen inför varje arbetsdag. Till lunch är jag oftast vrålhungrig, men då hinner jag inte fixa mer än varma koppen och ett par rostade mackor eller knäckemackor. När det börjar närma sig middagsdags är jag givetvis ännu mer hungrig. Men blir jag inte helt mätt av middagen heller går det alltid att ta till det vi gjorde igår: ost, kex, fikonmarmelad och ett glas ripasso. Notera dock att jag intog vin efter mina värderingar. Jag var inte påverkad av alkohol heller, alltså. Håll i alla fall med mig om, kära dagbok, att en ostassiett, ett glas ripasso och en bra bok inte är det sämsta i livet. För det är sånt (nåt gott att äta och nåt gott med alkohol att dricka) jag mutar mig med just nu för att inte hoppa på nåt tåg.

Ostassiett, ett glas ripasso och en bra bok.

∼ ♦ ∼

I morse var det rena sommarvärmen när jag vaknade. Termometern i köket visade över noll. Det har varnats för ishalka här under förmiddagen. Jag var lite orolig inför kvällens utflykt i bil med Gymnasisten till Förorten. Två veckors vuxentid får Anna och jag nu. Det brukar var skönt en dag eller två, sen känns det väldigt tomt. Då ställer vi upp dörren, jag fyller Pojkrummet med torkställningar för tvätt och katterna ligger gärna i Bruno Mathssonfåtöljerna.

Den här fredagen har jag också tvättat, ett par lammullströjor som skulle köras kallt och kort, men de hänger på torkställning i sovrummet, inte i Pojkrummet, eftersom det var ett kort tvättprogram och Gymnasisten hade fortfarande sovmorgon när tröjorna var klara. Jag startade maskinen prick klockan sju och en halvtimme senare var tröjorna tvättade. För egen del tvättade jag håret idag, men först tömde jag kattpottorna och sopade i hallen som vanligt. Ryggen har bråkat, så jag fick upp och studsa några gånger under arbetsdagen. En gång tömde jag diskmaskinen på ren disk. Det gäller att hitta små moment i vardagen som går att använda till friskvård.

Bäst för min rygg är emellertid kafferastpromenaderna. Dessa är rätt bra på annat sätt också eftersom jag samtidigt bär ut sopor ett sopberg bestående inte bara av kattskit var och varannan dag.

Lite brunt skymtar under snön…

Ett brunt hus också.

Men bollen är gul!

∼ ♦ ∼

Fredag och helg… Jag har haft ett gott samtal med vännen FEM. Hoppas hon förstår hur mycket jag uppskattar dessa samtal! Det är såna som hon och såna samtal som gör att jag står kvar på perrongen.

Till i kväll blev det bestämt att jag skulle hämta mat på hemvägen från Förorten när jag skjutsat ut Gymnasisten och hans grejor. I morrn avslöjar jag vad det blev.

∼ ♦ ∼

Men nu är det kväll och jag ska försöka göra mitt bästa att under de lediga dagarna släppa tankarna på det som gör så ont. Möjligen ska jag försöka tänka på den positiva återkopplingen jag fick under dan. Jag fick läsa bland annat följande i ett mejl:

”Det jag […] förstår är att du är en extremt duktig kommunikatör och att din kompetens bör tas tillvara ordentligt.

De här orden bär jag med mig in i helgen, jag som i vår fyller 59 år och har +30 år i yrket i mitt bagage, kära dagbok.

Ord från kylskåpet får illustrera min känsla.

∼ ♦ ∼

Helgen i övrigt omfattar som vanligt dammsugning för mig. Det får jag göra i morrn, lördag, eftersom vi har annat för oss på söndag. Vidare ska jag handla i morrn (listan börjar bli lång) och sen försöka sätta mig in i några handlingar till ett möte på tisdag kväll. Jag misstänker starkt att den här helgen och mina två lediga dar den här veckan passerar alltför snabbt.

Inget mer att säga än detta.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.