Kära dagbok…
Det har varit en helg med god mat och dryck, nära och kära, katter och böcker. Ändå har oron fladdrat i magen hela tiden. Jag tycker att jag har försökt – och även lyckats rätt bra – att dölja den för andra, men det klart att Fästmön har noterat den. Det blev kanske inte den Alla hjärtans-helg vi hade önskat. Den hade dock många goda ting. Det lindrar smärtan inuti. Samtidigt tänker jag på mamma och den där frågan hon ställde mig vid ett tillfälle:
”Klarar du av det här nu då?
Lilla mamma, jag klarade av det. Då. Nu idag vet jag ärligt talat inte. Det gör så ont. Så fruktansvärt ont. Jag är rädd att jag har misslyckats totalt.
∼ ♦ ∼
Fredagskvällen innebar som för så många andra i Sverige – tacos. Jag är inte överdrivet förtjust i det, det är nånting i kryddan som jag inte gillar. Men Anna stekte svamp till mig – utan krydda och då blev det bara gott. Annat som platsade i min tortilla var Annas egengjorda guacamole, paprika, riven ost, rödlök, salsa med mera.
Tacofredag.
∼ ♦ ∼
Veckans första lediga dag startade på vanligt sätt med läsning och kaffe på sängen. Boken är en så kallad cosy crime och därmed ganska lättsmält, kräver inte så mycket eftertanke. Jag kände mig hyfsat utsövd och när oron knackade på sa Anna att jag skulle fokusera på att jag var ledig. Tänk att lite omtanke och några ord kan nå fram genom ångesten!
Utöver det hjälpte det gott att ha en kattkille (Lucifer) som ligger och spinner i sin egen lilla filt. Katterna har blivit mig så kära, de är nästan så nära egna barn som jag lär komma. Så otroligt rogivande och lugnande. Annars får katterna inte vara i sovrummet, för vi vill ha det katthårsfritt. Men undantag blir det när alla vill.
Det blev dusch och frukost och en stunds sittning i Salen. Jag ringde Annas snälla mamma och avtalade hämtning. Men vi hade ett par timmar över efter bäddningen och före middagen. Lucifer bäddade åt sig i soffan och Anna och jag tog en vinterpromenad och fick lite sol på bleknosarna.
Klockan 14.45 hämtade jag Annas snälla mamma i nya bilen. Vi lämnade bilen i garaget och gick bort till Trattoria Alessandro. Där hade vi bokat bord för åtta personer. Alex hade förberett och dukat så fint åt oss. Vi kunde sprida ut oss över fyra bord. Orsaken till middagen var förstås att fira Biografmaskinisten som fyllt 30 tidigare i veckan. Jag tror att alla närvarande var nöjda med det som blev, det råder trots allt pandemi och då får firande och presenter stryka lite på foten. Min mat var underbart god, servicen fin och Alex mycket generös med tillbehör och vin. Jag vill gärna stötta vår kvarterskrog så att den finns kvar. Notan delade vi på tre, vilket kändes bra och rimligt. Tack alla inblandade för en fin middag!!!
När jag gick hem en kvart över fem var det skymning, inte kolsvart. Vi går mot ljusare tider. Det kanske lättar. Anna och Gymnasisten gick och köpte lördagsgodis medan jag gick hem och utfodrade familjen Katt. Sen gjorde vi som så många andra, tittade på Melodifestivalen. Vi kollade också Leif och Billy, som inte var lika roliga som förra lördagen, tyckte jag, samt En mördare bland oss. Den sistnämnda är riktigt, riktigt bra!
∼ ♦ ∼
Söndagen startade ungefär som lördagen, men jag hade mer ångest i morse. Det blev ändå läsning och kaffe på sängen – och nytt besök av Lucifer. Idag inte bara spann han utan det lät som om han snarkade. Klart ångestdämpande.
Jag ringde Annas snälla mamma för att kolla läget innan jag tömde kattpottorna och åt frukost med Annas snälla mammas dotter. Nån promenad blev det inte idag. Anna svängde ihop en hjärttårta av grädde och hallon från Slottsträdgården medan jag dammsög. På eftermiddagen kom Biografmaskinisten på fika.
Ett riktigt bra barolovin.
Före middagen gick Anna och Gymnasisten iväg för att handla det nödvändigaste. Jag dukade, gjorde sallad, startade ugnen, hällde upp gratäng i en form och öppnade en flaska Barolo. Vinet har vi druckit tidigare årgångar av och alla har varit superbra. Den senaste är från 2015 och kostar 179 kronor på Systembolaget.
Anna lagade sen sin ajvar- och tomatkyckling till söndagsmiddag. Medan den riktiga matlagningen har pågått har jag suttit och skrivit det här.
I kväll blir det När livet vänder och senare Tunna blå linjen.
∼ ♦ ∼
I morgon är det (förnedrings?)dags igen och jag bävar. Men jag ska också gratta två kollegor som fyller 50 respektive 60 samt ringa till vännen FEM som har lekt balettdansös på is med fraktur till följd.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Katters spinnande är verkligen ett speciell och lugnande ljud!
GillaGilla
MYCKET lugnande!
GillaGilla
Inte kul att behöva känna ångest, det tar på krafterna 😦
Förutom det verkar ni haft en fin helg, med god mat och sällskap med firande och allt !!
GillaGilla
Det tar väldigt mycket.
Annars var helgen fin, men för kort. Igår hann jag inte ut.
GillaGilla