Ett inlägg om ett vin.
Fylligt och kryddigt Barolo, ett italienskt vin av högsta klass.
Det blev en tidig middag igår, en Toffelvåffelmiddag. Till våfflor med sylt och grädde passar inte vin direkt. Men en helg utan vin… Jag botaniserade i mitt vinskåp och plockade fram en flaska Ricossa Barolo 2012, inköpt förra helgen för 179 kronor. Så länge kunde jag spara på den…
Jag har länge varit nyfiken på Barolo-viner och bara hört goda omdömen om dem. Därför köpte jag ett par flaskor. Baroloviner är av klassen DOCG, det vill säga den högsta klassen av italienska viner, och härstammar från Piemonte i norra Italien. Dessa viner måste alltid vara gjorda på den blåa druvan Nebbiolo som skördas i oktober och sägs vara bidragande till att det då uppstår en tät dimma. (Druvans namn härstammar troligen från italienskas nebbia som betyder dimma.) Alkoholhalterna på Barolovinerna måste vara minst 13 procent.
Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:
”Kryddig smak med fatkaraktär, inslag av körsbär, lavendel, salvia, tranbär och kanel. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött. […] Kryddig doft med fatkaraktär, inslag av körsbär, nougat, lavendel, salvia, tranbär och lakrits.
Jag sippade först på ett glas bara så där, utan nåt till, och fann ett fylligt och kryddigt vin. Doften av lakrits var tydlig liksom smaken av kanel. Det var underbart gott att bara avnjuta, men jag dukade så småningom fram ett antal blåmögelostar och kex. Ostarnas sälta passade väl sisådär till vinet som enligt Systembolaget passar bäst till lamm, nöt eller vilt. Dessvärre är det inget som jag äter, men jag ska helt klart avnjuta vinet till stekt kalkon framöver.
Jag tog mig rätten att bara sippa på ett glas Barolo.
Vinet var ljuvligt, även om jag borde ha ljummat det lite (det var lite för kallt). Detta fantastiskt goda vin kanske är slösigt att dricka utan nåt till. Den rätten tog jag mig.
Toffelomdömet blir det högsta. Baroloviner ska definitivt få flera platser i vinskåpet!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
