Kära dagbok…
Uteplatsfest mittemot.
Det blev en del turer kring gårdagens middag, men vi blev båda mycket nöjda i slutet. Medan jag väntade på att Fästmön skulle komma hem från jobbet spanade jag genom fönstret på grannarna i huset mitt emot. De ordnade en liten uteplatsfest. Jag skulle tro att det handlade om födelsedagsfirande utomhus för nån äldre. Det regnade lite lätt av och till, men de spände upp ett parasoll, så jag tror de klarade att stå emot vätan. Hur mysigt som helst såg det ut.
Och mina tankar vandrade förstås till mamma och pappa. Nu är jag glad att jag slipper oroa mig för dem i dessa coronatider, men ändå. Saknaden finns alltid där. Den blir mer påtaglig när jag ser människor umgås med sin familj. Då känner jag mig ledsen samtidigt som är innerligt tacksam att Anna fortfarande vill vara min hela familj – och att jag får låna hennes mamma ibland.
Medan jag väntade…
Sen har jag ju min familj borta på trattorian. Medan Anna traskade iväg för att handla mat till helgens jobbluncher och lite annat som vi behövde, hoppade jag in för att beställa pizzor åt oss. Det var så roligt att se att där satt tre små sällskap. Men framför allt att se att Giovannis ledsna ansikte nu var utbytt mot ett som strålade av glädje liksom Saras leende. Det var bekymrade miner sist jag var där. Coronahelvetet är som bekant inte bara ett dödligt virus, det förstör människors liv på ekonomiskt vis också. Igår kände jag att det hade gått ett par steg framåt och uppåt, vilket gladde mig enormt.
Jag tog en Brooklyn IPA medan jag väntade på våra pizzor. Jag serverades även handsprit. Lite senare skrev Sara på Instagram att jag är ”part of our big family”. Det värmde hjärtat enormt. Pizzan värmde magen också. Den var verkligen jättegod, framför allt tomatsåsen var otroligt smakrik. I påsen hamnade också två flaskor Peroni lemon. Dem sparar vi till en riktigt varm dag.
Nu hoppas jag att trattorian överlever corona så att jag kan ha både min bröllopsfest och mitt gravöl där. Tillsammans med min”big family”.
Efter maten kikade vi på torsdagens Rebecka Martinsson-avsnitt. Vi kämpade för att hålla oss vakna till klockan 22 när Tyst vittne började. Jag läste och fastnade lite i det eftersom boken jag hade fått av vännen FEM i födelsedagspresent var så spännande. Men den blev inte utläst förrän i morse.
∼ ♦ ∼
Jaha. Och hur länge tror du jag kunde sova i morse? Jag vaknade 6.22 och då hade Anna ännu inte gått till jobbet. Försökte slumra till lite, men det var omöjligt. Medan kaffet puttrade i Moccamastern tömde jag kattpottorna. Sen tog jag med mig kaffe, inte kattskit, in i sovrummet. Jag inte bara läste ut boken, jag började läsa på nästa bok. Det blev bokbyte från en bok om en sekt på Sveriges västkust till flyktingliv – och död! – i Danmark. Och vet du, kära dagbok, lustigt nog har båda böckerna varit i Motala. Sekten på Dimön mellanlandade där innan den for vidare till mig i Uppsala, medan jag hittade Näktergalens död på Återvinningen sist jag var i Motala.
Nu får moppen – och jag – vila till i morrn.
Men inte går det an att lata sig när en är ledig två dar. På förmiddagen idag for jag först runt med dammtrasa och dammvippa, därefter med Helvetesmonstret* (katterna är inte glada på mig och det är därför det inte finns en enda bild nån katt i det här inlägget) och avslutningsvis golvmoppen. Ja, jag moppade bara kök, hall och vardagsrum, men jag dammade och dammsög överallt. Rengöring av badrummet och gästtoan har jag sparat till i morgon, för då står inget annat på agendan mer än att ringa Annas snälla mamma.
Jag har varit uppe på stan ett ärende mellan regn och hagelskurar för att kompletteringshandla till vår middag. Det har varit alla sorters väder idag – regn, sol, hagel och i skrivande stund lite sol igen. I kväll serverar köket på Main Street tre sorters sill (matjes, skärgårds och inlagd), färskpotatis, gräddfil och gräslök med diverse tillbehör. Jag kanske kan slumra lite när Anna tittar på schlagereländet. Eller också läser jag. Det går ju det också, för även böcker är en del av min stora familj.
∼ ♦ ∼
*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Jag vaknar alltid tidigt… Hoppas att du får en bra helg. Det såg mysigt ut med kalaset, vädret till trots. Kram!
GillaGilla
Det gör jag också och det är rätt irriterande när dagarna blir för långa.
Igår var det ändå hyfsat väder, så kalaset blev nog ganska torrt.Tur att det inte var idag när det har regnat och haglat av och till.
Kram!
GillaGillad av 1 person
Såg ändå lite mysigt ut där under parasollet, några som gjort det bästa av situationen.
Åh, nu blev jag sjukt sugen på pizza…hmm kan det bli en på Malmen i kväll kanske…ska fundera på det 🙂
GillaGilla
Det såg jättemysigt ut, men jag har ju inte direkt nån familj att samla. Jag samlade Anna till matbordet i kväll i alla fall.
Pizzan från Trattoria Alessandro heter Quattro formaggi och är SÅÅÅ god!!! Synd att det är lite långt för dig att beställa därfrån… Hoppas du får nåt gott i dig i kväll trots allt. Vi har just ätit sill och potatis, en annan favoriträtt.
GillaGilla
Det där att vakna tidigt fast jag varit uppe sent känner jag igen. Och nu börjar jag längta efter sill och färskpotatis.
GillaGilla
Fast jag är sällan uppe sent, vanligen max 23. Men det spelar ingen roll, jag väcks av katterna varje morgon, i morse kl 5. Sen somnade jag om idag, kors i taket, och vaknade inte förrän kl 8.40. Så länge har jag inte sovit på jag vet inte när…
Kommer bilder i dagens inlägg sen. Då kanske du blir mer sugen. 😋😋😋
GillaGilla