Sekten på Dimön

Ett inlägg om en läskig bok.

---

Den finaste presenten jag kan få är en bok. Till födelsedagen i år fick jag till och med tre böcker, varav två från vännen FEM. Nu har jag läst den första av böckerna från FEM, Mariette Lindsteins bok Sekten på Dimön. Boken är också första delen i en serie om fyra och kom ut redan 2015. Jag hade varit nyfiken på den ett bra tag. Ändå stod den inte på min inköpslista, av nån anledning, så det var perfekt att jag fick den. Tack FEM!

Sofia Bauman har just avslutat sina universitetsstudier i litteraturvetenskap när hon och en kompis gör ett studiebesök på Dimön, en spöklik ö utanför den Bohusländska kusten. Där har en New age-rörelse skapat sig en plats. Ledaren Franz Oswald är mycket karismatisk. Han har utvecklat en lära som han kallar Via Terra. Enligt läran finns ett antal teser som om man följer dem och klarar vissa utmaningar leder till att kroppens naturliga balans återställs. Sofia, som är lite av en sökare, dras till såväl rörelsen som dess ledare. När hon blir erbjuden ett tvåårskontrakt för att bygga upp ett bibliotek hos Oswald och Via Terra på Dimön tackar hon ja – utan att riktigt förstå vad det innebär. Men efter sommaren börjar Sofia fundera aningen mer på vad hon gett sig in i. Frågan är om det inte är försent då.

Det här är kusligt redan från början. Som läsare, inte besökare, reagerar jag direkt på saker som känns sektliknande. Dimön har också en spökhistoria, som Sofia får höra på vägen ut. Denna historia är baserad på en händelse i öns förflutna, nåt som förstärker den ruggiga stämningen redan från början. Jag noterar också tidigt att det finns vissa märkliga regler. Vissa av skeendena i berättelsen känns väldigt realistiska och jag tror att författarens egna erfarenheter från ett liv i en sekt lyser igenom extra starkt här och var. Det gör berättelsen trovärdig. Karaktärerna skildras inte så ingående och av nån anledning blir de inte riktigt levande för mig, hur jag än försöker föreställa mig. Samtidigt förekommer det tillbakablickar av en okänd, obehaglig person i boken. Det ger en och annan vink. Det är totalt sett också en obehaglig historia och det är snarare själva berättelsen än karaktärerna som ligger i fokus.

Det här är inte nån deckare i egentlig mening, men ändå fick boken Crimetime Specsavers Awards pris för Årets bästa deckardebut 2016. Likväl är det defintivt en spänningsroman. Jag vill definitivt läsa de övriga tre delarna i serien.

Toffelomdömet blir högt.

---

Livet är kort.