Onsdag kväll den 26 februari och torsdagen den 27 februari 2020: Meningsfullt..?

 

---

Kära dagbok…

Jag hade hellre fått en orange blomma igår än ett orange kuvert.

Om gårdagskvällen finns inte heller mycket att säga. Jag kom hem och fann ett orange kuvert på köksbänken om min pension. Deprimerande läsning att just min årskull och den före mig ska drabbas av höjd lägstaålder för att gå i pension om förslaget går igenom. Just nu känner jag mig hundraårig och skulle lätt kunna välja pension om det var möjligt. Det är ju inte så stimulerande på jobbet längre, som du har förstått. Då blir jag trött och uttråkad. Hade jag ekonomi för det skulle jag ha sagt upp mig för flera månader sen, men det har jag förstås inte. Trots detta är jag glad och tacksam för att jag har ett jobb och en inkomst som trillar in en gång i månaden. Det är jag definitivt. Men jag vill göra nåt meningsfullt när jag jobbar. Det var bland annat det gårdagens sista möte handlade om. Nåt meningsfullt att göra på jobbet och nåt som bara är för mig på fritiden, fick jag i uppdrag. Vet inte vilket som är svårast…

Igår kväll blev det bokbyte från en dopingdeckare till en bok som inleds med en hisnande ballongfärd.

Nåja, jag läser ju i alla fall och det gör jag när jag inte jobbar och bara för mig. Igår kväll kunde jag äntligen läsa ut dopingdeckaren och byta till den sista boken jag köpte i fysisk bokhandel i januari. Boken, som börjar med en hisnande ballongfärd i England… Riktigt läskig början, sannerligen. Men dopingdeckaren var också väldigt bra och jag ser fram emot en fortsättning på Anne Holts Selma Falck-serie.

Idag fick jag ett nytt meddelande – och en ny faktura, förstås! – från Bokus om att mitt signerade exemplar av Anna Janssons senaste deckare är på väg. Boken har än så länge bara skickats, men har jag tur finns den att hämta i morgon efter jobbet – om inte brevbäraren hänger den på dörren, förstås. Det vore ju toppen. Jag ser verkligen fram emot att få läsa den boken, trots att TV-filmerna har förstört mycket av min upplevelse av Maria Wern-serien.

∼ ♦ ∼

Inte mer än så här idag, men ändå… Jag vill inte ha snö!

I morse sa väderappen att det skulle snöa. Det gjorde det inte, men det var närmare tre minusgrader och blåsigt. Jag hade tre möten på raken på förmiddagen och efter det sista noterade jag… att det var vitt utanför fönstret. Det snöade sen lätt av och till runt lunch och efteråt. Temperaturen steg nån grad, men låg fortfarande på minus och det var snorhalt ute. Mina nya Nikeskor såg ut att ha bra grepp under sulorna. Det hade de inte riktigt…

Möten, ja… det var i princip min dag. Möten och avstämningar. Efter det sista mötet var det flera än jag som kände sig alldeles tomma… Nu har vi bestämt att vi ska ha avstämningsmöten varannan måndag, de måndagar vi inte har enhetsmöte. Där rök chansen att ”jobba” varannan måndagsförmiddag. Det är bra med avstämningsmöten, men om vi dessutom ska göra skriftliga på gång-listor känns det som om vi inte gör annat än stämmer av. När jobbar vi med det vi stämmer av? Igår och idag har jag alltså mest suttit i möten eller sprungit mellan möten, med en full eller tom datorväska. Men lika tom som väskan är nedan känner jag mig efter den här arbetsdagen. Det sved för övrigt rejält att sätta nån annans namn som ansvarig på vissa strategiska uppgifter som tidigare har legat på mig. Märkligare ändå är att ingen berättar för alla om rollen och hur länge rollen ska finnas i nuvarande konstellation.

Känner mig lika tom som min datorväska…

∼ ♦ ∼

I kväll blir det amatörvärdering av gamla grejor. Mellan klockan 20 och 21 är jag strängt upptagen med Duo-appen och Antikrundan. Var god stör ej!

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.