Kära dagbok…
Deprimerande…
Jag vet inte vad det är med mig, men den här helgen har känts extremt deprimerande. Kanske påverkas jag av vädret mer än jag tror, för det har varit grått och trist och jag har inte varit ute i onödan. Igår kväll började det blåsa rejält och hela natten och en stor del av dan har det regnat.
Jag klarade mig hyfsat till jobbet i morse, men regnjackan hängde kvar på en klädstång hemma och paraplyet stod fint i stället i hallen så blöt blev jag. Nåja, jag tog i alla fall mina kraftigare skor.
Det blev varm mat igår, trots allt, men inte var det min förtjänst.
Igår eftermiddag åkte jag och hämtade Anna i bil efter jobbet. Jag hade ett fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte hade fixat nån middag – jag känner mig verkligen kass på matlagning. Men vi åkte till Heidan där vi köpte kebabrulle till Gymnasisten och färsk tomatfylld pasta och sås till oss. Det var nåt vi ofta åt tidigare. Nu är pasta inte den bästa maten för Anna som diabetiker, men vi äter inte pasta så ofta tillsammans. Ingen av oss var så jättehungrig och det blev var sin liten portion varm mat – men inte var det min förtjänst. Över pastan hällde vi fyra sorters ostsås från Kelda. Sen trollade vi fram lite grönsaker och nånting i mig glimtade till så att jag skar tomaten lite festligt. Alltid något. Senare på kvällen intog vi ost, kex och vin. Det var rätt val, det vill säga att först äta en liten portion varm mat och senare smakrika ostar och och dricka Ripasso till.
Kvällen avslutades med att kolla lördagsavnittet av Erkännandet och den sjätte delen av tredje säsongens The Crown. Erkännandet är bra, men lite rörigt och hoppigt, tycker jag. Avsnittet från The Crown handlade om prins Charles som tvingades avbryta sina Cambridgestudier för att tillbringa en termin i Wales. Det var rörande.
∼ ♦ ∼
Springer omkring…
Måndag på jobbet innebar ett par möten och lite diverse. Vissa dar känns det som om jag bara springer omkring och stämmer av saker med människor. En sån dag var det idag. Jag hade ett inbokat avstämningsmöte. Utöver det blev ytterligare några spontana. Det handlar verkligen om att springa omkring, stämma av, känna efter, känna in, läsa mellan raderna etc. Enhetschefen ville stämma av planeringsdagarna vi ska ha torsdag och fredag, lunch till lunch, och det var förstås både roligt och smickrande att han önskade mina synpunkter på agenda och innehåll. I morgon förmiddag har jag avstämningsmöte i ett projekt som jag trodde var avslutat och på eftermiddagen ska jag delta som kommunikatörsresurs i en annan enhet än min egen. Möjligen hinner jag jobba med det löpande på onsdag, före fackmötet på eftermiddagen.
∼ ♦ ∼
Idag blev en av mina goaste kollegor vuxen (= 50). Han var faktiskt med vid mina anställningsintervjuer (två stycken) till IT-avdelningen. Men det finns flera skäl till att han betyder extra mycket för mig. Det främsta är att han är en sån go kollega. Idag på sin födelsedag har han varit ledig, men jag och hans chef messade en grattis-wefie via en annan kollega.
I morgon får jag vara med och fira en 29-åring, men det blir efter jobbet eftersom det hör privatlivet till.
Grattis till er båda, favoritkillar!
∼ ♦ ∼
Jag har postat ett Englandsbrev idag, jag har betalat skötseln av graven i Norrköping och jag har fixat till en sak till fredag. Allt blir inte jättebra, allt kunde ha varit bättre, men det är vad jag förmår just nu under rådande omständigheter.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis ett par bilder på Tisslingarna från igår. Lucifer och Citrus brukar inte så ofta sen de blev vuxna katter sova eller mysa tillsammans. En stark gissning är att Lucifer har blivit så stor, trots att han är lillebror. Ibland är han lite för stor och burdus gentemot sin mer nätta storasyster Citrus. Men igår låg de i vart fall en stund tillsammans i min skrivbordsstol. Inte hade jag hjärta att köra bort dem trots att jag hade behövt sitta vid datorn just då… Visst är de söta tillsammans? Och kolla Lucifers blick på den andra bilden. Den smälter allt motstånd…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Erkännandet tittar jag också på och jag har sett sjätte säsongen av The Crowe. Det ska gärna vara brittiskt när jag tittar. Det ser ut att vara skönt att vara katt.
GillaGilla
Men The Crowe ser vi inte på, utan The Crown. Och den finns bara i TRE säsonger av The Crown än så länge på Netflix, en fjärde är på gång, tror jag. Nu blir jag förvirrad…
Ja, katterna styr mycket i här i hemmet 😛
GillaGilla