Kära dagbok…
Gårdagskvällen försvann snabbt. Incidenten på jobbet skapade viss puls, men som sagt, jag tyckte mest att det var roligt och spännande. Cirka klockan 19.20 var problemen lösta och – kors i taket! – alla system fungerade som de skulle. Jag struttade runt hemma och vattnade krukväxter, fyllde på med rena lakan och handdukar i linneskåpet och tömde diskmaskinen, men sen hann jag med ett bokbyte också. Julklappsboken från vännen FEM var så spännande i slutet! Nu har jag bytt till den näst sista julklappsboken 2019 och den fick jag av Fästmön. Kontrasterna mellan böckerna är rätt stora: jag bytte från rasmotsättningar och mord i 1948 års Atlanta till ett mord 1994 i en halländsk by. Jag har därmed återknutit kontakten med Christoffer Carlsson, som jag tycker har skrivit en del intressanta och spännande kriminalromaner. Ibland har de emellertid varit lite för svarta för att passa mig, men Järtecken föll mig direkt på läppen. I skrivande stund är jag väl en 60, 70 sidor in i boken.
Klockan 20 for jag sen via Antikrundan på TV till Ronneby. Jag amatörvärderade via Duo-appen och igår fick jag två stjärnor och klassades som antikkunnig. Det var ganska många högt värderade föremål i Ronneby och det fanns också en del annorlunda saker.
Jag gillade tamburmajoren i form av en björn med en björnunge i toppen på ett träd och så givetvis Rolexklockan. Nån gång i livet skulle jag vilja äga en äkta Rolex. Jag har ägt en kopia och den var så välgjord att den höll i tio år.
Efter programmet kastade jag mig in i bilen för att åka och hämta hem Anna från jobbet. Sen satt vi uppe lite för länge. Vi fastnade i ett program om unga kvinnor i Kina som tvingas gifta sig trots att de kanske inte alls vill. Då kände vi oss båda två rätt glada över att vi bor där vi gör. Brexit har för övrigt inte passerat mig obemärkt förbi, det ställer till saker, men jag hoppas ändå på att jag snart, helst i år, kan resa till England för att turista och träffa en släkting och kanske också en gammal vän till mig.
∼ ♦ ∼
Fredag idag, äntligen! Jag var riktigt uppspelt i morse vid vattenpumpen tills en av mina favoriter tog ner mig på jorden genom att säga att jag hade en hel arbetsdag kvar att försöka ta mig igenom. Sen skrattade vi rått tillsammans. Det där är verkligen min typ av humor! Det blev en del efterarbete och uppföljning av gårdagens incident om jag ska nämna nåt seriöst arbete, men också en del textbearbetning i informationen kring en kommande förändring.
På eftermiddagen hade jag blivit kallad till ett möte med min chef kring högt i tak, censur, återkoppling, arbetsrutiner, förväntningar med mera. Hårda nypor, med andra ord. Två timmar en fredagseftermiddag var inget jag såg fram emot och det gav en viss puls (fast negativ), men jag visste att kvällen skulle innebär trevligheter i alla fall. Anna och jag är lediga och har vuxenhelg, med allt vad det kan innebära (positiv puls, hoppas jag, middag på lokal i kväll och skaldjursklor i morrn). Några måsten finns förstås som vanligt, även om vi, en sån här ovanlig sorts helg, försöker hålla måstena nere i antal. Och för övrigt kan meddelas att mötet med chefen gick bra. Det var konstruktivt.
∼ ♦ ∼
Jag har haft ont i vänster tumme (leden) i ett par dar och idag har vänsterbenet besvärat mig. Hoppas ändå att kroppen vill samarbeta i helgen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Hopppas att din helg blir bra, och att kroppen också får må bra. Kram!
GillaGilla
Tack Louise, fötterna och ett ben värker, men humöret är på topp. Kram!
GillaGilla
Jag höll tummarna för ditt möte med chefen. Hjälpte det?
GillaGilla
Tack! Men jag skrev ju i texten ovan att det gick bra. 😁
GillaGilla