Kära dagbok…
Klockan var rätt mycket igår kväll när jag äntligen kunde slå ner röven i fåtöljen. Nej, jag benämner den inte bästefåtöljen längre, för efter att vajern gick av som sänkte ryggstödet och höjde fotstödet är fåtöljen inte alls bäst för min rygg. Men men, det är sambon som har haft och har mest problem med sin rygg just nu – och hon har en liknande fåtölj som jag. Jag kan i vart fall gunga med min, men Annas är stum. Vi får helt enkelt försöka att inte sitta där så ofta och länge. Igår blev det högst ett par timmar för min del. Jag spelade färdigt AnagrApp – HURRA! (men nu väntar jag på uppdateringar) – och sen kollade vi kollade på Brottsjournalen Anna, Citrus och jag.
I samma veva passade vi på att hyfsa en del ostar som Nebbiolovinet från helgen. Det funkade rätt OK med ostar också, men det var förstås godast till kycklingen med rosmarin och rotfrukter som vi lagade i lördags.
∼ ♦ ∼
Så blev det onsdag och plötsligt är det nerförsbacke till helgen. Jag har inte direkt känt så tidigare, men situationen har, som du vet, kära dagbok, förändrats. Morgonen började emellertid med två, nej tre, goda tecken, det ena var en bil vars text i och för sig skulle kunna tolkas ironiskt, men… Det andra var att jag mötte Den pigga brunögda på promenaden till jobbet. På jobbet blev jag kallad Olika av en ny kollega som liksom jag förbannar autocorrect. Jag skrattade mest (och kände mig inte mobbad), för Olika är jag. Och så gladde jag mig åt att autocorrect inte föreslog Olycka i alla fall…
Under förmiddagen språkgranskade jag bland annat ett PM och två beslutsunderlag. Jag träffade några gamla kollegor som jag försökte peppa lite och jag fick frågor av andra gamla kollegor kring avdelningens kommunikation. Frågorna har emellertid skötts ovanför (?) mitt huvud och jag kunde inte svara på dem, bara hänvisa till berörd chef angående eventuellt beslut. Eftermiddagen innehöll också den frågor och språkliga arbeten. Jag sätter verkligen arbete och inte tjafs främst när jag är på jobbet. Vi jobbar på ett universitet, inte en lekskola.
”Happy workday!” tog jag som ett gott tecken, inte som ironi.
∼ ♦ ∼
I veckan finns en hel del saker att fira. Idag är det Gustav Adolfsdagen och då kunde den som ville fira med speciella bakelser. I morrn kommer Gymnasisten till oss igen och då är det dessutom Kladdkakans dag. Och på fredag firar Anna och jag elvaårig förlovningsdag, minsann. Den som har en far värd att firas kan göra det på söndag, för då är det Fars dag.
Förra året firade vi med dessa…
∼ ♦ ∼
Det har hunnit bli bokbyte i Toffeltassarna igen. Nu har jag läst två riktigt ruskiga böcker om seriemördare, den senaste slog jag ihop pärmarna på i morse. Därför byter jag helt genre till en kort och rolig boktokbok. Tack för tipset till den senare, Mösstanten!
Bokbyte från seriemördare till rolig boktokbok.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis tycks familjen Katt ha fått ett nytt favorittillhåll på sängen i Pojkrummet. (Den ska bäddas rent i morgon och då får inga katter vara där på ett par veckor.) Men alla på bilden är inte levande. Kan du se vem som inte är äkta katt och vilken levande kisse som saknas..?
Familjen Katt på sängen i Pojkrummet. Eller..? Nja, inte riktigt, en levande kisse saknas.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Haha! Jag ser minsann direkt att det är lilla Citrus som saknas i sängen. Blir man prisad för det om man gissar rätt??:)
Nävars!!
Snart behöver jag ta kontakt med kära Anna angående Blå Påsen som ska skickas härifrån sen. Jag tror jag har nåt bra på gång till den. Måste bara checka av lite först. Humhum…
Själv har jag legat lite lågt med läsningen ett tag. Har svårt att börja med nåt nytt och kan inte koncentrera mig ordentligt. Vet inte riktigt vad det beror på, men hoppas att det lättar snart. För läsa vill jag!!
Tjafs på jobbet är INTE kul!! Det har vi haft här också. Tjafsaren har slutat hos oss nu och det är en himla tur det. Luften blev högre och stämningen lättade direkt.
GillaGilla
Rätt svar! Och prisad hade du blivit med t ex en kladdkaka om du hade bott närmare. Jaså minsann… ja du, de där blå påsarna… de är verkligen kära, men du skulle inte… du har ju så många andra att tänka på… Jag har en idé om ett tänkbart innehåll i påsen som ska neråt landet. 😛
Hoppas att det lättar med läsningen. För mig har böckerna varit en sån tröst och även inneburit verklighetsflykt. När fiktionen är värre än verkligheten (jag har läst extra mycket om seriemördare den senaste tiden) överlever jag den senare.
Nej, det blir mycket tid som går till spillo när det är struligt på jobbet. Jag är på jobbet för att jobba, inte bli arbetsledd av fel personer etc. 😦
GillaGilla