Kära dagbok…
Fördelen med att både jobba och bo i stan är att det är så lätt att bara hamna. Igår kväll efter jobbet strålade jag samman med min kära efter att hon fått sina ögon kollade. I stället för att gå hem och äta fisk till kvällsmat gick vi till Storken. Där inte bara åt vi lätt och gott och sött, det blev också en liten pratstund med min vän Grekens hustru. Sen handlade vi lite smått på hemvägen. Hemma lagade Anna och ugnen till laxen, vilket innebar att det bara behövdes koka potatis till kvällens matstund. Jag har insett att det faktiskt är bra att äta både lite lunch och lite på kvällen. I vart fall har jag inte gått upp i vikt utan ner. Viktnedgången handlar förstås inte bara om kost utan också om oro. Men, som jag sa till vännen I i morse, den här gången tar jag kommando över mitt liv. Eller… i vart fall gör jag det jag kan. Ingen löser mina problem åt mig.
Tack vare min personliga vändning kunde jag sova gott i natt. Hela natten, i princip. Inte ens familjen Katt väckte mig, jag väckte dem i morse. Det var ungefär samma temperatur i morse som igår. Även solen lyste. Utöver det kändes ryggen ganska OK hela dagen idag och det var skönt.
Det var full rulle i morse hemma, men konstigt nog – eller för att jag mådde ganska bra – funkade logistiken. Jag gav katterna mat, tömde kattpottor och fyllde på sand, duschade och tvättade håret (golvbrunnen behöver rensas!), åt yoghurt och drack två muggar kaffe, laddade om kaffe till sjukskrivna sambon… innan jag slängde kattskit och gick till Butiken på hörnet. Jag hade nämligen bestämt att omsätta hundringen jag och två kollegor hittade för några veckor sen på väg till ett möte i nåt gott att tugga på till eftermiddagskaffet.
På jobbet är det numera aldrig som vanligt – och det finns väl en charm i det också. Jag fick lite energi av gårdagens möten och kollegors omtänksamhet och jag fick ännu lite till av att vara så gott som smärtfri. Detta medförde att jag kände mig nöjd med arbetsdagen och det arbete jag hade utfört när jag lämnade för dagen.
Vad kartongen ovan innehöll? Ja en pumpabakelse med apelsinsmak och en dekoration som såg ut som en spermie med knut.
∼ ♦ ∼
Domkyrkan står på sin plats, Gustavianum står mitt emot och ska också renoveras. Jag har sett många som har stannat utanför, besvikna, eftersom museet håller stängt. Snart står Gustavianum kanske inte bara med Domkyrkans kranskugga på sig utan med en alldeles egen kran..?
∼ ♦ ∼
Hemmakvällen inleddes med laxmiddag. Därefter blir det lite smått hushållsunderhåll, Brottsjournalen och bokslut – om jag får bestämma.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Härligt att läsa 🙂
GillaGilla
Att ta kommando är en sak, att ”vinna” mot dem som agerar fel en annan, tyvärr… Lång väg kvar…
GillaGilla
Vilka härliga bakelser 😃🎃!
GillaGilla
De var väldigt söta, men ändå syrliga. 😛
GillaGilla
Tack för dagens första skratt 🙂 Den där bakelsen ser ju ut precis som du beskriver och jag tänker på att den befruktar ett ägg… 🙂
Att få sova gott, gör dom flesta dagar bättre. Skönt att du känner dig liite bättre och har mindre smärta nu. Hoppas det håller sig så
GillaGilla
Ja vi tänkte precis så vi som åt bakelse tillsammans. 😛 Men goda var de! Kanske köper jag spindelbakelser till mig och Anna på fredag.
Tack, min vän! ❤
GillaGilla