Kära dagbok…
Som Livet – taggigt, men också totalt vackert.
Ibland behöver jag påminnelser. Påminnelser till exempel om det som har varit, men också om det som är nu. Vi lär av våra erfarenheter. Är dessa tunga kan det emellertid kännas som om vi helst bara vill glömma. Allt. Igår fick jag ett påminnande samtal från en av mammas väninnor, tillika en före detta kollega till min pappa. Vi pratade som vanligt om allt möjligt, men jag bestämde mig för att delvis ta bladet från munnen och berätta om Det Som Hände, om än väldigt kortfattat. Det visade sig att det inom väninnans familj fanns liknande erfarenheter. Jag sörjer Det Som Hände. Fortfarande. Jag har varit ledsen, arg, förtvivlad och många gånger stått inför valet att avsluta mitt eget liv eller inte. Jag har valt det senare, nåt som det säkert finns en och annan som retar sig på. Men valet var mitt och jag valde Livet – hur tufft och taggigt det nu än kan vara. Det kan ju vara alldeles totalt vackert också… I ärlighetens namn finns det bara en enda person som jag önskar skulle få vara med om det jag var med om – för att lära sig. Ingen annan önskar jag detta helvete. Därför är det så sorgligt att notera att det jag var med om fortfarande händer, även om den som utsätts inte är jag själv och den som utsätter är nån annan.
Tacksam och lyckligt lottad! (Bilden föreställer dock inte mig utan fina priser som vår växel har vunnit.)
Varje dag jag kommer till jobbet känner jag tacksamhet. Jag är så tacksam att inte bara ha ett jobb att gå åka till, jag har ett jobb jag gillar. Mitt jobb är meningsfullt och jag trivs i den stimulerande miljö som ett universitet kan vara. Jag är lyckligt lottad. Extra påmind om min lycka blev jag i morse när jag blev omkörd av en ambulans med blåljus och tvingad att köra åt sidan. Den ambulansen skulle hämta kunde nog inte ta sig till sitt jobb idag. Jag kom fram till mitt helskinnad. Det var bra för mig att bli påmind om att alla inte kör bil lika bra som jag en Gud, att oförutsägbara saker kan hända på vägarna i Livet.
Med tanke på blåljusambulansen borde jag inte klaga över min trötthet och min yrsel, men det gör jag. Yrseln är envis. Samtidigt är nu såväl blodsocker som blodtryck kollat. Gissningsvis beror yrseln på sömnstörningarna. I morse började jag föra sömndagbok igen inför psykologbesöket om en vecka. Vi sa aldrig hur lång tid jag skulle föra sömndagbok, så jag har bara gjort det för en vecka tidigare. Då stod jag mitt i en sorgekris. Nu har jag kommit framåt i Livet, men nåt lyckorus befinner jag mig väl inte i även om jag är tacksam. Fast jag mår rätt OK generellt sett, förutom yrseln, som får mig att ragla ibland. Irriterande!
Som vanligt har jag gjort roliga saker på jobbet. Roligast idag var att jobba med Z kring Z:s teams kommunikationsplan. Jag hade förberett och utgått från teamets förra plan. Vi skulle ha träffats, jag och Z, och jobbat med planen den där hemska fredagen i oktober. I stället fick jag kasta mig i bilen och åka ner till akutmottagningen i Motala där min lilla mamma hade legat sen mitt på dan. Jag tänkte på detta en stund, men sen, när Z landade på mitt kontor, tog vi itu med arbetet. Jag har verkligen inte glömt min mamma – däremot glömde jag bort att vara ledsen en stund. Det blev flera bra mini-diskussioner kring planen. Jag skrev in ändringarna och tilläggen och mejlade sen till Z för genomläsning. Under lunch på onsdag ska vi kika på planen igen en stund innan den presenteras för teamet direkt efter lunch samma dag.
Z och jag jobbar med Z-teamets kommunikationsplan.
Lunch i sällskap av boken som inte har kommit ut än, Någonstans brister himlen.
I kväll ska jag läsa ut boken jag fick från Historiska Media och skriva en recension av den. Jag tidsinställer det inlägget till den 1 april. Nej, det är inget skämt, det är bara ett rätt olyckligt val som första recensionsdag. Sånt ska emellertid respekteras även om jag bara är en bloggare. Preliminär utgivningsdag för boken är den 27 mars. Vilken bok jag ska välja ur TBR*-hyllorna sen har jag inte bestämt än. Det kan rentav bli nån av böckerna jag köpte så sent som i lördags.
Nu borde jag egentligen ha köpstopp vad gäller böcker. Men tänk den som har det såsom författaren Umberto Eco hade det… Njutningen i slutet när han plockar ut just den bok han sökte är sååå tydlig… Tack L för länken till en intressant artikel på nätet där även filmklippet nedan finns och för att jag blev påmind om hur härligt det är med böcker!
Det är kväll. Jag har fått brev från Försäkringskassan och ska nu roa mig med att besvara en enkät från dem. Tjolahopp!
∼ ♦ ∼
*TBR-hylla = hyllplan som innehåller olästa böcker, To Be Read
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Blir varm om hjärtat att läsa om din tacksamhet för ditt jobb. Minns hur du kämpat och aldrig givit upp och tillslut så bar det frukt. Det är härligt att ta del av och du ska veta vilken inspiration du är för mig att själv inte ge upp i min kamp. För tillslut så måste det ge frukt, detta med att ha någon att åldras tillsammans med. Tack för orden!
GillaGilla
Det har varit väldigt lärorika år, men jag önskar INGEN det helvete jag gick igenom. All skuld jag blev belagd med och för vad? Det har varit och är tuffa saker att kämpa med och kampen är inte över än. Men mitt jobb som jag har nu är det roligaste och bästa jag har haft, tror jag!
Jag hoppas att din kamp går bra. Tänk på att ta en bit i taget så att du inte sätter upp för stora mål.
Tack för att du läser och för dina fina ord! ❤
GillaGilla
Erfarenheter är verkligen mycket värda, av alla sorter, och en del av dem är djupt sammankopplade med tacksamheten. Du skriver bra om det 👍🏻😊
GillaGilla
Det jag gick igenom önskar jag INGEN (jo en, den som försatte mig i den situationen). Jag höll på att förlora ALLT, även livet. Men idag är jag till viss del starkare, till viss del mer ödmjuk. Och jag är väldigt tacksam för det stimulerande jobb jag har numera!
Tack för dina vänliga ord! ❤
GillaGillad av 1 person
Det låter som en fruktansvärd tid, det är horribelt vad vissa människor kan göra mot andra. Skönt att allt är bättre nu, men jag förstår att det krävt både tid och kraft att komma hit, det är bra gjort av dig 🙏🏻
GillaGilla
Det var sannerligen Sju Svåra År – och tre år dessförinnan. Jag förlorade så mycket av mitt liv och min tid under dessa år. Ja, jag förlorade slutligen min mamma i oktober förra året, men då hade jag åtminstone hunnit berätta för henne att jag hade fått ett fast jobb. Jag kunde ha förlorat även min Uppsalafamilj, men Anna har stått vid min sida ända sen vi blev tillsammans.
GillaGilla