Kära dagbok…
Anna kollar in konstig konst alt. hängare för ytterkläder på Wayne’s Coffee.
En idé som jag hade med den här helgen var att gå och se en konstutställning. Och det kan en ju tro att vi gjorde med tanke på bilden. Fast det Fästmön glor på på fotot här intill faller nog inom kategorin konstig konst. Eller är det kanske hängare för ytterkläder? Dessutom hittade vi konsten/hängarna på Wayne’s Coffee mitt inne i Uppsala i lördags. Dit hade vi inte tänkt att gå, men där hamnade vi. Gågator, gator, torg och trottoarer var ganska öde när vi kom in till centrum. Men när klockan blev eftermiddagsfikatid visade det sig att alla människor lagt beslag på stolar och bord på samtliga kaféer i centrum. Det enda som återstod var Waynes coffee, så där hamnade vi. Det var först efteråt jag berättade för Anna att det var på just det stället som L och jag hade gjort slut. Men vadå… elva år sen och inte är jag ledsen för det, inte L eller. Vi var vuxna och avslutade vårt förhållande i samstämmighet. Jag fick må lite bra ett par månader, sen drunknade min pappa och ja… Det var då det blev riktigt tufft och tungt. Tiden går och den läker vissa sår – eller i vart fall delar av sår. Och nu har jag haft en skön, men alldeles för kort, som vanligt, helg med Anna. Vi struntade i konsten på väggarna och var kulturella på vårt eget sätt. Och det blev så bra så.
Men jag ska inte gå händelserna i förväg utan börjar med fredagskvällen. Jag for som en idiot mellan två affärer, eftersom ingen av dem hade allt av det jag skulle handla. Sen hämtade jag Anna hos Fänriken och vi åkte till ChopChop för att köpa mat med hem. Ingen av oss hade ork och lust att stå vid spisen. Det hade visst ingen annan i Uppsala heller. Märkligt… Alla fikar och äter just när vi ska fika och äta… Till sist kunde vi i alla fall slå oss ner och mumsa nudlar med kyckling, dricka öl och smula med lyckokakor. Inte konstigt att vi sen nästan somnade framför Banks, som från och med i fredags är den nye fredagsdeckaren. Det var för övrigt en bra och spännande säsongsstart av serien i sex delar på SvT1.
Vinter igen.
På lördagsmorgonen vaknade vi till… vinter igen. Jag är så jävla less på snö och kyla nu, så jag nästan grinade. Det snöade inte måttligt heller och tanken att åka buss in till stan var inte särskilt lockande. Vi kom i alla fall överens om att åka in om det hade slutat snöa mitt på dan. Och det hade det. Men först låg vi lääänge och läste. Jag läste ut en deckare och började på en bok jag har fått för recension från Historiska Media, lite halvt förtäckt som gåva till dan efter Alla hjärtans dag. Jag har läst ganska mycket under i helgen i recensionsexemplaret, men eftersom första recensionsdag inte är förrän den 1 april skriver jag den kanske snart och avvaktar publicering till nästa månad. Rätt ska vara rätt. Jag kan avslöja att det är en bok jag inte skulle ha valt att köpa själv, att det är en debutroman som utspelar sig i början av 1900-talet och att jag tycker att den vänder sig till lite yngre läsare än jag själv. Men… to be continued, alltså…
Tre böcker till tröst fick följa med hem.
Vi klev i alla fall upp ur sängen, åt frukost, duschade och tog bussen in till stan. Vi hoppade av vid stadshuset och knatade upp till Akademibokhandeln. Jag var nämligen på jakt efter en bok som bara den kedjan rear ut i årets bokrea. Dessvärre verkade det åter igen som alla andra har samma smak som jag – boken var slut. Därför tröstade jag mig genom att köpa tre andra böcker. Det kändes nästan lika bra. Bäst kändes det att få en av de tre gratis eftersom jag är medlem i Akademibokhandelns Vänner. Det blev deckarna Än skyddar natten av Anna Lihammer och Lycke av Mikaela Bley sam Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Anna Lihammers bok är den andra i en serie vars första bok utspelade sig delvis i Uppsala och som jag fick nöjet att recensera av förlaget. Än skyddar natten och Lycke är deckare, medan Vi är alla helt utom oss är en roman med en titel som fångade mig, helt enkelt.
Utsprungna från Akademibokhandeln med var sin påse kunde vi verkligen inte bara passera Augusta Janssons Karamellfabrik. Vi tittade in och sonderade terrängen, helt enkelt. Ljuvliga dofter, men en starrbligande tant gjorde att vi beslöt oss för att stärka oss med en fika före inköp. Vi försökte på tre ställen innan vi till sist alltså hamnade på Wayne’s Coffee. Vi tog var sin kaffe och fastnade för blåbärscheesecaken. Tyvärr blev den en rejäl besvikelse – den smakade ingenting. Men den såg i alla fall god ut.
Efter att ha handlat lördagsgodis för 130 spänn hos Augusta travade vi bort till Torgkassen för att köpa middagsmat. Vi köpte laxpaté och romsås till förrätt och Västerbottenpaj till huvudrätt. Grönsaker till huvudrätten blev chilifrukter av olika sort och färg fyllda med fetaost samt gröna queenoliver. Extra tillbehör blev en grönmögelost och en valnötsost. Kvällens vin blev min julklapp från yngsta bonusdottern, vinet Irony 2014. Allt var sagolikt gott och vi hann precis äta klart och röja undan innan vi bänkade oss framför Andra chansen. Anna tittade, jag lyssnade, läste och lärde mig att David Lindgren tycks älska sig själv. Men han är ju 20 år yngre än jag så han har väl ett och annat att lära. Efter melloeländet såg vi en film som i alla fall jag har sett ett par, tre gånger tidigare plust läst boken. Den var riktigt läskig och bra!
Idag var det soligt och kallt när vi vaknade. Jag tror att vi låg ända tills klockan var över elva och läste var sin roman i sängen. Efter frukost fortsatte läsningen. Vi sammanställde också var sin lista över vad vi vill se i London. Det ska bli spännande att försöka få ihop nån sorts program med aktiviteter som finns nära varandra på samma dag etc. Vi har sen länge insett att en vecka i London är alldeles för kort tid, så vi kanske stannar kvar…
Efter lite handling på Tokerian, där jag också träffade Annas systerdotter med familj på väg ut från parkeringen, skjutsade jag hem Anna. Jag sparkade igång en maskin med tvätt som börjar bli klar att hängas och sen ska jag, hör och häpna, laga mat. Jag har två sorters fylld, färsk pasta eller tomatsoppa att välja mellan till söndagsmiddag. Så ska jag göra lunchmacka till i morgon och avsluta veckan med att glo på Innan vi dör. Jag har inte heller sett senaste avsnittet av Gåsmamman, så kanske tittar jag på det också om jag hinner. Jobbväskan står redo på stolen i hallen och rena kläder är framtagna. I morgon är en ny arbetsvecka och jag är så tacksam för att jag har ett arbete att åka till – ett arbete som bland annat ger mig lön så jag kan köpa ännu fler böcker och kultivera mig ytterligare… Nån Trisslott har jag inte köpt till idag, jag tänker på mamma ändå. Och häromdan såg och hörde jag henne på en Youtubefilm. Lilla mamma…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det ser ut som ni haft en trevlig helg 🙂 hunnit med en massa. Jag har mest tagit det lugnt. Men, praktiskt nog har jag fixat lite matlagning så matlådor till veckan är klart. Har också hunnit vara ute och njutit lite. Tack igen för samtalet, vi får snart ta ett nytt, alltid trevligt att prata med dig, även om vi har mycket jobbigt att prata om, men, det tror jag bara vi har gott ut av också 🙂
GillaGilla
Vet du, vännen, det ser kanske ut som om vi har gjort massor, men vi har mest tagit det lugnt och läst – vi behövde det, båda två. Och så har vi förstås ätit och druckit gott.
Du är så duktig med dina matlådor. Jag fick ett telefonsamtal i kväll just när jag skulle laga mat. Då blev det i stället ett glas vin och några bitar överblivna dessertostar från helgen. Usch så lat jag känner mig – MEN så gott det är med ost och kex och vin! 😛
Tack själv för samtalet, jag är så tacksam för att du finns som förstår! Jag tänker att genom att dela det som är jobbigt med varandra blir bördan lättare. ❤
GillaGilla
Men du, vin o kex är ALDRIG fel, så det så 🙂
GillaGilla
Det blev en finfin middag! 😛
GillaGilla
Låter som en bra helg
GillaGilla
Det var en bra helg, ja.
GillaGilla