Söndagen den 13 mars 2022 (som är den riktiga Mazarinens dag): Utflykt och första utomhusfikan för året

 

---

Kära dagbok…

Trött ungdom (Lucifer, 42.)

Som jag ofta skrivit tidigare går en helg så fort. Det är så mycket en vill göra och/eller måste hinna med – och så blir knappt hälften gjort. Tid för återhämtning ska också inrymmas i veckans två lediga dar. Nu, när saker och ting har löst sig på jobbfronten, känns det skönt nog som att jag får energi av jobbet, trots att vi är inne i en hektisk period. Men det klart. Jag är ingen ungdom längre. Samtidigt blir jag lite full i skratt när ungdomen kommer hem efter en dag 8 – 16.30, säger sig må dåligt och är helt slut. En tant som jag, betydligt äldre, måste bara orka jobba med huvudet minst åtta timmar varje vardag. Det är ingen annan som betalar mina räkningar och min mat, nämligen. Samtidigt… jag har det bra nu. Att trivas på jobbet, att ha givande arbetsuppgifter och bra arbetskamrater betyder så otroligt mycket. Det ger kraft! Alla har det inte lika bra som jag på jobbet. Det vet jag.

Söndagsmorgon.

Söndagen inleddes med kattkrafs vid halv sju-tiden. Jag pytsade upp mat, slumrade en stund till innan jag gav upp. Klev ur sängen, startade Moccamastern, fördelade veckans medicin och tömde kattpottor. Diskmaskinen tömde jag igår kväll och det var jag glad över. Den fylls snabbt på. Sen kunde jag krypa ner i sängen igen, ta med mig kaffe till Fästmön och mig själv och läsa en god stund. Den sjunde delen i Sebastian Bergman-serien går snabbt att läsa. Den är välskriven och spännande, helt klart motsatsen till seg. Men jag gissar att jag får lägga den åt sidan i veckan för att gripa mig an boken jag ska  förhandsläsa för Akademibokhandeln.

Det var en härlig marsdag med sol och en temperatur upp mot tio grader på eftermiddagen. Vi åkte och hämtade upp Annas snälla mamma för en liten utflykt till Fullerö handel. Och tänk – vi handlade nåt alla tre. Jag slog på stort och köpte en väldoftande tvål. Eftermiddagskaffet hade Annas snälla mamma med sig till oss i termos med gott fikabröd i burkar. Det intog vi på en bänk i solen i Gamla Uppsala.

En flicka med höns i Fullerö.

Mitt sällskap tittar på slingerväxter.

Fluffigt.

Gorillabokstöd.

Första utomhusfikan 2022.

Innan vi åkte till ICA Maxi i Gnista för att veckohandla skjutsade jag hem Annas snälla mamma. Hon behövde inte ha nåt hemhandlat. Vi behövde mest färskvaror som frukt och grönt, fil och yoghurt och lite mat till oss och katterna. Jag höll på att smälla av när jag skulle betala nästan 1 300 spänn för fyra kassar mat och två lådor kattmat. Sen tillkom ytterligare 80 spänn för en kolsyrepatron. Jaa, nu märker en att priserna stiger, nästan från en dag till en annan. Utöver detta ska jag sen betala för mina luncher på jobbet. Det är över 100 spänn om dan.

Nu är klagovisorna slut. Vi har i alla fall mat och i kväll åt vi söndagsmiddag av hög klass, för min del kycklingkorv, potatisklyftor, räksallad och bostongurka med en öl till. Det är snart dags för kvällskaffe och läsning. Klockan 21 vill jag se premiäravsnittet av Harry Palmer på SvT1. Jobbväskan är packad, rena kläder framlagda/-hängda och jag är redo för en ny utflykt – till jobbet.

Söndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.