Recension: Annikas förråd: en ondskefull novellsamling

Ett recenserande inlägg om en läskig samling noveller.

---

 

I början av februari landade en rykande färsk bok på min hallmatta. Det var Florence Wetzels bok Annikas förråd: en ondsint novellsamling som hittat hit med brevbäraren. I den blå påsen låg även en hälsning från författaren samt en presentpåse med choklad och pins. Tack till författaren! Meeeen, har jag fått i uppdrag att recensera en bok låter jag mig inte mutas. Jag satte igång att läsa boken med blyertspenna i handen.

Boken innehåller 13 noveller. Samtliga är i alldeles perfekt lagom längd, den sista dock lite för lång, enligt min mening. Dessutom är de alla mycket spännande. Det förvånar mig lite eftersom det är en svår konst att skriva bra noveller. Dessutom är det här författarens första bok på svenska. Författaren är amerikanska och har tidigare enbart skrivit på sitt hemspråk engelska.

Jag är mycket imponerad. Det här är en alldeles lysande samling noveller. Språket är riktigt, riktigt bra och jag gör få språkliga anmärkningar. Författaren har ett fantastiskt flyt i sina berättelser. Meningarna är exemplariskt korta, ett grepp som ökar spänningen. I samtliga noveller bygger författaren direkt upp en ruggig stämning. Att katter är favoritdjur gillar jag, att barn inte är favoritmänniskor likaså. Asså, jag blir inte bara rädd för barn, jag blir rädd för en presskanna!.. I slutet av boken får läsaren veta vad som har inspirerat författaren till varje novell. Mycket intressent och roligt.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag tror att jag har börjat gilla noveller – i alla fall om de är så välskrivna som dessa.

∼ ♦ ∼

---

Livet är kort.