Andra delen av första advent och måndagen den 29 november 2021: Tända ljus, men om det värsta händer orkar jag inte

 

---

Kära dagbok…

Förstaadventsfika med Lesbiska ligan och första ljuset i hästastaken tänt

Jo då, lite mer nytta gjorde jag igår. Jag tog tag i strykhögen, som inte var enorm. Vidare strök jag en gardinkappa som vi ska ha i köket till jul, trots att Fästmön inte tycker att den är julig. (Det står God jul på den, men i svart text på vit botten.) Vi skulle nog kanske vilja ha längder i köket för att hålla kylan från fönstret ute en aning, men gardiner som hänger blir inte så fräscha när katterna gärna sitter på fönsterbrädan. Hårigt värre, med andra ord, när de stryker sig mot ”djävulens kalsonger”.

Nånstans vid 14.30-, 15-tiden tog jag adventsfika. Stake nummer två, hästastaken, fick första ljuset tänt. Till kaffet serverade jag mig pepparkakor med ädelost på tub samt min bok på gång. Jag är snart halvvägs i boken redan, trots att jag började läsa den först igår. Den är riktigt bra och även ett viktigt stycke HBTQ-historia, där författaren Mian Lodalen lyfter fram kvinnorna. Lesbiska ligan är en fiktiv roman, men den är baserad på verkliga händelser och personer, precis som första delen av Jonas Gardells Ett lyckligare år. Mian Lodalen har även hon ägnat sig åt forskning i vår historia, men tyvärr inte fått lika stor uppmärksamhet som herr G.

Anna slutade klockan 16 och var hemma cirka halv fem, telefonerandes. Nu hjälps vi åt att hålla tummen för den hon telefonerade med. Vi åt nånstans mellan 17 och 18. Det blev rester från fredagen kompletterade med några bitar ost och kex. Tredje adventsljusstaken fick sitt första ljus tänt vid köksbordet. När jag fotade lyckades jag bara ”klippa bort” ett av fyra ljus i staken på bilden. Kvällskaffet intogs i Salen och då såg vi också den femte och sista delen av Den osannolika mördaren.

Min älskling vid middagsbordet första advent 2021. Första ljuset är tänt i den röda staken, men jag råkade ”klippa bort” ett ljus av fyra när jag fotade.

∼ ♦ ∼

Det var skitkallt i morse.

I morse hade Anna sovmorgon, men jag skulle upp 6.15. Jag vaknade runt 4.30 och låg och grubblade. Undrade om jag hade fått ett mejl med en bokning och vad det lär innebära. Det var skitkallt, minus 9,4 grader, så det fick bli stora dunjackan. Jag såg ut som Mårran när jag lufsade till jobbet. Nån bokning hade jag inte fått, visade det sig, så jag packade upp min utrustning och försökte koncentrera mig på jobbet här och nu.

Förmiddagen försvann i tre möten på raken, nästan. Det blev avbrott för sopplunch en kvart över 12. Därefter, stöttad av mina arbetskamrater i gruppen, högg jag tag i en direktör för att kolla av ett par saker. Ett av svaren förvånade mig mycket, eftersom jag trott att jag skulle ha fått en viss klarhet. Vid samma samtal fick jag veta att jag har folk bakom mig som stöttar och bryr sig och har påtalat fel och brister – inte mina! – till högre ort. Det löser inte mina problem, men att känna att jag har stöd och att få veta att det inte är jag som är problemet betyder oerhört mycket. Det finns goda människor.

Sopplunch och goda människors stöd betyder mycket.

∼ ♦ ∼

Jag är mycket besviken och förbannad.

Jag har fixat en julklapp och måste nu snart ta tag i resten. Saknar lust för jul mer än vanligt just nu. Det beror på det jag har varit med om, för det var mycket som utspelade sig före, under och efter jul ett par år. Nu känner jag att nåt är på väg att hända igen. Om det värsta sker orkar jag inte kämpa den här gången. Jag orkar inte en gång till stå upp mot en man, trots att jag har gott stöd från såväl andra män som kvinnor där jag befinner mig just nu. 

Bokningen, som kunde ha kommit tidigare, kom först när jag var hemma i kväll. Dessutom är den sent i december och innehållet inte alls det jag har blivit lovad och hoppats på. Jag är mycket besviken och förbannad – och naturligtvis ledsen också.

Jag har plockat ur ren disk ur tvättmaskinen och Tisslingarna har fått mat. Det är vad jag mäktar med i hushållet i kväll. När jag har slutat koka av ilska ska jag ta mig kaffe och en macka.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.