Söndag kväll den 21 november och måndagen den 22 november 2021: Livet som hiss?

 

---

Kära dagbok…

Söndagskvällen blev tröttig. Vi var trötta båda två, katterna likaså. Jag tror att resan i sig gav Fästmön lite energi, men resdagarna var långa, vilket naturligtvis är tröttande. Nåja, jag är väldigt glad att Anna är hemma igen. Så glad att jag lagade mat även igår. Paradrätt nummer två serverades – korv med bröd. Jag åt kycklingkorv, förstås. Till maten serverade jag räksallad och bostongurka. Lite senare kompletterades söndagsmiddagen med ostbågar och ett glas rött.

Söndagsmiddag och Tofflans paradrätt nummer två.

Litteratur, bågar och vin till dessert.

Trött kisse Citrus.

 

De där 100 grammen jag hade gått ner på en vecka har nog blivit minst ett kilo plus. I vart fall hade mina siffror slagit igenom i appen som Anna har. Och även om mitt BMI inte har minskat och vikten bara minskat med 100 gram, så hade mitt kroppsfett minskat med nästan två procent, medan bentätheten och muskelmassan hade ökat. Det ger med andra ord en hel del att promenera till och från jobbet.

∼ ♦ ∼

Nertryckt, stressad och orolig inför årsskiftet och återgång till helvetet.

Själv är jag trött och stressad av jobbet. Det handlar inte bara om det uppdrag jag håller på med just nu utan om hela situationen. Årsskiftet närmar sig. Jag trivs där jag jobbar sen i maj. Om inget mirakel sker – och jag har ju slutat att tro på såna – måste jag tillbaka till helvetet i januari. Jag vill inte, men jag behöver en inkomst. Hade jag varit något äldre skulle jag inte ha tvekat utan gått i pension. Det som har skett är under all kritik och otroligt respektlöst för mig som yrkesperson. Som person har jag fel och brister precis som alla andra, men en sak är klar och det är att jag aldrig går med näsan i vädret och tycker att jag är bäst, snarare tvärtom. Det kanske inte är det intryck jag förmedlar här på bloggen, men så är det. Det senaste decenniet och lite till har haft med sig både bra erfarenheter och dåliga, såna som gör riktigt ont. Självklart har det påverkat den jag är. Gjort mig kantigare, skörare, tryckt ner min självkänsla i skorna, lyft upp mig, tryckt ner mig igen. Livet som hiss..?

Sånt här ska en inte tänka på en söndagskväll inför starten av en arbetsvecka. Jag gjorde mitt bästa för att inte göra det. I stället läste jag ut Motalapöjkens bok om hans upplevelser av anklagelser och uthängning i samband med metoo-drevet. Ja drev. Oavsett skuld – drev. Nu ska jag läsa en bok av en annan författare med rötterna i den östgötska myllan. Mons Kallentoft kom nyligen ut med den fjortonde boken i serien om den fiktiva polisen Malin Fors i Linköping. Från verklighet åter ner i fiktionen, alltså.

Bokbyte igår kväll från en bok om upplevelser av ett ett drev till en bok om en fiktiv polis, båda böckerna av författare från Östergötland.

∼ ♦ ∼

Det är vinter i Uppsala.

Det blev vinter igår också. Det gillar jag inte. Jag hatar kylan och när det är halt. Det kan få vara snö på jul, men sen räcker det. I morse var det nästan sju grader kallt. Fy fan, jag packade in mig och frös faktiskt inte så mycket under promenaden till jobbet. Pluspoäng till mig för att jag kom ihåg att ta reflexer. Även om dan sen blev solig var det mörkt igen vid hemgången.

Måndagen var som så ofta full av möten. Två möten tog upp nästan hela förmiddagen, ett möte tog upp större delen av eftermiddagen. Det var tufft att tvingas se somliga framför mig, men jag behöver utmaningar. Vidare avrapporterade jag mitt pågående uppdrag och beräknar leverans på fredag. Förhoppningsvis kan jag sitta och jobba intensivt under tisdag, onsdag och torsdag, med vissa avbrott för möten. Jag har pratat med berörda chefer och alla är mycket förstående. Ansvarig chef funderar på om det går att göra ett bättre system. Tänk, jag blir lyssnad på!

∼ ♦ ∼

I kväll är jag ensam hemma igen med Tisslingarna, för Anna jobbar och Gymnasisten är hos sin pappa. Jag tänker inte göra många knop, det har varit hiss i kropp och själ hela dan. Det blir mackor, kaffe, lokalblaskan och min bok på gång.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.