Måndag kväll den 1 november och tisdagen den 2 november 2021: Trött hemmajobbare

 

---

Kära dagbok…

Jättetrött var bara förnamnet igår på måndagskvällen. Och hungrig. Gårdagens lunch var lite för frugal. Tur att det fanns lax att tillaga. Ändå åt jag bara en bit lax i citron- och dillsås med tre kokta potatisar, ärtor, färska grönsaker och en knäckemacka med kaviar. Jag blev mätt. Och det blev var sin matlåda åt oss.

Måndagsmiddag.

Men jag erkänner, jag var sugen på annat, läs: nåt sött. Nu visade det sig att det fanns en del…. ”sött” i skafferiet. Det gällde bara att vara ståndaktig. Stå emot. Jag lyckades. Det blev blåbärskvarg coh jordgubbar.

Sugen på nåt sött.

Diskmaskinen hade jag kunnat sparka till, fast det hade förstås inte hjälpt. Den pep och hade sig och ingen av oss vet vad vi kan göra mer än att fylla på salt och sköljmedel och kolla silen. Sen får en starta om. Det känns som om det tar 100 år att diska.

Kvällen förflöt med TV:n påslagen utan att nån av oss tittade direkt aktivt. Jag läste, men vill inte läsa ut Gamache-boken för snabbt, den är ju så bra. Jag hade sms-kontakt med vännen FEM. Hon och Finske Pinnen ska snart ut på födelsedagsresa. ”Alla” vet vart utom födelsedagsbarnet.

Vidare ställde jag in wi-fin på jobbdatorn så jag bara hade att köra igång på tisdagsmorgonen. Sen skulle jag i och för sig främst läsa korrektur på papper, men ändå. Mejl och sånt måste bevakas och besvaras.

Jag gick och la mig strax efter klockan 21. Det var lika bra det, för jag orkade inte lyssna på TV:ns malande. I stället låg jag i sängen och läste och löste sudoku på mobilen.

∼ ♦ ∼

Nu räcker det.

Trött, arg och med huvudvärk vaknade jag till den andra dagen i november. Jag känner mig som, men är ingen, ”trasa” som det går att krama ur och slänga omkring med för att ta bort skit. Jag är en människa med känslor och en vilja, tro det eller ej. Men att gång på gång bli satt åt sidan, att gång på gång inte bli lyssnad på och sen bemötas med tystnad och/eller elakheter när jag avslöjar mina tankar och känslor… Det gör nåt med en människa. Det gör nåt med mig. Förut blev jag ledsen och sårad. Nu blir jag i princip bara förbannad. Ändå känner jag mig maktlös.

Nåja, jag jobbade på med korrekturläsningen. I morrn är det mötesdag från morgon till kväll, så det blir inget mer korrande förrän fredag när jag jobbar hemifrån igen. Det blev en nypa frisk luft och andra viktiga papper att tag i som avbrott på förmiddagen. Jag gick förbi Kungspassagen, ett nybygge där det länge var hål. In dit ska bland annat Bjerkings och Nordea flytta.

Ett nybygge där det länge var ett hål.

Ett viktigt papper.

∼ ♦ ∼

Jag har fått brev från mitt fadderbarn Oscar i Uganda. Han skriver och tackar för sin födelsedagspeng för vilken han har köpt kläder. Sen skriver han att han saknar att gå till skolan på grund av pandemin, men att han har fått material för att studera hemma. Vilken skillnad det är på våra liv… Varför klagar jag så ofta på mitt..?

∼ ♦ ∼

I kväll äter vi kyckling och ugnsgrönsaker. Det lät lite godare än kycklingkorv. Till fredag har Fästmön beställt Helgens goda delikatesskasse åt oss. Planen är att se Allt ljus på Uppsala och äta på lokal på lördag. Vi tror att vädret är något bättre på lördag, nämligen.

∼ ♦ ∼

Och avslutningsvis har jag som förra året beställt ljuständning på Motala-graven till Allhelgona-helgen. Den här gången bad jag om två ljus, ett för mamma och pappa och ett för mormor och morfar. Vilken väldigt fin tjänst, Fonus!

Förra året blev det också två ljus på graven. Ett från mammakusinen M och ett från Fonus.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.