Kära dagbok…
Älskad, saknad, men aldrig, aldrig glömd.
Jag brukar inleda mina dagboksinlägg med att berätta om kvällen före. Idag blir det annorlunda. Idag är det nämligen en sån där tung årsdag. Det är fem år sen mamma gick bort. Fem år… Det är inte klokt… Tiden bara flyger iväg och det var ju ett annat liv jag levde för fem år sen.
Min mamma hade visserligen en grundsjukdom, men hon blev hastigt sjuk en dag i oktober 2016. Jag reste ner när hon hade blivit inlagd akut på lasarettet. Sex dagar tillbringade hon där och jag satt vid hennes säng. Det verkade som om hon skulle repa sig. Vi hade till och med bokat tid med expertisen för att titta på hennes hemmiljö och vilken hjälp och vilka hjälpmedel hon kunde få. Tidigare hade mamma envist tackat nej till allt, hon skulle minsann klara sig själv. Men så blev hon sämre. Sista natten fördes hon in till Linköping för vård. Dit fick inte jag komma förrän det var försent. Mamma somnade in på morgonen den 13 oktober 2016.
Visst hade vi våra kontroverser. Det var aldrig lätt att ha mamma som mamma, men… Hon var min mamma. Och en mamma är alltid en mamma, oavsett. De sista åren kom vi närmare varandra. Hon förstod att jag hade haft en tuff tid och gladde sig åt att jag hade fått ett nytt jobb i maj 2016 på IT-avdelningen vid Uppsala universitet. Men hon frågade också vid nåt tillfälle om jag klarade av det. Den frågan brände då och bränner nu också. Ännu mer bränner dock saknaden efter mamma, nån som kunde reta gallfeber på mig, men som älskade mig reservationslöst och jag älskade tillbaka. Älskad och saknad är du, mamma, men aldrig, aldrig glömd. Jag tände ett ljus för dig i Domkyrkan i kväll efter jobbet.
∼ ♦ ∼
Äntligen upp med fötterna. Igår i sällskap av senaste numret av Antiktidningen.
När jag kom hem igår på tisdagskvällen for jag runt som ett torrt skinn. Solen lyste över dammiga föremål och möbler och golven var fulla av kletiga märken och annat. Så jag gjorde en liten punktinsats. Tanken var att jobba hemifrån nån timme. Det blev runt 20 minuter. Men men, jag hann klart med det jag skulle göra och kunde leverera i tid. Sen strök jag och lagade ett hål i en ganska ny tischa.
Till kvällsmat blev det mackor och kaffe och lite senare kvarg med nån exotisk smak. Att sen sjunka ner med senaste numret av Antiktidningen i fåtöljen var underbart.
Fästmön slutade inte jobba förrän klockan 21.30 och jag orkade hålla mig uppe en stund, om än inte lika länge som hon.
∼ ♦ ∼
I morse skulle vi visst upp samtidigt, Anna och jag. Dumt! Hade vi pratat om detta innan med varandra hade det varit bra. Nu gick det bra ändå, för medan Anna var i badrummet utfodrade jag katterna och tömde deras pottor.
Det var en kall morgon idag. Temperaturen låg runt nollan. Men det blev en solig dag. Jag hade ett par möten och en trevlig lunch med Lisbeth*, som egentligen heter nånting heeelt annat. Vi har inte pratat nån längre stund på över ett år. Det blev en härlig pratstund, käftarna glappade rejält om katter och städredskap, gemensamma bekanta och en massa ting som jag inte kan skriva öppet om här givetvis. Vänner håller liksom tyst om vissa saker de får veta. Underbart att träffas igen!!!
Eftermiddagen bestod av två möten på raken. Det andra mötet kanske var mer en utbildning, men nu tror jag att jag kan verktyget som jag ska rådda om ett par veckor. Med en knapp timme kvar för operativt arbete var jag ganska slut. Jag bokade in ytterligare en lunchdejt nästa vecka, även denna med en kollega från mitt förrförra jobb. Men i morrn ska jag träffa NK** och det blir superduper.
∼ ♦ ∼
Besöket i Domkyrkan blev känslosamt och fint. En organist klämde i liksom en fanfartrudelutt på orgeln och jag såg framför mig hur stolt mamma blev. Ljuset brann fint för mamma.
Ett ljus för mamma i Domkyrkan.
∼ ♦ ∼
*Lisbeth heter verkligen nånting heeelt annat!
**NK = Närmaste Kollegan på mitt förrförra jobb
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Kram❤️
GillaGilla
Kram!
GillaGilla
Ja att vara mamma och säga och göra rätt är ju inte alltid lätt, det kan denna mamma intyga. Men, grundkärleken är det viktigaste och visst saknar man sin mamma ❤ Fint att du tände ljus.
GillaGilla
Jag är ju inte mamma själv, men som äldre känner jag att jag kan förstå min mammas agerande i olika saker bättre. Det var sorgligt igår. Tiden går fort och nästa vecka är det pappas födelsedag. Då ska han få ett tänt ljus i Dômen.
GillaGilla