The Burden

Ett inlägg om en kärleksroman skriven av vår tids största deckardrottning.

---

Jag har verkligen ingen aning om hur det kom sig att The Burden hamnade på min inköpslista. Men det gjorde den och den låg där ett bra tag tills jag nätshoppade boken tidigare den här månaden. Som författare står Mary Westmacott, en pseudonym för Agatha Christie. Agatha Christie skulle jag klassa som vår tids största deckardrottning. Kanske var det därför hon skrev sex kärleksromaner under psedonym? The Burden är den sjätte och sista av dem, utgiven 1956.

Den här lilla boken, inte ens 250 sidor i engelsk pocketutgåva, handlar om två systrar. Den äldre systern Laura Franklin förlorar sin bror Charles som barn. Brodern var föräldrarnas högst älskade barn, vilket Laura vet. Så anländer lillasyster Shirley. Först vill Laura att hon ska dö hon också. Men när storasyster räddar lillasyster ur en eldsvåda vänds hat till kärlek, en systerlig kärlek som varar livet ut. En kärlek som är romanens titel, en börda.

Trots att boken kom ut för 65 år sen läser jag den med stor behållning. Visst har tiderna förändrats och myndiga människor behöver inte längre be sina äldre släktningar om lov för att få gifta sig. Men kärleken och banden mellan syskon, detta jag aldrig har fått uppleva, beskrivs på ett sätt som gör att jag åtminstone delvis kan förstå. Att så totalt gå upp i sin syster att en sätter sitt eget liv åt sidan blir bilden av blodsband när dessa band är som tajtast. Det här att vad som än händer alltid ställa upp. Författaren beskriver skickligt båda systrarnas upplevelse av detta. Och trots att det är en bok skriven utanför författarens sedvanliga genre, deckargenren, är den riktigt, riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.