Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2018)

Ett inlägg om en annorlunda, lååång film.

---

Sällan är det nåt numera på TV som jag tycker är sevärt, men jag lyckades uppfatta att filmen Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2018) skulle gå på fredagskvällen. Den ville jag ge en chans, för jag behöver både se och läsa annat än rena kriminalhistorier.

Det jag var osäker på var om jag skulle klara av att hålla mig vaken. Filmen gick på Sjuan och började klockan 21. Den slutade inte förrän 23.30. Utan reklam är filmen två timmar och fyra minuter, men reklamen slapp vi dessvärre inte.

Den här filmen utspelar sig efter andra världskrigets slut. Året är 1946 och London byggs långsamt upp igen. En av kanalöarna som blev hårt drabbad under kriget av ockupationsmakten Tyskland var Guernsey. Det börjar som en brevväxling mellan författaren Juliet och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Sällskapet bildades i all hast när tyskarna inte tillät sammankomster med flera personer. Gänget fortsätter att träffas efter krigsslutet för att läsa, men också för att dricka hemgjord gin, potatisskalspaj och ibland svulla i på en och annan köttbit. Juliet bestämmer sig för att besöka ön och sällskapet, nåt som hennes nye fästman inte är helt förtjust i.

En både sorglig och charmig, smått rolig historia växer fram. Som tittare förstår jag att nånting har hänt den person som saknas i sällskapet. Inget vet säkert vad och Juliet tar sin fästman till hjälp att finna svaret.

Lite lagom med romantik, ett och annat barn som drabbas av krigets följder och så kärleken till och diskussionerna om litteratur gör att den här filmen är allt annat än ett sömnpiller. Jag håller mig vaken under hela filmen och tycker att den är väldigt, väldigt bra. Givetvis vill jag också åka till Guernsey. Flera av skådespelarna känner jag igen, bland annat en från Downton Abbey.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.