Ett inlägg om en feelgoodroman med HBTQ-tema.
Ibland känner jag starkt att jag behöver blanda min läsning mer än jag gör. Jag läser mest deckare, spänningsromaner och thrillrar. Det kan bli lite för mycket av brott som mord och andra eländen. För ett tag sen fick jag nys om en feelgoodroman inom genren romance, en roman som dessutom hade ett HBTQ-tema. När det så blev dags för årets bokrea fanns boken där till bra pris och jag köpte den. Nu har jag läst ut Casey McQuistons debutbok Rött, vitt & kungligt blått.
Kort och gott kan en säga att den här boken handlar om Alex, son till USA:s första kvinnliga president, och Henry, prins av Wales. Alex, tillsammans med sin syster June och deras bästis Nora, utgör en sorts influencer-makt som naturligtvis används politiskt. Tyvärr har Alex en ärkefiende, prins Henry av Wales. Deras fiendeskap trappas upp under ett bröllop. Såväl Vita huset som det brittiska kungahuset kräver att de måste låtsas vara vänner tills historien med tårtan har dragit förbi. När den gör det har Alex och Henry inte bara blivit vänner utan… lite mer. Och vilket hot utgör inte detta mot såväl nutida planer som gamla traditioner?
Den här romanen har egentligen bara två karaktärer, Alex och Henry, men självklart är de påverkade av sina respektive bakgrunder och miljöer. De kan inte träffas hur och när de vill utan får stjäla till sig möten. Däremellan pågår en bitsk sms-konversation, ganska många mejl och ett och annat nattligt telefonsamtal. Övriga karaktärer är tämligen bleka och författaren ägnar ingen större kraft åt att beskriva vare sig dem eller miljöerna. Här är det presidentsonen och prinsen som är helt i centrum. Och det är roligt. Dialogerna är rappa, bitskheten har jag redan skrivit om. Ironisk ton och brittisk torr humor kan läggas därtill. Bokens kapitel är lite för långa för att helt passa min smak. Men däremot är formgivningen av boken nästan en riktig fullträff – förutom pappersvalet som gör boken väldigt tung att hålla i.
Boken ger mig inte direkt nånting att fundera över lång tid efter läsningen, utan snarare stunder av förströelse medan jag läser. Det är ju dess syfte, att underhålla. Historien är ganska förutsägbar. Samtidigt kan jag avslöja att jag faktiskt har funderat på hur det skulle vara om nåt sånt här skedde i verkligheten.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det är en bra idé, det där att presidentens son och prinsen av Wales skulle bli förälskade i varandra. Det ställer så mycket på huvudet. Skulle bli skandal förstås om det var verklighet. Ja, du käre värld, vi har långt kvar.
GillaGilla
Lustigt nog har jag tänkt på det där hur kungahus skulle reagera om en tronarvinge är gay. I den här boken blir det ju lite politik av det hela också…
GillaGilla
Jag blev så glad när jag lyssnade på den här boken! Det var bra sällskap :).
GillaGilla
Ja den är positiv och gav mig, som sagt, en stunds förströelse och underhållning. 😛
GillaGilla