Kära dagbok…
Lite mat skulle vi väl ändå ha på skärtorsdagen. Men det höll på att bli så att vi fick svälta eftersom ingen av oss var tillräckligt tydlig med vad som önskades. Nu gjorde vi ett enkelt, men fint dukat (om jag får säga det själv!) påskbord för oss två. Det var gott. Vi blev mätta.
Påskfint – och gott!
Med fyrkantiga magar slog vi oss sen ner i fåtöljerna i Salen för att avnjuta kaffe på maten och påskäggen vi fick av Gymnasistens pappa. Det var mycket gott i mitt ägg och jag åt så jag mådde illa.
Vi njöt inte bara av godis utan även av våra fina påskblommor och riset. Fästmön arrangerade blommorna i två vaser. Dessa vaser och vasen med påskriset flyttar vi med oss var vi än sitter så att inte nån i familjen Katt får för sig att bli väldigt mycket vegetarian.
Det blev lite TV-tittning på kvällen, ungefär det vi orkade med. Vi såg Arvinge okänd och så kollade vi på när Strömstedts hälsade på hemma hos Christer Björkman och hans man.
Plötsligt fick jag ett spännande sms som krävde både tankeverksamhet och att jag klättrade bland bokhyllorna. Var en gör av saker och ting när en har flyttat är inte alltid bekant. En Janne hade läst om sin pappa Stefan på min gamla blogg. Det var en artikel min pappa hade skrivit i Corren i september 1958 – och jag hade skrivit ett inlägg om den tidningen. Jannes pappa hade fångat en jättekräfta i Råssnäs. Och tänk! Jag hittade tidningen, fotade av artikeln och bilden och skickade till Janne. Vem Janne är vet jag inte, men han blev glad och tackade.
Jannes pappa Stefan fångade en jättekräfta i Råssnäs i september 1958.
∼ ♦ ∼
I morse började jag på kapitel sex.
Långfredagen är känd för att vara lång och tråkig. Men nån lång sovmorgon blev det inte precis. Lucifer väckte mig vid 4.30-tiden och ville ha frukost. Bara att masa sig upp så att Anna fick sova en stund till. Jag somnade i alla fall om och vaknade först klockan sju, sen klockan åtta. Medan kaffet bryggdes tömde jag kattpottorna och sopade. Det går ganska bra att böja mig framåt nu för ryggen. Men summan av krämporna är visst precis som lasterna konstant. Nu har jag fått ont i vänsterbenet, högt upp på baksidan av låret. Det jag trodde var träningsvärk efter en längre promenad vill inte släppa. Därför var det bäst att vila en stund till i sängen.
Medan jag vilade läste jag och drack kaffe – och planerade dagens middag. Jag har haft ångest i flera dar för matlagningen, men jag måste ta mig samman och ställa mig vid hällen i kväll. Det blir en pasta jag ska röra ihop.
Det ska bli nån sorts pastamiddag idag.
Nån som vilade sig på påskduken på köksbordet var herr Katt. Han såg rätt skyldig ut, det lilla påskalammet. Och väldigt söt. Men ändå. Han fick köras bort när jag skulle äta frukost.
Det lilla påskalammet Lucifer.
Dagens lilla utflykt gick till Korgtassen för att införskaffa vissa ingredienser till middagen – se ovan (inte katten utan bilden ovanför Lucifer). På väg ut ur Kvarnen träffade jag kollegan D som jag ofta brukade träffa förut, både på jobbet eller på väg till eller från jobbet och även just i affären. Det var gott att få en lång pratstund.
Hemkommen skulle vännen FEM och jag ringas. Bara det att samtalet fick ett abrupt slut när bilen hon satt i plötsligt stannade. Undras om det berodde på mig och min inverkan, det händer ju att jag får bilar att stanna. Skönt att hon inte var ensam utan hade sambon, som kan en del om bilar, vid ratten. Men ändå. En vill ju gärna tro att en nybesiktigad bil ska funka. Vi som har varit med om annat vet dock bättre… Nu håller jag en tumme för en snabb lösning på problemet!
∼ ♦ ∼
Jag gjorde misstag att logga in och läsa jobbmejl. Jag tänker inte berätta vad det är för stolligheter den här gången. Lönepåslaget är inte på långt när kompensation för det jag är utsatt för.
∼ ♦ ∼
I kväll går det åt mycket vin. Jag ska öppna nåt gott rött.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Önskar dig en riktigt fin påsk! KRAM!
GillaGilla
Påsken har varit lugn och fin, tack. Hoppas du har det gott.
Kram!
GillaGilla