Kära dagbok…
Det finns inte så mycket mer egentligen att säga om gårdagskvällen. Gymnasisten pluggade inför ett prov idag och jag läste och slöglodde lite på TV. Jag frågade Fästmön per sms om hon skulle gå, åka scooter eller bli hämtad i bil efter jobbet. Hon ville åka scooter. Det händer ofta att jag erbjuder människor skjuts. Varför? Kanske för att jag själv önskar att jag nån gång skulle bli erbjuden det. Men just nu är det inte aktuellt, med distansarbete hemma etc. Jag är ju nästan alltid hemma.
I mina öron igår hade jag ett klingande skratt och två röster som arbetade i samspel med ett projekt. Mycket glad för deras skull, deprimerad när jag tänkte på min egen situation. Jag gillar inte när nån blir arg, jag gillar inte när nån surar. Men jag blir både arg och sur. I mig själv och mitt agerande ser jag pappa som nervöst trampade runt mamma och försökte få henne glad igen. När han misslyckades blev han arg och då tystnade han. Tystnaden sänkte sig över barndomshemmet som en grå filt. Så snart jag kunde gav jag mig av därifrån. Nu är jag vuxen och jag kan inte ge mig iväg från mina plikter och åtaganden hur som helst även om jag skulle önska. En sjukskrivning hjälper föga i detta läge, för det är inte jag som är sjuk. I stället tystnar jag. Men jag blir glad att då och då få höra de skrattande, samspelande rösterna. Jag orkar ett tag till. Och dessutom… Tro inte för en sekund att jag inte älskade mina föräldrar. Det är bara det att jag som vuxen kan se… att de var mänskliga – och märkliga.
Ängeln som står hos mina föräldrar idag får illustrera hur jag känner.
∼ ♦ ∼
Solig morgon.
Idag vaknade jag till en solig dag. Men vad gör det när halva förmiddagen var inbokad med möten framför två datorskärmar. Till helgen när jag är ledig ska det bli sämre väder och regn, till påsk säger väderappen snö.
Mina Varma koppen-påsar var slut, så det fick bli tre mackor och ett ägg, som Anna hade kokat, till lunch. Middagsmat fanns i frysen, men jag funderar på att släpa mig iväg till Korgtassen lite senare för att handla. Ryggen är så pass bra nu att jag kan bära ett par kassar. Tömma kattpottor går också bra, så det är väl back to normal igen. Nästan. Jag ska till naprapat i morgon förmiddag. En liten utflykt från hemmet som bara handlar om mig. Hurra!
Det var roligt att få credit offentligt idag. Jag fick även credit som bara jag såg. Därpå följde ett bra och konstruktivt arbetsmöte där vi alla tre inblandade var engagerade. Var och en hade olika kompetenser och eftersom vi lyssnade på varandra tror jag att det vi ska producera blir bra. Precis så här vill jag alltid jobba. Extra roligt var det att min professionella hjälp efterfrågades senare under dan – från den som gav mig offentlig credit. Så lätt det blir att hjälpa då.
Efter förmiddagens möten och lunchen tog jag en sen kafferastpromenad. Jag hade tur – solen höll sig fortfarande framme och himlen var blå. Men när Anna gick till jobbet hade det börjat mulna på.
∼ ♦ ∼
I kväll står det tvätta på agendan och kanske handla. I morgon ska Gymnasisten till sin pappa och det är alltid trevligt att packa ner rena kläder då.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Credit är gött ! Nu har vi då äntligen seeeemeeesteeer !!
GillaGilla
Äntligen!!!
GillaGilla