Torsdag kväll den 28 januari och fredagen den 29 januari 2021: Glömsk och ändå lär jag mig nytt OCH är flexibel

 

---

Kära dagbok…

Jag har blivit allt mer glömsk. Det började redan för några år sen i samband med… låt oss säga en/flera svår/a upplevelse/r. Glömskan är också ett av skälen till att jag skriver till dig, kära dagbok, så att allt jag är med om inte bara ska falla bort. Vad som händer med mina dagböcker när jag faller bort har jag också bestämt. De är ju inte till glädje för nån annan än mig själv, så beslutet var inte svårt att fatta. Samma gäller alla mina foton, framför allt porträtten på min familj, där alla ju redan är borta. Det gäller att lista ut vem som har glädje av dem när jag inte längre finns. (Inte så svårt.)

Igår morse glömde jag att ta mina mediciner. Det är inte farligt om jag gör det, men framför allt en medicin gör så att jag inte okontrollerat kräks. Den kan med andra ord vara ganska bra att ta, gärna före frukost. Igår blev det efter frukost.

Men en sak glömmer jag aldrig och det är att titta på Antikrundan. Igår var det tredje programmet för den här säsongen. Jag inte bara tittade, förstås, utan amatörvärderade också via Duo-appen. Det gick riktigt bra, omdömet om mig blev antikkunnig. När det gäller mat som är nyttig brukar den inte vara så god. När det handlar om lärorika TV-program är de oftast tråkiga. Det gäller inte för Antikrundan! Programmen är intressanta och lite roliga och en lär sig saker varje gång – även om en är glömsk.

Annas kycklingpasta är en ganska ny rätt hemma hos oss.

Innan jag tittade på Antikis kom jag ihåg att äta middag. Fästmön hade tagit fram en matlåda åt mig ur frysen. Den micrade jag och la sen till lite parmesan över hennes kycklingpasta och några tomater. Eftersom det var grädde i såsen hade den skurit sig, men smaken var det definitivt inget fel på! Det här är en av de nya rätter som Anna gjorde första gången i höstas. Den gillar vi alla tre, Anna, Gymnasisten och jag.

Det är bra att veta vad det blir för mat lite i förväg, så att en inte bara köper snabbmat. Men till middag i kväll vet jag inte vad det blir. Jag har köpt helgkassar några helger i rad och så har vi gynnat lokala restauranger. Det blir ganska kostsamt i längden. Dessutom uppskattar en det inte lika mycket om det sker för ofta. Så vi får se vad Mästerkockorna hittar på till i kväll.

Så värst mycket mer än att äta, läsa och amatörvärdera antikviteter gjorde jag inte igår kväll. Jo, jag körde en diskmaskin och när den var färdig och disken torr och svalnad plockade jag ur den och ställde/la in saker i skåp och lådor. Sen slappade jag mest. Det gjorde även Lucifer, som vanligt i en alldeles egen stil. Kolla in tassen han ser ut att ha i munnen samt kniptassarna bak. Visst är han en sötnöt?!

Lucifer = sötnöt.

∼ ♦ ∼

Fredag är det idag och jag har börjat ge mig själv lite mer tid i badrummet denna dag som oftast är veckans sista arbetsdag. Då blir det till exempel hårtvätt och fötterna filas och smörjs in. (Idag glömde jag att smörja in fötterna…) Jag vaknade lite tidigare än larmet, men Anna hade vaknat tidigare ändå. Jag kunde konstatera att det ofta är hon som ger katterna input (= mat) och jag som tar hand om deras output (= innehållet i kattpottorna). I morse kände jag av ryggen när jag utförde min syssla. Men det var emellertid inte bara en bajspåse att ta ner till soprummet senare utan ett mindre sopberg.

Min assistent Citrus var extra kvick på att ta över mitt arbete i morse.

Vintern fortsätter. Igår snöade det ganska mycket, men det plogades inte motsvarande. Anna valde i alla fall att promenera hem då och i morse gick hon förstås också. Själv känner jag mig alltmer fjättrad vid hemmet. Nu gäller det att hålla ut tills jag blir vaccinerad. Och det lär visst dröja… Skulle det vara så att jag blir sjuk har jag uppenbarligen en assistent som kan ta över mitt arbete. I morse var assistenten extra kvick att göra detta medan jag fyllde på min kaffemugg…

Arbetsdagen idag blev lite hit och dit. Vissa dar är det svårt att planera och jag måste stuva om min agenda helt eller delvis. Just nu känns det – hör och häpna! – ganska OK, för då händer det åtminstone nåt. Igår kväll fick jag ett mejl om ett möte idag på förmiddagen, men jag läser inte mejl efter arbetstid så jag såg det först i morse. Efter en del omstuvning kunde jag delta en del av tiden, inga problem alls från min sida.

Dagens kafferastpromenad blev rask. Det var kallt och snöade lite och jag gick inte världsalångt utan höll mig inom 15 minuter med god marginal. Synd, för jag lyckades missa solen som tittade fram vid elvatiden. I vart fall kunde jag konstatera att det har kommit en hel del snö, det ligger ofta is under den och är halt samt rosa hus finns även på Linnégatan.

Mycket snö har det kommit i allén vid Österplan.

Vinter vid järnvägen.

Rosa hus finns inte bara på Salagatan utan även på Linnégatan.

∼ ♦ ∼

Vad som händer i kväll? Vet inte. Vad som händer i helgen? Vet inte riktigt, bara att jag ska försöka ta mig till återvinningen med de två säckar textil som ligger i bilens bagageutrymme. Och på söndag kväll ska bilen och vi halka ut till Förorten och hämta hem Gymnasisten och hans skolgrejor.

∼ ♦ ∼

 

---

Livet är kort.