Kära dagbok…
På onsdagskvällen försökte vi äta lite lätt så där mellan två stora mathelger. Det blev kallskuren kalkon och kyckling med mimosasallad, kokt potatis och färska grönsaker. Lucifer var förstås mest intresserad av fågeldelen av måltiden. Kolla tassen på Fästmöns axel…
Vi tittade på Rosens namn och jag läste en stund innan ögonlocken blev tunga på mig. Jag sov gott natten till nyårsafton.
∼ ♦ ∼
På nyårsaftons morgon blev det en liten lässtund. Det var skönt med sovmorgon, men vi var ju ändå fundersamma kring vår sjukling. Vi ringde Annas snälla mamma och fick lite information. Jag hade svårt att njuta av läsningen, trots att boken jag läser är bra.
En minut efter avslutat samtal ringde Annas snälla mamma. Den bästa Generalen, Kapten F, hennes L hade somnat in på morgonen på årets sista dag. Ja, år 2020 var sannerligen ett riktigt skitår, på ren svenska. Jag skjutsade upp min svärmor till sjukhuset och sen följde hon med hem till oss för kaffe och frukost. Så mycket mer kunde vi inte erbjuda. Hur kan man trösta nån som förlorat sin livskamrat sen cirka 50 år?
∼ ♦ ∼
Jag skjutsade hem Annas snälla mamma viss om att hon skulle ha sällskap under dagen och kvällen av en av sina systrar. Anna och jag tog en promenad på eftermiddagen, men det mörknade snabbt. Vi köpte med oss var sin doughnut från Vaksala torg och åt en sen lunch när vi kom hem. Min bestod av After eight, ett kokt ägg och doughnuten…
Under resten av eftermiddagen förberedde vi nyårsmiddagen. Vi kände inte precis för att festa, men vi hade mat som skulle tillagas och äta måste vi ju. Anna stod för förrätt (Toast Skagen), sallad med grönkål, granatäpple och rödlök samt dessert (Pannacotta med slottshallon); jag fixade huvudrätten (stekt kalkonfilé och potatisgratäng). Till förrätten drack vi öl, till huvudrätten ett Amarone från 2015 (länken går till en tidigare årgång). Vi dukade fint med ren duk och tulpaner på bordet i Djungelrummet. Katterna var med runt bordet, men framför allt Mini var rädd för nyårsraketer och smällare, så hon höll sig undan när det var som värst. Desserten gillade de i alla fall alla tre, för de fick var sitt smakprov.
Det var ett gemensamt beslut att låta GW:s bubbel vara oöppnad och sparad till ett senare tillfälle. Vid tolvslaget skålade vi med var sin skvätt Amarone och tittade på raketer, ljuslyktor och fullmånen från balkongen.
Innan vi gick till sängs kontaktade vi våra nära och kära och vänner. Alla kändes så långt borta. Längst bort var förstås Generalen som påbörjat sin vandring till de sälla jaktmarkerna. Men nånstans ovan regnbågen finns han med oss, det vet jag.
∼ ♦ ∼
Vi var inte uppe jättelänge på nyårsafton, men vi sov däremot jättelänge idag. Troligtvis behövde vi det. Klockan var nog tio när vi började vakna till. Idag skulle jag inte iväg nånstans, så det blev läsning och kaffe på sängen nån dryg timme före frukost. Jag duschade och tvättade håret och tog mig tid till behövlig fotvård.
Nånstans mitt på dan traskade vi ut på årets första promenad. Vi var inte ensamma. Det verkar som om vi svenskar har blivit ett promenerande folk. Ändå var det inte alls trängsel där vi gick längs med ån och på dess broar. En timme var vi ute. Det kändes som om såväl kropp som själ fått sig en rejäl dos friskvård till livs. Belöningen blev var sin mindre Anna-Pannacotta från igår med slottshallon till eftermiddagskaffet.
Anna ringde sin mamma och jag satt och skrev på eftermiddagen. Det blev några avbrott bland annat för att hämta och äta pizza. Pizza på nyårsdagen är nåt som de flesta i Uppsala äter, så vi ringde i god tid. Det visade sig att pizzorna blev klara för avhämtning på en kvart… Jag gick till Akropolis och kom hem med två grekiska, lite annorlunda pizzor. Anna hade under tiden gjort mer grönkålssallad. Mums!
I kväll ska jag läsa lite och naturligtvis se tredje delen på fjärde säsongen av Vår tid är nu. Underbart att det gjordes en prequel!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Vilket sorgligt slut på ett jobbigt år. Styrkekramar!!
GillaGilla
Ja du vet ju på sätt och vis hur det är med den typen av sorg.
Kram!
GillaGillad av 1 person