Ett inlägg om ett osannolikt true crime.
Tidigare i november fick jag ögonen på en pocketbok i genren true crime. Den inbundna utgåvan kom ut 2019, pocketen i år. Bokens titel är På osannolika skäl; författaren, som också är journalist, heter Hannes Dükler. Tyvärr spoilas den här boken lite här och var. När jag insåg vilket autentiskt fall som skildrades blev jag upprörd över att jag faktiskt visste ”slutet”. Men sen blev jag mer än upprörd över det jag läste.
Boken börjar 2008. Ingemar Westlunds hustru Agneta kommer inte hem när hon borde efter en promenad med hunden. Maken ger sig ut för att leta efter henne och finner henne död och svårt sargad. Givetvis blir han misstänkt för mord och anhålls. Polisen tycks redan från början ha bestämt sig för att Ingemar Westlund är den skyldige. Upplösningen på det hela kommer först cirka ett år senare.
Hannes Dükler har tillsammans med Ingemar Westlund skildrat utredningen. Han har gjort noggranna efterforskningar och flera intervjuer. Jag slås genast av insikten att det inte är troligt att Ingemar Westlund har mördat sin fru. Deras liv och äktenskap verkar ha varit lyckliga, nåt som verifieras av de vuxna barnen och vännerna. Ingemar och Agneta är ett vanligt par. Det enda ovanliga är kanske att de har hållit ihop sen tonåren. (Det vet jag bara ett enda par som har gjort, vännen FEM och Finske Pinnen.)
Jag vill inte avslöja för mycket här, men så mycket kan jag säga att det boken skildrar är lite av Davids kamp mot Goliat. Den lilla människan tas ifrån nästan allt – från den käraste människan i sitt liv till kläder som passar. Han förnedras och får toppluvor på fötterna i häktet, hans glasögon kommer bort och han har för små byxor när han ska hem. Vissa av hans brev skickas inte vidare och många av hans frågor får aldrig svar. Advokaten gör inte heller riktigt sitt jobb här, tycker jag.
Det här är en viktig bok. Den berör mig och rör mig samtidigt som den inte är skriven i nån tycka-synd-om-stil utan mer konstaterande berättande.
Toffelomdömet blir det högsta. Läs den här boken. Berättelsen är… för jävligt omtumlande.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det måste vara förskräckligt när en älskad människa blir mördad och så blir man själv anklagad. Att de först misstänker mannen är inte så konstigt. I en väldigt hög procent av mordfallen är det någon anhörig som är skyldig. Men ändå. Jag tänker också på föräldrarna till den lilla flickan som försvann i Portugal. Det är svårt att förstå hur människor klarar sig igenom det där. Något värre är svårt att tänka sig. Jag funderar på om jag ska läsa den här boken eller inte. Jag vet ju hur det går.
GillaGilla
Vi ska inte spoila boken nu för andra, så avslöja inte nåt mer är du snäll. Jag blir så himla besviken på att böcker spoilas här och var. Sen om man råkar ha läst eller hört om fallet ändå är ju en annan sak, förstås. Jag kände ju också till slutet, men tyckte att den här boken ger en tydlig bild av hur det INTE får gå till. Det är också viktigt, av flera skäl, som jag inte tänker gå in på här, att det kommer fram i ljuset.Ordet Förlåt är ofta lika underskattat som ordet Tack.
Visst är det ofta nån av de närmaste eller åtminstone nån som har tät kontakt med offret som är skyldig.
Fallet med den försvunna lilla flickan i Portugal känner jag till, men är inte så insatt i. Har den skyldige/a identifierats?
GillaGilla