Kära dagbok…
Nej, vi gick inte utanför dörren igår kväll när Fästmön väl kommit hem från jobbet. Vi hade kunnat följa vår tradition att besöka nån kyrkogård och titta på ljus, men i år är ju allt så konstigt. Dessutom brukar det vara mycket folk och även om det är utomhus ska en ju undvika folkmassor. Anna var trött efter jobbet och jag var trött ändå. Och så hade jag ju ordnat ljuständning på min familjegrav via Fonus plus att mammakusinen M varit till graven med både blomma och ljus. Behovet att besöka andras gravar var inte stå stort då. För övrigt tände Fonus 13 789 ljus på gravar runt om i Sverige. Tack!
I stället var det jag som för ovanlighetens skull ansvarade för matlagningen. Pulled turkey och potatisklyftor är perfekt, för det sköter sig själv i ugnen. En behöver bara titta till det då och då och röra om lite. Det klarar jag av. Under tiden tillverkade min konstnärliga sambo årets Jack-o’-lantern. Den blev verkligen jättefin och lyste upp köket med sitt hemska (?) grin medan vi åt kalkon och drack ett nero d’avola-vin.
Efter maten blev det kaffe och smågodis. Lite senare tog vi var sin ostassiett och mera vin in till vardagsrummet där vi glodde på filmen It på TV. Vi hade sett den nyare versionen från 2017 tidigare, men ville ändå glo på nåt läskigt. För lilla Citrus, som höll oss sällskap på fällen i soffan, var filmen nog alltför otäck för antingen tittade hon på nån av oss eller så sov hon.
∼ ♦ ∼
Det blev förstås sent i säng och jag tyckte rätt synd om Anna som skulle upp tidigt i morse och dessutom jobba ända till klockan 21.15. Själv är jag ledig ända till i morgon bitti och mina åtaganden idag har inte varit/är inte så många: jag har tömt kattpottorna och fyllt på sand, jag har tagit reda på ren och torr tvätt, sängen är bäddad och jag ska hämta hem Gymnasisten i limousinen nya bilen klockan 19.
Men jag sov ända till 7.38 i morse, kors i taket! Och när pottorna var tömda och påfyllda samt min Anabox fylld med veckans medicin tog jag med mig kaffe in i sovrummet. Där låg jag och läste en god stund. Inte hade jag noterat hur mycket jag hade läst igår, heller. Tyckte inte att jag läste så långa stunder, men… Idag på förmiddagen var jag 47 procent in i boken, enligt Goodreads. Jag påbörjade min recension av boken igår kväll, för övrigt.
Familjen Katt då? Den har kanske inte synts så mycket på bild under helgen, men katterna finns här och mår bra. De har sovit ganska mycket. Lucifer och Citrus alternerar mellan sina favoritplatser. För Lucifers del är det främst leopardfilten på golvet i Bokrummet eller filten i fönstret i Djungelrummet som gäller. Citrus ligger ofta på fällen i soffan i vardagsrummet, men gillar också Djungelrumsfönstret. Och Mini, hon längtar uppenbarligen efter Gymnasisten, för hon föredrar hans skrivbordsstol som hon vaktar som en hök för tillfället.
∼ ♦ ∼
Igår eftermiddag telefonerade jag med Annas snälla mamma. När jag hade ringt tidigare på dan till henne var det ingen som svarade. Det visade sig att hon var ute och promenerade med en av sina systrar, regnet till trots. Därför hade jag bestämt mig för att ta en promenad idag – kan svärmor så borde väl jag kunna. Annas snälla mamma sa också nåt tänkvärt: att det känns bättre att fika efter en promenad än att bara fika ändå. Idag var det dessutom varmare, men blåsigare och även regnigt precis som igår. Det är tråkigt att gå ensam, jag har ju ingen syster som kan hänga med. Men, men, jag kan skylla på 100 saker, ut och få dagsljus behövde jag och stack iväg efter frukost och dusch, det vill säga runt lunchtid.
Jag var ute över en timme och det var behagligt och vackert och duggade bara lite. Naturens huvudfärg just nu är visst gult…
Men… ärligt talat… Jag promenerade inte utomhus hela tiden. När tanken var att gå hem mindes jag att min före detta kollega, numera vän, Li Gessbo ställer ut sin konst på Galleri Uppsala på Svartbäcksgatan. Li ställer ut tillsammans med Annika Westin och de turas om att vara i utställningslokalen mellan kl 12 och 18 till och med torsdag (den 5 november). Så jag tittade in i galleriet och till min glädje var det Li som var på plats. Vi träffas inte så jätteofta och med rådande pandemi blir det ännu mer glest mellan tillfällena. Riktigt roligt var det! Sen fastnade jag för en av hennes tavlor – gissa vilken av dem på bilderna nedan. (Men jag köpte ingen. Jag har ju nyligen köpt bil och för övrigt är det fullt med konst i tavelkartonger uppe på vinden…)
Efter utevistelsen och den spontana vänträffen kunde jag med gott samvete dricka eftermiddagskaffe och gräva djupt i min godispåse… För övrigt kan jag meddela att även om jag känner mig smällfet för tillfället har jag inte gått upp i vikt. (Det blev ett par extra godisbitar, det!)
Lite senare på eftermiddagen blev det ett långt och efterlängtat telefonsamtal med mammakusinen M. Ibland förbannar jag avstånd.
Jag ska gå en sväng med vattenkannan och se till att våra krukväxter överlever innan det är dags att försöka ordna nån middag. Det lutar åt egg ‘n chips.
I morrn är det måndag igen och hela dan är fylld av onlinemöten. Tråååkigt, men så är det…
Jag i morgon.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 