Monica Magnus 1966

Ett inlägg om en Uppsalabok.

---

En bok som till stor del utspelar sig i stan där jag bor, Uppsala, till viss del även på min gata, skriven av en författare med likadant förnamn som jag själv… Valet att låta Ulrika Ewermans verklighetsbaserade roman Monica Magnus 1966 följa med hem var inte svårt. Förra lördagen när vännen FEM var på besök köpte jag boken till vänpris hos Akademibokhandeln.

Den här boken handlar om författarens syster Monica, en syster som författaren inte har träffat. Skuggan av systern och det som hände henne i mitten av 1960-talet har hängt över författaren. Detta gjorde att hon började ”forska” om sin syster. I år debuterade hon som författare med den här boken om Monica. Monica som 14 år ung utgör en lockelse för äldre killar och män. Men den Monica fastnar för är Magnus, åtta år äldre än hon själv. Föräldrarna gör allt för att paret inte ska träffas. Monicas mamma vill att dottern ska bli tryggt gift och bo i villa. Monica själv dras till den farlige Magnus och paret tycks vara omöjligt att separera.

För mig är det mycket svårt att tro att det här är en debutroman, men det är det.  Berättelsen har ett flyt som är fenomenalt och författaren syltar inte in sig i massor av olika bihistorier eller teman. Personerna i boken, delvis okända för författaren, delvis välkända, beskrivs lika väl i båda läger. Det känns nästan som om författaren varit en fluga på väggen i sin systers liv. Systern, som hon aldrig fick träffa.

Jag hade gärna sett lite mer av Uppsala i boken, för på 1960-talet bodde jag inte här (jag kom hit först 1982). Det gjorde däremot mina farföräldrar, men jag tror inte att de umgicks i Monicas och hennes föräldrars kretsar. Däremot kunde de kanske se Magnus hus från huset de bodde i.

Välskriven och gripande, realistisk och troligen mycket nära sanningen. Med det sagt blir Toffelomdömet det högsta.

 

---

Livet är kort.