Söndag eftermiddag och kväll den 4 oktober och måndagen den 5 oktober 2020: Ballerinakexets dag och hälsningar från PK


 



Kära dagbok…

Bilen interiör

Inte så dumt att sitta i nya bilen och lyssna på musik medan bilkön långsamt rörde sig framåt.

Asså hur kan en som älskar kanelbullar missa att det är Kanelbullens dag? Tja, sån är jag. Jag hade haft en rolig och intensiv helg med vännen FEM. Vi avslutade med en fika hos mig innan hon for hem igår. Därefter fick jag ett energiryck, nåt som lite väl handlade om att jag behövde göra saker för att inte känna mig så ensam när FEM hade åkt. Först åkte jag till återvinningscentralen i Boländerna. Där var jag inte ensam. En lång kö av bilar, vissa med släp, hamnade jag i. Jag satt en god stund i bilen i kö innan jag kunde slänga mina tre (3) saker – en trasig toasits, en pärm och en död yuccapalm. Min vän Greken passerade utanför. Gissningsvis hade han också få saker och hade tröttnat på att vänta, så han bar ”för hand” så att säga. Lite roligt var det att vinka till honom från nya bilen. För det gjorde ju ingenting att sitta i nya bilen och lyssna på musik medan bilkön långsamt rörde sig framåt.

Söndagskorv med grönhårigt sällskap

Nej jag var inte ensam vid söndagsmiddagen, jag hade sällskap av en med grönt hår. Och min bok, förstås.

På vägen hem stannade jag vid Nya Tokerian och handlade fyra saker. Hemkommen greppade jag Helvetesmonstret* fast jag hade tänkt ge mig ledig från hushållsarbete den här helgen. Faktum är att jag kämpar hårt för att vara ledig när jag är ledig. Men om jag mår dåligt av att se dammråttor finns det bara ett sätt att må bättre: dammsuga. Innan dess tog jag reda på ren och torr tvätt, trots att Fästmön har sagt att jag inte ska ”plocka efter” henne. Ibland står ju grejor i vägen. Sen åt jag söndagsmiddag i form grillad kycklingkorv med bröd, räksallad och bostongurka. Jag var inte ensam vid köksbordet utan hade sällskap av en med grönt hår samt min bok – se bilden här intill! Av det fick jag kraft att fortsätta hushållsarbetet. Jag hade en stor hög kläder som jag strök.

Som vanligt var ingen mer än jag i hushållet engagerad i nån form arbete. Jag borde verkligen försöka ta efter ”alla andra” i min närhet. Mini och Lucifer helgade verkligen vilodagen…

Slökissarna Mini och Lucifer

Dessa slökissar, Mini närmast kameran i Annas fåtölj, Lucifer i soffan, borde jag försöka ta efter.

 

Ballerinakex

Jag firade inte Kanelbullens dag igår utan Ballerinakexets.

Jag väntade på att Gymnasisten skulle komma vid 19-tiden, men han dröjde. Så jag fikade ensam. Det var då jag kom på att det var Kanelbullens dag och att jag helt hade missat det. Vilken tur att vännen FEM hade lämnat några Ballerinakex kvar! Då kunde jag i alla fall fira Ballerinakexets dag.

Lite orolig blev jag när klockan sprang på. (Det är verkligen tur att jag inte har barn!) Jag kikade på Bröllop, begravning och dop och när programmet var halvvägs, runt 20.30 stacks en nyckel i låset. Inte kan en sån som jag ha synpunkter på en myndig sambos hemkomst, mer än att jag var glad att han kom hem utan att ha råkat ut för nåt dåligt. Det har nämligen uppstått en del orosmoment i området och jag har fått ringa farbror Blå** två gånger på kort tid. Vi pratade en stund ganska mycket och jag inser att jag nog måste se om programmet. Men det gör inget, det var roligt att prata. Jag föreslog bland annat att vi ska spela BingoLotto nån söndag framöver, bara för att se om det är lite kul ändå. Gymnasisten tyckte att det vore typat om vi skulle vinna en ny bil nu när vi har skaffat en, men han var definitivt på.

∼ ♦ ∼

Höstlöv på marken

Lägga sig i löven och bli ett med jorden kanske vore det bästa.

I natt vaknade jag flera gånger av att det blåste och regnade. Som tur var hade det slutat regna i morse, men alla löv som hade fallit gjorde promenadvägen hal. Jag tömde kattpottorna, duschade, åt frukost, bäddade, borstade tänderna och väckte Gymnasisten innan jag traskade iväg till jobbet. Kattskiten slängde jag i en av hundträcktunnorna utanför. Som jävla vanligt. Klockan var tio i åtta när jag klev in på jobbet utan att ha halkat. Jag älskar att promenera dessa höstmorgnar när det är fuktigt i luften och träden antar färger som är helt fantastiska. I Odinslund stod en snubbe med en lövblåsare. Själv hade jag lust att lägga mig bland de fallna löven och bara bli ett med jorden. Det känns som det vore det bästa för ”alla inblandade”. För det är märkligt att känna sig missförstådd trots att en menar väl och är omtänksam. Gott ändå att uppleva förståelse från oväntat håll. Det gäller ”allt” numera. Jag hämtar små kraftinjektioner därhelst jag finner dem, inte därifrån de borde finnas. Men en vänjer sig. Och, som sagt, som en bäddar får en ligga. Det är ingen idé att beklaga sig. Vill en förändra nåt får en göra det, annars får en tiga. Möte om en del av detta följer i morrn.

Jag överlevde även den här arbetsdagen och försökte hålla klumparna kvar nere i magen i stället för att tillåta dem att välla upp och få mig att gråta. Det är faktiskt så att jag börjar bli bättre på att behärska mig, jag har märkt det. Jag kan uttrycka att nåt är jobbigt och kanske kommer en eller två tår. Sen stannar det av och jag liksom dör lite till. Snart finns ingen gammal toffla kvar, bara ett skal. Det ska bli skönt att slippa känna nåt. Skönt att slippa känna att vad jag än säger och gör blir det fel.

∼ ♦ ∼

I morse läste jag ut de 20 sista sidorna av en HBTQ-roman som jag fått för recension. Det var hög igenkänningsfaktor över hela spektrumet, så att säga. Och bara för att jag mår så toppenbra (NOT!) bytte jag till Linda Boström Knausgårds lilla bok Oktoberbarn. Har jag läst hennes exmans sex autofiktiva delar i Min kamp-serien ska jag väl palla att läsa denna självbiografiska historia om psykisk sjukdom och elchocker.

Böckerna Allt som en gång var och Oktoberbarn

Bokbyte i morse från HBTQ-roman till en självbiografi om psykisk sjukdom.


Hälsningar Positiva Klubben, även känd som PK.

∼ ♦ ∼

PS På vägen hem mötte jag två välkända figurer på gatan. Det blev ett kärt återseende och en lång pratstund, för tyvärr kunde vi ju inte kramas. Men som det ser ut nu ska vi stråla samman vid ett middagsbord på stan på fredag.

Och när jag kom hem hade min sambo tänkt på att även jag skulle få fira Kanelbullens dag fast idag. Det blev en pinfärsk bulle från Butiken på hörnet. Satt finfint medan jag redigerade och skrev detta inlägg.

Kanelbullefika vid skrivbordet

Idag fick jag fira Kanelbullens dag!

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = Familjen Katts namn på dammsugaren
**farbror Blå = polisen

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Jobb, Personligt, TV, Vänner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Söndag eftermiddag och kväll den 4 oktober och måndagen den 5 oktober 2020: Ballerinakexets dag och hälsningar från PK

  1. Måste vara en skön känsla att ha en bil i familjen igen 🙂 Vinner ni en till kan ni bara sälja en och håva in pengar 🙂

    Det är tur man kan äta kanelbulle vilken dag som helst !

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Fast egentligen är bilen bara min och det är bara jag som har körkort. Men en bilvinst kan en ju alltid sälja.

      Kanelbullar kan jag äta jämt, typat att jag missade det på Kanelbullens dag, bara. 😛

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.