Kära dagbok…
Höstfärger som dessa -se de röda löven som skymtar – älskar jag.
Det blev en spännande eftermiddag för mig igår. Bästa dagboken min, avslutningen på gårdagens inlägg kunde inte skrivas förrän jag hade landat själv. Och så ville jag prata med några berörda. Den nya familjemedlemmen finns ju inte i Uppsala, men ska hämtas i samband med ett farväl av en gammal familjemedlem. En del av oss dör unga i min familj, kan jag konstatera, och detta inkluderar Clark Kent* som ska få somna in. Det blir helt enkelt för kostsamt annars. Så igår hade jag gärna både firat och druckit gravöl, men inget stod på kylning – Fel! En Staropramen fanns i kylen! – eller serverades förutom kaffe så det får bli vid ett annat tillfälle.
Jaa, jag har ju dubbla känslor kring hösten. Vissa höstar har jag älskat, med dess fantastiska färger och händelser i livet, andra höstar har jag sörjt. Den här hösten blir… både och. Nåt jag definitivt gläds åt är besöket jag får den första helgen i oktober av vännen FEM. Då är det nästan på dagen 50 år sen vi träffades första gången. Tänk, 50 år… Ett halvt sekel… Det ska vi fira, om än kanske inte riktigt som vi hade tänkt på grund av pandemin.
På måndagskvällen blev det inget firande, men vi tittade på Det sitter i väggarna och jag läste nästan ut en bok och bläddrade igenom senaste QX som jag hade snappat åt mig på vägen hem från ett tidningsställ.
∼ ♦ ∼
– Mums! Gympaskor!
Natten blev… inte bra. Jag vaknade klockan tre och var vaken till nästan halv fem. Det var många tankar som snurrade, både positiva och negativa. I morse vaknade jag tio över sex, det vill säga fem minuter innan mobillarmet skulle ha gått igång. Jag var seg. Fästmön var ledig och Gymnasisten hade håltimme igen på grund av sjuk lärare. Bara jag och katterna, som Anna hade utfodrat tidigare på morgonen, var uppe alltså. Jag tömde kattpottorna som vanligt, för även om Anna är ledig idag har hon ont i ryggen och har svårt att böja sig.
Citrus var den enda jag såg som var vaken. Jag har gjort iordning ett filtställe till i Bokrummet och där låg hon en liten stund igår. I morse gömde hon sig en stund i badrummet, men framför allt låg hon på dörrmattan i hallen och njöt av dofterna från några gympaskor. Den kissan…
Inte bara seg var jag i morse utan sen blev jag. Jag var inte på jobbet förrän fem i åtta. Och skälet var att jag läste ut en återvändardeckare som jag bara hade 30 sidor kvar av. Nu har jag påbörjat den tredje delen i serien om Erlagruppen. Det är tur att vännen FEM snart kommer hit, för antalet titlar på TBR-hyllan** krymper raskt. Inlägget om boken var färdigskrivet och våghalsigt (sånt spännande liv har jag!..) inställt i förväg för publicering idag på förmiddagen. Jag hann läsa ut den!
Frukosten är avslutad liksom boken till vänster. Nu ska jag läsa om Erlagruppen.
∼ ♦ ∼
Jobbmässigt har dagen flutit på med en del förvirring om vem som gör vad som jävla vanligt. Jag var väldigt tydlig gentemot den som ställde frågan och det togs emot väl. Det underlättade också att jag kunde promenera bort till ett kontor och prata som komplement till mitt mejlsvar. På förmiddagen la jag sista handen vad gäller kommunikationen kring ett projekt som numera är avslutat och har gått i förvaltning. På eftermiddagen pillade jag med diverse smått samt deltog i en kommunikatörsnätverksträff i två timmar via Zoom. Det var så kallt på kontoret att jag blev tvungen att hämta en mugg varm choklad när vi hade fem minuters bensträckare. Däremellan åt jag spätta till lunch, för fisk blir en ju smart av.
∼ ♦ ∼
Ut i skogen kommer vi inte, men Anna hade införskaffat lite gott gult till kvällsmackorna. Det ska bli smarrigt, fast lite längtar jag väl ut i skogen också att få plocka kantareller själv.
Gott gult till kvällsmackorna.
∼ ♦ ∼
För övrigt tyckte jag att det var lite gulligt att Bror Hjorths version av Sathan Nöderblom Nathan Söderblom hade utrustats med en blomma idag. Bara det att han hade tolv (12) barn… Hur hann han med att vara ärkebiskop och även ledamot av Svenska Akademien..? Han verkar ju mest ha legat på… Ja, du fattar… Själv har jag inga barn, jag har aldrig haft syskon eller kusiner och mina föräldrar är döda.
Han hade fått en blomma i morse, Nathan Söderblom.
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min älskade, döende bilman
**TBR-hyllan = To Be Read, det vill säga olästa böcker
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Tråkigt med Clark – men när det kostar mer än det smakar så förstår jag att du fick ta det beslutet. Hoppas ni snart får någon ny medlem i klanen som kan ta er ut i skogen, men, kantareller är ju kantareller vare sig man plockar dom i skogen eller i butiken 🙂
GillaGilla
Idag är Clark avställd. Det går inte att göra nåt för honom. Tyvärr ”får” man ju ingen ny bil, men betala för en ”får” man ju. 😮 Och så blir det snart.
Kantarellerna var mycket goda trots att de ”bara” kom från ICA – de kom trots allt från skogen nån gång. 😛
GillaGilla