Vid nattens ände


Ett inlägg om en fådd bok.



Jan-Philipp Sendkers bok Vid nattens ändeDet är härligt med vänner, 
men det är ännu härligare med vänner som ger en böcker. Ofta är det böcker de tycker en ska läsa och ofta blir jag som mottagare glatt överraskad. Nu har jag inte så många vänner och det händer inte alltför ofta att jag får böcker av dem. Men ett undantag finns: vännen FEM. I augusti skjutsade hon oss ända hem från Motala till Uppsala. Dessutom fick vi flera saker, bland annat Jan-Philipp Sendkers bok Vid nattens ände. Nu har jag läst ut den tredje delen i författarens Kina-serie. Tack bästa vännen FEM!

Boken utspelar sig i ett Kina som inte är helt fritt. Paul och Christines son David blir uppmärksammad av en kvinna i en djurpark. Hennes pojkvän kidnappar David när Paul är på toaletten. Som tur är lyckas Paul få tillbaka sin son, men blir i stället tvungen att fly tillsammans med familjen. Han tar hjälp av sin vän Zhang, en gång polis, numera munk. Målet är att familjen ska ta sig till den amerikanska ambassaden i Peking. Inte helt lätt när staden ligger långt bort och familjen är jagad av såväl polis som militär. Under resans gång tvingas Paul och hans familj lita på olika människor. Alla vill dem förstås inte väl.

Det här är en intressant resa genom ett märkligt och korrupt land. Som läsare får jag möta flera olika typer av kineser: den fattiga bonden Luo och hans sonson Da Lin, den shoppingtokiga Gao Gao, för att nämna några. De representerar så olika öden och delar av befolkningen, men ändå ett och samma folk.

Boken är spännande som en thriller, men den är också i mångt och mycket en relationsroman. Christine anklagar Paul för att inte ha haft David under tillräcklig uppsikt och detta tär på deras relation. Samtidigt finns aldrig nåt tillfälle för dem att prata och reda ut saker och ting.

Det här är en bok som har flera djup och teman. De flesta kapitel är ganska korta, vilket snabbar upp läsningen. Karaktärsteckningarna är fenomenala, jag känner till och med dofter/lukter!

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Personligt, Vänner och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vid nattens ände

  1. Mösstanten skriver:

    Jag läste Sendkers Ensamhetens språk och blev inte förtjust, men böcker funkar ju olika för oss.

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Just den har jag INTE läst av honom och det är visst andra delen i den här trilogin. Jag tycker mycket om hans andra böcker, men vill förstås läsa även den du nämner.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.