Kära dagbok…
Jag helgade inledningen av min lediga dag på sedvanligt sätt.
Äntligen slapp jag gå upp och jobba! Idag tog jag ut flexledigt och kunde sova ända till en kvart över åtta, ungefär. Fästmön hade också sovmorgon idag, men skulle börja jobba vid lunchtid. Och sen var det hon som klev upp i ottan och utfodrade den håriga sångkören vi bor ihop med. I gengäld tömde jag pottorna senare. Att städa är min lott i livet, tror jag. Idag stod det ”påbörja städning” på min agenda. Här kan en städa hur mycket och ofta som helst, men jag har bestämt att vänta med dammsugningen till i morgon så att här är hyfsat rent på påskafton när det plingar på dörren.
Men… en ledig dag är en ledig dag och ska helgas som sig bör, det vill säga inledas med läsning och kaffe på sängen.
Min kollega fick låna spännande läsning idag.
På förmiddagen ringde en kollega som jag hade lovat möta utomhus för att lämna över lite påskläsning till. Vi är båda två stora fan av kommissarie Gamache. När jag berättade att jag hade köpt den senast översatta i serien ställde kollegan sig på kö att få låna den. Lägligt nog blev jag klar med boken igår och min kollega kunde därför få nåt riktigt spännande att ägna sig åt under den långa helgen när barn och barnbarn är på distans. Boken låg sen onsdagskvällen på byrån i hallen och väntade. Jag har också plockat ihop en kasse läsning till Annas snälla mamma som vi förhoppningsvis träffar en stund på utomhusfika på påskaftons förmiddag. Jag telefonerade med henne igår, för jag tänker att det blir långtråkigt för henne att mest stanna hemma och inte ha så många fler än maken att prata med. Barnen och de elva barnbarnen (!) har ju sitt, som hon sa, men jag vet att Anna ringde sin mamma så sent som i tisdags. Är det fint väder i morgon tänkte jag höra om L vill bli utrullad på promenad.
När jag hade överlämnat boken till kollegan och Anna hade gått till jobbet satte jag igång att skrubba badrummet och gästtoan. Jag hängde förstås upp rena handdukar. Sängen hade vi rivit ur tillsammans, Anna och jag, och den fick stå obäddad på vädring nästan hela dan. Till kvällen bäddade jag med de fina Newportlakanen som jag fick i julklapp av en av mina bästa arbetsgivare. Lakanen har tio år på nacken, men det kan en inte tro! Snacka om kvalitet. Jag satte mig sen ner med senaste numret av Antik & Auktion som kom häromdan och drömde mig bort till… Paris.
Den vill inte riktigt läka ut över knävecket.
Efter dagens dusch tog jag mig i kragen och soppåsarna i handen och gick ut. Först besökte jag soprummet. Därefter tog jag en promenad. Jag har ett par olika promenadvägar som jag alternerar. Idag valde jag den längs ån. Den passade bra, för jag kände mig lite låg. Nej, jag tänker inte berätta varför direkt för det lättar inte min ledsenhet och ilska ändå.
Att promenera är emellertid bra för både kropp och själ och mitt ben behöver det definitivt. Jag har inte haft ont i det idag, men tromboflebiten vill inte riktigt läka ut ovanför knävecket och det oroar mig. Sen har jag haft ont i magen hela dan idag, i nedre delen. Jag får nog säga till Anna i kväll att det inte blir nån spruta, för det är i nedre delen av fläskmagen hon sticker mig. Eller också får jag bita ihop och bara stå ut.
Det var ganska mycket folk ute och gick och trött blir jag på dem som inte håller avstånd. Sen behöver en inte skena iväg tio meter när en möter nån, men en behöver heller inte i princip stryka sig mot okända. Vädret var sisådär, det vill säga aprilväder, och faktum är att jag hann hem precis innan regnet kom. Jag stod i köket och hörde nåt smattra utanför. Det var regn och lite hagel.
Våra porslinsblommor blommar. Den här står i vardagsrummet, intill min fåtölj.
Det var fikadags när jag kom hem, så jag bryggde mig ett par muggar och tog fram en Frukt & Mandel ur skafferiet. Det är fan att jag inte kan hålla mig ifrån sötsaker! Och mer lär det bli i påsk även om jag inte längre får nåt påskägg av min mamma. Vi har köpt en hel del godis tillsammans, Anna och jag, och jag tror inte att allt ska ges bort.
Saker som är söta, men inte innehåller kalorier, är våra porslinsblommor som blommar just nu. Den i vardagsrummet är precis intill min fåtölj och kan vara orsaken till att jag känner mig lite täppt i näsan om kvällarna – det är liksom då blomman avger doft.
Andra söta saker är familjen Katt. De tycks turas om att nyttja balkongen. Lucifer låg där ute och sov hela förmiddagen. När han hade gått in sprang mor (Mini) och dotter (Citrus) ut och la sig i balkongsoffan, precis som om de ville ha pojkfritt innan de kunde komma dit. Anna la sitt gamla överkast över kuddarna så att de ska förbli hyfsat fria från katthår.
∼ ♦ ∼
På skärtorsdagen blev det ensammiddag. Ja alltså, katterna fick ju sin mat i sina skålar (kött i sås), medan jag åt vid köksbordet (varma mackor med makrill, lök, oliver, ost, kalkon och pizzakrydda). Nu väntar vi in påsken, den som vi inte riktigt vet hur den blir än på grund av ”allt”. Jag hoppas bara innerligt att min älskling är frisk när jag hämtar hem henne i bil efter jobbet klockan 21.15.
Skärtorsdagsmiddag.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 