Kära dagbok…
Inte en enda gång – mig veterligen, förstås – blev jag lurad igår. Och det kändes faktiskt OK. Det är inga lättsamma tider nu. Allt är allvarligt. Så snart en surfar på mobil eller dator handlar det om virus och pandemi, TV likaså. Det går inte att freda sig. Och det är väl bra om vi kunde lita på att vi matas med saklig och korrekt information kring corona och covid-19.
Så gott det går försöker vi leva normalt. Igår efter jobbet gick vi tillsammans för att handla och för att hämta hem beställda varor. Medan jag slutförde min uppgift fixade Fästmön en härlig grönsallad till den grillade kycklingen vi köpt till middag. Som bonus gjorde hon också papadums. Det blev en riktigt läcker middag och därför korkade jag upp en av vinflaskorna som följde med hem så att vi fick var sitt glas till maten. Lite senare, tillsammans med Strömstedts som besökte Marika och Maria, tog vi ytterligare var sitt glas till en rejäl osttallrik.
Onsdagsmiddag.
Jag jobbade hemifrån idag och jag känner att jag nog fortsätter med även nästa vecka. Skärtorsdagen hade jag tänkt ta flexledigt i alla fall, det är ju påskvecka och kort arbetsvecka för min del i och med den röda långfredagen. Det går bra att jobba hemifrån även om jag ibland får slåss för min hemarbetsplats när nån i familjen Katt har intagit den. I morse fick jag köra bort Mini – och då bjöd hon på ett par spyor som ”tack”.
Ockuperad hemarbetsplats.
∼ ♦ ∼
Igår kväll såg benet ut så här.
Jag jobbar på med det jag kan göra hemifrån, bör jag tillägga. Faktum är att jag kan göra det mesta förutom att ha personliga möten och jobba i vissa program som jag inte har på hemdatorn. Men jag har till exempel gjort vissa saker på avdelningens externa webbplats som underlättar sökningar, jag har jobbat med texter, främst driftmeddelanden och jag har gjort en del intranätprylar med mera. Främst via chatten men också via Zoom har jag kontakt med mina kollegor. Jag blev glatt överraskad att en kollega som är föräldraledig tog kontakt. Vi har mycket att avhandla och jobbade tidigare ganska nära varandra. Så nej. Allt är inte negativt med pandemin, fast… jag hade gärna sluppit den. Under en av mina hemmaraster pratade Anna och jag om våra olika rädslor och vår oro. Det är gott att ha nån att dela det med. Sen försöker jag inte bara prata utan gå upp och röra på mig regelbundet. Det är lite svårare hemmavid, eftersom vi till exempel inte har långa korridorer att promenera i. Då blir benet ondare. Nu har jag i alla fall laddat ordentligt med sprutor. Jag kanske behöver ta alla 45. Och jag som bara har tagit 15 än… Magen ser ut som en pundares, full av nålstick och blåmärken. Nej, ingen bild, jag lägger upp en bild på benet från igår kväll i stället.
∼ ♦ ∼
Bara fjärrkan och en bira saknades…
Anna var som sagt ledig idag och tog en promenad mitt på dan på egen hand. Ibland behöver vi göra saker var och en för sig, men än så länge känns det mest gott att inte vara ensam. Igår kväll kände jag mig underlig och var nästan säker på att jag hade åkt på viruset. Sen var det nog vinet som påverkade mig plus att jag är trött och orolig. I morse kollade jag tempen som vanligt och hade 36,3. Nysningarna igår beror med all säkerhet på alla katthår som flyger omkring här hemma.
Katterna har varit extra busiga idag. Jag försöker mota ut dem på ballen*, men där kan bara en av dem vara i taget annars blir det bråk. Till och med Citrus och Mini hade en riktig catfight i morse – naturligtvis i Bokrummet där jag satt och försökte arbeta. Tur att jag inte var i nåt Zoommöte då… Lucifer får stolleryck rätt som det är. Sen kan han vara seg och slö i nästa sekund. Igår kväll när han bredde ut sig i Annas kökssoffa såg det ut som om han bara saknade en fjärrkontroll och en öl…
Anna har dammsugit och jag har torkat några golv. Nån promenad blev det inte för min del idag. Därför har jag lovat mig att göra det på lunchen i morrn.
∼ ♦ ∼
*ballen = vår balkong, som är inglasad
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Ja du, ingenting är sig likt med detta C-na 😦
Även om man själv klarar sig rätt bra och att även barnen och deras respektive inte verkar riskera några jobb pga detta, så tänker man på alla som även måste dras med den oron.
Evenemang ställs in varje dag, flyttas till hösten eller dylikt..
Värst såklart för dom som blir riktigt sjuka av C, och dom som måste jobba mer än vanligt pga av detta.
Hoppas snart det blir helt bra med ditt ben.
Önskar er en trevlig helg !
GillaGilla
Ja hela alltet är deprimerande. Här drabbas några av oss av konsekvenserna och gissningsvis blir några av oss sjuka också. Oro hela tiden, typ. Evenemang orkar jag inte bry mig om just nu. Men benet är lite bättre och jag tror att Anna njuter av att sticka mig i magfläsket varje dag… 😛
Ha en god och bra helg du också och var rädd om dig!!!
GillaGilla