Ett inlägg om en bok, en vidunderlig bok.
Märkligt men… Lena Einhorns bok Den tunna isen kom ut den 11 september förra året. Ett datum som berör mycket – precis som boken, om än på ett annat sätt. Eller flera andra sätt. För det är så många karaktärer, händelser och känslor som jag känner igen från mitt eget liv, som liksom Lena Einhorns var mycket turbulent kring millennieskiftet. Stort TACK till Anna för den här julklappsboken!
Det här är en roman och jag skulle väl säga att den är självbiografisk. Kanske är vissa fakta förvrängda för att inte såra. Nu känns det emellertid som om huvudsyftet med boken inte är att såra utan att berätta en historia om sånt som har präglat författarens liv. En sommar simmar en kvinna emot Lena. Det är Nicki. Lena drabbas, precis som jag en gång drabbades, av kärlek vid första ögonkastet. (Min kärlek till Anna var ögonblicklig, men Anna är inte nån Nicki, Nicki påminner i stället starkt om en annan person jag gav alltför många år av mitt liv till.) Samtidigt som kärleksrelationen mellan Lena och Nicki inleds och pågår mår Lena mycket dåligt. I den här boken skildras såväl kärleken som rädslan som omger dessa känslor. Det blir också en djupdykning ner i barndomen genom några brev och anteckningar av Lenas föräldrar.
Jag blir så berörd av Lenas historia och hennes mående samtidigt som jag i Nicki ser hur många drag som helst från en mig tidigare närstående person. En person som inte klarar av att avsluta relationer, som kör dubbelspel, ljuger så hon tror sig själv – och som gör slut. Hela tiden. När jag har läst cirka en femtedel av boken, alltså runt 100 sidor, undrar jag hur illa det här ska sluta… Det slutar som jag tror.
Toffelomdömber blir det högsta. Vilken bok! Den träffar mig rakt in i hjärtat.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Jag har inte alls varit intresserad av den här tidigare men ditt inlägg ändrade på det!
GillaGilla
Det är verkligen ingen lätt litteratur och boken innehåller mycket ångest, men också beskrivningar av en relation som jag känner igen mycket av. Tung läsning, alltså, fast mycket, mycket, mycket bra.
GillaGilla
Det jag läst tidigare av Lena Einhorn har varit mycket bra. Hon får verkligen fram väsentligheterna. Har avskräckts av längden på denna bok eftersom jag tänkt att en sådan berättelse inte behöver ta över 500 sidor. Kanske dags att tänka om.
GillaGilla
Jag har gillat allt Lena Einhorn har skrivit, men den jag läste innan den här, Madeleine F, lite mindre än de andra. https://tofflandel2.wordpress.com/2019/11/27/madeleine-f/
Den här boken dock… jösses! En del kapitel är ganska korta, så det gick bra att läsa den, tycker jag, som inte heller gillar att läsa för omfångsrika böcker.
GillaGillad av 1 person