Kära dagbok…
Julen har passerat och det är vardag igen. Det har kommit till min kännedom att nåt som inte har passerat är människor som ägnar sig åt att vara elaka – eller bara dumma – i sociala medier. Låt mig ta ett av de mildare exemplen från mig själv. Igår kväll började en man skriva direktmeddelanden till mig på Instagram. På svenska, först. Jag är inte intresserad av att prata med män där, vilket jag försökte förmedla tydligt. Eftersom jag insåg att mannen inte är svensk svarade jag på engelska. Mannen påstod att han har bott större delen av sitt liv i USA. Det kan en inte tro eftersom han uppenbarligen inte läser vad jag skriver. Eller förstår. Jag svarade inte utan avföljde bara. I morse, när julen är slut, önskade han mig god jul. Då blockerade jag honom. Det är så jag gör med människor som ägnar sig åt att mer eller mindre medvetet missförstå mig. Denna… ovilja att förstå gör mig så jävla trött på människor. (Klicka på bilderna för att se hela meddelandena.)
∼ ♦ ∼
Vi läser. Tillsammans. Fast i var sin fåtölj och i var sin bok.
Julen ja… Den är förbi och jag har överlevt, till och med haft en bra jul. Lat. Ätit för mycket och för gott, läst för lite och glott lite för mycket på Netflix. Men det är OK. Jag njuter av att vara ledig. Hade jag inte haft värken i benen, fötterna och två tår skulle jag ha mått riktigt bra. Och hade det inte blivit vinter idag så skulle jag ha mått ännu bättre.
På juldagen var jag inte utanför dörren, men det var min sambo. När hon återvände till hemmets lugna och varma vrå medförde hon förning av sötaste sort i form av blåbärsbakelse. Sånt gillar vi. Och så gillar jag den här känslan av samhörighet när två människor sitter i var sin fåtölj och läser var sin bok. Det är nånting helt annat än när samma människor sitter i var sin fåtölj med var sin mobiltelefon i näven och gamnacken hänger över den…
Blåbärsbakelse till juldagskaffet.
Jag fick hjälp av Anna med sista ordet i ett deckarkryss, så sen kunde jag skicka in det. Nu är det bara att hoppas på tur.
Till juldagsmiddag åt vi förstås julmat. Vi tyckte inte att vi hade så mycket julmat i år, men det var fel. På julafton var vi tre och på juldagen kom Biografmaskinisten förbi efter jobbet och hämtade en matlåda. Det finns fortfarande en del mat kvar. Och jag har ätit två portioner varje dag, ungefär som dessa (och nej, det är inte griskorv och grisköttbullar utan korv av fågel på tallrik två):
Sen kollade vi på… The Crown. Eller vi började titta. Det blev de fyra första avsnitten av första säsongen. Det finns totalt tre säsonger med tio avsnitt vardera. Så… vi blir liksom inte färdiga i första taget. Men det är en riktigt bra serie. Tycker jag. Allting är ju subjektivt.
Vi började titta på The Crown.
∼ ♦ ∼
Läsning och kaffe på sängen inledde annandagen.
Det blev ju lite sent. Jag vänder alltid lite på dygnet när jag är ledig. Och den innevarande ledigheten är 17 dagar lång för mig. Vi tog en skön sovmorgon på annandagen och laddade rejält för att gå ut på annandagsrea. Det har jag inte gjort sen 1990-talet, tror jag, men nu kände jag mig lite sugen. Kanske för att jag egentligen inte skulle fynda nåt utan bara köpa en del nödvändigheter..?
Annandagen inleddes med läsning och kaffe på sängen. Jag började ju läsa den första julklappsboken på juldagen och det är den sista delen i en av Per Anders Fogelströms serier, Kamrat-serien.
Så blev det frukost. I två dar har jag till min förvåning ätit risgrynsgröt. På annandagen var den slut. Då fick jag nöja mig (!) med mackor med griljerad kalkon och Apotekets senap på. Inte alls dumt. Familjen Katt var förstås med i köket, det är de alltid när det handlar om mat. Citrus ligger mest och tittar på avstånd, Mini kikar i soffan eller köksfönstret och Lucifer jagar eventuella smulor från den rikes bord.
På stan var det ganska mycket folk. Prova nåt var nästan uteslutet. Nånstans mitt i pausade vi på Landings för att go-fika. Det var byyyst med folk, men där var enda stället vi fick ett bord. Hem kom vi med var sin påse. Mitt reafynd var ett par lilarutiga pyjamasbyxor för 99 spänn. Utöver det köpte jag mest nödvändigheter.
Hemkomna såg vi sista delen av Hasse å Tage via HDMI, men kabeln, datorn eller TV:n krånglade så länge att vi nästan gav upp. Till middag blev de rester och bara jag tog snaps till maten. Annandagens kväll avslutades med ytterligare fyra avsnitt av The Crown. Somliga var mer intresserade än andra.
∼ ♦ ∼
I morse skulle somliga upp och jobba, så jag fick börja min dag ensam med läsning och kaffe på sängen. Fast först tömde jag diskmaskinen på ren disk och tömde kattpottorna på skit, förstås. Nån nytta ska en göra när en är ledig. Dammsugningen ska jag försöka vänta med till i morgon, trots att det krasmar under Tofflans tofflor.
Planerna för dagen är att eventuellt åka till Jysk och kolla efter färgglada underlakan. Anna jobbar till 14.30 och jag har erbjudit grekisk middag till kvällen på Akropolis.
Trots tre vildbasingar till katter har vår gran stått pall. Den har inte vält även om det har gått hett till under den. I morse hördes emellertid ett brak och därefter ett rassel. Lucifer hade vält klöspelaren och sen rusat in under granen. Nånting föll. Och nu fungerar bara en ljusslinga, den rätt värdelösa trådlösa. Den är lika glapp som ljusslingan på balkongräcket. Ja ja, med detta kan jag konstatera att julen 2019 är slut.
Julgranen 2019 – numera med endast en av två fungerande ljusslingor.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Verkligen juliga dagar du haft låter det som, skönt när det får vara så!
GillaGilla
Verkligen SLÖA dar, skulle jag säga… 😛 Men idag ska jag försöka promenera med såväl dammsugare som mopp här hemma.
GillaGilla