Kära dagbok…
Fredagskvällen avslutades med ost, kex och ett gott och dyrt Amarone, precis som jag hade planerat. Vinet, som jag har druckit tidigare och tyckt bra om, tyckte jag ännu bättre om igår. Kanske handlade det om att det fick lufta en stund längre. Eller kanske berodde det på ostarna vi åt till? Hur som helst, sen jag drack vinet sist, i september förra året, har Systembolaget höjt priset på med 20 spänn. Nu säljer de en senare årgång, så vinet vi drack igår, 2015 års, har säkert legat en stund i vinskåpet.
I morse vaknade jag sent och med huvudvärk. Jag har haft huvudvärk de senaste dagarna och som vanligt tänker jag att det som är jobbigt för själen sätter sig på kroppen hos mig. En tablett kurerade skallebanket och lördagsmorgonen kunde starta på sedvanligt vis – med läsning av min bok på gång och nybryggt kaffe. När jag sen klev upp noterade jag att vår andra novemberkaktus, en röd, är på väg att blomma också.
Anna började jobba mitt på dan, men vi åt frukost tillsammans och pratade en del om kommande aktiviteter, mest roliga såna för hennes del. Jag ska också göra saker på egen hand och de blir nog rätt roliga de med. Men jag får aldrig min familj tillbaka, de är döda allihopa. Det är sånt en bör ha i bakhuvudet när en ska prioritera. Idag är Anna min familj och jag prioriterar henne. Det är bara det att vi inte kan göra allting tillsammans. Därför är jag ibland med mig själv eller med andra människor som efterfrågar och välkomnar mig.
Nej, inte umgås jag med människor som inte gillar mig, heller! Det här citatet av Patrik Sjöberg nedan hittade jag som av en slump igår när jag rensade min mobil. Det är hårda ord, men ändå lite sån jag själv är. Efter att ha gett och gett och gett till somliga känner jag att det faktiskt är nog. Nu ska jag bara komma på hur resten ska bli också. För så som jag har det just nu kan jag inte fortsätta att ha det.
Hårda ord från Patrik Sjöberg, men som jag känner igen tankegångarna!
∼ ♦ ∼
På eftermiddagen traskade jag ner på stan för jag hade några ärenden. Jag träffade på en kollega som tyckte att jag såg så glad ut. Det var inte svårt att räkna ut varför… Det blev ett intressant och informativt samtal med kollegan och hennes kompis. Vissa fakta sparar jag till kommande behov, men jag tänker ta kollegan på orden direkt, orden om att jag är välkommen in till kollegans gäng om jag vill hänga med såna som gillar mig på jobbet. Sånt där är så extra gott att höra!
Ett av mina ärenden gällde en bokjakt. Dessvärre hade jag ingen framgång. Jag till och med besökte tre affärer med böcker, nya som gamla, utan att handla en endaste bok! Men helt lottlös gick jag inte, för jag köpte var sin kalendersats till sambon och mig. Det verkar som om vi tänker oss en framtid…
Det andra egentliga ärendet jag hade på stan var att besöka en konstutställning på saluhallen i Galleri Zeitgeists regi. Jag ville se min vän och före detta kollega Lis verk i verkliga livet. Sen var jag inte ensam om att besöka galleriet och det var förstås en prövning. Men roligt för Li och alla de andra konstnärerna som ställde ut!
Efter utställningen behövde jag fylla på med socker. Det blev ett hastigt besök på Klostergatan 5 där jag intog en latte med gott bröd till. Alltid smaskigt och dessutom trevlig personal, men några av gästerna kunde jag ha klarat mig utan – jag kände mig ganska bortkörd…
Lördagsfika på Klostergatan 5 – i all hast.
Middagsmat till mig och Gymnasisten samt lunchsoppa till sambon inhandlade jag på Korgtassen. Det blev kyckling i olika former och med olika tillbehör. Gymnasisten åt före mig, för jag var mätt efter go-fikat. Familjen Katt fick anka till lördagsmiddag. Jag tog reda på ren och torr tvätt och körde igång en ny maskin smutsigt som jag sen hängde innan jag satte mig till bords. Och till senare i afton, att dela med min kära, har jag öppnat ett ännu dyrare vin. Bara för att. Bara för att… det inte finns nån anledning att samla viner utan att dricka dem medan tid är. Prioritera mig och idag, eftersom i morgon kanske inte finns. Vi vet ju ingenting om framtiden.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 