Kära dagbok…
Kvällsmat Kvällsfika igår.
Nä, det blev inte just nån kvällsmat igår. I vart fall inte i normala människors ögon. Jag har ju alltid haft lite konstiga matvanor och är allmänt sett rent matkrånglig. I vart fall har jag i princip slutat med öl och ostbågar till fredagskvällsmat – min sambo tycker inte att det känns riktigt bra och jag har lyssnat på henne. Igår satt vi för övrigt och funderade över mat eftersom Gymnasisten skulle anlända i kväll. På helger (fredag-lördag-söndag) brukar vi äta tillsammans de gånger ingen av oss har annat för sig eller när jag inte är nån önskvärd middagsgäst i annat sammanhang. (Ja det gör ont, men bara ibland.) När det gäller morgondagen stod det helt still kring matfrågan. En gryta hade varit gott eller lasagne på kycklingfärs, men det faller inte alla på läppen. Så vi får se om vi kommer på nåt eller om vi får svälta.
På onsdagskvällen slafsade jag i alla fall Gustav Adolfsbakelse som Anna hade köpt hos Butiken på hörnet. Lite senare grävde jag fram en Sportlunch ur skafferiet. Sen fick det vara nog (jag mådde rätt illa). Vi kikade på Bonde söker ensam mamma eller vad han nu gör samt Mästerbagarna i stövlarna eller vad det programmet heter. Vi kunde konstatera att när en ska finna en partner krävs det att en bjuder till lite. Och när en ska tävla i bakning i TV bör en ha oanade kunskaper (den senare är min reflektion).
Bönder och bagare… Tråååkigt, tyckte Lillen (Lucifer) och sov.
∼ ♦ ∼
Jag började läsa en ny liten bok igår och det är en äkta boktoksbok. För ett tag sen blev jag tipsad om den boken av Mösstanten. Boken inhandlades i september och har sen dess legat på vänt eftersom en och annan seriemördare har kommit emellan. Jag vill ju att fiktionen skulle vara jävligare än verkligheten och då prioriterar jag utefter det. Den senaste månaden har verkligheten varit urjävlig, så jag har slukat flera extra ruggiga böcker den här tiden.
Men åter till boken jag läser just nu. Den är rolig, charmig, ironisk och mycket brittisk. Jag lär läsa ut den på ett kick för dess pocketutgåvas omfång är endast 124 sidor. Sen kommer som vanligt ett inlägg om den. Det här var bara en liten glad glimt för att jag verkligen gillar boken!
Lunch med en äkta boktoksbok.
∼ ♦ ∼
I morse var det jävligt kallt. Jag skulle fota termometern i köket, men var väl så frusen att jag darrade till på handen och bilden blev obegriplig. I stället tog jag en skärmdump av väderappen på mobilen när jag kom till jobbet och då hade temperaturen stigit. Jag går än så länge med mina mjuka Adidas i tyg, för de grova Reebokskorna är faktiskt väldigt hala. Men till riktiga vintern har jag nu laddat eftersom vinterbootsens innanmäte är åtgärdat. Hoppas de funkar!
Jag gick nästan sönder av ilska.
Det har varit en OK dag på jobbet även idag. Det är jag tacksam för. Jag har jobbat med diverse. I morse klev jag nästan in som mötesledare i Operation Center. Ingen var schemalagd för tjänstgöring under förmiddagen och det är riktigt anmärkningsvärt att ingen övervakar universitetets system. Ingen skugga över medarbetarna, de gör sitt bästa och mer därtill. Sen jobbade jag på med bland annat en del av ett introduktionsmaterial, några texter och så blev jag lite administratör också. På eftermiddagen kallades jag till ett möte där jag inte minnesantecknade. Där framkom så många underligheter att jag kände hur jag nästan gick sönder av ilska över hur obetänksamma folk är.
I mångt och mycket jobbar jag som språkgranskare. Via SvT Uppsala såg jag en bild på ett par vägskyltar med ortsnamn – och trodde knappt mina ögon. Jag kopierade bilden på Instagram, för jag kan inte dela där, och sen lovade jag att förmedla kontakt med en språkgranskare som jag vet söker nytt jobb. Slutligen tog jag mig för min panna, skrattade och undrade hur det kunde bli så här felstavat…
Hur kunde det bli så här felstavat???
∼ ♦ ∼
Idag är det kladdkakans dag. Den ska vi givetvis fira alldeles strax, nu när vi har ätit kvällsmat tillsammans. Ska du, kära dagbok..?
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det där med att komma på vad man skall äta… ibland står det bara still. Men, det slinker kanske lätt ner, för mig blir det oftast varma mackor när lusten till matlagning och idéerna saknas.
I natt kom första snön här, inte mycket, men nu snöar det igen utanför fönstret. Hej vinter !
GillaGilla
Jo vi äter oftast lättare när vi är ensamma, men nu har vi en tonåring i huset igen. I kväll blir det lax, enligt insatta källor, och det gillar och äter vi gärna alla tre.
Jag såg några flingor falla för nån vecka sen, men jag har inte sett att det riktigt har snöat här. Frost och halka har det varit på morgnarna och igår morse var det -4,3 grader när jag gick hemifrån. I morse var det däremot +1,2 grader. Om en vecka får jag vintertofflorna på bilen, så det är bra att jag inte är ute och åker så mycket innan dess.
GillaGilla