Kära dagbok…
Mörkret sänker sig allt tidigare över Uppsala. Det är ljusare på morgnarna, men i morse la jag ner fyra reflexband till promenaden hem efter jobbet. Jag kom hem helskinnad utan reflexband igår, men det är dumt att chansa. Anna serverade laxmiddag. Våra ryggar är bättre, men Anna hade ett läkarbesök idag och ett sjukgymnastbesök i morgon. Själv ska jag besöka vården på fredag morgon av annat skäl än ryggen. (Det är inte jag som är sjuk utan tillvaron.) Detta får till följd att jag jobbar en halvtimme hemifrån före besöket och eftersom arbetsdagen är förkortad till fyra timmar tar jag ut ungefär två timmar flex efter besöket. Jag hade tänkt jobba hela halvdagen, men om nu livet kommer emellan inser även en sån som jag att jag behöver sätta hälsan främst. Det är fel att snacka och ge andra råd att lyssna på sitt mående och sen inte följa råden själv.
Bokbyte från en spännande bok till en läskig.
Jag gillar höstkvällarna hemma när vi äter tillsammans och sjunker ner i fåtöljerna med ögona i var sin bok, på mobilerna eller på TV:n. Vi småpratar lite, kvällsfikar och jag känner hur mycket jag behöver det här lugnet just nu. Det ger mig kraft att orka allt annat. Igår hann jag med att byta såväl en spännande bok till en skitläskig och se Brottsjournalen som är läskigheter på riktigt. Lilla Citrus följde spänt programmet från fällen på soffan i vardagsrummet. Hon är helt besatt av GW och påminner mig om ett bonusbarn jag en gång hade som närde en viss fascination för en annan programledare, också det ett program om brott.
Citrus är besatt av GW och Brottsjournalen.
∼ ♦ ∼
Det bästa med Halloween är att det är en väldigt orange helg. (Mitt bidrag till pyntningen är förstås boken.)
Vi närmar oss Halloween och vi närmar oss Allhelgona. Idag på förmiddagen såg jag de första flingorna snö den här säsongen falla utanför fönstret. Är det nåt jag inte gillar så är det snö. Dessutom fick jag inte tummen ur förrän efter jobbet i kväll att gå till skomakaren än med mina vinterboots. De svindyra bootsen som nästan avlivade mina fötter förra säsongen. På tisdag får jag hämta dem och då ska de ha en mjukare sula inuti sig.
Hemma har Anna – och jag (fniss!) – Halloweenpyntat lite i köket. Annas rygg är inte frisk nog att jonglera med människor. Väderprognosen för helgen känns osäker. Det kan nog hända att det blir promenader – ryggarna lär protestera annars. Och vi behöver gå och handla lite Halloweengodis – som vi själva ska smaska på. Det är en klar fördel att ha portkod i dessa godistiggartider! (Nej, jag är ingen barnmänniska!)
På fredag startar årets Allt ljus på Uppsala och det brukar vara värt en rejäl kvällspromenad. Förra året tittade vi på alla ljuskonstverk utom ett som vi missade. Utanför Carolina Rediviva har kommunen smällt upp en rosa box som med all säkerhet ska belysa vårt universitetsbibliotek fram till den 17 november. Spännande!
Allt ljus på Uppsala startar på fredag. Här en rosa box utanför Carolina Rediviva.
∼ ♦ ∼
Den här veckan har det varit ganska lugnt på jobbet. Det vill säga, jag har kunnat arbeta ganska intensivt och ostört med de uppgifter jag har blivit ålagd. Veckans fokus har legat på introduktionsmaterial för nyanställda, externwebben samt redigering av såväl längre texter som kortare. Senast på förmiddagen fick jag höra att mitt nyhetsbrev är saknat. Somligt jag gör sen tre och en halv vecka tillbaka är roligare än annat. Ibland kan det vara lite svårt att hantera ämnen som en inte riktigt… vill stå för. Då gäller det att plocka fram proffset i sig själv. Jag känner fortsatt ett mycket gott stöd både bland gamla kollegor och chefer på avdelningen och kollegor och chefer utanför avdelningen. Det är en del av det jag hämtar kraft ur. Idag blev jag tillfrågad om jag vill gå in som kommunikatör i ett projekt och det ville jag. Projektledaren blev jätteglad. Så nån tycker uppenbarligen att jag är rätt bra på det jag gör. En annan av mina favoriter ska sluta om ett par veckor. Herr Fredag flyttar då till Storbritannien med sin familj. Innan dess måste vi få till en ölhävarkväll. Det är riktigt dåligt att vi inte har hunnit med det under de tre år vi har känt varandra… En lunch blev det i alla fall idag med herr Fredags chef Duktiga Annika. Det var inte helt fel. Vi gick till Uppsala slott där vi åt räksoppa i Cajsas Museum Bar & Café. Mycket gott, ett riktigt bra samtal och en givande jobbdiskussion. Soppa blev det även till kvällsmat, men då i sambons sällskap.
Mycket god räksoppa, ett riktigt bra samtal och en givande jobbdiskussion under lunchen på slottet.
∼ ♦ ∼
I natt sov jag hyfsat bra, familjen Katt likaså. Anna klev upp vid femtiden och utfodrade dem och det får ändå anses som vettig tid. Får jag sova OK på natten orkar jag mer på dan, även motgångar. Men jag har fortfarande ont i magen och mår illa och jag gråter varje arbetsdag. Jag önskar att jag kunde ta med sötnötterna och få mig lite gos till livs när det känns extra tungt. Titta bara hur goa de var i morse!
∼ ♦ ∼
I morse kröp jag riktigt nära Dômen. Jag stannade också en stund och såg på när bygghissen åkte uppåt… Tänk om jag finge följa med upp i himlen…
Nära Dômen i morse.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 