Kära dagbok…
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt med middagen igår kväll, men nästan. På seneftermiddagen, när jag väntade hem min sambo, plingade det på dörren. Förvånad gick jag och öppnade – och fann sagda sambo utanför. Det visade sig att hennes nycklar hade blivit kvar i klädskåpet på jobbet. Jag slängde på mig nåt lite mer anständigt än det jag bar och så tuffade vi i bil, i rusningstrafik, till Äldreboendet. Det var ett pucko med fin bil som inte tålde att Clark Kent* körde före och puckot gjorde världens omkörning – av hela filen, inte bara Clark. Nåja, middagen i sig blev inte försenad, men det var ju snopet när Anna ville promenera hem – och så fick vi ta bilen tillbaka direkt. Ja ja, gladare blev hon i alla fall när hon fick mat som till stor del var köpes. Det enda jag hade ”lagat” var salladen. Och så hade jag öppnat ett nebbiolovin till. Jag har ju nämligen semester och Anna började jobba senare idag.
Jag städade rätt mycket igår och det känner jag av i ryggen idag. Men jag hann också läsa en hel del. Dels bläddrade jag i Antiktidningen som kom häromdan, dels i IKEA-katalogen. I den senare, som jag trodde inte längre existerade i pappersform, såg jag en säng som skulle passa oss, åtminstone utseendemässigt (mörka gavlar) och på bredden. Vår nuvarande säng är i smalaste laget, 160 centimeter, för oss, men den är å andra sidan hög och bra för onda ryggar.
Jag läste annat också än bara om sängar. Bland annat läste jag ut lyrikboken som författaren Lina Hagelbäck vänligen sänt mig, dels påbörjade jag en deckare. Deckaren börjar i Uppsala och fortsätter i Örbyhus och jag fick den av snälla Uppsalaewa. Tack till båda! I morse läste jag på rätt bra i den uppländska deckaren och jag måste säga att den verkar mycket lovande.
Observera att recensionen av Lina Hagelbäcks bok publiceras första recensionsdag, den 7 september, här.
∼ ♦ ∼
Men åter till mat, för det var ju mat det här inlägget skulle handla om, enligt rubriken. Måltiderna här i hemmet kan ibland bli rena cirkusarna. Vi har nämligen tre cirkusartister boende hos oss – Mini, Citrus och Lucifer. Den tredje och sista är väldigt söt när han sover – och det gjorde han inte i morse vid fyratiden…
Han är söt när han sover, Lucifer….
Vid frukostdags idag var det cirkusdags. Först gjorde syskona gemensam kupp och intog Annas köksstol när hon tillfälligt lämnat den för att hämta de kokta äggen. De ville inte lämna tillbaka stolen utan muta, som blev kalkon. Strax därpå fick jag jaga Citrus, som återvänt från pottan med nåt otrevligt hängande därbak. Ja en får verkligen inte vara kackelmagad när en bor ihop med cirkusartister… Den enda som är lite skötsam när det gäller mat är Mini. Hon kan komma och pipa när hon är hungrig, men hon tigger inte från vårt frukostbord i samma utsträckning som Tisslingarna. Ofta nöjer hon sig med det hon får i sin matskål. Men efter att hon hade ätit frukost genomgick även Mini en metamorfos. Vi kallar henne ömsom Galopphästen, ömsom Parky efter Parkour, för hon får sina ryck och far som ett svart streck genom lägenheten. Då stannar till och med hennes barn upp och tittar förundrat på henne…
På tal om ”barn” ska jag träffa Biografmaskinisten i kväll. (Nej, det är inte mitt barn utan min sambos.) Vi ska käka på lokal. Det visade sig visst vara omöjligt att få till en liten familjemiddag hemma på Main Street med båda killarna den här veckan, så det skjuts på framtiden. Biografmaskinisten får nöja sig med att träffa mig i kväll.
I morgon anländer vår tvåveckorssambo. Snart trappas det upp för oss båda. Vi två ska återvända till verkligheten på måndag, jag till mitt jobb, tvåveckorssambon till första året på gymnasiet. Jag gjorde förresten misstaget att läsa jobbmejl igår och blev genast väldigt trött… Det är mycket som händer i höst, det är stora förändringar på gång på jobbet. Jag hoppas att där finns en plats för mig. Eller… om det inte finns det… att det finns plats nån annanstans för mig. Föränderligt är ju arbetslivet, som bekant. Det är inte alla arbetsgivare som håller sina anställda under armarna. Jag har ganska stort förtroende för min nuvarande, men håller mig under armarna gör arbetsgivaren inte.
Snart trappas det upp.
∼ ♦ ∼
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Hoppas arbetslivet blir bra för dig under hösten! Underbara katter:)
GillaGilla
Då får du njuta så mycket du bara orkar fram till måndag och så hoppas jag på en lugn start trots allt.
GillaGilla
Tack, jag är faktiskt lite orolig att det kör igång med buller och bång. Jag har ett jobb som kräver lite alerta insatser inbokat på förmiddagen, redan. Hur ska det gå..?
GillaGilla