Lycke

Ett inlägg om en bok.

---

 

I lördags åkte Fästmön och jag in till stan och botaniserade bland reaböckerna på Akademibokhandeln. Nej, jag fann inte boken jag sökte, men en av böckerna som följde med hem var jag så nyfiken på att jag började läsa den, före alla andra olästa böcker på tur. I kväll stängde jag pärmarna för sista (?) gången till Mikaela Bleys debutroman Lycke, en deckare med TV4-journalisten Ellen Tamm i huvudrollen.

Det är en regnig och kall fredag i maj när Lycke försvinner. Åttaåringen har lämpats av vid Kungliga Tennishallen och sen dess har inget sett henne. Ellen Tamm är journalist på TV4 och får i uppdrag att bevaka försvinnandet. Fallet har en hel del beröringspunkter med Ellens eget liv – hennes tvillingsyster Elsa försvann som barn. Naturligtvis kan Ellen inte låta bli att gräva lite extra i försvinnandet. Det visar sig att Lycke är ett väldigt oälskat barn. Men det är nån som vill att Ellen slutar gräva. Är det ett ofarligt nättroll eller är det en mördare som förföljer henne?

Det blir extra ruggiga böcker när det inte bara handlar om människor som försvinner utan om barn som gör det. Jag grips också av författarens realistiska skildring av barnet Lyckes utsatthet och att hon är så oälskad. Det är först när hon försvinner som föräldrarna tycks börja bry sig, vilket får mig att fundera om flickan har försvunnit av egen fri vilja. Parallellerna till Ellens upplevelser ger berättelsen en puff. Men här är en debuterande författare som inte vill berätta alltför många saker – hon nöjer sig med en huvudhistoria (en försvunnen flicka) och två sidospår (Ellens tvillingsyster och Ellens kärleksliv). Det blir alldeles lagom och alldeles förträffligt bra.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag sätter genast upp uppföljaren på min inköpslista.

 

---

Livet är kort.