Internationella kvinnodagen 2017: Livet vänder igen och igen


 



Kära dagbok…

Anja Kontor

Anja Kontor samtalar även i vår i SvT 2 med människor vars liv har vänt.


I kväll är det säsongsstart klockan 20 på SvT 2 för Anja Kontors
 (länken går till en artikel jag skrev om Anja Kontor 2013, uppdaterad 2014) serie När livet vänder. På min förra blogg skrev jag om varje program, men det tänker jag inte göra nu. (Möjligen skriver jag om säsongstarten i ett separat inlägg.) Däremot ska jag självklart se samtliga TV-program i serien och det rekommenderar jag även eventuella läsare av den här bloggen att göra. Som sist blir det åtta halvtimmeslånga program i vilka åtta människor berättar om hur just deras liv förändrades och tog andra riktningar. Det handlar om människor som har gått igenom ibland helt ofattbart svåra saker och som ändå har överlevt och kunnat gå vidare. Serien ger en verkligen perspektiv på det egna ”lidandet” och just därför ska jag följa den och rekommenderar andra, inte bara eventuella bloggläsare, att göra detsamma.

Mitt manus Det Som Hände

Manuset om Det Som Hände, det som orsakade De Sju Svåra Åren.

Mitt eget liv vände rejält förra året efter att delar av det hade varit på väg käpprätt åt skogen under De Sju Svåra Åren – och ytterligare tre år tidigare. Jag skrev ett manus om Det Som Hände, men inget förlag har hittills visat intresse för att ge mina strax över 200 A4-sidor i bokform. Och kanske behövs inte det. Kanske var själva skrivandet i sig målet, eftersom det delvis hjälpte mig att läka. Nu tar jag annan hjälp för att läka den del av såret som envisas med att fortsätta vara infekterat. Jag får också hjälp att gå vidare och acceptera förlusten av lilla mamma i höstas – för då vände Livet igen. Mina sorger och det jag har varit med om är inte alls i paritet med människorna i Anja Kontors program. Men genom att Livet består av både glädje och sorg och att det vänder, hela tiden, med dessa tu, det är nånting jag inte har insett förrän nu.

Kycklingspett i jordnötssås

Yummy-lunch idag!

Min arbetsdag har varit fullspäckad. Det stressar mig inte direkt längre, men jag känner att jag ibland blossar – av iver att ta itu även med sånt som är svårt eller mindre roligt. Som vanligt har jag emellertid mest gjort roliga saker idag. Förmiddagen bestod av en del diversesaker och underlagsjagande. Arbetsmötet över lunchen kring favvo-teamets kommunikationsplan som jag och Z reviderade i måndags blev inställd, men jag klämde i stället in två andra möten på eftermiddagen. Och såg tog jag med herr Fredag på en åktur i bilen till thaikiosken i utkanten av systeruniversitetets campus där vi käkade kycklingspett. På så vis kunde jag borsta bort lite snö från bilen – eller snarare ta bort smältvattnet med vindrutetorkarna. Snön blev liksom mera snöblandat regn mitt på dan.

Snöig stig

Vädret påverkar också huruvida jag går till studiebesöket på fredag eller inte…

Under morgondagen väntar nya, viktiga möten där jag har en aktiv roll, så jag hoppas att jag får sova i natt. Den gångna natten bjöd på max fyra timmars sömn och det är lite för lite. Fram på morgonen vaknade jag dessutom med kramp i högerbenet och i vänsterfoten – TROTS att jag knaprar medicin mot detta. Yrseln är lika påtaglig som tidigare och nu har den varit min följeslagare i snart sju dar. Arbetsveckan avslutas med ett studiebesök i nya huset på fredag morgon, alltså det hus i vilket jag och mina kollegor ska jobba från och med nån gång i juli i sommar. Jag hoppas såväl fot (hälsporre) som yrsel inte gör sig påminda då, för jag tänker promenera dit. Lite handlar det också om vädret.

Vintern har beslutat sig för att stanna kvar ett tag till. Jag fick skotta i morse, men jag hade tur att de flesta av gångarna inom området där jag bor var nyplogade av vaktis. Vid garagen och parkeringarna får vi skotta själva, men ibland tar vaktis en repa där också. Det hade han inte gjort i morse. Snön var tack och lov lätt och övergick senare, som jag nyss skrev, mer till vattuform.

I kväll softar jag. Eller… jag blir berörd av När livet vänder och road av första delen av Rebecka Martinsson i TV4 klockan 21. Om en nu kan använda ordet roa om ruskigheter. Det blir totalt åtta avsnitt baserade på Åsa Larssons deckare Det blod som spillts, Svart stig, Till dess din vrede upphör och Till offer åt Molok. Jag gillar böckerna och har läst dem alla, även Solstorm som är den första i serien om Rebecka Martinsson. Rekommenderas också! Solstorm gick på TV som film redan 2009 och var riktigt bra. Så jag har förväntningar… Och det är bara så här jag firar internationella kvinnodagen.

Rebecka Martinsson i TV4

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Annonser

Om Tofflan

En fortfarande rätt tjock tant (?) som ändå är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är jag from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Kärleken och hjärtat tillhör Anna! Alltid. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till tofflan(snabel-a)home.se Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Det här inlägget postades i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Internationella kvinnodagen 2017: Livet vänder igen och igen

  1. Att skriva av sig kan verkligen hjälpa en igenom svåra saker, vill du ha ditt manus utgivet så hoppas jag att du kämpar på och försöker igen. Men, som du är inne på, allt skrivande behöver kanske inte ges ut för att fylla sitt syfte.
    Hoppas du får sova i natt – jag kämpar också periodvis med den biten 😴

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Visst är det så!
      Jag vet inte. Det verkar inte som om en 50+-nåntings stora livskris är intressant nog för förlagen – detta trots att jag inte har varit/är ensam om att råka ut för det jag gjorde. Så kanske får manuset stanna där det är nu, det vill säga i nån låda (och på datorn, förstås).

      Sömn är nåt så basalt i tillvaron och det är jobbigt när sömnen rubbas. Hoppas du också får en god natts sömn när det är dags!

      Liked by 1 person

      • Vad som är intressant och inte för förlagen kan ju gå i cykler, så ett nej behöver inte betyda att det är kört, tänker jag.
        Det blev en god natts sömn, hoppas du fick detsamma 🙏🏻

        Gilla

      • Tofflan skriver:

        Kanske det. Jag tycker att det ges ut så mycket som kanske inte alltid borde ges ut… Men nåja, jag ska inte låta grinig. Manuset ligger där det ligger.
        Sisådär blev min sömn, men skönt att din blev god!

        Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s